"This chocolate-hued elixir is intensely fragrant with the aromas of flamed orange peel and a mélange of dark kitchen spices. Complexly delicious with the flavors of flamed orange, nutmeg, fig, and dried apricot. It finishes with spicy, bitter touches of black pepper, cinnamon, and candied ginger. Your dark cocktail recipes are about to experience an epiphany. Start with a riff on the classic Manhattan. Bring your old fashioned into a new style. You can even substitute China China for triple sec in your more tropical recipes. The luscious possibilities are endless. But the supply is not. Trust me; this is a good call. China China. Yes, yes." - Astor Wines & Spirits
Det finns tusentals roliga likörer, aperitifer och underliga brygder där ute i världen som aldrig letar sig in i Systembolagets beställningsregister, än mindre butikernas hyllor. Men tack vare Renbjer & Magnusson finns åtminstone Bigallet China-China (84314) att uppbringa!
Den här franska aperitifen, som innehåller kinin (kinabark, därav namnet), tillverkas av apelsinskal och diverse örter. Den smakar som en lyxigare Jäger med apelsinsmak. Och China-China är söt. 329 kronor för 500 ml gör den dyr - men den är verkligen god och man dricker den i ytterst små doser åt gången. Den är 40%-ig. Rekommenderas varmt för den som vill smaka på något ovanligt.
Den här drinken finns i en uppsjö varianter men jag har använt vad jag tror är det "klassiska" receptet.
Jag trodde att peach schnapps, som det omnämns i olika recept, var någonting i stil med persikosmakande vodka men efter lite efterforskningar kom jag fram till att det är fråga om De Kuyper Peachtree (86533). Du behöver 4 cl. Häll i ett shotglas.
Sedan tar man en dryg tesked med vanlig Bailey's Original Irish Cream (765) och lägger försiktigt ovanpå persikolikören genom att ömsint hälla den över en sked som man vinklat ner i glaset.
Därefter tar man - och jag använde en pipett - en tesked grenadin och droppar ner i glaset. Den är tung och faller igenom baileys-skiktet ner i persikolikören. Baileys klumpar sig där och bildar vävnadsliknande massa. Grenadinen ger en härligt röd färg till. Mmmm...
Smaken? Det smakar persika och mycket, mycket sött. Riktigt godis.
I det (ungerska) klippet nedan ser man hur Hjärnblödningen görs. Fast jag tycker min blev mycket, mycket snyggare. :-)
Återigen har jag bara en mobilkamerabild - men det får duga. Detta var dagens trevliga middag för 540 kalorier! Smakade alldeles utmärkt!
Per portion:
120 gram svensk rostbiff150 gram potatis, skivad 3mm, skakad i olivolja, saltad och kryddad med chiliflarn. Rostad 15 minuter i varmluftsugn på 200 grader.125 gram plommontomat70 gram buffelmozarellaFärsk basilika
Detta är en modifierad variant av en drink som kallas för Green Ghost - "Gröna Spöket". Limesaft kan vara väldigt sur och vid test tyckte vi inte att det blev riktigt så gott som man kunde önska. Med en laddning socker kom dock smakerna mer till sin rätt; följaktligen har vi nu det "Söta Gröna Spöket". En stark drink på grund av den potenta Chartreusen. Allmänheten varnas.
Ingredienser, per glas:
4 cl gin2 cl Chartreuse2 cl Limesaft2 tsk sockerlag
Tillredning:
Häll gin, Chartreuse, limesaft och sockerlag i en shaker fylld med is. Skaka väl. Servera silat i cocktailglas.
Energivärde: når dessvärre upp till nästan 200 kcal per dos enligt ovan.
Ett stenkast från där jag jobbar (i Skogås) ligger Länna Handelsområde; ett jättefult område där Mediamarkt, CityGross, Elgiganten och andra stora varuhus håller till. Men där, bredvid Jysk (där jag för övrigt gjorde ett riktigt fynd i form av vinhyllan "Malt"), hittar man också Krubberiet. Jag var där och åt för första gången idag. Stället har blivit omskrivet, helt nyligen så i lokaltidningen Mitt i Huddinge: "Artur gör korv till en delikatess" [PDF]
Sjung lovsång alla länder - vilken korv! Jag åt en Polsk Vitkorv kryddad med torkad mejram och pressad vitlök, i ett frasigt franskbröd fyllt med surkål, saltgurka och galet stark senap. Tar gärna mildare senap nästa gång men korven var den godaste korv jag någonsin haft nöjet att sätta tänderna i. Helt sanslöst god. Galet god. Tokigt god. Hysteriskt god.
Krubberiet finns på Facebook och Instagram under det namnet.
Jag har endast ett instagramfoto på denna trevliga rätt - men det är bättre än inget, så det får duga. Grunden är surkål; korven och potatisen är tillbehör.
Ingredienser (2 pers):
400 g surkål (ex. Kühne Fasskraut)2½ dl vitt vin (ex. Gato Negro, 7623) 1 tsk spiskummin1 tärning hönsbuljong löst i en dl vattensvartpeppar efter smak3 korvar (ex. salsiccia 78%) 300 gram potatisOlivolja
Tillagning:
Häll surkålen, vinet, buljongen och kryddorna i en kastrull. Låt puttra på svag värme under lock i 30 minuter. När det är färdigt, sila bort vätskan.
Skär potatisen i klyftor, skaka med olivolja i påse. Lägg i en oljad ugnsform och ugnsstek i 25 minuter på 225 grader i varmluftsugn.
Skär korven i skivor eller stek den hel.
Energiinehåll: Drygt 500 kcal per portion.
På bild: En klassisk white russian.
White Russian är en traditionell cocktail från 1949. Grundreceptet är fem delar kaffelikör, tex Kahlua (767), två delar rysk vodka och tre delar grädde. Den serveras vanligen on the rocks i vanliga whiskeyglas/old fashion-glas.
Det finns en mängd olika varianter på receptet. Här vill jag presentera en "Svenne" eller "White Swede" om man ska vara internationell. Den består av två cl Kahlua i botten. Till detta kommer två centiliter Absolut Vodka (88). Visserligen ägs detta märke numera av fransmän men det tillverkas fortfarande i kära gamla Sverige. Eller ja... Skåne då, men ändå. Sedan häller man på fyra cl av den svenskaste av drycker, nämligen mellanmjölk. För grädde ska ju undvikas. Det är ju onyttigt. *Host*
När det hela blandats - och du kan strunta i isen, för den har man självklart glömt att göra - är resultatet ett glas med beige dryck. Det är gott och lättdrucket och energivärdet, om man har dosen ovan, är runt 77 kcal per glas.
Madeira - foto av Fredjblack
Madeira är en ö som jag ännu ej haft nöjet att besöka, men därifrån kommer det söta, goda starkvin som bär öns namn: Madeira. Det är trevligt att dricka i små doser till stark ost och det gör sig utomordentligt som bas i sås (som denna), gott till kött och i synnerhet till anka. Ett alternativ till en sås med grädde i, om man av något skäl vill avstå från mejeriprodukter, är en reduktion.
Ingredienser:
2 schalottenlökar4 dl madeira1⁄2 dl balsamicovinäger2 tsk soja2 tsk brun farin1 krm malen vitpeppar2 tsk olivolja
Tillagning:Skala och skiva löken tunt. Häll vinet i en kastrull, tillsätt lök, vinäger, soja och socker. Koka upp, sänk värmen och sjud tills hälften av vätskan återstår och har blivit simmig.
Det dröjde dock till alldeles nyligen innan jag faktiskt smakade Chartreuse för första gången. Ingen jag känner dricker den och jag har faktiskt aldrig stött på den på krogen - eller letat efter den. Nu blev jag dock inspirerad av Edward Bloms fruktansvärda "Sjunkbomb" och beställde hem en flaska via systembolaget (606).
Chartreuse tillverkas av nördiga munkar sedan 1764 enligt ett hemligt recept med massor av örter. Den gröna färgen är naturlig - de har inte tillsatt karamellfärg, som i fallet med den läskiga likören Grön Curaçao.
Likören är jättegod, tycker jag. Men den är hemskt stark. Nästan för stark. Drick bara lite - det är 55%. Chartreuse själva rekommenderar att man serverar den väl kyld eller på is och efter att ha testat både med och utan så instämmer jag. Den ska vara kall. Då känner man smakerna bättre, ovanligt nog.Smaken är en komplex örtblandning och jag kan inte identifiera någon särskild dominans av något. Det är för mycket i den. Den är stark och lite söt - men inte sliskigt eller simmigt söt. Jo, jag rekommenderar den.
299 kronor på systemet för en flaska på 35 cl.
Energivärdet är väl drygt 120 kcal för ett litet glas på 4 cl.
Nedan: en ambitiös recension av Chartreuse.
Dags för en ny post med skamlös reklam för franska Picard - ett livsmedelsföretag som är helt inriktat på fryst mat och som finns etablerat på några ställen i och runt Stockholm, bland annat vid port 73 i Haninge i närheten av där jag bor. Lyckliga jag!
Jag har tidigare lovsjungit Picards limesorbet (citron vert) - nu är det dags att säga bra saker om deras kokossorbet också!
Den är jättegod! Alla gillar förstås inte kokos men om du brukar tycka om den smaken kommer du sannolikt uppskatta denna sorbet! Den är lite torr i konsistensen, bjuder inte på den där krämigheten som limesorbeten har, och man får en lite mjölig känska; men smaken är det verkligen inget fel på.
...Och som den kostar den matglade bantaren blott 107 kcal per 100 gram så är det definitivt något att ha i frysen.
Melanogrammus aeglefinus, Kolja, är en trevlig torskfisk som lämpar sig väl för stekning eller i fisksoppa. En återkommande rätt hemma hos oss är panerad kolja. Vi köper färsk koljafilé (senast på Mickes Fisk nere vid port 73). Kolja är kalorisnål (80 kcal/100 gram) så det gör inget om man får stora bitar - och man kan då också kosta på sig en bra panering.
Skär filéerna i mindre, mer hanterbara bitar. Doppa bitarna i ägg, vänd dem i vetemjöl och släng dem i panko (japanskt ströbröd) - det fungerar utmärkt. Sedan får man inte vara för snål med smöret när man steker. Koljan skall stekas på svag värme under ett par minuter. Jag överlåter åt Kejsarinnan att göra detta men det är inte svårt. Så länge man inte bränner paneringen är filén inte bränd - är man osäker på om den blivit tillräckligt stekt får man helt enkelt öppna en bit och kolla. Det är därför bra att ha så jämntjocka bitar som möjligt, säger Captain Obvious.
Till koljan serverar man med fördel ugnsstekt potatis, inlagd gurka och maltvinägerägg. En trevlig ale eller porter till är förstås inte fel.
Vill man vara lite extravagant kan man förstås ta ett litet glas Pimm's no.1 on the rocks innan sin "Haddock 'n' taters".
Det här är givetvis inte hälsokost någonstans - men en halv Italian BTM på ljust bröd på Subway är faktiskt inte mer än 410 kcal*. Och det är för mig, som nu äter 1900 kcal per dag, en acceptabel lunchmacka. Den är god, tycker jag. Inget märkvärdigt, inget fantastiskt, inget som får en att brista ut i "O, Store Gud" eller "Här är gudagott att vara" - men god nog. Finns tyvärr inte i Skogås där jag jobbar men det är inte så långt till Farsta...
BMT är Subways mest sålda smörgås i Förenta Staterna. BMT står för "Bigger, Meatier, Tastier" och på mackan har vi pepperoni, salami och skinka. Jag föredrar min med kryddig ost (pepperjack cheddar?) och med alla erbjudna grönsaker utom den förbaskade isbergssallaten. Jag har tröttnat stenhårt på denna smaklösa, meningslösa sallat. Jag skippar, för att hålla ner kalorierna, dressingen - men lite salt och peppar har ingen dött av.
* =Jag utgår från den amerikanska kaloriräkningen, som inkluderar ost i mackan.
Jag fick en stor påse lobo-äpplen och som jag inte kunde äta dem alla rakt av beslöt jag mig för att göra två efterrättsexperiment, båda varianter av vinkokta äpplen.
I det första experimentet tog jag ett kilo skalade äpplen och kokade upp och sjöd under 6 minuter i en lag bestående av 7 dl rött vin och 5 dl vatten. Lagen var kryddad med stjärnanis (4 st), kanelstång (2 st), vaniljstång (1 st), nejlikor (4 st) och kardemumma (1 tsk). Sedan hällde jag äpplen och lag på glasburk och ställde in i kylskåpet. Resultat, efter ett par dagar: jättegoda äpplen med en behaglig glöggsmak. Problem dock med de hårda kärnhusen; man måste äta dem med gaffel och en vass kniv.
I det andra experimentet - som inte är avsmakat ännu och som dessvärre visar flopp-pontential - kokade jag upp en lag som var hälften av den ovan men med ett tillägg: pomeransskal. Denna lag blev ännu glöggigare! Sedan skivade jag äpplena och 3 mm tjocka skivor och lade i burk och slog lagen på. De ska få stå några dagar och dra åt sig, sedan får vi se hur det blev. Men eftersom äppelskivorna flyter upp och lägger sig ovanpå lagen är jag rädd för att det hela inte blir så bra.
Uppdatering 24/10: Men jodå, äppelskivorna i glögglag blev alldeles utmärkta. Ingen flopp alls. De blev jättegoda. Men det blir nog bättre att köpa en urkärnare och koka hela äpplen.
Alla borde ha en sådan här! Åtminstone borde alla som likt undertecknad inte kan skära gurka rakt, än mindre skiva upp ett bröd i snygga och enhetligt stora bitar, ha en sådan här! Nu blir det rakt och fint framöver! Whooohooo!
Jag kollade in olika skärmaskiner hos några lokala vitvaruleverantörer och hittade till sist Siemens MS70002N på Sibabutiken någon kilometer från där jag bor. För 810 kronor fick jag tysk kvalitetsprodukt och jag är mycket nöjd med den. Det fanns billigare maskiner men de var inte alls lika robusta och den här apparaten kostade över tusen kronor på ex. Mediamarkt.
Siemens MS70002n fungerar som en mandolin, men är förstås motoriserad och det är ingen risk för att man hyvlar av sig fingertopparna eftersom de egna händerna är trygga bakom skydd av plast och metall. Lätt att använda. Jag har provat den på äpplen, tomater, lök och potatis idag - allt med gott resultat.
Jag fick tillbaka pengar för en försäkring som inte längre behövs och den oplanerade extraslanten investerade jag bland annat i en flaska Grönstedts Extra (241).
Jag kan för lite om konjak för att egentligen uttala mig men jag har sett många tala om Extra som en av de mest prisvärda konjakssorterna på marknaden. Den är inte den bästa; men den är mycket bra - och du får mycket pang för pengarna.
Konjak dricker man för smaken och dålig konjak smakar bara rävgift. Det här, mina vänner, är solsken på flaska. Gillar man inte konjakskaraktären lär man inte gilla den här heller men här finns toner av vanilj och citrus och kanske rent av någon aning av nöt och... choklad?
En liten mängd (c:a 4 cl är lagom) hälls i en konjakskupa och värms i handen. Du dricker med andakt och under tacksägelse, vördnadsfullt och värdigt. Om du ens tänker tanken att använda Extra för att grogga på förtjänar du fängelse eller landsförvisning.
409 kronor på Systembolaget.
Det är svårt att fotografera mat så det ser gott ut men jag kan försäkra att smörgåsen ovan, som jag nyss nommade i mig till frukost, var utomordentligt läcker. Brödet i basen är spelt-dinkel från Pyramidbageriet. På detta har jag tio gram hemkört, saltat smör och tjugofem gram rökig fjällskinka från ICA Maxis chark. På detta tio gram av Graveleijs söta, starka senap. Den måste ätas upp nu så man kan köpa en ny burk till jul.
Jättegott. Energiinnehållet i smörgåsen som helhet uppskattar jag till runt 200 kcal.
Ibland blir man lycklig av det lilla. Hittade sådan här lime-sorbet nere på Picardbutiken vid Port 73 i Haninge. Jag hade förväntat mig något gott eftersom Picard, som uteslutande säljer frysta produkter, har väldigt bra kvalitet på allting och vi köpt god glass där tidigare. Men jag hade inte väntat mig den bästa citrussorbet jag någonsin ätit! Den var helt perfekt: lagom isig, krämig, syrlig, söt och den smakar verkligen riktigt. Det kan ju ha något att göra med att det ju faktiskt är riktigt limeskal och riktig limejuice i - men det är faktiskt ingen garanti för att det ska smaka autentiskt. Således: Picard levererar.
Energiinnehållet då? Inte farligt alls: 63 kcal per deciliter. Perfekt.
Det är inte ofta jag använt världens dyraste krydda i matlagning. Tur att man inte behöver så mycket saffran för den här rätten! Receptet är ursprungligen från Arla men lite modifierat.
Ingredienser (2 personer):
400-500 gram vit fisk, exempelvis sej, torsk eller kolja4 dl kokosmjölk2 dl matlagningsyoghurt1 msk Sambal Oelek1 msk vetemjöl1 paket saffran1 tärning fiskbuljong1 nypa salt
Tillagning:
Skär fisken i relativt små bitar - men hacka den inte! Salta.
Rör ihop kokosmjöl, matlagningsyoghurt, sambal, vetemjöl, saffran och buljongtärning. Lägg i fiskbitarna, koka upp och låt sedan sjuda i 6-7 minuter.
Servera i skål. Tillbehör: ris eller bröd. Jag valde det senare och resultatet blev en god måltid på drygt 500 kalorier + 100 till för brödet.
Det finns smakkombinationer som är lite bättre än andra. Hårdkokt ägg, ansjovis och kavring är en sådan. Två små men tjocka kavringskivor på sammanlagt 110 gram, lite färskt smör, ett hårdkokt skivat ägg, 30 gram ansjovis och lite kapris (mest för syn skull, faktiskt - det gjorde inte mycket till smaken) byggde upp denna lätta men mycket smakliga lunch på 512 kalorier.
Jag har gillat whiskey sedan tjugoårsåldern ungefär, men jag har helt missat det här med Bourbon tills jag smakade Blanton's Special Reserve (86059) på Saddle & Sabre för lite sedan. Där tog de 139 kronor för två centiliter, vilket är helt fruktansvärt överdrivet dyrt - men det är fin och god vuxendricka. Och på systemet får man den till ett mer skäligt pris.
Blanton's Special Reserve är vackert bärnstensgul och har en smak av majs och citrus, vanilj och honung. Där finns någon liten kryddighet - en liten aning av äpple och kanske kanel. Styrkan är 40% och intag i mycket små doser rekommenderas. Det viktiga här är dessutom smaken. Det är ingen idé att dra fram finglasen och tappa upp Blanton's om du förstört smaklökarna med en massa skräp innan.
På Saddle & Sabre drack jag den här till en ljuvlig pecanpaj och den fungerade fint ihop med mudcake också; så gissningsvis är Blanton's en bra kompanjon till söta efterrätter med toner av kola och vanilj - eller till choklad - i största allmänhet.
Energiinnehållet torde vara ungefär 70 kalorier för 4 cl.
Sedan början av juni har jag gått ner nästan 24 kg. Jag har fortfarande mycket övervikt kvar och planen är att försöka gå ner ytterligare 7 kg till jul - och sedan fortsätta tills jag nått medicinsk "idealvikt". Slutmålet är alltså att komma ner till det som läkare och dietist anger som vad jag, med min kroppstyp, "borde" väga - det vill säga runt 85 kg, och sedan hålla mig där. Skälen för viktnedgång är medicinska. Jag diagnosticerades i våras med nedsatt leverfunktion på grund av förfettning av organet, jag har haft känning av gikt och jag var helt enkelt alldeles för fet för mitt eget bästa. Mina levervärden är tack och lov, efter drygt fyra månader, redan tillbaka på "gröna" nivåer.
HUR har jag lyckats med detta?
Jag har tidigare genom åren försökt gå ner i vikt med Viktväktarna, kostersättningspulver och LCHF. Ja, inte samtidigt, förstås. Om dessa metoder kan jag säga att viktväktarna fungerade bäst men att jag gick omkring och var konstant hungrig och därför snabbt tappade disciplinen. Att byta ut måltider mot kostersättningspulver var en total flopp. Jag mådde kanonbra när jag åt LCHF men det fanns två problem med den dieten: 1) jag gick inte ner i vikt och 2) min plånbok grät pga kostnaden för allt kött och all ost.
Det jag gör nu är att jag räknar kalorier. Jag använder en app i min mobiltelefon. Den heter "MyFitnessPal" och det handlar helt enkelt om att se till att få i sig mindre energi än vad man gör av med och att hålla koll på vad man egentligen stoppar i sig. Jag följer alltså ingen diet. Jag kan äta precis vad jag vill - men jag måste bokföra det och hålla mig under ett visst energiintag varje dag. Jag kan äta ost, choklad, pasta, bröd, chips eller precis vad som helst. Men i praktiken är det förstås en massa saker som går bort, därför att det "kostar för mycket" kalorimässigt. Att äta stora mackor med smör och ost går bort därför att bröd, smör och ost är mycket kaloririkt. Mat och dryck med mycket socker i går bort för att det är för kaloririkt. Men jag använder i stort sett inga lightprodukter - utom att jag dricker sockerfri läsk. Att då och då unna sig en odisciplinerad dag då jag kan äta precis vad jag vill är inga problem - det gäller bara att direkt gå tillbaka på kaloriräknandet efteråt.
Ja, det här fungerar för mig. Men jag kommer vara tvungen att fortsätta med att på något vis räkna på allt jag stoppar i mig för resten av mitt liv - för det är enda sättet för mig att inte börja äta alldeles för mycket. Som den här bloggen visar så är jag ju väldigt förtjust i mat.
Jag rekommenderar MyFitnessPal å det varmaste.
Bajtra är vuxendricka av fikonkaktus. Mig veterligen görs den bara på Malta och den går heller inte att köpa på systembolaget. Då jag nyligen fick förmånen att åka på konferens till Malta passade jag därför på att köpa med mig fyra små flaskor. Konstiga drycker som inte går att få tag på någon annanstans är alltid roligt att plocka med sig hem som souvenirer.
Första gången jag smakade Bajtra trodde jag att det var något slags konstig, syntetisk melonlikör för den är ärligt talat inget god alls att dricka ren. Den är alldeles för sliskig. Den speciella, fruktiga smaken kommer däremot till sin rätt om man blandar ut i en 1:5 spädning med antingen apelsinjuice eller Indian Tonic Water. Då får man en läskande och god drink som passar jättebra en varm sommarkväll.
Bäst av de Assam-varianter jag smakat hitintills är Assam Golden från Robert's Coffee. Jag tror detta är ett "reklamnamn" och inte en speciell kategori av te från Assam och jag vet inte mycket om det. Det smakar gott; lite maltigt och brödigt - precis som de andra Assamsorterna. Det är mjukt och pyttelite sött och har bara en svag bitterhet. Att dra i sig en hel kanna själv är inga problem, för det blir inte ruskigt när det svalnar.
Jag har försökt ta reda på vad som är speciellt med det här teet och det verkar som att "golden" i det syftar på att man inte bara har blad utan också blommor i teet.
Det faktum att Assam Golden "bara" kostar 44 kronor hektot säger mig att det trots smaken inte är av den finaste sorteringen utan tvärtom är något man kränger just till barbarer som jag; tedrickare som vill ha något bättre än breakfast tea men som inte är tillräckligt raffinerade för att uppskatta lyxsorteringarna.
Belgisk öl är bäst. Så enkelt är det. Andra länders öl kan smaka utmärkt, jättegott och trevligt - men Belgarnas är bättre. Och ett av mina absoluta favoritöl bland de tusentals sorter som bryggs i Belgien är Troubadour Magma. Smaka på ordet: Maaaagmaaa - man blir lycklig bara av att säga det, eller hur? Sedan kommer vi till själva drycken. Och det är definitivt vuxendricka. Det är en nioprocentig öl. Men den har ingenting att göra med sådana vedervärdiga fylle-drycker som bara går ut på att dunka ut alkoholhaltigt vatten med ölaktig smak - det här är ett öl man dricker för att det smakar gott. Är det bara rus man är ute efter kan man dricka något annat som är billigare.
Trobadour Magma är, som man ser på bilden, vackert bärnstensfärgad. Den smakar malt, brödigt, med en svag ton av karamell - smörkola, rent av. Det är inga överdrifter i smakerna åt något håll, men det är mycket smak. Den är ganska besk och passar bra med mat som är ordentligt kryddad eller salt. Jag har druckit den till musslor kokade i vin eller hummerfond, till hummersoppa, till korv, till kött och till bröd med tapenade och den var lika god till alltihop. Rekommenderas varmt.
Finns i systembolagets beställningssortiment under nummer 89766. Man måste beställa 24 flaskor åt gången och som de kostar 39 kronor styck går hela flaket loss på 936 kronor. Men kvalitet kostar. Så är det.
270 kalorier för 33 cl.
Den här bedårande feta draken är tecknad av FancyFerret och ligger på Deviantart.com som en Creative Commons Attribution-Noncommercial 3.0 License vilket innebär att man får använda den fritt så länge man inte försöker tjäna pengar på den. Och det gör jag ju inte. Nu är den en del av min bloggrubrik.
Jag är medlem på Deviantart sedan åtskilliga år och lägger upp diverse fotografier där. Välkomna att ta en titt på vad jag åstadkommit på attomanen.deviantart.com! Om man går in på bildgalleriet och väljer "all" listas bilderna i den ordning de lagts upp, annars får man bläddra sig fram genom olika mappar.
En i alla avseenden lyckad måltid! Mycket enkelt och gott. Man behöver följande, för två personer:
2 kycklingfiléer1 normalstor burk kokosnötsmjölk1½ matsked rödcurry-pasta... eller mer.1 medelstor potatis3 normalstora palsternackor1 gul lökSmör för stekningOlja för rotsakerna
Det underlättar verkligen om man har en tvådelad ugn eftersom både rotsaker och kyckling tillagas samtidigt på olika temperaturer. På något sätt lyckades vi tajma dem så allt blev klart samtidigt. Varmluftsugnen med kycklingen gick på 125 grader och den vanliga ugnen på 225 (?).
Hur som: Man bryner kycklingfiléerna i smör och lägger dem i en ugnsform. Man rör ner rödcurry-pastan i kokosnötsmjölken och blandar ordentligt, varpå man häller röran över kycklingen i formen. In med en termometer i kycklingen där den är som tjockast och sedan skall den stå tills fågeln mäter 72 grader.
Rotsakerna och löken skärs tunt/i små bitar och skakas i olja. Därpå lägger man dem i en form och drar in dem i ugnen tills de är klara. Fördelen om man skär mycket, mycket tunna eller små bitar är att det går fortare. Räkna med drygt 15 minuter om potatisen är skuren i chips-tjocklek, medan potatis och palsternackor i klyftpotatis-stora bitar tar 24-25 minuter. Vid det laget lär man ha bränt löken.
Som ni märker har jag inte helt koll på hur tillagningen gick till här. Det blev jättebra - men det kan ha varit tur också. Hur som helst så är just kombinationen kyckling, kokosmjölk, rödcurry, potatis, palsternacka och lök mycket lyckad.
Uppskattningsvis 500 kcal per person gör detta till en behagligt energisnål måltid. Vi åt den till middag.
Kom oväntat att tänka på en enkel men god "smörgås" jag inte ätit på många år. Den kallas ibland Parisare men det är bättre att säga Parisersmörgås så att den inte blandas ihop med kombinationen hamburgerbröd + korv.
Parisersmörgås är en dansk kreation (Pariserbøf) och är, enkelt uttryckt, en hemkörd hamburgare (köttfärs, gul lök, äggula, salt, peppar och lite worcestershire sauce) på rostat bröd. Rostbrödet i botten, hamburgaren ovanpå och sedan därovan ett helt stekt ägg. På detta kommer sedan kryddning och smaksättning med peppar och ättiksgurka, lite mer hackad lök och så kapris. Var inte för snål med den. Egentligen ska man ha på rödbeta också men jag tycker inte om det. Vissa recept föreslår också pepparrot men jag avstår gärna från sådan.
Enkel cafémat, en lätt måltid - går snabbt att laga till och smakar förträffligt. Dock ingen bantarmat. Jag beräknar en Parisersmörgås till drygt 420 kalorier per styck och man behöver mer en än för att bli mätt. Föga förvånande rekommenderar många recept att man äter en rejäl sallad till.
