Varför har jag inte upptäckt den här fantastiska drycken tidigare? Jag har använt grenadin, som ju tillverkas av granatäpple, i drinkar sedan jag för drygt tjugo år sedan fick statens nådiga tillåtelse att köpa starkvaror på Le Bolagét - men jag har faktiskt aldrig druckit granatäpplejuice förrän i år.
De hävdar att granatäpplejuice är nyttigt och att det innehåller en massa vitaminer som man knappast mår dåligt av i vettiga doser, det är ju säkerställt. Några vetenskapliga belägg för anspråket på att det är ett sådant där "superlivsmedel" som är rena livselixiret finns förstås inte - men spelar roll. Det är för smaken jag köper det.
Man kan ha granatäpple i diverse olika drinkar, som i en Cosmopom, och det gifter sig väl med olika bär- och fruktsmaker. Att bara hälla en halv dl granatäpplejuice (25 kcal) i ett glas och slå på 1,5-2 dl 7up Free ger dig en jättegod alkoholfri drink.
Det här är också jättegott:
Pomandorasputin
5 cl mandarinvodka
5 cl granatäpplejuice2,5 cl hallonlikör
Toppa upp med 7up Free
Xanablue 5 cl Xanté
5 cl granatäpplejuice2,5 cl blåbärslikörToppa upp med 7up freeBåda drinkarna byggs i collins-/grogglas med is. Blanda runt innan servering.
Det var nedsatt pris på blodapelsiner på ICA MAXI, bara 15 kronor per kilo. Jag köpte en laddning och kokade enkel saft efter ett recept som jag faktiskt haft i huvudet sedan högstadieåldern och skolans hemkunskap men väldigt sällan använt till något...
1 kg blodapelsiner750 gram strösocker1/2 liter vatten1 msk citronsyra
Riv blodapelsinerna med ett rivjärn. Målet är att få loss det yttersta lagret av skal. Spara de rivna apelsinerna.
Lägg det rivna skalet i en stor bunke eller rostfri kastrull.
Häll på socker och citronsyra. Blanda runt.
Koka upp vattnet och häll det över blandningen i bunken.
Rör runt ordentligt så sockret löser sig, låt svalna. Du har nu en sockerlag smaksatt med skal.
Sila bort apelsinskalen.
Pressa apelsinerna och häll ner saften i sockerlagen. Blanda runt.
Slå upp i en rumstempererad väl rengjord flaska.
Förvaras i kylskåp.
Det här är en gräsligt onyttig och väldigt söt saft med god blodapelsinsmak. Rekommenderad spädning 1+3.
Tips: istället för att spä med vatten - prova att späda med Schweppes Indian Tonic Water (sockerfritt). Jättegott!
Kinnie är en maltesisk läsk som man ibland kan hitta i andra delar av världen också (typ: England). Den uppfanns ursprungligen som alternativ till coca-cola och med vuxna snarare än barn som målgrupp. Smaken är lite svårbeskrivbar. Den är söt, men huvudsmaksättaren är pomerans - alltså bitter men god apelsin. Till det kommer diverse örter som för tankarna till jägermeister fast utan den där starka anissmaken. Om man smakat Amaro Montenegro så ligger Kinnie väldigt nära den, fast givetvis utan alkohol och med högre sötma och därtill kolsyra. En mycket intressant dryck. Har misslyckats med att hitta den i Sverige. Den har tydligen funnits på Le Bolaget förut men inte längre. Jag lyckades till sist hitta den till ett någorlunda anständigt pris via Amazon, där man får köpa ett 12-pack och frakta hit för 318 kronor vilket ger 26,50 per flaska. Det är inte värre än om man köper importläsk exempelvis på The English Shop men ligger förstås skyhögt över vanliga läskpriser. Men vill ha man ha exotiska drycker hemforslat från Långtbortistan så kostar det, givetvis.
Jag tycker Kinnie är jättegott. Det passar jättefint som måltidsdryck, ex till fish'n'chips eller till burgare.
"Flor de Jamaica är på svenska hibiskusblom och det har en säregen smak. Blommigt men inte parfyrmerat. Syrligt men inte bittert. En vuxen smak." [länk]
Här lite gratisreklam för den i Sverige producerade drycken Flor de Jamaica Organic Tea. Jag provade den för första gången häromdagen och den är jättegod. Rekommenderas å det varmaste. 32 kcal/dl och det är det värt.
Energidrycker är inget man ska ge till småbarn och man ska vara medveten om att det är väldigt mycket koffein i dem. Jag ser dem mycket just som läskande alternativ till att dricka kaffe.
I ICA-butikerna där jag bor har de nu fått in tre nya sorter av energidrycken Monster. Precis som Monster Lo-Carb är det här extremt kalorisnåla, sockerfria drycker. Räknar man kalorier behöver man faktiskt inte bokföra dessa drycker, så lite energi är det i dem - vilket kan låta lustigt, med tanke på att det ju handlar om energidrycker.
Monster Ultra smakar citrus och grapefrukt. Den har en fylligare smak än vad jag väntade mig. Den är inte lika massivt sötad som Monster Lo-Carb och den har praktiskt taget inget av den där lilla unkna tonen som finns i de flesta energidrycker, i synnerhet den absolut vidriga Red Bull. Den lille bartendern i mig vill hälla tequila i den.
Monster Ultra Red smakar tranbär, granatäpple och en aning av mörka körsbär. Den är så pass söt att man inte får med något av det sura i tranbären. Den har heller nästan ingen energidrycks-unkenhet, så uppenbarligen har Monster lärt sig hur man får bort den trista bismaken. Ska man sprita upp den här på något vis blir det väl antagligen med vodka eller så använder man den i en sorts turbovariant på Cosmopolitan...
Monster Ultra Sunrise är i mitt tycke den sämsta av de här nya monstersorterna, fast inte dålig. Den smakar som Fanta Zero Apelsin. Den är inte äcklig eller så, den är bara lite ointressant. Men även här har Monster lyckats undvika mer än en liten aning av den tidigare nämnda unkenheten...
Ultra och Ultra Red rekommenderas varmt och jag kommer köpa fler av dem ögonabums. Trevligt med ett alternativ till Monster Lo-Carb med sin massiva sötma.
Tamarind är nån skum ärtväxt från afrika som används runt om i världen, bland annat i Mexico. Receptet är från Jonas Crambys bok Taco Loco. Den här saften var från början tänkt att bli en Agua Fresca men jag gjorde en slags drink av den istället genom att spä ut Tamarindsaften med 7up Free. Det blev riktigt gott. Skumt och lite märkligt, men gott. Tamarind smakar som en blandning av citrus och russin. Den är liksom sötsur.
Jag gjorde en halv dos, receptet jag gick efter föreskrev:
20 tamarindskidor2 liter vatten3½ strösocker
Man skalar tamarinderna och slänger sedan frökapslarna i en kastrull med vatten och socker. Koka upp, sänk värmen och låt puttra på låg temperatur i en halvtimme. Utan lock - det är meningen att vatten ska dunsta. Sedan får koket stå och svalna tills man utan att bränna sig kan plocka upp de nu mjukkokta tamarindskidorna. Plocka ut kärnorna ur dem och släng tillbaka fruktköttet i kastrullen. Häll sedan alltihop i mixern och kör slätt. Sila rent och häll på flaska.
Det här är nu alltså koncentrat, att spädas efter smak. Cirka 100 kcal/dl.
För ett par lördagar sedan köpte jag en flaska havtornssaft på Bondens Marknad på Katarina Bangata. Egentligen var det havtornsbär jag var ute efter, för att testa ett recept på Havtorns-trocadero, men några bär fanns inte där och jag har för övrigt inte lyckats hitta frysta heller.
Hur som helst: jag hade smakat havtorn förut, för länge sedan, och kom ihåg det som gott. Men jag hade fel. Havtorn är inte gott. Havtorn är jättegott! I går var jag tvungen att åka in till marknaden och köpa lite mer saft och nu måste jag undersöka var man kan hitta mer när det inte är marknad. Syltkrukan som tillverkar saften jag köpt är baserade i den lilla hålan Månkarbo i Uppland (har faktiskt varit där) men de har återförsäljare i Stockholm som jag måste besöka.
Om du inte smakat havtornssaft - gör det. Det är inte bara smaskens - havtorn är också väldigt vitaminrika.
Om just Syltkrukans saft tycker jag att spädningen på 1+4 som står på flaskan ger väldigt klen saft. Större dos är nödvändig. Bättre än att spä med vatten är istället att använda 7up Free. Då får man en skitgod havtornsläsk som inte har fler kalorier än vad saft spädd med vatten har + att med läskspädning så kan använda doseringen på flaskan.
Mycket gott och enkelt. Det svåraste är att få tag på en väl mogen ananas - men jag hade tur. Hittade en jättefin frukt på ett "turklivs" i Haninge Centrum för det fashionabla priset av tio kronor!
Tag en ananas. Skär av topp och botten och det yttre skalet. Skär den i små bitar och lägg i blender.
Häll på 6 dl vatten, 1/2 dl citronsaft och 2 matskedar steviasocker.
Mixa slätt - har blendern ett "smoothieprogram" så används detta med fördel.
Servera väl kylt, gärna på is. Om du vill göra en klarare dryck får du sila den genom ett saftfilter, annars blir den rätt grumlig och du måste röra om ordentligt innan du serverar för den skiktar sig snabbt och det bildas ett tjock lager skum på ytan.
Hittade receptet på denna fantastiskt mumsiga törstsläckare i Tove Nilssons "Soda, Lemonad & Snacks" (Natur & Kultur).
Du tar en 2 kg tung vattenmelon och drar ur allt fruktkött ur den. Ner med melonköttet i en blender.
Häll på 1/2 dl strösocker - fast det går precis lika bra med kalorisnålare steviasocker.
Häll också på 1 dl limesaft.
Mixa slätt och sila upp i en kanna. Servera kallt.
Supergott.
Tepache är ett typ av mexikanskt bultöl, gjort på ananas, socker, vatten och lite kryddor. Det är alkoholsvagt och påminner mer om saft med lite mysko smak än om ett öl i vanlig mening. Till skillnad från mäsk på turbojäst och mycket annat läskigt som folk geggar ihop hemma, ibland med avsikt att illegalt bränna till starksprit, är Tepache gott och menat att vara just svagt. Det är en läskande måltidsdryck, väl lämpad för varma dagar. Det vill säga - för en bättre sommar en den som just nu pågår utanför mitt fönster... Faktiskt är det så kallt just nu att min första Tepache inte jäste ordentligt utan bara blev saft. Men andra omgången, då jäshinken fick stå inne i arbetsrummet där datorn värmer upp luften, blev bra.
För att göra Tepache behöver du en plasthink eller en enorm glasburk. Det är en hel del saker som ska ner i den.
1. En ananas. Gärna en ekologisk. Skölj av den - men skrubba inte, för det är på skalet som naturjästen finns! Skär bort blasten och neder- och överdelen och dela upp resten i små, någorlunda fyrkantiga bitar. Det är inte så noga. Det viktiga är att hela skalet ska ner i hinken. Så ner i hinken.
2. Socker. Om du har tur och har något typ av orientlivs i din närhet kan du kanske få tag på sockertoppar med oraffinerat rörsocker, annars får man ta muscovadosocker eller råsocker. 450 gram, typ. Ner med alltihop i hinken. Sockertoppen behöver inte delas eller hackas.
3. Vatten. 4 liter. Rent. Om man inte litar på sitt kranvatten kan man förstås slå på köpevatten utan kolsyra.
4. Kryddor. Inte nödvändigt, men traditionellt. Två kanelstänger (gärna Ceylonkanel, det är tydligen vad de använder i Mexico, men vanlig cassiakanel går lika bra). 5-6 kryddnejlikor. Man kan antagligen slänga ner allt möjligt - stjärnanis, kardemumma, whatever. Men kanel och nejlika är tydligen traditionellt.
Rör runt och täck över hinken med en handduk. Ställ på ett någorlunda varmt ställe. Mitt problem är att jag har kallt hemma. Tepachen ska dock inte stå hett. Ett varmt rum är bra. Rör runt igen efter ett tag när sockret löst sig och låt sedan stå i 1-2 dygn. Sedan är det dags att provlukta.
Om tepachen luktar korv, vinäger, ruttet kött eller helt enkelt skit så har den nog jäst fel och är bortom all räddning. Om den luktar jäst eller väldigt mycket ananas så har den nog jäst rätt. Om det finns ett tjockt lager vitt skum på ytan kan du avlägsna det med en slev eller sil. Här kan tepachen behöva stå 1-2 dagar till beroende på hur väl den jäst, jag provsmakade min och bedömde att den kunde stå och jäsa en dag till. Det ska finnas en liten syrlighet och lite bubblor i den.
Nästa steg är nu att slå i en öl i tepachen för att skynda på och slutföra jäsningen. Jag använde Negra Modelo men det går givetvis bra med en Corona eller en Carlsberg eller vilken lager som helst...
Efter att ölen hällts i ska tepachen stå ett antal timmar till, dock högst 12 enligt de recept jag läst. Min stod väl tio och en halv timma, ungefär. Sedan skall man sila av den ordentligt. Den är helt drickfärdig nu.
Tepache skall drickas kall, så servera med is i glasen. Man kan blanda en intressant shandy på den med 1/3-1/2 öl och resten tepache. Mycket, mycket läskande!
Enbär används som krydda till vilt, i olika inläggningar och man smaksätter genever och gin med det. Som medicinalväxt ska den tydligen ha urindrivande kvaliteter. Vara hur det vill med den saken... Den här posten handlar helt kort om den Enbärsdricka från Brunneby Musteri som jag och hustrun testade i tisdags.
Utmärkt måltidsdryck - åtminstone till kronhjortsskav med lök! Den har en mild enbärssmak, en lätt sockerton (faktiskt påminde den en hel del om julmust fastän inte alls lika sötsliskig) och trevlig, bärig syra. Rekommenderas. Jag lär köpa den igen.
36 kcal per dl gör den överkomligt energirik. Brunneby rekommenderar att den serveras iskall - och jag provade både det och kylskåpskall. Det senare är bättre. Man känner mer av smaken.
Hittade det här receptet i Lantliv Mat & Vin nr 4/2015 (senaste numret tror jag) och kände direkt att jag var tvungen att testa det. Sagt och gjort. Du behöver:
1 liter vatten1 liter färska jordgubbar3 dl strösocker3 citroner2 matskedar rosenvatten
Jag förmodar att man kan göra den här drycken vintertid på frusna, avrunna jordgubbar - men det blir nog inte samma grej. Den känns väldigt, väldigt somrig.
En sats enligt receptet genererade cirka 1,8 liter dryck.
Tillredning:
1. Gör en sockerlag på vattnet, rosenvattnet och strösockret. Rosenvatten finns ibland i vanliga livsmedelsaffärer men jag köpte mitt i en liten butik av det slag som folk till vardags kallar "turklivs" och som kränger varor från medelhavsregionen, hela mellanöstern och asien bort till Indien). Ställ lagen att svalna. Du kan kyla ner kastrullen i vattenbad och sedan ställa in den i kylskåpet. När den är någorlunda sval går du vidare till nästa steg...
2. Rensa jordgubbarna och lägg dem i en mixer. Häll i saften från de tre citronerna + någon deciliter rosensockerlag och mixa alltihop till fullständig underkastelse. Jag körde min Wilfa-blender på två smoothie-program på raken och fick då en fantastiskt len och slät purée. Det ska inte finnas några som helst klumpar i den.
3. Blanda jordgubbspuréen och rosensockerlagen ordentligt.
4. Häll upp i flaskor. Ställ in dem i kylskåpet.
Servering:
Servera den kall! Kyl gärna ner glasen först, snåla inte med isen och rör om när du hällt på lemonad.
Jag förmodar, men har inte testat, att man kan blanda ut det här med alla möjliga vuxendrickor; ex vodka, mousserande vin eller vanligt vitt vin. Men i sig själv är lemonaden jättegod och urskum. Den är krämig, den är söt, den är syrlig och rosenvattnet ger en oerhört märklig smak som säkert inte passar alla - men jag blev stormförtjust i den här drycken. Frågar du mig är det en riktig fullpottare!
Energivärde?
Uppskattas till 85 kcal per dl.
Det här är definitivt favoriten bland ingefärsöl just nu! Testade den i Estland när jag var där och upptäckte till min förtjusning att den fanns här i Sverige - och på mitt lokala bolag - också. Ginger Joe är lagom söt och har inte den väldigt starka ingefärssmak som gör Thomas Henry Ginger Beer a bit too much emellanåt. Den är något mildare i smaken än den utmärkta, alkoholfria John Crabbie & c:o Traditional Cloudy och den har - Gud ske pris - ingenting av den unkna bismak som tyvärr finns i Crabbie's Ginger Beer 4%.
"Söt smak med tydlig karaktär av färsk ingefära, inslag av citrus och päron" skriver Systembolaget [88018]
Ginger Joe är jättegod att dricka som den är, rejält kyld. Jag tycker den fungerar som måltidsdryck också. Den är finemang i en "Hästnacke" med brandy och Angostura. Jag har ännu inte testat den i Herbal Mule men ska förhoppningsvis kunna åtgärda det snart, och då rapporterar jag förstås om resultatet.
Ginger Joe har en kul etikett också!
Dagens synnerligen lyckade lunch. Stekt westfalisk skinka från Reinert och vinkokt surkål. Till detta en syrlig shandy. Tillagningen av skinkan behöver knappast beskrivas närmare än att jag använde 100 gram lufttorkad skinka och stekte upp den i panna. Jag använde ett paket. Enkelt och bra. 234 kcal.
SURKÅLEN:
Ett paket av ICAs ekologiska surkål. Väger 500 gram. Jag kramade ur 200 gram vatten ur det och den sedan något medtagna surkålen slängdes i en kastrull där jag hällde de tre dl vitt vin som blev över från när vi kokade musslor. Vinet var händelsevis Cacadu Ridge Semillon Chardonnay (2060). Till detta kom sedan 25 ml citronsaft och 5 dl hönsbuljong. Jag kryddade med några nypor kummin och lite mejram. Kokade upp och sänkte sedan värmen. Surkålen fick så stå och småputtra under lock i tjugo minuter.
Kalorier? Uppskattningsvis 210. Kan vara lite mer. Svårt att veta.
SHANDYN:
Som jag skrev i posten Shandy så handlar det ju om att ta en dålig öl och göra den till en okej måltidsdryck med hjälp av lemonad eller läsk. Den här gången valde jag att testa med en lusig Carlsberg 3.5, en öl som jag tycker är urtrist och ointressant på alla sätt och vis. 33 cl öl blandades med 4 dl fusk-lemonad gjord på 3 dl kolsyrat vatten, 1/2 dl sukrin gold och 1/2 dl citronsaft. Ja, och sedan hällde jag på lite extra citronsaft efteråt för att få mer syra. Hade kunnat vara ännu mer citronsaft. Men med is i glaset och så länge den var kall så var shandyn riktigt trevlig, faktisk. Och det fungerade bra till maten.
Kalorier? Drygt 100. Inte mer.
Säg att hela kalaset gick på 540-550 kcal? Inte illa för en så god lunch. Det här kan jag mycket väl äta igen.
Jahopp. Ännu en energidryck testad, nämligen Burn Zero från Coca-Cola. Den har i stort sett inga kalorier.
På plussidan, förutom att den är i stort sett kalorilös, har vi färgen som påminner om tranbärssaft. Smaken (guarana?) är konstig och lite syntetisk men är okej. Och den är bättre än den vidriga Red Bull.
På minussidan är en lätt unken eftersmak som går igen i många energidrycker. När drycken är iskall är denna smak svag - men ljummen Burn är direkt oaptitlig. Så fram med isen om denna dryck ska användas.
Nej, jag har inte provat att grogga på den. Och jag är inte särskilt intresserad - för den smakar sämre än Monster Lo-Carb och sämre än Nocco BCAA Päron. Knappt godkänd alltså, fast om man har kaffeabstinens men inte orkar brygga en kopp så är den ju förstås rätt okej.
Ett trevligt alternativ till Monster Lo-Carb, om man nu vill dricka energidryck och inte tillhör gänget som saknar smak och tycker Red Bull är gott (ryser av obehag) är detta: BCAA Päron från NOCCO.
Företaget verkar av hemsidan att döma sälja energidrycken som något slags träningsdryck, vilket jag tycker är rätt tramsigt. Det är snarare ett substitut till kaffe när man inte orkar brygga eller är för svettig eller för törstig för att dricka en kopp med något varmt.
I vilket fall smakar BCAA Päron faktiskt päron och är ganska god. Smakar med andra ord som en okej päronläsk med någon skum bismak av den där typiska energidryckskaraktären fast i närheten så unken som Red Bull (ryser igen - jag avskyr verkligen Red Bull).
Precis som med alla andra energidrycker varierar priset på den här antagligen enormt beroende på var man köper den. Har för mig att jag betalade 18 kronor för en burk?
Och nej, jag har faktiskt inte provat att göra grogg på den!
Ingefärsöl - Ginger Beer - är inte vanligt i livsmedelsaffärer i det här landet men nu upptäckte jag att ICA Maxi faktiskt hade en hylla med små flaskor med olika drycker från Thomas Henry (som låter brittiskt men är tyskt) och där hade de bland annat Ginger Beer. Köpte en flaska sådant och en flaska Ginger Ale för att jämföra. Både dryckerna smakades av till middag, båda i varsitt stort glas fyllt med is. Och här är Feta Drakens dom:
Thomas Henry Ginger Beer är en 4/5; en stark ingefärskryddig dryck med lagom sötma och friskhet. Men den är definitivt tänkt att blandas ut med något annat (som drinkmix, alltså) - som måltidsdryck är den för stark. En flaska är 118 kalorier.
Thomas Henry Ginger Ale är en 1/5; smaklös, ointressant, blaskig. Fullständigt meningslös och saknar existensberättigande. Vill varken ha den som måltidsdryck eller drinkmix. En flaska är 74 kalorier.
Jag har aldrig förstått storheten med Red Bull. Den är världen mest sålda energidryck men den smakar apa. Lågkalori-varianten smakar död apa. Jag dricker inte den smörjan om jag kan låta bli - men någon gång när jag inte fått kaffe på hela dagen har jag väl satt i mig en burk för att få i mig koffein. Jag har självklart också testat populära "partyvarianter" med Red Bull och Vodka (smakar precis lika mycket apa fast nu med sprit) eller Jägermeister. Det senare är nätt och jämnt drickbart men inte värt pengarna.
Jag föredrar Monster framför Red Bull alla gånger. Mycket trevligare smak, i synnerhet Lo-Carb som dessutom är bättre för kaloriräknaren med sina 30 kcal per halvlitersburk istället för ordinarie 200 kcal. Smaken är söt, fruktig, med något slags ton av grapefrukt och citrus. Väl kyld är den faktiskt ganska trevlig. Den går faktiskt att dricka som måltidsdryck till alla möjliga rätter om man vet med sig att man inte kommer få något kaffe sen och vill ha sig koffein ändå.
Om det inte vore för koffeinet skulle den här drycken sakna existensberättigande. Man dricker den istället för kaffe - i synnerhet om det är varmt! Det är väl ungefärligen samma mängd koffein/dl i Monster som i kaffe så en bruk motsvarar en redig mugg eller par rejäla koppar. Givetvis är det inte nyttigt att dra i sig en massa energidryck som en del amatörer gör; småungar bör definitivt inte sitta och hinka i sig Monster, Red Bull eller någon annan energidryck annat än i blygsamma mängder. Man måste ha något slags tålighet mot koffein och medvetenhet om dess effekter, annars kan man få väldigt otrevliga biverkningar. Energidryck är inte farligt. Däremot är det definitivt ohälsosamt att dricka alldeles för mycket dryck med koffein och den som överdoserar kommer att må dåligt! Det gäller såväl energidryck som kaffe!
I festsammanhang gäller samma sak med Monster som för Redbull när man blandar den med starkvaror; liksom läsk, juice eller annat som används för att komplettera spritdrycken så kan energidryck kamouflera smaken av alkohol så effektivt att den orutinerade inte begriper hur mycket han eller hon sätter i sig. I så måtto hade inte Monster (eller Red Bull) varit värre än Fanta eller Cola - om det inte varit för koffeinet. Att fylla ner sig samtidigt som man överdoserar på koffein är givetvis värre än att göra det ena eller det andra.
Med detta sagt är blandingen Monster och Jägermeister (749) rätt trevlig. Den kallas Jägermonster eller Monsterjägare. Det går utmärkt att göra den på Lo-Carb.
Priset på Monster Lo-Carb varierar enormt i handeln. På City Gross i Länna tar de just nu tio kronor per burk. På nån Pressbyrå inne i stan vet jag att jag betalat närmare trettio kronor för samma sak.
Googlar man på "Ginger Beer Recept" kommer bloggen En Smaksaks recept upp som första eller en av de första träffarna. Och som receptet var enkelt nog provade jag det utan modifikationer.Lägg 100 gram finriven ingefära i en bunke tillsammans med finrivet citronskal från två citroner. Häll på 1.5 dl (cirka 130 gram) råsocker och mortla det hela ordentligt. Blanda sedan saften från tre citroner med en dl vatten och häll i bunken. Blanda runt vätska och mos ordentligt. Låt stå och dra minst 30 minuter (jag gav det en full timma). Sila ordentligt och pressa ut vätskan ur moset. Då får du ett koncentrat som sedan måste spädas med vatten, gärna då bubbelvatten.
En Smaksak föreslår en spädning med en liter vatten till koncentratet ovan men det är just en smaksak, för den här drycken är stark och jag tror nog jag vill ha den ännu lite mer utspädd.
Jättegott, friskt, kryddigt - jag gör gärna det här igen! Tyvärr är drycken kaloririk (520 kcal socker i en sats) så jag ska se om jag kan byta ut hälften av råsockret mot sukrin.
Uppdatering 15/12: Det går utmärkt att byta ut hälften av råsockret mot sukrin.
