Montico - italiensk mellanviktare

Jag ska villigt erkänna att det var den steampunkiga etiketten som fick mig att köpa det här vinet istället för någon annan zinfandel. Men experimentet var lyckat. Montico (79075) är ett gott vin. Om jag betalat en god bit över en hundralapp för det skulle jag nog ha tyckt att det inte riktigt höll måttet - men det är definitivt värt sina 79 kronor. Absolut. Ibland tänjs begreppet "prisvärt" till att betyda att rävgift är okej bara det är billigt - men det är inte det jag menar. Montico är gott. Framförallt är det gott med mat till. Att dricka det för sig själv utan tilltugg går väl bra men gör det inte alls rättvisa, smakerna kommer fram bättre med föda till.

Och hur smakar det då? 

Olika beskrivningar av det talar om körsbär - och de finns där. Men det är inte söta körsbär utan den lite kärvare sorten. 

Andra nämner plommon. Okej då. Jag kan ana plommonen - men då talar vi inte om söta, fullmogna plommon utan de som precis blivit ätbara.

Vissa nämner björnbär och i detta instämmer jag utan vidare. 

Systembolaget talar om choklad men jag kan inte alls känna någon chokladton från Montico. 

Vinet är fruktigt men det är syrligt snarare än sött. Det nämns som en god kompanjon till pasta och pizza. Själv har jag druckit det till stekt nötkött med potatis och rosmarinsås och vid annat tillfälle till en skink- och rostbiffssmörgås med senap; det passade nästan bättre till det senare när det inte fanns en smakrik sås som tog över.

Kommer jag köpa det här igen? Jajemen! Det är definitivt värt att ha hemma som en "mellanviktare"; inte finvinet som man plockar fram för att skryta och imponera med, men betydligt bättre än mycket annat i samma prisklass.