Efter att ha stått bortglömd i sitt skåp ett tag plockade jag idag fram glassmaskinen och gjorde ett experiment med att tillverka yoghurtglass (frozen yogurt) på bas av sojayoghurt. Den nollprocentiga grekiska yoghurt vi använde förut finns inte längre att få tag på eftersom den säljer för dåligt. Den här soyayoghurten av märket Alpro innehåller 2,3 gram fett per hekto och energivärdet är bara 43 kcal per hundra gram, vilket är utmärkt för kaloriräknaren!
Man gör så här: ta hela burken med soyayoghurt (5 dl, jag vägde innehållet till 460 gram) och häll i en bunke. Addera 50g agavesirap. Finns nog i de flesta livsmedelsaffärer nu för tiden. Ta en elvisp och vispa rejält i ett par minuter.
Addera sedan följande: en dl frysta blåbär (mer för färgen än för smaken), 2 msk mellanmjölk och en tsk med blåbärsarom. Livsmedelsaromer står ofta på bakavdelningen i vanliga mataffärer. Jag köpte blåbärsarom på Stockholms Aeter- och Essencefabrik.
Eftersom vi gillar söta saker adderade vi en halv dl Sukrin. Sötma utan kalorier!
Nu ska alltihop vispas igen tills blåbären är sönderdelade och allt blandats rejält. Vispa ett par minuter. Ställ sedan in bunken med blandningen i kylskåpet eller i frysen (men akta så det inte stelnar!) ett tag. Jag plockade ut bunken när den var 8 grader varm. Häll sedan smeten i en glassmaskin och kör i 30 minuter. Ät när det är färdigt - den här glassen ska inte ställas in i frysen!
Glassmaskiner utan inbyggd kompressor med en kylskål som man får ha i frysen mellan användningstillfällena är inte så dyra. Vi har en OBH Nordica Ice Cream Box.
Det totala kalorinnehållet för hela satsen blir någonstans runt 350-360 kalorier. Inte farligt alls! Och glassen räcker till två ordentliga eller tre helt adekvata portioner!
Mycket bra! Jag tyckte det blev jättegott med en tydlig och fräsch blåbärssmak. Ska absolut prova att göra annan kalorisnål yoghurtglass på Alpro-yoghurt!
Detta måste nog räknas som en av de mer lyckade drinkarna med bas av Jägermeister. Den kommer från Thomas Henrys hemsida och kallas "Herbal Mule". Drinkar med mule i namnet innehåller (alltid?) ingefärsöl, vilket ger det en viss "kick" - ungefär som en sur mule som ger sin drivare en spark.
Bygg drinken i ett högt glas med is.
5 cl Jägermeister.2 cl limejuice1 cl Orgeat Almond syrup
6 cl TranbergsjuiceToppa med Ginger Beer.Blanda med lång sked.
Observera att Ginger Beer inte är det samma som Ginger Ale. Det senare är mycket klenare. Thomas Henrys Ginger Beer är stark. Vid tillfälle skall jag prova att göra den här drinken på Crabbies och se vad som händer.
Orgeat är en skum mandelsyrup som används i diverse äldre drinkar. Jag har inte sett den någonstans i en vanlig livsmedelsaffär. Man kan göra egen [se instruktionsvideo här] men jag har köpt min från Barkonsult.
Herbal Mule är en mycket god, läskande och smakrik drink! Rekommenderas å det varmaste!
Jag vet inte om det egentligen är en bra grej att amerikanska Dunkin' Donuts nu etablerat sig i Stockholm (ett ställe i Täby, ett i Skärholmen än så länge). Deras massivt sockerstinna munkar är nämligen väldigt goda och väldigt beroendeframkallande. En enda munk kan jag ju fixa in i mitt kaloriräknande utan större besvär (en härlig Boston Cream går loss på 315 kcal, tex) - men problemet är ju att man inte vill ha en munk, utan två. Och lite senare vill man ha en tredje.
Skämt å sido: det här är inte nyttigt någonstans men ibland måste man få äta något riktigt snaskigt. Varför? Svar: på grund av... Anledningar. Okej? Stå inte mellan mig och mina munkar, tack!
Som jag skrev i föregående post, En bättre GT - del 1, så tror jag inte att jag har vare sig talang eller resurser för att få fram en perfekt Gin & Tonic - men att åstadkomma en riktigt bra GT, det borde gå! I nämnda föregående post listade jag receptet på en hemgjord tonic och som den blev färdig idag har jag också haft tillfälle att testa den. Receptet på GT:n är liksom det för tonicen hämtat från Pinch & Swirl:
Fyll ett collinsglas med is. Häll på en matsked med tonic syrup (det du får när du blandat häxbrygden med råsockerlag). Därpå följer två uns gin (dvs ungefär 6.6 cl). Häll därefter i samma mängd med kolsyrat vatten. Tryck i en saften från en klyfta lime (cirka 1/6 av en frukt) - släpp gärna ner klyftan i glaset.
Ah. Jag glömde köpa limefrukt och fick därför använda limesaft på flaska. Inte optimalt. Det är mer än troligt att den färska limen smakar mer för jag uppnådde inte en riktigt trevlig smak förrän jag haft i ungefär ett uns (33 cl) limesaft från flaska. Och nu talar vi inte om Rose's Lime - det är något annat.
Jag tyckte dessutom att drinken blev lite fjuttig med bara 2 uns vatten, så jag hällde på ett uns mer - men då behövdes också mer tonic syrup, cirka 1½ matsked.
Resultatet: mycket bra - och den blev bättre och bättre allteftersom tungan vande sig vid den speciella smaken från den hemkokta tonicen...
Men...
Men det är inte bra nog! Det jag, vid avslutandet av provsmakningen, insåg var följande: det gin jag har hemma (Gibsons, 235) faktiskt är rätt menlöst. För tråkigt för denna GT! Jag måste därför hitta något annat, bättre och roligare gin - som samtidigt inte är alltför sanslöst dyrt. Jag har inte en obegränsad budget.
Anton Dilber beskriver i sin blogpost (artikel) "Gin & Tonica" hur många ser på GT:
"En dryck för gamla tanter, eller möjligtvis för ölmagade, äldre herrar som festar till det på stadshotellet i Vagnhärad. Samma män som även tenderar att beställa drinkarna ”Ragnar” och ”Lennart”.
Det är inte hippt med GT. Men det är det tydligen i Spanien. Läs gärna artikeln. Hur som helst; jag har alltid gillat Gin & Tonic (men jag är ju en gubbe, även om ölmagen krympt rejält under gångna året) och hustrun är också ett gammalt GT-fan. Drinken är en klassiker, den är mångsidig och tål upprepning. Smaken är förstås som baken. Gillar man alls inte gin så har man förstås inget intresse av en Gin & Tonic heller. Och om man inte gillar någon typ av bitterhet i sina drinkar så är det som det är. Det är ju inte söt likör, direkt. I vilket fall: Jag fick för mig att jag skulle försöka få fram en riktigt bra Gin & Tonic.
Att få fram en perfekt Gin & Tonic tror jag kräver mer talang och större ekonomiska resurser än vad jag förfogar över. Men att åstadkomma en riktigt bra GT är däremot inte en orealistisk målsättning. Jag har trots allt råd att köpa något bättre än sämsta sortens lågbudget-gin och även om det också kostar en slant så går det ju att koka sin egen tonic.
Det här receptet har jag hittat på den förträffliga bloggen Pinch & Swirl.
Du behöver (måtten kanske verkar lite underliga, men det är för att de är konverterade från amerikanska enheter och avrundade - allting är därför lite ungefärligt):
8 dl vatten
28 gram kinabark
0,6 dl citronsyraStrimlat skal (zest) från 3 citroner, 3 lime och 2 apelsiner
3 stjälkar citrongräs, upphackad
4 kryddpepparkorn
3 hela (gröna) kardemummakapslar
1 matsked lavender
¼ tesked grovsalt
Kombinera alla ingredienser i en literburk med lock. Skaka för att blanda. Kyl i 72 timmar, skaka emellanåt, minst 1 ggr per dag.
När detta är färdigt ska du sila brygden två gånger genom en tygsil (sådan där man använder när man kokar saft). Kaffefilter fungerade inte för mig. Det blev stopp i det.
Den silade brygden ska sedan blandas under omrörning med råsockerlag (som ska vara kall, så gör den i god tid innan). Det är inte svårt att göra sådan. Du tar helt enkelt knappt 5 dl (2 cups) med råsocker och blandar med knappt 2,5 dl (1 cup) vatten i en kastrull och värmer på under omrörning tills allt socker lösts upp.
Tappa upp din tonic syrup på flaska. Det är ingen idé att provsmaka för det är bittert och surt som sjutton. Du vet inte om du blir bra förrän du gör en drink med denna tonic.
Fortsättning här: En bättre GT - del 2
Det finns en klassisk Waldorf Cocktail - en paraddrink från hotellet Waldorf-Astoria i New York. Den innehåller bland annat rågwhiskey och absint. Hur det kommer sig att det finns en helt annan drink med samma namn som innehåller gin och svensk punsch har jag ingen aning om; men så är fallet och den här bloggposten handlar om den senare. Jag kallar den Svensk Waldorf för att hålla isär dem.
För en Svensk Waldorf behöver du:
En uns (3 cl) ginTvå uns (6 cl) svensk punschEtt uns (3 cl) limesaft
Häll i en shaker med is, skaka kraftigt i femton sekunder och slå upp i cocktailglas. Drick medan den är kall och färsk.
Jättegod, tycker jag. Punschen ger härlig sötma och arrakston, ginet ger sin distinkta smak och limen ger välbehövlig syra. En riktigt fullpottare, om ni frågar mig! Den här är värd att lägga på minnet!
Är hemma från jobbet idag med ont i halsen. Då jag inte var beredd på detta hemmavarande hade jag inte hunnit fundera ut någon lunch och jag var väldigt oinspirerad när jag släpade mig iväg till ICA för att handla hem lite nödvändigheter. Nåväl; jag hade vett nog att falla tillbaka på två klassiker: Westfalisk lufttorkad skinka och Babybel-ostar. Väl hemma stekte jag skinkan, slängde på lite cornichons, syltlök och oliver, ett par matskedar matyoghurt och lite Lasses Grillsenap. En burk med 250g tomater och så tre ostar vid sidan av. Det blev ingen kalorisnål lunch (närmare 600 kcal) men den blev över förväntan god.
Detta är en tämligen stark och mycket kaloririk (300+) drink. Per person:
4 cl Absolut Vanilia (160)2 cl Cointreau (609)2 cl Peachtree (86533)10 cl sour mix
Sourmix finns att köpa färdigt eller så gör man det själv; 1:1 med sockerlag och citron & limesaft.
Dessa ingredienser hälls med is en shaker, skakas och hälls i ett Collins- eller grogglas med is. Därpå slår man på en skvätt grenadin, vilket ger den röda färger.
Det smakar vanilj, det smakar persika, det smakar citron, det smakar massor med socker! Godis!
Nej, jag har inte varit i Marocko och druckit äkta vara och jag vet att det här inte är autentiskt heller - men det är inspirerat av ett recept på riktigt marockanskt mintte.
I ett kaffeglas från In och Finn hällde jag 20 gram sukrin - det innehåller inga kalorier alls och det går utmärkt att använda istället för socker i ett sådant här sammanhang. Sedan lade jag i en kvist mynta och en tepåse Arvid Nordquist Green Chai. På med 2 dl hett vatten och sedan fick det dra i tre minuter innan jag tog upp påsen och rörde om ordentligt.
Mmmm. Kryddigt, mintigt, sött och gott! Teet smakar av ingefära, kardemumma och kanel. Myntakvisten ger mycket smak den med.
Sötning i förhållande till vattenmängd 1:10.
Jägermeister är gott som iskall shot - men fungerar utmärkt i ett antal olika drinkar också. Här är ännu av dem: The Redhead.
Den Rödhåriga blandas till så här: fyll ett blandarglas (en bunke eller tillbringare fungerar utmärkt) med is. Häll i och blanda:
3 cl (ett uns) Jägermeister3 cl Peachtree (86533)3 cl Tranbärsjuice
Häll över den blandade drinken i ett glas med ny is så den blir riktigt kall. Resultatet blir en lite lätt rödtonad (brun) historia, söt och lättdrycken med tydliga persikotoner utöver den distinkta men nu något dämpade smaken av Jäger.
Eftersom det blev fläskfilé över från igår körde vi vidare på den inslagna vägen och gjorde något cajun-aktigt till middag i dag också.
Fläskfilé (125 gram per skalle) stektes med smör i panna tillsammans med lök och paprika. Detta kryddades med svartpeppar och selleri-salt.
En burk majs (84 gram per skalle) stektes i panna med smör.
En burk räkor i lag från Apetit Maritim (85 gram per skalle) stektes hastigt i panna med het rapsolja och kryddades under omrörning med Cajunkrydda.
Alla dessa godsaker blandades sedan på tallrik. Mycket kryddigt, mycket gott. Energivärde? Uppskattningsvis 414 kalorier. Inte illa.
Jägermeister (749) måste vara en av världens mest populära likörer. Den finns precis överallt. Väldigt mainstream alltså. Att gilla Jägermeister är liksom inte något märkvärdigt. Du imponerar inte på någon genom att ha Jäger hemma. Det signalerar inte klass och förfining. Det säger snarare att du emellanåt gillar att festa loss. De flesta, bortsett från de som inte gillar smaken av lakritsrot i likören, verkar tycka att Jägermeister är rätt lättdrucket. Den slinker ner utan svårighet. Vissa undviker faktiskt Jäger av den anledningen. Det blir lätt för mycket.
Själv tror jag att jag började hålla mig med en flaska i barskåpet någonstans i samband med att jag hamnade i Uppsala för mina studier. På den tiden drack alla jag kände Jägermeister som rena, oblandade shots - helst kalla. Jag skulle väl säga att detta är det klassiska sättet att konsumera den på. Men... Jägermeister fungerar faktiskt alldeles utmärkt i blandning med annat. I den här posten, som jag tänkte göra till en fast sida på bloggen, kommer jag att lista Jägerdrinkar som jag testat och kan rekommendera - liksom sådana som bör undvikas.
Jägermeister och Redbull. Bör undvikas.Vi börjar med något enkelt. Jägermeister och Redbull - ofta serverad som "Jägerbomb" med Jäger i ett shotglas som sedan släpps ner i ett större glas med energidrycken, med eller utan is. Fullständigt vidrig, vilket beror på att Redbull är jätteäckligt och jag tycker det är obegripligt hur den kan vara så populär. Smakar unket och dassigt.
Jägermonster. Rekommenderas. En dos Jäger (klassiskt en 4a) i ett högt glas med is som sedan toppas med energidrycken Monster (Lo-Carb är förträffligt). Fruktig och god. Akta sig bara för att överdosera på koffein.
Poison Apple Shot. Rekommenderas. Jäger skakas med Apple Sour och Tranbärssaft till något som smakar lite som färsk äppelmust. Riktigt trevlig. Du hittar min post om drinken [här].
Jägertonic. Rekommenderas. En dos Jäger (klassiskt en 4a) och omkring en dl Indian Tonic Water i ett glas med is. Jägermeister säljer själva speciella longdrink-glas som är utmärkta för denna kombo.
Buttmeister. Bör undvikas. Shot med 3/4 del Jäger och 1/4 Butterscotch - t.ex DeKuyper (80165). Nej. Låter kul i teorin men blir bara smörigt och sötsliskigt. Ingen höjdare alls. Slösa inte de dyra dropparna på detta.
The Redhead. Rekommenderas. Drink bestående av 1/3 vardera av Jäger, Peachtree (86533) och tranbärsjuice. Söt och lättdrucken. Du hittar receptet [här].
Herbal Mule. Rekommenderas å det varmaste. Drink bestående av Jägermeister, limesaft, Orgeat (mandelsirap), tranbärsjuice och ingefärsöl. Mycket läskande och smakrik. Du hittar receptet [här].
Charlotta. Rekommenderas. Enkel och opretentiös drink bestående av vodka, Jägermeister, Grand Marnier och citronsaft. Frisk och välsmakande. Du hittar receptet [här].
Jägerita. Rekommenderas. Man gör en Margarita men byter ut tequilan mot Jägermeister. Sur, frisk, örtig. Jättegod - vilket är lite oväntat, men det här är en av de allra bästa Jägermeisterbaserade drinkarna. Recept [här].
Fortsättning följer...
Det här är inte en autentisk Cajunrätt; men den är inspirerad av Cajun- och amerikanskt sydstatskök och den blev riktigt, riktigt god.
Per person:
125 gram fläskfilé i strimlor.Marineras i 3 cl bourbon, en halv matsked honung och en halv matsked Cajunkrydda. Mer kött = mer marinad. Köttet steks med smör i stekpanna.
En gul lök och en halv röd spetspaprika steks med smör i stekpanna. När det blivit blankt och fått färg avslutar man tillagning med att krydda med sellerisalt.
Serveras med sötpotatis-strips. Ris vore mer autentiskt Cajun men vi ville ha sötpotatis idag, okej? De köptes på Picard.
Energivärdet? På en höft: Drygt 500 kcal per portion.
Det finns flera sätt att göra egenkryddat brännvin på. Detta är nog det enklaste och snabbaste. Det är säkert inte det bästa sättet - men jag tycker resultatet av mitt första försök blev riktigt lyckat ändå. Jag köpte ett paket färdig brännvinskrydda från Stockholm Aeter & Essence Fabrik. Receptet de skickade med var för 70 cl men jag gjorde en halv sats på en liten flaska Brännvin Special (158). Det är en lämplig sprit för egen kryddning eftersom den har en ren smak (använd absolut inte Absolut vodka - den har alldeles för mycket läskig bismak) och dessutom inte är jättespritig och därför tar upp smakerna av kryddorna bättre.
Mina inköpta "Aquavite Jubel"-kryddor och brännvinet hälldes i en burk och stod i 72 timmar, ungefär. Jag skakade burken ett par gånger per dag för omblandning. Sedan silade jag bort kryddorna med ett fint tyg (sådant där man använder vid sylttillverkning) men man ska tydligen kunna använda kaffefilter också. En och en halv sockerbit trycktes ner i flaskan och sedan skakade jag om alltihop ordentligt så att sockret löstes upp. När flaska stått och vilat ett tag i kylen var vätskan klar igen och provsmakningen avslöjade en alldeles utmärkt dryck med härlig smak av framförallt kummin och fänkål. Den här snapsen blir jättebra till exempelvis rökt korv.
Nu när jag vet att det fungerar ska jag självklart köpa andra kryddor och prova. Sedan har jag hemma redan, också från Essence-fabriken, päronessence som man ska göra päronlikör av. Återkommer i det ärendet när den är färdig.
På Wallingatan 14 ligger Stockholms Aeter & Essence-fabrik och deras butik. Det är en mycket gammal sådan med ålderdomlig, stämningsfull inredning, massor med burkar och flaskor och affären är fylld med mysko doft. De har ett stort sortiment av kryddor (rena eller blandningar), essenser, hushållsfärger, eteriska oljor och roliga saker som egentillverkat hårvatten och brända mandlar. På bilden här ser vi en liten påse med kinabark som jag köpt för att kunna tillverka eget Tonic Water. Jag har testat deras Jägarmix i en yoghurtsås till rökt korv och den var jättegod. Jag har dessutom provat att smaksätta brännvin med deras Aquavit-kryddblandning och det blev utmärkt.
Besök gärna denna fantastiska lilla affär! Du hittar säkert något gott!
Ättiksgurka är ett mycket trevligt tillbehör till korv, hamburgare, rostbiff och jag vet inte allt... Och godast är förstås att göra egna inläggningar. Men när det inte finns Västeråsgurka att uppbringa i någon enda mataffär, då det är en säsongsvara, blir man ju tvungen att köpa färdig produkt. Och där finns det bättre och sämre gurka. Har provat diverse sorter och just nu (19 februari 2015) leder denna tävlingen:
Sevan Turkiska Cornichons.
För att vara cornichons är dessa inlagda gurkor väldigt stora. De har mycket smak, bra konsistens och är lagom salta och söta. Rekommenderas varmt.
Den här goda belgaren har jag tänkt att blogga om jättelänge men det har inte blivit av. Jag dricker den rätt sällan men när jag gör det undrar jag alltid varför det inte blir oftare, för den är riktigt, riktigt bra. Ja, under förutsättning att man gillar stark, söt öl som kanske passar bättre till en vaniljpannacotta än till korv. Jag misstänker att öldrickare uppfattar den här ölen antingen som (1) något fruktansvärt, sliskigt, äckligt och vederstyggligt eller som (2) något fantastiskt, underbart, härligt - kan man få in en till?
Gulden Draak (71519) bjuder på en rik smaksammansättning. Där finns något druvigt, något bärigt, något russinsmakande, något plommonsött, något ekigt, citrustoner och karamell. Alkoholstyrkan är 10,5% och den är lite farlig eftersom all smaken till del döljer styrkan. Men inte helt, så det är ingen ursäkt för att hamna under bordet.
Det är nog inte många krogar som har den här fina ölen i sitt sortiment men lyckligtvis kan man köpa den via bolagets beställningssortiment (dvs, genom en privat importör) och då får man slanta upp med hela 824 kronor för 24 flaskor. Det ger ett flaskpris på 35 kronor vilket det definitivt är värt.
Högsta betyg från Feta Draken på denna belgare.
Jag hade givetvis smakat bourbon tidigare men det är faktiskt bara under den senaste årsperioden jag själv inhandlat någon. All tidigare whisky jag köpt har varit skotsk eller irländsk. Jag har en gång bytt till mig en flaska Jack Daniel's mot vad-det-nu-var, men det var länge sen och jag var ung och dum och visste inte bättre.
Häromdagen var det återbesök på magnifika amerikanska grillrestaurangen Saddle & Sabre på Tegnérgatan, där jag för något halvår sedan stiftade bekantskap med den utmärkta Blanton's Special Reserve, som dessvärre inte verkar gå att få tag på nu för importören har slut på sitt lager. Hursom: efter en bastant måltid med bisonfilé med potatiskaka, bönröra och cream corn som huvudrätt och ett par riktigt trevliga öl var det dags för Saddle & Sabres obscent goda chokladkaka och till den drack jag bourbon. På rekommendation en som hette Elijah Craig. Jättegod, men den går givetvis inte att köpa på bolaget. Suck.
Hursom; då vi var tidigt ute kom vi också hem tidigt och Elijah Craig hade fått mig sugen på Bourbon och det lokala bolaget var öppet och jag knallade in och köpte den här enligt urvalsprincipen som givetvis är tillämpar på annat än just whiskey eller bourbon;
Priset: Kostar det över 300 är det antagligen värt pengarna. Säker kan man inte vara men det är troligare att något som är såpass dyrt är bra än att något som kostar under 300 är det. Men sedan är jag inte gjord av pengar så även om det vore jättekul att köpa en bourbon för mer än 500 kronor så har jag normalt inte råd med det.
Flaskan: Får gärna se lite old school ut. Lite diskret. Jag hade inte köpt den här flaskan om det varit en bild på en cowboy eller en amerikansk flagga på etiketten. Det är trevligt att etiketten är återhållsam och att namnet på spriten är ingjutet i flaskan. Det ser... Rejält ut.
Smakbeskrivningen: Om något beskrivs som att det har en "Nyanserad smak med tydlig karaktär av kolade ekfat, inslag av smörkola, pomerans, nötter och vaniljfudge" och jag inte känner otrolig misstro därför att produkten är för billig eller flaskan för ful så var väl det där ungefär det optimala för att få mig på kroken. Mmm. Kola och Fudge? Och nötter?!! Namnam. Lite citrustoner på det också? Ge mig flaskan!
Således gick jag hem med en flaska Bulleit Kentucky Straight Bourbon 45% (570) och den provsmakades ett antal gånger tillsammans med ost och kex och den var verkligen inte pjåkig alls. Lite "råare" än den väldigt mjuka Blanton's men fortfarande mjuk och trevlig. Jajemen. Betyget blir 4- av 5 möjliga. Väl godkänt och definitivt något jag kommer se till att ha i barskåpet framöver.
Den här otroligt mumsiga bomben drog vi ihop till förrätt igår. Jag vågar inte ens börja räkna på vad den kostade i kalorier. Det är en vit castello (man kan använda annan ost - ex brie) på vilken vi hällt karamelliserat socker (1½ dl strösocker + ½ dl vatten får sjuda i en kastrull tills det fått rätt färg) och valnötter. Det var från början tänkt att vara en halvkilosost men vi köpte en på "bara" 300 gram och eftersom en annan är lite dum i huvudet ibland och inte minskade ner mängden socker och valnötter så blev det för mycket av den varan och det gick inte att skära upp rätten snyggt. Men vad tusan... Det blev fantastiskt, otroligt jättegott och det passade perfekt ihop med bitter dryck, nämligen Earl Grey Vodka Bitter Lemon.
Det här goda vinet drack vi till gårdagens bastanta middag och det gjorde inte ont någonstans! Mega Zin Zinfandel har nr 70645 på Bolaget och kostar 91 kronor. Det är det definitivt värt.
Det rubriceras som "fruktigt och smakrikt" och ja - det är det.
"Generöst fruktigt och smakrikt med inslag av björnbär, blåbär och plommon som är lagrat på amerikansk ek för att maximera smaken och ge vinet en ton av choklad och kaffe." (Oenoforos)
Om det var kaffesmak i det så missade jag den men jag kände definitivt de fruktiga tonerna som drog mot blåbär och björnbär. Jag antar att den lilla sötman i vinet är det som importören kallar plommon. Hur som helst: ett riktigt bra köttvin med mycket smak utan att kännas överdrivet. Av mindre relevans i sammanhanget men samtidigt inte helt oviktigt är att etiketten är snygg och det var den som drog mina blickar till flaskan när jag såg den i hyllan...
I går var det Alla Hjärtans Dag och jag och hustrun hade gäster hemma. Det vi bjöd på till huvudrätt var rostasstek med Boeuf Borguignon-sås och Potatis Boulangère. Recepten hämtade vi ur Tommy Myllymäkis fantastiska bok Såser samt Grönsaker, Tillbehör & Garnityr.
Inte smalmat direkt men man kan inte äta magert och nyttigt jämt. Och vi skippade potatisgratängen med litervis med grädde, ju-e!
Hur som:
Rostasstek är knasenkelt att göra. Man tar en stadig köttbit, kapar ändarna ifall de smalnar av för mycket (de blir snustorra i tillagningen), bryner köttet i stekpanna med smör och dunkar sedan in det i ugnen med en stektermometer. Vid 55 grader är köttet färdigt och perfekt att äta. Lämplig ugnstemperatur är väl runt 175 grader.
Boeuf Borguignon-såsen är inte överdrivet svår heller. Jag var tvungen att ändra lite i receptet då jag ex inte fick tag på sidfläsk, så detta är inte rakt av enligt Myllymäkis bok. För fyra personer:
8 champinjoner, i kvartar140 gram rökt bacon i tärningar12 skalade steklökarsmör till stekning3 dl rött vin En näve färsk timjan, nedklippt1,5 msk bong koncentrerad kalvfond + 5 dl vattenSalt, peppar och mer kalvfond för avsmakning
Man steker svamp, bacon och lök i smör i en stekpanna tills allt fått fin färg. Sedan häller man på vinet och kokar tills allt är inkokt. Då slår man på fond och timjan och kokar ihop tills cirka 3 dl återstår. Smaka av med salt, peppar och mer kalvfondskoncentrat.
Såsen smakade lite meh för sig själv, tyckte jag. Men på maten var den skitgod och jag ska gärna göra den igen men då måste jag se till att ha sidfläsk och inte bacon.
Potatis Boulangère kräver följande för fyra pers:
600 g fast potatis3 gula lökar, skivadeEn rejäl näve färsk timjan2 lagerblad3 dl vitt vin3 dl kalvfond (bong koncentrat + vatten)100 g smörsalt
Ugnen på 180 grader. Potatisen ska skäras i 3 mm tjocka skivor (hurra för skärmaskin - mandolin går också bra). Löken steks i smör i en stekpanna i cirka 5 minuter för att få rätt mjukhet. Tillsätt timjan, lagerblad, vin och fond och låt koka 5-10 minuter. Sedan ska löken (och vätskan) varvas med skivad potatis i en ugnsform. Mellan varven i formen ska det på salt. Ovanpå alltihop toppar man med potatis och rejäla klickar smör. Sedan skall rätten bakas mitt i ugnen i cirka 45 minuter tills potatisen fått fin färg.
Tokigt gott! Heja Myllymäki!
I går blev det en korvtallrik med härlig Puszta från Wurstmaster, klyftpotatis, turkisk inlagd delikattesgurka (märket Sivan - jättegod! och tomat. Men det behövdes en sås. Något som är väldigt gott på många kryddiga korvar är dijonnaise, en blandning av majonäs och dijonsenap. Tyvärr är majonäs väldigt kaloririkt. Därför gjorde vi en fusk-dijonnaise på matyoughurt och Grey Poupon Dijon. Ren tycker jag denna senap är för frän på ett inte alls roligt sätt, men smaken är som baken. Däremot var den helt rätt i fusk-dijonnaisen.Du behöver, per skalle: 1½ matsked matyoughurt och 2 teskedar senap. Det ger ungefär 45 kcal för en lagom dos sås.
Jag har nämnt John Crabbie & C:o Traditional Cloudy Ginger Beer tidigare, bland annat i drinkreceptet "Kryddig Kuling" men tycker att denna goda dryck förtjänar en egen post.
Det här är en alkoholfri ingefärsdryck och den är faktiskt godare än den 4%-iga Crabbie som finns på systembolaget och som tyvärr, tyvärr har en lite unken bismak. Det har inte denna. Den är härligt frisk i smaken med en lite rikare ingefärston än den alkoholhaltiga drycken men samtidigt är den mildare och mjukare än Thomas Henry Ginger Beer som jag efter en första förtjusning faktiskt börjar tycka är för stark. Nej, detta är den bästa!
Ginger Beer ska serveras kall. Definitivt kylskåpskall - helst med is.
Energivärde: 45 kcal per deciliter. Det är ungefärligen samma som vanlig sötad coca-cola - men detta är godare, tycker jag. Dock är det lite för många kcal för att den ska vara vettig som vardaglig måltidsdryck.
Du hittar John Crabbies hemsida [här].
Om man tar rom och hallon och läser ihop det som "romochhallon" är steget inte långt till att förvränga det till "Romulan" - och eftersom det är ett mycket roligare namn på en drink än "rom och hallon" så är det vad den får heta.
För att göra en Romulan behöver du, per glas:
4 cl vit rom1 cl hallonsirap1,5 dl fruktsoda
Man fyller ett högt glas med is, slår på rom och fruktsoda, häller på hallonsirap och blandar sedan runt med sked så att man får en härligt hallonsmakande drink.
Jag vet faktiskt inte hur vanligt det är med hallonsirap i vanliga livsmedelsbutiker. Jag är privilegierad som bor nära stora ICA MAXI i Haninge där de har några sektioner med speciella varor. Polska produkter står av någon anledning under "Medelhavet" och det var där jag hittade hallonsirapen: Lowicz Malina. Mmmm....
Jomenvisst. Min erfarenhet av ekologiska viner har tidigare varit att de tyvärr smakar sämre än vanliga och följaktligen inte är det minsta prisvärda, men detta är ett definitivt undantag! Running Duck Sauvignon Blanc Semillon (2028) är ju gott, ju-e! Friskt, fruktigt, med toner av citrus och päron och något som systembolaget hävdar är krusbär... Ekovin.se säger att det smakar av tropisk frukt och jag är nog mer benägen att tillstå detta än att erkänna krusbärssmak.
Vinet rekommenderas till fisk och skaldjur och vi har testat det till Cajunräkor. Fungerade jättefint. Men det gick precis likabra att ha det till cajonkryddad köttfärs så man behöver alls inte begränsa sig till havets frukter. Det här kan nog smaka bra till många saker. Fågel... Söta efterrätter...
77 kronor för en flaska är det definitivt värt och jag kommer köpa det igen.
Köper man skalade räkor i lag på burk är det nästan livsnödvändigt att krydda dem starkt för att driva bort den diaboliska småunkna, salta smaken. Så varför inte göra Cajunräkor?
Har jag förstått Cajunköket rätt ska man servera de olika huvudkomponenterna åtskilda - men man ska definitivt röra ihop dem när man äter, för att de olika smakerna ska komplettera varandra.
Det som tar längst tid att göra i den här rätten är att koka ris. Vi använde vanligt matlagningsris, inget märkvärdigt där.
Grönsakerna ska egentligen vara Cajunkökets Heliga Treenighet med lök, paprika och selleri men eftersom hustrun inte gillar själva grönsaken selleri men uppenbarligen står ut med smaken så gjorde vi grönsaksröran genom att fräsa upp lök och paprika i en panna med lite rapsolja och sedan kryddade vi med lite sellerisalt. Det blev jättegott!
Själva räkorna ska egentligen bara hettas upp, så värm en wok- eller stekpanna med lite rapsolja i till hög temperatur, dra ner räkorna och en matsked Cajunkrydda, rör om ett par gånger så att kryddorna blir jämt fördelade och... Ta-daaa!
För två personer behövs alltså:
170g skalade räkor i lag (en standarburk)Cajunkrydda2 gula lökar1 stor spetspaprikaSellerisaltRis
Smaklig måltid!
Jag är lyckligt lottad som bor i närheten av en Picard-butik. För på Picard, den franska kedjan som är helt inriktad på frusna varor, finns sådana här: Glassbägare à la tarte tatin. Vi talar alltså om äppelkaka med karamell. Och så glass på det. En (plast)bägare på 72,5 gram ger 141 kalorier med hysteriskt mumsig efterrätt. Hur nommigt och mummigt som helst. Jag skulle kunna äta ett ton med sådana här, så det är tur att de kommer i små förpackningar. Rekommenderas å det varmaste.
Idag blev det lunch på Krubberiet i Länna igen. Jag åt en Jägerwurst med surkål och tomat & curry-salsa medan hustrun mumsade i sig det du ser på bilden: en Puszta på vallmobröd med inlagd gurka, dijonaisse och sellerisalt.
Månadens specialkorv (som Artur, korvgubbe extraordinaire, stoppar själv) väntas på tisdag - men även när han inte har hemgjord korv så behöver man inte oroa sig: Krubberiet har stans bästa korv. Korvarna kommer från Wurstmaster.
Jag brukar räkna en lunchkorv i baguette (inte som på bilden alltså) på 700 kcal. I vissa kombinationer av korv och tillbehör är det nog mer, i andra mindre, men på det hela taget stämmer det nog och jag har ju ätit ofta på Krubberiet under det senaste kvartalet och ändå gått ner i vikt så helt galet kan det inte vara. Banta med lyxig korv är alltså ingen omöjlighet, bara man räknar på det.
I går när jag lekte bartender blev det tillfälle att på allvar prova den smörkolalikör som jag köpt hem via bolagets beställningssortiment. De Kuyper Butterscotch Schnapps har nummer 80165 och kostar 130 kronor för en halvliter. Och det får jag nog säga var väl värt pengarna, för det är riktigt godis! Underbar kolasmak! Den är, med 15%, inte speciellt stark för att vara en likör.
Vad gör man då med en sådan här? Första testet av den, utöver avsmakning av den rena produkten, var en shot som lite småfnufkigt kallas "Buttmeister" eftersom man blandar Butterscotch och Jägermeister - problemet är att Jägern dominerar fullständigt, så det var inget roligt. Det jag och hustrun testade igår var däremot alldeles makalöst gott: Candy Apple Martini.
Jag använde receptet direkt från Drinksmixer.com och därför är måtten i uns (oz). Ett flytande uns är ungefär 3 cl.
1 uns vodka (jag använde Renat Brännvin)1/2 uns De Kuyper Butterscotch1 uns Sourz Apple1 uns tranbärsjuice
Skaka i shaker med is och servera i martini/cocktailglas utan is. Det här är en sådan här drink som bör drickas relativt nyskakad. Låt den inte stå. Härligt med en syra från äppellikören först - och sedan en kraftfull eftersmak av kola.
Jag har tidigare bloggat om produkter från den tyska dryckestillverkaren Thomas Henry. Nu dags att göra reklam för Elderflower Tonic. Det är en flädersmakande, kolsyrad dryck. Den är inte söt och inte sliskig. Bara för sig själv är den ganska trist. Men den fungerar jättebra i en fläderdrink som jag testade igår. Eftersom den knappt har någon färg fick jag bara till en trist bild med ett glas med is och vätska i - därför här en bild på flaskan med fläderdryck istället.
2 cl St Germain eller annan fläderlikör2 cl Chartreuse (grön eller gul)8 cl Thomas Henry Elderflower Tonic
Häll fläderlikör och chartreuse i ett glas och blanda dem. Addera is - men inte så mycket att du inte kan röra om i glaset. För när du isat drinken tillsätter du Thomas Henry Elderflower Tonic. Ta sedan en sked och rör om försiktigt så att den tunga, söta likören blandas med fläderdrycken. Det kommer bubbla och pysa en hel del men det blir absolut tillräckligt med kolsyra kvar ändå.
Jättegott, tycker jag - om man kommer ihåg att blanda. Jag gjorde drinken två gånger och den första var inte blandad. Då smakar den "meh" först och blir supersöt på slutet, den andra som var ordentligt blandat var finemang hela vägen.
Jag nämnde i förbigående vinet Amicone (74756) i en post om kronhjortsskav och pressad potatis men det förtjänar faktiskt en egen post. Det är nämligen ett mycket bra vin. För straxt under hundralappen tycker jag, som inte har överdrivet förfinade smaklökar och egentligen inte kan något om vin, att det hävdar sig mycket väl i konkurrens med betydligt dyrare saker jag smakat i mina dagar. Det är inte bara prisvärt - det är närmast ett kap.
"Fruktig smak med inslag av fat, mörka körsbär, vanilj, katrinplommon, peppar och salvia" skriver Systembolaget.
Javisst. Definitivt. Sedan bör man tillägga att "inslagen" är väldigt, väldigt påtagliga. Man känner de här beskrivna smakerna - de finns inte bara där för att man fantiserar fram dem. Undantaget är förstås vaniljtonen som jag i vanlig ordning inte känner om det inte smakar vaniljsocker (som Licor 43).
Definitivt ett köttvin - och man behöver lite mat för att "starta" det, men sedan fortsätter det vara jättegott långt efter att maten är slut. Fast vinet räcker inte så länge ändå, eftersom det är så gott.
Rekommenderas å det varmaste.
Det var ett par månader sedan jag drack det här vinet sist och jag har glömt att blogga om det! Nåja - den synden är lätt att göra bot och bättring för. Bellingham Pinopasso (72813) är ett sydafrikanskt vin - det ingår inte i bolagets vanliga sortiment men kan beställas (importeras av Fondberg). Jag har tur att de sedan en tid tillbaka håller sig med ett litet lager på systemet i Farsta och det börjar nog bli dags att åka dit igen och köpa på sig ett par buteljer, för Bellingham Pinopasso är ett trevligt vin. Precis som med Les Dauphins som jag skrev om igår så är inte heller detta ett sådant där vin som man blir helt knäpp av för att det är så gott - men av de två är nog detta det bättre och det ska det ju också vara när det kostar tjugo kronor mer.
Importören beskriver smaken så här: "Klar mörkröd färg. Stor lätt rökig doft med inslag av torkad frukt och mörka bär. Smakrikt fylligt vin med inslag av torkad frukt, mörka bär och lätt rökighet."
Vinguiden beskriver det: "PINOPASSO är ett fylligt vin med massor av generös frukt, härlig friskhet och lång eftersmak. Den är sprängfylld av mörk, röd och tät frukt med inslag av mörk choklad."
Det låter ju inte helt fel, eller hur? Eh? Alla recensioner jag sett av det har varit positiva (från ganska till mycket) och alla rekommenderar det till köttgrytor och annan "mustig" mat. Jag skulle också säga att detta är ett matvin - man ska ha det till middag och dricka upp det medan smakerna från maten fortfarande är levande i gommen. Det gäller iofs de flesta viner, tycker jag, men vissa står starkare för sig själva än andra. Bellingham Pinopasso vill ha köttgryta. Typ.
Inte fantastiskt. Inte något man jublar över samtidigt som man dansar en upphetsad liten jigg. Inget du ångrar dig att du inte köpte hem en hel låda av. Men ett gott och trevligt vin som "gör sitt jobb" tillsammans med söndagssteken, fredagsbiffen, bookmaker-mackan eller vad du nu vill stoppa i dig och som är nötkött. Les Dauphins Côtes du Rhône Reserve har nummer 72458 på bolaget. Det kostar 81 kronor flaskan och det är det definitivt värt. Bolagets smakbeskrivning är kort och koncis: "Fruktig smak med inslag av hallon, blåbär, lagerblad och örter" - Primewine beskriver den så här: "Kryddig och fruktig smak med inslag av björnbär, hallon och lakrits samt inslag av franska örter." Båda är korrekta.
Les Dauphines är inte finvinet du tar fram för att fira tio-årig bröllopsdag, din kröning till Kung av Nato eller något du imponerar på dina hipsterkompisar med men ett utmärkt vin att korka upp en helt vanlig fredag eller lillördag eller när du nu tycker det passar. Etiketten och flaskan vill nog gärna ge intryck av att vinet är bättre än vad det är och det är verkligen inget fel på det - men är inget du bara måste springa iväg och köpa.
Det här är en vidareutveckling (och förenkling) av drinken Terror of the Deep [1] [2]. Jag och hustrun tycker drinken är godare blandad men då försvinner originalets skiftning från grönt hav vid ytan till mörkblott djup i botten. Resultatet nu är en oskiktad drink som är grön och den fick mig att tänka på en väldigt igenväxt pool jag såg på ett övergivet hotell en gång. För att göra en Alger i Bassängen / Algae in the Pool gör du så här:
4 cl Kraken Spiced Rum 2 cl Blå Curaçao4 cl Ananas- och apelsinjuice7 up eller Sprite Blanda rom (det behöver inte vara Kraken, det går nog bra med annan också - men den har en speciell smak som jag gillar), Curaçao och juice, häll i ett grogglas med is. Fyll upp med 7up eller Sprite. Det går bra med Zero-varianter men använd inte sockerfritt från Sodastream för det blir bara ruskigt.
Det finns givetvis ingen officiell Cajunkrydda men det här är ett exempel på kryddmix som passar till Cajunrätter. Den är hämtad från allrecipes.com med några mindre ändringar. Det som kallas "del" i receptet kan vara teskedar, matskedar, dl eller hinkar beroende på hur mycket man vill göra.
2 delar salt2 delar vitlökspulver2 delar paprikapulver1 del chilipeppar2 delar mald svartpeppar1 del lökpulver2 delar cayennepeppar1½ del torkad oregano1½ del torkad timjan
Blanda ordentligt.
Det här var inte tråkigt alls! Receptet är baserat på ett från BBC Good Food men vi använde kycklingfärs istället för kalkon och hade inte i någon selleri eller färsk koriander.
För fyra portioner:
Såsen:2 matskedar smör2 matskedar vetemjöl1 finhackad gul lök1 grön chilipeppar (rensad och finhackad)2 vitlöksklyftor, finhackade1 lagerblad1 burk (400g) körsbärstomater1 tärning kycklingbuljongEtt antal skvättar tabasco1 tesked mald koriander
Köttbullarna:Cajunkryddning efter smak500 g kycklingfärs1 matsked rapsolja4 vårlökar, i tunna skivor
Och så här går det till:
Smöret i stekpanna på medelhög värme. Mixa med mjöl och rör ihop och runt tills blandningen blivit hasselnötsbrun - bränn den inte - och släng sedan grönsakerna, vitlöken och lagerbladet. Rör om helt kort och häll sedan i tomaterna och 1½ burk vatten (använd gärna tomatspadet). Smula ner buljongtärningen, häll på tabasco och koka sedan under lock i 15 minuter medan du gör köttbullarna.
Blanda i Cajunkryddning i kycklingfärsen och forma 20 stycken kycklingbullar (5 per portion, alltså). Värm oljan i stekpanna och bryn bullarna tills de fått färg på alla sidor.
Rör om i såsen och lägg i de brynta bullarna och låt dem puttra i tio minuter på svag värme. Servera med (eller på) ris med vårlök.
Energivärde? Originalreceptet anger 301 kcal per portion och ifall man räknar en dl kokt ris per portion och 125 gram kycklingbulle per person kan det stämma. Jag har inte orkat räkna på allt men... Det verkar rimligt.
Smak: Jättegott - men du kommer troligen behöva salta anrättningen när den ligger på tallriken, för även om det är salt i kryddmixen så behövs det lite till.
