I början av advent hittade jag ett sådant där trevligt öl som Le Bolagét bara tar in i små partier under begränsad tid (som den gamla favoriten Narwhal, det dyker upp igen varje år inför jul och försvinner sedan igen). Denna gång handlade det om något så ovanligt som ett israeliskt öl: Mikkeller/Alexander - Beer of Milk & Honey. En imperial porter. 50 kronor flaskan får man hosta upp. Men det kan det vara värt, om man någon gång ibland ska hosta upp lite extra för en flaska öl.
Mjuk kaffesmak, honung, bränt socker eller sirap, en aning av mjölkchoklad någonstans, något av katrinplommon och lite örter, apelsin eller pomerans... En massa komplexa smaker. Fyllig, mustig, robust.
Underbar men svår. Det här är nog en öl man antingen älskar eller inte gillar alls. Den som tycker att en ljus pilsner är det bästa som finns lär inte få ut något roligt ur en Mikkeller/Alexander. Jag tycker den är helt fantastisk. Full pott.
...Och det finns nog en flaska kvar i kylskåpet, tror jag.
I Hökarängen, inte så där förskräckligt långt ifrån där jag bor och arbetar, finns ett litet bryggeri som heter Pang Pang. Ett av deras goda öl är Cookie Stout. Det smakar kanske inte så mycket kaka, men det är ett väldigt gott öl och fast varje liten flaska kostar 69 kronor tycker jag nog faktiskt att det är värt priset.
Smaken är en rolig blandning av chokladtoner, någon aning av trä (?), lite kola, malt, socker, något nötigt och något aningens laktritsaktigt... Och mer. Ett öl som tål att smakas många gånger, gärna till olika mat- och efterrätter, eftersom det är så pass sammansatt och komplicerat, fast samtidigt lättdrucket. Jag och hustrun brukar dela på en flaska, för dels är det rätt kaloririkt (330 kcal för en flaska) - dels är det starkt (11%).
Eftersom det var Game of Thrones: Battle of the Bastards som dramatisk middagsunderhållning tänkte vi att middagen skulle vara i rätt "setting" - något som teoretiskt sätt hade kunnat serveras i trakterna runt Winterfell. Så vad vi ser här är...
Långkokt riven kyckling. [Recept]
Porterkokt lök. Friskusbulle (rågbröd med frön).Ale. New Belgium Fat Tire.
Den porterkokta löken är busenkel. Färsk lök, ansa och ner i kastrull, häll på en flaska porter, lite vatten så att all lök kan simma ordentligt och smula sen ner en tärning grönsaksbuljong. Koka upp och låt sjuda under lock i tio minuter. Färdigt!
Fat Tire är utmärkt matöl till en söt rätt som den rivna kycklingen. Den går också bra ihop med löken, som ju också den har sötma. Däremot står den knappast starkt på egna ben. Den behöver mat för att komma till sin rätt.
Den här starka, mörka spanska ölen blev måltidsdryck till gårdagens middag. Systembolaget föreslår den som sällskapsdryck - jag tycker absolut du ska ha mat till; antingen rejält nötkött med någon maffig sås till, eller kyckling med dragonkryddad gräddsås eller något annat i den stilen.
Pure Decadence är precis som andra Imperial Stouts alkoholstark. 10.3 procent. Det känns. Men ölen smakar alls inte spritig på något vis. Det bärande är en mäktig smakblandning bestående av lätt bränd, mörk sirap, smårivigt kaffe och en tämligen generös chokladton. Något av pumpernickel, kavring eller grovt, mörkt men samtidigt sött bröd. Samtidigt finns det beska i den. Tungan blir lite sträv. En eftersmak av... Piptobak?!! Svårt att säga precis.
Hur som helst: jättegod öl, stor fet tumme upp för den och jag köper den gärna igen. 42 kronor flaskan - och för den lille kaloriräknaren kan jag upplysa om att Ratebeer uppskattar energivärdet på en sådan här till 309 kcal.
Receptet väckte min nyfikenhet men jag var inledningsvis skeptisk. Persikolikör, apelsinjuice och veteöl? Jag som inte ens gillar veteöl... Men hur som helst: något i kombon fick mig misstänka att det kunde finnas en chans till ett välsmakande resultat. Efter att ha testat White Peach Belgian Ale Cocktail så kan jag meddela att den är god. Först lite märkligt - men sedan blir den bättre och bättre. Inte en klockren fullpottare men faktiskt inte pjåkig alls! Känns dock som en drink för varma sommarkvällar, så jag kommer nog inte blanda ihop någon igen inom närmsta tiden.
I ett stort glas (ölglas, stor konjakskupa) med is, häll ner:
5 cl persikolikör [Peachtree, 86533]1 dl apelsinjuice [Bravo]33 cl belgisk veteöl [Kronenbourg 1664 Blanc, 1514]
Öl är ju alltid trevligt men ibland känns det mer passande än annars och så här års är mörka, mustiga brygder precis vad man vill ha. Hibernation Ale slump-plockade jag upp för att jag gillade etiketten men det visade sig vara ett riktigt bra köp.
För knappt trettio kronor per flaska får man "Maltig smak med sötma och tydlig beska, inslag av torkad frukt, vörtbröd, knäck, kaffe och choklad" [systembolaget, 11332]
Det här är ett säsongsöl. Bryggeriet i Colorado gör det sedan 1995 inför advent-jul-säsongen men inte annars.
Jättegott. Jag tycker fortfarande att en Grimbergen Ambrée eller en Gulden Draak är att föredra men det här är nästan uppe i samma klass. Nu har jag ett flak Dirty Bastard att avnjuta under kommande månad så jag lär väl inte köpa mer Hibernation Ale - men jag kan varmt rekommendera den.
Värt att notera: 8,7% och 261 kcal per flaska.
Kära bloggläsare - vi befinner oss nu i adventstid och eder bloggmästare har mycket att stå i och begränsat med inspiration och pengar. Han återanvänder därför många gamla recept i den dagliga matlagningen och har inte råd med så avancerade utsvävningar. Därför blir det nog ett synnerligen sporadiskt bloggande under den närmsta tiden.
Här några korta notiser:
Jag kan rapportera att Årets glögg [glögg2015] blev utomordentligt bra. Rekommenderas varmt. Receptet är i stort sett det samma som föregående år men med annat vin och en brandy istället för konjak - dessutom en halv deciliter mer av den.
Jag har också provsmakat julöl på Belgobaren - närmare bestämt den belgiska St Bernadus Christmas Ale [11641]. Den kommer alldeles snart och i begränsad upplaga in på systembolaget och rekommenderas å det varmaste. "Nyanserad smak med sötma, inslag av russin, kryddor, choklad, pomerans, vörtbröd, nötter och ljus sirap" som monopolet skriver.
En annan mycket god öl som nu återkommer till bolaget efter en längre tids frånvaro är den fantastiska Narwhal [11893] från Sierra Nevada. "Komplex, kryddig, rostad smak med sötma och tydlig beska, inslag av kaffe, plommon, pumpernickel, lakritsfudge, nötter och kakao" låter väl inte så illa, va?
Jag kommer inte gegga ihop någon före jul men för dem av er som går inför förskottsfirande i stor stil redan i början av Advent så rekommenderar jag förstås min Suveräna Senapssill [recept]- som i själva verket inte är min utan ett recept från min FB-kompis Daniel nere i Skaaaune. Jag saliverar vid blotta tanken på att snart få äta den igen. Flera paket 5-minuterssill ligger redan på lager...
På väg till restaurang Sakura, där vi omsider provsmakade Wagyu köttsushi och frossade loss på Shabu shabu och åt förträfflig glass, tittade jag och hustrun in på Monks på Sveavägen för lite öl. Det var faktiskt första gången vi var där och jag blev riktigt imponerad. Jag lämnade önskemål på vad jag ville ha och barmästaren tog sig verkligen tid att titta igenom sortimentet, leta på lagret, fråga en kollega innan han beklagade att mycket var slut men att en Founders Dirty Bastard kanske kunde passa. Och det gjorde den. Med besked. Jag har smakat öl från Founders tidigare men inte denna och jag blev så förtjust att jag lagt in en beställning på ett flak, att levereras till min lokala detaljhandel för det statliga monopolet [art nr 89829, pris 30:90, måste beställas i kolli om 24].
Lite brödig öl med lätt men distinkt sirapssmak, toner av kaffe, en aning av choklad och russin. Man känner alkoholsmaken men den är balanserad.
Styrka 8,5% och en flaska är 255 kcal. Överkomligt.
Jag kan tänka mig att personalen inte riktigt har tid att fundera länge över vilken öl de ska trolla fram när det är mer folk i baren så att besöka Monks dagen före löning var bra. Stället gav mersmak och jag går gärna tid igen. Det samma gäller Sakura som var trevligt, gott och prisvärt.
Den här öldrinken är en miniatyr på Edward Bloms Sjunkbomb. Samma ingredienser, samma proportioner (typ) - men väldigt mycket mindre öl och Chartreuse. Den gode Herr Blom drar ner hela två flaskor Rochefort 10 [1627] i en sejdel och sänker sedan ett rejält shotglas med Grön Chartreuse [606] i det. Det är alldeles för mycket för mig, men själva smakkombinationen med söt, stark belgare och stark fransk örtlikör är inte dum alls. Så min "Fransk-Belgiska Bomb" består av:
1/2 flaska Rochefort 102 cl Grön Chartreuse
Slå ölen i ett kylt glas (ex en konjakskupa) och häll i Chartreusen. Sitt ner och njut i stilla ro av de goda smakerna.
Energivärdet är förstås högt: 255 kcal för glaset ovan.
Eller ja... Mörkt och mörkt... Det är väl snarare bärnstensfärgat. Det här är en nykomling på systembolaget och som jag just nu gärna prövar allt möjligt mexikanskt så fick det bli en Negra Modelo [1628 ] till middagsmaten.
Nej, det är ingen märkvärdig öl. Men det är ingen dålig öl heller. Den är, som man säger, balanserad. Den drar inte iväg åt något konstigt håll. Den är inte för söt, inte för sur, inte för sträv eller något sådant. Den är... Lättdrucken. Den är snäll. Den har en lätt fruktighet och någon antydan till karamell. Det finns lite citrus och den där brödigheten som man normalt finner hos mörkt öl. Den är läskande.
När jag smakade ölen utan mat till var den rätt trist. Men efter några tuggor mat med rejäl smak (i det här fallet dragonsenapskyckling) vaknade den till liv och blev riktigt trevlig.
En helt okej, klart godkänd öl som inte är särskilt dyr (16:90 kr) och inte är för stark och inte för kaloririk heller. 159 kcal för en flaska enligt Ratebeer. I jämförelse är det 139 kcal i en burk Coca-Cola av samma storlek.
Brygge, eller Brugge eller Bruges är en stad i Flandern i Belgien. Jag var där bara över dagen för några år sedan, vilket gav mersmak. Nu åkte jag och hustrun dit över en förlängd helg för att fira min fyrtioårsdag. Vi hade otur med vädret men den första heldagen där blev fantastiskt fin. Brygge är en jättefin liten stad med massor av gamla hus, vindlande gator, kanaler, affärer, restauranger, kaféer och barer. Jag kan varmt rekommendera följande ställen som vi besökte:
Gingerbread Tea-room på Sint-Amandsstraat 29. Där åt vi frukost två dagar i rad och eftermiddagsfikade en dag. De har utmärkta frukostar, om än lite märkliga, eftersom allting serveras på en bagle. Även omelett med bacon serveras på bagle. Enligt min föga ödmjuka mening hade de det bästa kaffet i staden (espresso-lungo-style), så pass att jag betalade för en extra kopp varje gång. Nej, påtår ingår inte i Belgien.
Bra kaffe drack vi också på Vero Caffè på Sint-Jansplein 9. De hade fint bryggkaffe av det slag vi dricker hemma och vi testade veckans "slowbrew". Smakade alldeles utmärkt. Trevlig omväxling till det vanliga belgiska kaffet.
På Ellis Gourmet Burgers på Sint-Katelijneplein 4 åt vi helt fantastiska hamburgare. Vi tyckte båda att våra burgare var bland de godaste vi någonsin ätit. Pommes Frites var inte märkvärdiga på något vis men det struntade man i för burgarna var verkligen helt ljuvliga. De hade kunnat vara ännu ett strå vassare utan den larviga isbergssalladen men... Ellis rekommenderas å det varmaste!
Vi var inne i en radda olika ölaffärer men gillade nog bäst ändå The Bottle Shop på Wollestraat 13, på grund av kombinationen av bra standardsortiment, en lokal som går att orientera sig i och den utmärkta servicen. Vi fick till och med tips på bra ölbarer från mannen bakom disken när han fick veta att belgiskt öl inte är jättestort i Sverige! Tyvärr var ställena små och överfyllda med folk när vi hittade till dem men... Ändå! The Bottle Shop hade också börjat sälja svindyrt gin och whisky men vi koncentrerade oss på ölen.
Sist men inte minst vill jag varmt rekommendera baren med det underbara namnet Groot Vlaenderen på Vlamingstraat 94 som vi besökte två gånger, första gången för en GinFizz (gin, surt och sött, äggvita och sodavatten) och en Dark 'n Stormy (Black Seal Rum och Ginger Beeer) - andra gången för en Sparkling Gold (fnittervatten, St Germain och nåt mer) och en Bramble (gin, citronsaft, sockerlag och björnbärslikör).
Jahopp! Snabb mellanlandning för lunchrast mellan två arbetsuppgifter. Snodde ihop denna fuskasiatiska macka:
1 franskbröd, 80 gram60 g purjolök stekt i en skvätt sesamolja och lite risvinäger100 gram lättstekt, rökt kalkon (riven i bitar) med några droppar srirachaNågra nypor kimchi
Jättegott. Till detta drack jag en enkel shandy gjord på det thailändska fulölet Chang (3,5%) och en "lemonad" som jag gjorde häromdagen på överblivna frukter:
3 lime, saften1 apelsin, saften1 citron, saften1 dl Sukrin Gold1 liter vatten
3 dl öl, 3 dl lemonad = shandy
Chang är i praktiken odrickbart som det är, men precis som med Carlsberg och andra ljusa spindelpiss-öl så går det utmärkt att blanda med lemonad. Det man får då är en lite skum men alls inte illasmakande läskedryck som passar förvånansvärt väl ihop med smörgåsar.
Hela måltiden, dvs smörgås + shandy = knappt 500 kcal.
Det här är definitivt favoriten bland ingefärsöl just nu! Testade den i Estland när jag var där och upptäckte till min förtjusning att den fanns här i Sverige - och på mitt lokala bolag - också. Ginger Joe är lagom söt och har inte den väldigt starka ingefärssmak som gör Thomas Henry Ginger Beer a bit too much emellanåt. Den är något mildare i smaken än den utmärkta, alkoholfria John Crabbie & c:o Traditional Cloudy och den har - Gud ske pris - ingenting av den unkna bismak som tyvärr finns i Crabbie's Ginger Beer 4%.
"Söt smak med tydlig karaktär av färsk ingefära, inslag av citrus och päron" skriver Systembolaget [88018]
Ginger Joe är jättegod att dricka som den är, rejält kyld. Jag tycker den fungerar som måltidsdryck också. Den är finemang i en "Hästnacke" med brandy och Angostura. Jag har ännu inte testat den i Herbal Mule men ska förhoppningsvis kunna åtgärda det snart, och då rapporterar jag förstås om resultatet.
Ginger Joe har en kul etikett också!
Det var ett rent infall som fick mig att plocka en flaska Anchor Old Foghorn [1001] från bolagets hylla - men Anden ledde mig rätt, ty detta är ett fantastiskt gott öl. Systemet beskriver dess smak så här:
"Nyanserad, fruktig smak med sötma, inslag av russin, lönnsirap, mörkt bröd, kryddor, pomerans och aprikos."
Magnus Bark på Ofiltrerat beskriver dess smak så här:
"Smaken är söt, men inte överdrivet tung. Frisk höig humle, knäck, beska örter, gräddkola, apelsinskal och lite alkohol. Stor kropp. Eftersmaken har lugn alkohol, beska örter, marsipan och en aning läder. Avslutningen är medelsöt, fruktig och lite torr."
Och vad säger jag? Ja... Det är sött men inte sliskigt. Det är starkt men inte skarpt. Det finns massor med härliga karamellsmak, citrus och frukt. Jättegott. Det kostar trettio kronor flaskan och det får det nog anses vara väl värt. Jag måste gå och köpa hem mer av det för Old Foghorn kan väl mäta sig med belgiska Gulden Draak.
Tyvärr räknar Old Foghorn 264 kcal per flaska!
När jag läser recensioner av den här ölen på nätet blir jag lite förvånad över hur avmätta folk överlag verkar vara till Grimbergen Double Ambrée. Jag tycker det är en alldeles förträffligt utmärkt öl och det har varit en av mina favoriter bland belgarna under lång tid. Det är t.ex helt perfekt att dricka till musslor i hummerfond.
Hur som: Grimbergen Double gör sig bäst någonstans mitt emellan kylskåpskall och rumstempererad. Den behöver lite kyla för "skärpa" men ska heller inte vara kall för då dödar man ju smakerna.
På tal om smakerna så är de mjuka, fylliga och sammansatta. Om jag går utifrån vad andra med bättre smaksinne än jag skriver om Double Ambrée kan jag bekräfta följande:
Brunt socker - ja! Ton av russin, fikon, äpple och päron - japp! Fruktigt i största allmänhet är det. Däremot känner jag inte tonerna av sött tuggummi, banan eller katrinplommon som en del nämner. Svagt jästig eftersmak kan jag tillstå. Men det är inget som stör.
Enligt kännarna är det här inte världens bästa öl, men jag tycker det är tokigt gott och för bara 18.90 kronor flaskan via Systembolaget (89887) är det enligt min mening bland det bästa pang för pengarna man kan få. Gott öl som fungerar till många sorters mat. Det är dessutom inte så alkoholpontent som tex Gulden Draak, vilket också bidrar till ett lägre energiinnehåll. En flaska (33 cl) är uppskattningsvis 195 kcal.
Rekommenderas å det varmaste.
Posten uppdaterades 2015-07-06
Skicket att blanda öl med läskedryck (framförallt lemonad) är spritt i många länder. Mest känt är väl brittisk och amerikansk shandy men blandandet förekommer på många andra håll, bland annat i Tyskland (ex. Radler) och Frankrike (ex. Panaché). Jag har något vagt minne av att dricka shandy när jag var i 18-årsåldern utan att bli särskilt imponerad av det - nu bestämde jag mig för att göra ett mer vuxet test. Och det jag gjorde var att testa med en enkel lemonad bestående av 4 cl 1:1 sockerlag med 4 cl citronsaft och 16 cl kolsyrat vatten, till vilket tillfördes motsvarande mängd öl, två sorter i olika glas.
Öl nr 1: Nils Olscar Belgo Pale Ale (1424) - ett öl som jag oblandat finner fullständigt ointressant. Klent, mesig, fjöligt och allmänt blaskigt.
Öl nr 2: Troubadour Magma (89766) - ett av mina favoritöl; brödigt, maltigt med ton av karamell. Smakrikt och lite syrligt.
Resultatet av att mixa dessa helt olika öl med lemon blev följande:
Shandy på Nils Oscar var en klar förbättring. Det mesiga ölet blev en intressant, syrlig och lite märklig läskedryck med ölsmak.
Shandy på Magma blev en klar försämring. Allt det bra i ölet försvann och jag fick något som smakade som utspädd, dålig öl med för mycket socker i.
Slutsats: Shandy är ett sätt att "rädda" dålig, ljus öl genom att syra upp den och söta den så att den blir en lågalkoholhaltig läskedryck. Utmärkt för en varm sommardag. Ingenting man någonsin bör utsätta en bra öl för.
Så. Då vet vi det! Varje dag lär man sig någonting.
Den här goda belgaren har jag tänkt att blogga om jättelänge men det har inte blivit av. Jag dricker den rätt sällan men när jag gör det undrar jag alltid varför det inte blir oftare, för den är riktigt, riktigt bra. Ja, under förutsättning att man gillar stark, söt öl som kanske passar bättre till en vaniljpannacotta än till korv. Jag misstänker att öldrickare uppfattar den här ölen antingen som (1) något fruktansvärt, sliskigt, äckligt och vederstyggligt eller som (2) något fantastiskt, underbart, härligt - kan man få in en till?
Gulden Draak (71519) bjuder på en rik smaksammansättning. Där finns något druvigt, något bärigt, något russinsmakande, något plommonsött, något ekigt, citrustoner och karamell. Alkoholstyrkan är 10,5% och den är lite farlig eftersom all smaken till del döljer styrkan. Men inte helt, så det är ingen ursäkt för att hamna under bordet.
Det är nog inte många krogar som har den här fina ölen i sitt sortiment men lyckligtvis kan man köpa den via bolagets beställningssortiment (dvs, genom en privat importör) och då får man slanta upp med hela 824 kronor för 24 flaskor. Det ger ett flaskpris på 35 kronor vilket det definitivt är värt.
Högsta betyg från Feta Draken på denna belgare.
I går var jag inne i stan och jagade val... Narwhal! Det skulle ha funnits 46 flaskor på Nybrogatan men de var slut allihop. Lyckligtvis fanns några kvar på Drottninggatan... Fem flaskor står nu i min hylla. Det var allt jag hade råd och ork att släpa hem.
Narwhal är ett utomordentligt gott, mörkt öl (en stout) från Sierra Nevada. Nu har det utgått från bolagets sortiment men jag hoppas det kommer tillbaka, för det här är fina grejor!
"Komplex smak med tydlig beska och viss sötma, inslag av tamarind, choklad, kaffe, fikon, sirap och lakrits" skriver Wicked Wine som importerade den till Sverige. Man kanske ska uppvakta dem med förfrågningar om att importera nya partier?
I vilket fall: jag har aldrig varit imponerad av Sierra Nevadas Pale Ale, som väl är den mest kända sorten från det bryggeriet i det här landet, men Narwhal var tokigt gott.
Gouden Carolus Classic är ett utmärkt belgiskt öl. Det finns i systembolagets beställningssortiment som nr [88301] men nu är det julölet Gouden Carolus Christmas [11535] jag vill slå ett slag för. Om du har tur och det finns på ett systembolag du kan nå så bör du hosta upp de 89 kronor som en flaska kostar, för det är ett sanslöst gott öl och det finns bara i en mindre upplaga under en begränsad tid.
Systembolaget beskriver dess doft: "...inslag av sirapslimpa, torkade aprikoser, anis, smörkola och pomerans" och smaken; "liten sötma, inslag av sirapslimpa, torkade aprikoser, ljus choklad och pomerans".
Jag drack en sådan här i fredags på Belgobaren på Bryggargatan i Stockholm och blev helt förälskad. Det är ett av de godaste öl jag någonsin haft nöjet att bekanta mig med. Otroligt smakrikt. Starkt, kryddigt, härligt! Vanliga julöl kan slänga sig i väggen - det här är riktiga grejor! Toppbetyg! Bravo! Applåder! Fotstamp! Tungotal! Skämt åsido; ett riktigt, riktigt fint och väldigt, väldigt gott öl.
Varning dock: 10,5%. Starka saker.
Okej, det här är egentligen inte en öl även om jag sorterat den under den etiketten, utan jäst ingefärsdricka. Men den kallas ju "Ginger Beer", så... Ja, hur som helst: jag stötte först på den i den alkoholfria varianten för ett tag sedan då jag köpte en flaska på The English Shop. Öppnade den i söndags och smakade av. Samma söndag beställde jag och i dag fick jag hem en låda (om tolv flaskor) av den alkoholhaltiga varianten (88594) till mitt lokala systembolag - det nyöppnade i Söderby, bredvid ICA Maxi. Snabb leverans, får man säga!
Det är ingen enorm skillnad i smak mellan dem. Möjligen har den alkoholfria varianten faktiskt en lite starkare och mer fyllig smak av ingefära medan den 4%-iga är lite mer syrlig. I båda fallen är ingefärssmaken, vilket man ju förväntar sig av en ingefärsdryck, mycket distinkt. Det finns också en lätt ton av honung och något blommigt - dock inte parfyrmerat. Första klunken av den alkoholhaltiga gav en unken eftersmak men tack och lov försvann det mesta av den när smaklökarna anpassade sig. Men den försvann inte helt. Den alkoholfria ingefärsölen hade ingen sådan eftersmak och därför är nog den, lustigt nog, bättre rent smakmässigt. Det lite absurda i sammanhanget är att den 4%-iga ingefärsölen är lättare att få tag på, eftersom man kan beställa den till sitt lokala systembolag, medan den alkoholfria bara är tillgänglig i specialbutiker och jag har faktiskt bara sett den på English Shop i Söderhallarna. Dessutom är den alkoholfria varianten dyrare. Jag betalade 25 kronor för en flaska medan priset per butelj via systembolaget blir 19,90 - låt vara att man måste beställa i pack om tolv.
Drycken bör nog, i båda varianterna, drickas kall. Tror inte den är god ljummen eller varmare än så. Den alkoholfria smakade förträffligt i en "Kryddig Kuling" och någon gång under julen skall jag väl testa den 4%-iga i samma drink eller med Jägermeister, som den alkoholfria också fungerar väl ihop med.
God, uppfriskande, lättdrucken - känns lite "julig" på grund av ingefäran men passar antagligen bra som en läskande dryck med massor av is på sommaren. Definitivt något att då och då köpa sig en laddning av. Väl godkänd i båda varianterna men den alkoholfria är faktiskt lite, lite bättre.
Energivärde? Den 4%-iga går lös på 168 kcal för en 33 cl:s flaska.
Den alkoholfria på 149 kcal för en butelj i samma format.
I början av advent hittade jag ett sådant där trevligt öl som Le Bolagét bara tar in i små partier under begränsad tid (som den gamla favoriten Narwhal, det dyker upp igen varje år inför jul och försvinner sedan igen). Denna gång handlade det om något så ovanligt som ett israeliskt öl: Mikkeller/Alexander - Beer of Milk & Honey. En imperial porter. 50 kronor flaskan får man hosta upp. Men det kan det vara värt, om man någon gång ibland ska hosta upp lite extra för en flaska öl.
