Ris är ju gott. Eller kan vara - om det är kokat ordentligt och av något slags vettig kvalitet. Men så finns det ju ris som spelar i en division högre än det vanliga - och det är ju t.ex det svarta riset Venere. Det finns nog fler leverantörer av det men jag har köpt det som säljs av Saltå Kvarn. Jag är lite allmänt skeptisk till detta företag eftersom det ägs av den antroposofiska Vidarstiftelsen och jag har liksom ingen lust att stödja den - men det här riset är otroligt gott. Det har en rik, nötig, mustig smak - hela köket luktar som att man håller på och bakar gott bröd när riset kokas, något som tar 40 minuter. Men det är lätt att koka! 1/2 dl ris och 1 dl vatten per skalle räcker bra, ner i en kastrull - koka upp och sänk sedan till låg temperatur. Låt puttra under lock och slå vid behov i lite extra vatten och mot slutet lite salt och rör runt. Jag är kär i det här riset. Jag börjar faktiskt salivera nu när jag tänker på det...
Det här är ett förbättrat recept på "tokigt goda inkokta päron". Grunden är den samma men jag har gjort några småändringar. Du behöver följande ingredienser:
1 kilo päron, ex Conference
1 vaniljstång
1 liter vatten
6 dl rörsocker
2 dl vitt vin
2 citroner
4 stjärnanis
2 kanelstänger
Klyv vaniljstången på längden. Skala citronerna så du får långa, sammanhängande bitar citronskal - skrapa bort det vita från skalens baksidor. Pressa citronerna och spara saften.
I förra varianten av detta recept var citronskalen rivna. Det gjorde lagen väldigt geggig. Det är enklare och mindre slabbigt att använda sammanhängande skal. Jag har också dubblat mängden citron. Det gav lite mer trevlig citrussmak.
Blanda vatten, socker, vin, citronskal och -saft, vaniljstång, stjärnanis och kanelstänger i en gryta.
Skala päronen men låt skaftet, om möjligt, vara kvar. Lägg päronen i lagen och koka upp. Sjud försiktigt under lock ca 6 minuter.
Ta grytan från plattan och låt päronen svalna innan de läggs över i en väl rengjord burk med tätt lock. Häll över lag så att päronen täcks helt. Låt svalna, förvara i kyl.
Energivärde? Ingen aning, faktiskt. Som inlagda köpepäron, gissar jag - men lagen är givetvis oerhört onyttig eftersom den är tung med socker.
Något som är jättegott men otroligt onyttigt att ha på dessa päron är dulche de leche (sötad kondenserad mjölk som kokats i sin burk i flera timmar - ska återkomma med recept på sådant vid senare tillfälle, till dess finns google). Rekommenderas. Vaniljglass av bättre kvalitet är också en höjdare.
För den här drinken behövs kryddad rom med en god portion kanel i - förslagsvis hemgjord sådan [se här].
Bygg drinken i ett grogglas fyllt till 3/4 med is.
1 uns (3,3 cl) kryddad rom1/2 uns (1 msk) Cointreau1/2 uns (1 msk) Sourz AppleÄppeljuice
Kanelen i romen i kombination med smaken av äpple i Sourz Apple och äppeljuicen bildar en intressant smak som påminner starkt om äppelpaj. Cointreaun ger en trevlig men diskret komplementsmak av apelsin.
Jag skulle gärna göra mer experiment med egenkryddad rom - problemet är att det inte existerar något som "billig rom" när vi har tung statlig beskattning på varorna och på grund av ebb i kassan lär det nu dröja tills jag kan göra det igen. Men här ändå, en rapport om experiment nr 2. Det blev bättre än experiment nr 1!
Skillnaden mellan de två är inte jättestor - men den finns där. Till att börja med använde jag en annan rom; Matusalem Solera 7 Blender (541) istället för Ron Barceló Gran Añejo. Och jag tror jag ska använda Matusalem nästa gång också, på grund av smaken.
Kryddningen, ner i 7 dl rom, bestod i denna sats av:
1 kanelstång1 vaniljstång (delad)3 kryddpepparkorn3 kryddnejlikor1 stjärnanis [inte i förra receptet]5 svartpepparkorn1 kardemummakapsel1 muskotnöt, knäckt [riven muskot i förra]Apelsinskal från en halv apelsin
Jag hade alltså inte i någon ingefära, som det var i förra receptet. Jag lät dessutom bara den här satsen stå i drygt ett dygn innan jag silade upp den. Den tiden var fullt tillräckligt för alla kryddorna utom för vaniljen. Det behövdes mer vaniljsmak, så jag tillsatte två småskvättar vaniljessens från Stockholm Aeter & Essencefabrik.
Nej, jag saknade inte ingefäran och kommer inte ha i någon nästa gång. Dessutom var det bra att ha i mindre apelsin och att lägga i en större bit sammanhängande skal istället för zest; smaken blev mildare.
Den här kryddade rommen blev riktigt god - tillräckligt bra för att göras igen just enligt detta recept, men när jag gör experiment nr 3 ska jag nog ha i två vaniljstänger för att inte behöva tillsätta extra smakessens. Och lite russin i, kanske?
Precis som man kan krydda eller smaksätta brännvin och vodka med alla möjliga saker kan man också piffa upp rom med lite extra tillsatser. Första gången jag personligen stötte på sådant var på Dominikanska Republiken vid sekelskiftet, där det såldes flaskor redan förpackade med örter som man sedan kunde hälla sin rom i. Sedan har vi ju förstås de olika varianterna av Captain Morgan och min favorit Kraken Black Spiced Rum (86855). Men det är kul att prova eget! Gör så här:
Köp en flaska med inte alltför dyr mörk rom, ex Ron Barceló Gran Añejo (578). Häll 7 dl rom (hela flaskan) i en stor burk och släng i denna ner, exempelvis:
1 kanelstång1 vaniljstång (delad)3 kryddpepparkorn3 kryddnejlikor5 svartpepparkorn1 grön kardemummakapsellite riven muskotapelsinzest (1/2-1 apelsin)1 tumslängd hyvlad färsk ingefära
Låt det hela stå och dra i två dar, smaka sedan av. Lagom starkt? Sila då av och tappa rommen på flaska. Tex den gamla flaskan, om du inte har en annan. Använd en fin sil, gärna en av tyg som tar bort även små, små fragment av kryddor, annars blir rommen grumlig.
Min rom, med ingredienserna ovan, stod i tre dagar och blev ganska stark. Jag är nöjd med den och tycker den blev god men nästa gång skall jag använda mycket mindre apelsinzest och kanske tillföra lite timjan.
Den här barbecuesåsen är plockad från receptet på Glaserad Fläskfilé med paprikaris à la Cajun ur Jamie Olivers "Middag på 15 minuter" som vi köpte på bokrean. Paprikariset var vi inte så värst imponerade av och byter gärna ut mot något annat - men såsen var absolut grym och ska kokas ihop snart igen!
För en dos (lagom till fyra portioner) behövs:
2 vitlöksklyftor, pressade2 msk Worcestershiresauce4 msk ketchup2 msk HP-sås1 msk flytande honung1 msk soja med låg salthalt1 tsk tabasco3 msk äppeljuice
Energivärdet beräknas till 50 kcal per portion (1/4 av dosen ovan).
En Rob Roy är klassikern Manhattan, fast gjord på skotsk whisky istället för amerikansk bourbon. Vilken sorts whisky man använder leder givetvis till stora smakvariationer. Personligen har jag aldrig gjort den här på något annat än blended - Grant's, Bell's eller som i fallet med Rob på bilden: The famous Grouse (438).
4 cl skotsk whisky2 cl Martini Rosso (8680)2 skvättar Angostura Bitter(741).
Jag bryr mig inte om att slänga ner något cocktailbär i drinken. Och för min del får skvättarna med angostura bitter gärna vara rätt generösa.
Uppdatering 27/3: I vissa recept används Angostura Orange Bitters (86210) istället för den vanliga. Det lär påverka smaken en del.
Så där ja! Andra försöket att göra musslor hemma gick betydligt bättre än det förra!
Vi använde detta recept, för två personer:
1 nät musslor (1 kg)2 dl vitt vin5 dl hummerfond*1 gul lök1-2 vitlöksklyftorSvartpeppar i korn1 tsk sellerisaltLite olivolja
Skölj musslorna i kallt vatten, rensa bort skräp från dem och släng dem som är skadade eller helt öppna.
Fräs upp grovhackad gul lök i olivolja i en stor kastrull, slå på vitt vin och hummerfond (3 matskedar bong i 5 dl vatten), pressa i vitlök och släng ett halvdussin eller fler pepparkorn och en tsk selleri-salt. Rör runt och koka upp. Häll i musslorna och koka för fullt under lock i två minuter. Ta av locket, vänd runt musslorna och koka ytterligare tre minuter under lock - men lämna en glipa öppen. Sedan är det bara att ösa upp och äta!
Vi åt förstås det hela som moules-frites, med hjälp av vår nyinförskaffade fritös!
Bäva, flickor och pojkar - här är Dolores Umbridge! Drinken är liksom rollfiguren ur Harry Potter ( i filmerna lysande gestaltad av Imelda Staunton) rosa och farlig.
Det rosa kommer från karamellfärgen i den Åkerbärslikör jag häxade ihop häromdagen [se här]. Två centiliter av denna godissmakande, lite småläskigt parfyrmerade och jättesöta likör är basen för en Dolores Umbridge.
För fyllighet och extra styrka lägger man till detta två centiliter Renat (1) eller någon vodka som verkligen inte slår igenom med någon läskig bismak av hemkört. Så nej, glöm Absolut Vodka!
Och sedan, för den rätta krämigheten och mjukheten: två centiliter vispgrädde! Inget magrare än vispgrädde! Ingen mjölk!
Likör, vodka och grädde häller du i en shaker med is, skakar våldsamt och sedan silar du upp din farligt lättdruckna Dolores Umbridge i ett litet vinglas, stort sherryglas eller cocktailglas.
För att vi vill ha pommes frites! Den här fantastiska mackapären använder väldigt lite olja, vilket innebär att man kan få sina frittar utan att behöva lägga halva "dagsbudgeten" av kalorier på frityr!
Den är väldigt dyr. Så nu blir det till a) att använda den ofta och b) att den håller. Och så måste vi givetvis komma på mer saker att laga till i den än just pommes frites.
Men den gör jättegoda pommes frites! Hurra!!!
Det här är inte kalorisnålt eller nyttigt någonstans! Jag äter extremt sällan pasta nu för tiden men detta är den typ av mat jag vill äta när jag varit ordentligt sjuk!
Pasta Alla Carbonara är en enkel italiensk rätt. I ursprungsreceptet ingår ingen grädde men jag brukar alltid ha det med för extra krämighet. Och jag föredrar svensk stylad-bacon framför italiensk pancetta.
I botten: nykokad spagetti. Ovanpå denna häller man en härlig röra bestående av två äggulor per skalle, en generös skvätt grädde och precis så mycket riven parmesan eller annan motsvarande ost att krämen nästan slutar rinna... Ja, och så glöm inte några rejäla nypor svartpeppar!
Nej, du behöver ingen lök eller vitlök i rätten, även om lite stekt gul lök kan vara gott. Och såsen ska absolut inte vara bechamelsås - det har jag fått några gånger när jag ätit carbonara ute. Det enda ställe jag käkat carbonara på som var lika gott som hemgjord var ett dyrt ställe i Galleria Vittorio Emanuele II i Milano. Kommer tyvärr inte ihåg dess namn.
Jag har ännu ingen bild på denna otroligt goda soppa - förhoppningsvis kan det rättas till inom en inte alltför avlägsen framtid. Hur som helst: receptet är för 6 personer och legenden hävdar att det härrör från "en berömd fiskrestaurang".
Ingredienserna är:
400 g lax600 g räkor, skalade4 dl vatten1 fiskbuljongtärning2 purjolökar2 dl grädde (visp- eller matlagnings)2 dl vitt vin2 vitlöksklyftor, pressas1 pkt saffran1 msk curry1 tsk salt1 burk (400g) tomatsoppa eller 1 dl tomatpuré
Tillagning:
Vattnet och buljongtärningen kokas upp. Tillsätt purjolök och fisk. Låt koka i 15 minuter. Tillsätt vitlök, saffran, curry, salt, tomat och grädde under kokningen. Sist tillsätts vinet, räkorna och dillen. Koka upp, rör och låt dra en stund.
Det har nyss öppnat en Starbucks nere vid (och i) ICA MAXI Haninge. Med tanke på att det i skrivande bara finns åtta andra Starbucks i Sverige, varav tre ligger på Arlanda, så är ju det lite lustigt.
Starbucks är en internationell jätte och är ju rätt mycket av en kaffekedjornas motsvarighet till McDonalds. Det är närmast exakt samma meny över hela världen och kaffet smakar likadant. Det är givetvis, ur ett perspektiv, ganska tråkigt med en sådan likriktning, å andra sidan så är det en trygghet. När vi var i Lissabon lyckades vi faktiskt inte få tag på en enda vettig kopp kaffe någonstans förrän vi hittade ett Starbucks. Många gånger i London har Starbucks varit räddningen, eftersom kaffet där åtminstone är gott.
Jo, men det tycker jag att det är - faktiskt. Det är inget fel på Starbucks kaffe. Alls. Jämfört med genomsnittligt café-kaffe i Sverige är det riktigt bra. De serverar det dock i helt sjukt stora koppar. Deras minsta kopp är nästan fyra deciliter och det är alldeles för mycket.
Starbucks säljer kaffebönor på påse också. Jag har nu testat en av deras rostningar: Guatemala Antigua, medelrost. "Cocoa & Subtle Spice". Den får väl godkänt. Milt men ändå mycket smakrikt, med ja - en lätt chokladton och sedan något kryddigt, nästan lite pepprigt som dröjer sig kvar i eftersmaken. Läste en recension av kaffet där någon klagade på att det var för mycket syra i det men den som är van vid svenskt kaffe lär knappast tycka att syrligheten är särskilt uppseendeväckande.
Guatemala Antigua ligger på samma nivå som Sidamo och Monte De Dios från Espressohouse. Men det är inte lika bra som Paez Tierradentro från Etnia. Å andra sidan är ju det kaffet bra mycket dyrare också...
En påse 250g Guatemala Antigua kostar 64 kronor på Starbucks.
Jahopp! Den gamla kaffekvarnen från OBH Nordica [här] lade lite oväntat av häromdagen så det var bara att knalla iväg till SIBA och köpa en ny. Denna gång blev det en Wilfa Svart Nymalet WSCG-2. Den kostade 599 kronor. Wilfan är lite större men mycket tystare än den gamla kvarnen. Den är mycket enkel att ställa in.
Ska man säga något negativt så får det väl bli att det svårare att hälla kaffe ur nymalet-boxen på denna maskin jämfört med den gamla. Det medföljde heller ingen praktisk borste för rengöring.
Vad mer kan man säga om en kaffekvarn egentligen? Den är till för en enda sak och det är att mala kaffe. Det gör den. Bra, dessutom.
Jag råkade snubbla över ordet åkerbär häromdagen och kunde inte dra mig till minnes den smaken. Som jag ändå hade ett ärende in till stan kunde jag dock smita förbi essensfabriken och skaffa mig en flaska med extrakt. Så fort jag luktade på den kom jag ihåg vad det var fråga om. Sedan gav det ena det andra och senare på kvällen skakade jag ihop lite åkerbärslikör med hjälp av ett par småskvättar essens, brännvin special (158), socker och lite röd karamellfärg.
Blev det gott? Jadå - fast det är en väldigt märklig smak. Den är bärig fast väldigt blommig, lite parfyrmerad. Smakar godis. Får lust att komponera en drink med denna häxbrygd som bas och kalla den för en "Dolores Umbridge".
Wikipedia om åkerbär
Inte den snyggaste maten i världshistorien, men väldigt god! Ingredienserna är följande, per person:
En pusztaEn halv gul lökEn halv spetspaprikaEn deciliter matyoghurtJägarmix*RisTorkade tranbär
Pusztan, som är en ungersk korv kryddad med vitlök och paprika, skivas och steks tillsammans med hackad gul lök och bitar av paprika. När korven blivit lite brynt och grönsakerna blanka drar man ner matyoghurten och kryddar den med... Ja, jag använde "Jägarmix" (senapsfrö, kummin, persilja, lökpulver och peppar) som jag köpt på nya favoritstället Stockholms Aeter & Essencefabrik. Rör runt och slabba upp på tallrik.
Till detta räknade vi 100 gram kokt ris per skalle. Beroende på rissort och tillagningsmetod kan vikt- och volymförhållandet mellan okokt och kokt variera högst avsevärt. Riset piffades upp med 15 gram torkade tranbär per skalle.
Jättegott, detta. Faktiskt utomordentligt smaskens! Mumma!
Energivärdet beräknas till 584 kalorier.
Dagens synnerligen lyckade lunch. Stekt westfalisk skinka från Reinert och vinkokt surkål. Till detta en syrlig shandy. Tillagningen av skinkan behöver knappast beskrivas närmare än att jag använde 100 gram lufttorkad skinka och stekte upp den i panna. Jag använde ett paket. Enkelt och bra. 234 kcal.
SURKÅLEN:
Ett paket av ICAs ekologiska surkål. Väger 500 gram. Jag kramade ur 200 gram vatten ur det och den sedan något medtagna surkålen slängdes i en kastrull där jag hällde de tre dl vitt vin som blev över från när vi kokade musslor. Vinet var händelsevis Cacadu Ridge Semillon Chardonnay (2060). Till detta kom sedan 25 ml citronsaft och 5 dl hönsbuljong. Jag kryddade med några nypor kummin och lite mejram. Kokade upp och sänkte sedan värmen. Surkålen fick så stå och småputtra under lock i tjugo minuter.
Kalorier? Uppskattningsvis 210. Kan vara lite mer. Svårt att veta.
SHANDYN:
Som jag skrev i posten Shandy så handlar det ju om att ta en dålig öl och göra den till en okej måltidsdryck med hjälp av lemonad eller läsk. Den här gången valde jag att testa med en lusig Carlsberg 3.5, en öl som jag tycker är urtrist och ointressant på alla sätt och vis. 33 cl öl blandades med 4 dl fusk-lemonad gjord på 3 dl kolsyrat vatten, 1/2 dl sukrin gold och 1/2 dl citronsaft. Ja, och sedan hällde jag på lite extra citronsaft efteråt för att få mer syra. Hade kunnat vara ännu mer citronsaft. Men med is i glaset och så länge den var kall så var shandyn riktigt trevlig, faktisk. Och det fungerade bra till maten.
Kalorier? Drygt 100. Inte mer.
Säg att hela kalaset gick på 540-550 kcal? Inte illa för en så god lunch. Det här kan jag mycket väl äta igen.
Gjorde en ny sats blåbärsvodka häromdagen. Ja, jag erkänner; jag fuskar. Jag låter inte bären stå och dra i sprit en vecka eller så där utan piskar ihop dem i mixern och sedan filtrerar jag genom ett safttyg. Jag tillför sedan extra blåbärssmak med hjälp av essens (Stockholm Aeter & Essence fabrik igen - min nya favoritbutik). Resultatet är inte sött någonstans, det är ju ingen likör, med samma spritsmak som det man blandar med (ex klassiskt Renat), en kännbar men inte överdrivet stark smak av blåbär och en mäktig blåröd färg som dominerar allt man blandar med. För blandas måste det.
Favoriten bland det jag slabbat ihop med blåbärsvodka hitintills är Sweet Blueberry Sunday. Men då "signaturdrinken" för blåbärsvodka verkar vara en grogg på sådan och sockerdricka bestämde jag mig för att testa:
Blåbärsvodka och sockerdrickaBlåbärsvodka och Schweppes Bitter LemonBlåbärsvodka och blåbärsdricka från Kiviks musteriBlåbärsvodka och Thomas Henry Ginger Beer
I samtliga fall utgick jag från ett uns (33 cl) Blåbärsvodka och en matsked enkel sockerlag över is i ett Longdrinkglas från Jägermeister (rymmer exakt 2 dl). Sedan tillförde jag spädningen. Och hur blev resultatet?
Med sockerdricka: Nja. Det blev oväntat blaskigt. Men troligen skulle kombinationen fungera bättre om man började med lite muddlade (mosade) blåbär i botten tillsammans med sockerlag och sedan tillförde sprit och sockerdricka. Får prova det vid något tillfälle. Just bara blåbärsvodka+sockerlag+sockerdricka var inte något märkvärdigt. Men spritsmaken försvann fullständigt. Det är förstås lite farligt...
Med Schweppes Bitter Lemon: Nej, fy. Hustrun tyckte det smakade bra men jag gillade inte denna smakkombination alls. Jag ska prova vid annat tillfälle med en söt lemonad men den svagt bittra tonen i denna fungerade inte väl med blåbären, tycker jag. Underkänd.
Med Blåbärsdricka från Kiviks musteri: Jodå. Inte pjåkigt. Smakar som söt blåbärssaft med en förnimbar men svårt kamouflerad spritighet. Skulle likt kombon med sockerdricka antagligen tjäna på att få lite muddlade blåbär i botten, vilket jag gärna testar vid annat tillfälle. Men godkänd.
Med Thomas Henry Ginger Beer: Oj. Ja, den var jättegod. Jag kan inte påstå att det smakar mycket blåbär om den men uppenbarligen gifte sig den smaksatta vodkan och sockerlagen väl med ingefärsölen så att den senare gick från "jämrar, vad stark den är" till en mer dämpad och trevlig kryddighet... En vuxen och inte så inställsam smak. Väl godkänd men något fattas...
Det var allt att rapportera denna gång. Jag lär återkomma i ämnet så länge det finns blåbärsvodka kvar. Ska prova en annan tillverkningsmetod än snabbvarianten också, när plånboken medger.
Inte riktigt så ambitiöst som det låter. Jag provade att göra päronlikör med extrakt från Stockholms Aeter & Essence-fabrik. Man köper en liten flaska med en dos avsedd att blandas med 200 gram socker och 6 dl ospecificerad sprit. Jag valde att använda mig av Renat Brännvin. Det luktar lite som handsprit men smakar gott utan den där tonen av läskig hembränt som spökar i Sveriges stolhet Absolut Vodka. Man häller i en lagom stor butelj och sedan får man skaka ordentligt tills allt socker löser sig. Jag använde vanligt strösocker, det är möjligt att det är bättre att använda florsocker. Åtminstone lär det lösa sig snabbare. Hur som: hur smakade då detta?
Svar: Det smakar som en av min barndoms favoritglassar, nämligen päronsplitt! En härlig smak av päron och vanilj - och så med stor sötma och ett spritigt bett. Jättegott! Rekommenderas varmt!
Exakt hur många kalorier man får ut ur ett kilo musslor vet jag inte, men jag uppskattar - utifrån vad andra anger för energivärde - att en Moules-Frites med ett kilo vinkokta musslor och 150 gram ugnsstekt potatis ger en måltid på ungefär 500 kalorier. Vilket givetvis är helt i sin ordning.
Jag har älskat musslor i många år men aldrig kokat själv tidigare. Nå, nu är det gjort. Köpte svenska blåmusslor från Mickes Fisk på Port 73 och även om det tog en stund att få bort lite skräp från dem så var de påfallande vältvättade och jag behövde inte uppleva ett enda sandkorn i min mat. Kvalitén på musslorna var mycket bra. Sämre var det min min och hustruns hjärnor. Man ska inte laga mat när man är skithungrig - för då finns risken att man blivit dum i huvudet och glömmer saker. Viktiga saker. Som vitlök till exempel. Så även om musslorna blev ordentligt kokta så blev inte smaken alls den vi eftersträvade. Vi ville ha "oooh" och fick "meh" och därför tänker jag inte dela något recept idag. Jag gör det när jag faktiskt lyckats få till rätten ordentligt.
Du behöver sen sådan här. Ja, kanske inte just en iskross från Clas Ohlson - men om du inte vill stå och krossa is med hjälp av hammare, eller en sådan där eländig "handkross" som tar tre bitar i taget, så kommer du för eller senare vilja ha en mackapär som är lite mer effektiv. Förutsatt förstås att du vill göra drinkar som kräver krossad is. Och det förutsätter jag att du gör!
Jag har, under den senaste tiden glada mixande med olika cocktails och groggar, undvikit sådant som Mint Julep och Caipirinha (fuskvariant med rom då, för jag tänker inte köpa hem Cachaça bara för den sakens skull) just för att jag inte haft en vettig iskross. Nu i helgen fick jag dock stifta bekantskap med min svågers krossare och när jag hörde hur billig den var (299 kr) kändes det inte som jag hade en ursäkt längre. Så igår var det iväg till Klas-Olle...
Förutom speciella recept som insisterar på att man ska ha fullt med krossad is i glasen så är det tacksamt att använda krossad is i shaker om det verkligen är viktigt att få drinken verkligt iskall. Alla drinkar ska vara kalla - men exempelvis en Brandy Alexander tjänar oerhört på att skakas i krossad is innan man silar upp den.
Och idag fick glassmaskinen komma ut och leka igen!
Precis som förra gången blev basen för den här glassen en burk med soygurt från Alpro. Denna välsignades med 50 gram agavesirap och vispades ordentligt. Till detta kom sedan smaksättning i form av en tesked pistage-essens från Stockholm Aeter & Essence-fabrik. Ett kryddmått med grön karamellfärg gav glassen en mycket lätt färgton - man kan ta mer om man tycker att pistageglass ska vara knallgrön. Två msk mellanmjölk ingår i receptet. Och så drog jag i en halv deciliter sukrin, för kalorifri sötning. Efter vispning fick glassmeten stå i frysen i 20 minuter och bli kall, varpå den gick i glassmaskin och vändes runt i en full halvtimma. Resultatet blev en härlig pistageglass. Hela satsen (som vi delade på två) rockade loss på 354 kcal - och det är verkligen inte farligt!
Något som jag tror skulle kunna förbättra det här receptet (men gör det mer kaloririkt) är att i smeten också, precis innan man kör den i maskin, röra ner lite hackade pistagenötter för lite extra smak och tuggmotstånd.
När jag läser recensioner av den här ölen på nätet blir jag lite förvånad över hur avmätta folk överlag verkar vara till Grimbergen Double Ambrée. Jag tycker det är en alldeles förträffligt utmärkt öl och det har varit en av mina favoriter bland belgarna under lång tid. Det är t.ex helt perfekt att dricka till musslor i hummerfond.
Hur som: Grimbergen Double gör sig bäst någonstans mitt emellan kylskåpskall och rumstempererad. Den behöver lite kyla för "skärpa" men ska heller inte vara kall för då dödar man ju smakerna.
På tal om smakerna så är de mjuka, fylliga och sammansatta. Om jag går utifrån vad andra med bättre smaksinne än jag skriver om Double Ambrée kan jag bekräfta följande:
Brunt socker - ja! Ton av russin, fikon, äpple och päron - japp! Fruktigt i största allmänhet är det. Däremot känner jag inte tonerna av sött tuggummi, banan eller katrinplommon som en del nämner. Svagt jästig eftersmak kan jag tillstå. Men det är inget som stör.
Enligt kännarna är det här inte världens bästa öl, men jag tycker det är tokigt gott och för bara 18.90 kronor flaskan via Systembolaget (89887) är det enligt min mening bland det bästa pang för pengarna man kan få. Gott öl som fungerar till många sorters mat. Det är dessutom inte så alkoholpontent som tex Gulden Draak, vilket också bidrar till ett lägre energiinnehåll. En flaska (33 cl) är uppskattningsvis 195 kcal.
Rekommenderas å det varmaste.
Posten uppdaterades 2015-07-06
Drinkar med namnet "mule" (ex Herbal Mule, Moscow Mule) innehåller Ginger Beer. Kopplingen är att liksom mulor sparkas så får man en "kick" av ingefärsölen. Kanske inte helt övertygande, men.. Nu är det så va, okej?
Den här drinken är inte en äkta Mule, eftersom den inte innehåller Ginger Beer utan John Crabbie & c:o Scottish Raspberry with a twist of ginger. Det finns en tydlig smak av ingefära i denna läskedryck, som för övrigt nog bara går att köpa genom The English Shop, men den primära och dominerande smaken är hallon. Ingefäran är sekundär. Därav namnet "half-mule".
Grunden för drinken är den i sig själv fruktansvärt ohyggliga, ruskiga och närmast odrickbara Bacardi Razz (719) - rom, smaksatt med hallon. Den är jättegod att göra drinkar på men är den ren så låt för Guds skull bli den...
Bygg i ett glas med is, i denna ordning:
4 cl Bacardi Razz10 cl Scottish Raspberry with a twist of ginger1 matsked Hallonsirap (ex Lowicz Malina)
Rör sedan runt försiktigt så att allt blandas utan att du piskar bort alla bubblor.
Njut sedan av härlig hallonsmak med sötma och lite ingefärsbett!
Den här drinken är inspirerad av något som heter VooDoo Hurricane - men eftersom jag inte hade de rätta ingredienserna för en sådan hemma så blev det istället denna historia:
Antingen skakar du i shaker med is eller rör med is i lämpligt kärl:
1 uns (3,3 cl) Kraken Black Spiced Rum.1 uns (3,3 cl) vit rom.1 matsked Licor 436 uns (2 dl) ananas- & apelsinjuice.
Sila den kylda blandningen i ett Hurricaneglas med is (japp, det går åt enorma mängder is).Allra sist adderar du 1 matsked Grenadin - om du vill göra en Red Kraken Hurricane. Om du istället vill göra en Green Kraken Hurricane så adderar du ingen grenadin utan slår istället på ett uns med De Kuyper Melon (806323). Den varianten blir alltså något mer alkoholstark och grön istället för röd i tonen - den får dessutom en tydlig ton av melon.
Om man inte vill göra sig omaket att beställa Kraken (finns ej i Bolagets ordinarie sortiment) kan man helt säkert använda någon annan kryddad eller mörk rom. Då blir smaken givetvis lite annorlunda - men inte nödvändigtvis sämre.
Jag äter mer än gärna sushi och jag kan äta det ofta - verkar aldrig tröttna på det. Det är nu inte världens kalorisnålaste mat (12 bitar är uppskattningsvis 516 kalorier) även om det inte på något vis är i pizza-klass och tyvärr blir jag alltid lite, ibland mycket, sötsugen av det. Men det är gott och jag inbillar mig att det är bra att äta fisk.
Alla sushi-ställen är verkligen inte likvärdiga i kvalitén och hur bra maten smakar beror mycket på kocken. Det lokala Skogås Sushi ett stenkast från Mariakyrkan där jag jobbar är bra och med åren har de blivit allt mer jämna och stabila i kvalitén. Men har man vägarna in till Stockholms innerstad och är sugen på sushi så finns ett riktigt kanonställe på Storgatan 16: Sushi Shop. Det är ett hål i väggen med ett fåtal sittplatser men deras sushi är otroligt god och den är vackert upplagd. Den är inte dyrare än någon annanstans (95 kronor för 12 bitar) och man får således mycket pang för pengarna.
Rekommenderas å det varmaste.
Mina damer och herrar: den här veckan är jag knappt hemma någonting så det blir inga kulinariska experiment att rapportera om. Istället delar jag idag en för mig positiv rapport:
I morse vägde jag in mig på 95,8 kg, vilket innebär att jag gått ner hela fyrtio kilo på mindre tid än ett år, från en start- och maxvikt i början på juni. Det trodde jag skulle vara helt omöjligt, faktiskt. När jag hade gått ner mina första tio kilo gissade jag att det kanske skulle gå att komma ner till hundra på ett par år - men det har alltså gått fortare än så. Och jag är väldigt glad, för hälsofördelarna är många.
Det som fick mig att få tummen ur och börja räkna kalorier var ju från början att ett blodprov (egentligen ett allergitest) avslöjade dåliga levervärden och en uppföljande ultraljudsscanning visade på kraftigt förfettad lever. Det var tydligen den skrämseleffekt som behövdes för att få mig att inse att jag verkligen behövde göra något.
Ja, just det. Jag följer ingen diet. Det är ingen speciell mat jag äter. Jag äter egentligen vad som helst - bara jag kan räkna på det och få in det i en dagsranson eller dagsbudget på 1900 kcal. Det utesluter en hel del grejor helt enkelt för att de kostar en för stor del av min dagsranson. T.ex äter jag aldrig stora ostmackor längre - det är s.as för dyrt. Likadant finns väldigt lite utrymme för grädde, smör, olja och större mängder socker. I mitt jobb (präst, ni vet) blev det tidigare väldigt mycket smörgåstårta och prinsesstårta men det är jag alltså tvungen att vägra numera, det finns helt enkelt inte utrymme för det. Men ni som följer min blogg kan ju se själva; jag lever inte direkt asketiskt. Jag äter massor med god mat och jag dricker inte bara vatten heller. Jag äter på det hela taget mycket bättre och godare mat idag än förut - men mindre. Skulle gissa på att jag äter ungefär 1/3 så mycket som jag gjorde förut - så det var inte konstigt att jag lade på mig.
Något som är viktigt för min mentala hälsa, för att jag ska orka säga nej och vara strikt till vardags, är att planera in belöningar; saker jag gärna vill äta (eller ha): på den-och-den dagen, vid det-och-det tillfället skall jag få detta, när jag uppnått det här målet skall jag fira, osv. Det innebär oftast vardagliga småbelöningar som att kunna ta en drink, äta något slags dessert, få lite chips (går utmärkt, bara man väger och räknar) - ibland lite större belöningar.
Metoden för att gå ner fungerar. Jag har knappt femton kilo kvar till den målvikt som läkare och dietist uppmanar mig att sträva efter och sedan gäller det att finna ett sätt att hålla den vikten, men i nuläget tror jag det skall gå bra eftersom jag haft sådant flyt hitintills.
Man kan dela upp drinkar (ja, drycker överhuvudtaget) i några huvudkategorier: söta, bittra, kryddiga, gräddiga, syrliga och fruktiga. Alla har sin tid och sin plats. Ibland smakar en bitter riktigt bra. Beton är en mycket tydlig bitter. Den dricks, vad jag läst mig till, oftast som aperitif eller digistif i sitt hemland Tjeckien.
Det är en oerhört enkel drink att göra. Basen är den tjeckiska nationalspriten Becherovka (som jag presenterade i posten om "Tjeckisk jul"). Man tar ett lämpligt glas, t.ex ett sådant här 20 cl longdrinkglas från Jägermeister (köpt via Dryckesglas), laddar det med is och häller på:
4 cl BecherovkaTonic water till lagom höjdEn skvätt citron
Sedan rör man försiktigt om med en sked så det blandas. Alternativet blandar man först till i ett annat kärl och häller i glaset sedan - vad man nu föredrar. Huvudsaken är att Beton bör drickas mycket kall. Glasen bör nog stå i frysen en stund innan också, något jag glömde vid tillfället då jag blandade betongen på bilden.
Ja, Beton betyder Betong.
Jag använde hemgjord tonic syrup (samma som i min "Bättre GT") och kolsyrat vatten istället för köpt tonic water. Med sådant blir smaken lite sötare och färgen ljusare.
Är man på humör för en bitter och gillar den kaneliga tonen i Becherovka rekommenderas Beton. Annars inte.
För ett par månader sedan fick jag för mig att jag skulle försöka mig på att göra egen blåbärsvodka. Efter att ha läst på lite om ett antal olika metoder för smaksättning valde jag den enkla vägen: ner med 250 gram blåbär i mixern, ner med en liten flaska explorer och så full fart tills de stackars bären var upplösta i atomer. Sedan fick spriten och blåbären vila i en burk ett tag tills jag filtrerade det hela. Resultatet blev en mörkt blåbärsfärgad vodka med mycket liten blåbärssmak. Tråkigt.
För någon vecka sedan fick jag för mig att prova att droppa ner en del blåbärsessens som jag köpt på Stockholms Aeter- och Essencefabrik. Efter ett helt gäng droppar (tappade räkningen) började vodkan faktiskt smaka blåbär också. Trevligt.
Här har vi nu den första drinken jag gjort på blåbärsvodkan. Jag kallar den "Sweet Blueberry Sunday" - för den blev söt och god. Recept?
2 cl blåbärsvodka2 cl blå Curaçao (men det går nog lika bra med Cointreau)2 cl vit rom (sista skvätten ur en Bacardiflaska från tidernas begynnelse)2 cl sockerlag2 cl sweet-and-sour-mix (hemkörd, förstås)
Ner med allt i en shaker med is, skaka och servera i cocktailglas. Njut medan den är nyskakad och kall.
Jag hade aldrig hört talas om drinken Alexander (finns i en variant med brandy och en med gin) förrän jag läste den [här] artikeln om den av Anton Dilber. Efter att ha läst den (och sett det lilla youtube-klippet med dandyn som dunkar i sig fyra Alexander på raken) ville jag absolut prova en men det har tagit tid att få tag på ingredienserna och hittat ett tillfälle att baka in den i den dagliga kaloribudgeten. Det är nämligen en rätt energirik historia på cirka 310 kcal.
Brandy Alexander innehåller:
1 uns (3 cl) vispgrädde1 uns (3 cl) brandy1 uns (3 cl) Creme de Cacao
Vi använde brun Creme de Cacao från DeKuyper (695) men det finns andra sorter. Min okunnighet om olika sorters brandy är enorm men jag lyckades hitta en med en mjukt nötig smak som passade perfekt till Brandy Alexander och det är Bardinet VSOP (369).
Det finns många recept på Alexander som använder mindre fet grädde men jag gick på Dilbers rekommendation och körde med 40%-ig vispgrädde. Yum, yum. Fett är gott.
Spriten och grädden ska skakas våldsamt i shaker med is och sedan bör man helst ha en extra fin sil att filtrera igenom så man inte får isflagor i drinken när man slår upp den. Tyvärr saknar jag en sådan. Man bör använda cocktailglas och sedan skall man riva lite färsk muskotnöt ovanpå.
Hur smakar det här då?
Svar: komplext och vuxet! Mycket intressant smakkombination! Först kommer grädde och muskot och liksom mjukar upp tungan inför den speciella smaken av Creme de Cacao (sött och lite, lite bittert) och så kommer en eftersmak av nöt och sprit från brandyn. Mycket, mycket gott och lättdrucket. Flytande efterrätt för vuxna. En riktig fullpottare.
Okej. Man kan inte lyckas perfekt varje gång. Idag lagade jag till följande middag:
Stekt kycklingfilé marinerad i tequila, limesaft, apelsinlikör, vitlök, salt och peppar. Marinaden kokas sedan upp med matyoghurt till en sås. Kycklingen serveras med en tomat- och apelsinsallad med rödlök och koriander. Till detta svart ris. Dryck: sött iste med färskpressad citronsaft och apelsinsaft.
Vi börjar med det som inte blev så bra. Istéet. Det blev för bittert, sukrin gold fungerar inte istället för råsocker i denna dryck utan blir bara sliskigt, det var inte tillräckligt med syra.
Tomat- och apelsinsalladen blev synnerligen medelmåttig. Visst, det var väl rätt gott men apelsinen gjorde alldeles för lite till smakhelheten och rödlöken visade sig vara av något slags ondsint, diabolisk variant som bara blev starkare och starkare efterhand. Tanken var att apelsinen i salladen skulle harmoniera med apelsinsmaken i istéet men det fungerande inte alls.
Såsen gjord på kycklingens marinad uppkokad med matyoghurt kändes rätt överflödig.
Så till det som fungerade väl:
KYCKLINGEN blev jättegod. Marinaden till 360 gram kycklingfilé bestod av en halv deciliter tequila, en halv deciliter limesaft, en matsked apelsinlikör (använde faktiskt något så snofsigt som Bigallet Virana China-China), en pressad vitlöksklyfta och några nypor salt och svartpeppar.Kycklingen, skuren i cirka 2x2 cm stora bitar, fick ligga i påse halva dan och dra åt sig smak. Vid stekning blev den jättegod.
SVART RIS från Saltå Kvarn tog 40 minuter att koka men det var det faktiskt värt för jämrar i min lilla låda var gott det blev! En rik, nötig smak som att man kokat in det med goda kryddor. Verkligen urgott och det kommer kokas snart igen för det var ljusår bättre än vanligt matris. Fast... Mycket dyrare att köpa och mer tidskrävande att laga till förstås.
Jahopp. Ännu en energidryck testad, nämligen Burn Zero från Coca-Cola. Den har i stort sett inga kalorier.
På plussidan, förutom att den är i stort sett kalorilös, har vi färgen som påminner om tranbärssaft. Smaken (guarana?) är konstig och lite syntetisk men är okej. Och den är bättre än den vidriga Red Bull.
På minussidan är en lätt unken eftersmak som går igen i många energidrycker. När drycken är iskall är denna smak svag - men ljummen Burn är direkt oaptitlig. Så fram med isen om denna dryck ska användas.
Nej, jag har inte provat att grogga på den. Och jag är inte särskilt intresserad - för den smakar sämre än Monster Lo-Carb och sämre än Nocco BCAA Päron. Knappt godkänd alltså, fast om man har kaffeabstinens men inte orkar brygga en kopp så är den ju förstås rätt okej.
Jag hade kalorier över till ett mellanmål, det fanns snacksmorötter (90 kcal för 200 gram) och gräddfil (140 kcal för 100 gram) i kylskåpet. Men jag hade ingen dippmix. Alltså provade jag att göra en själv.
Ibland undrar jag varför jag varit så förbaskat lat i alla år... Varför har jag köpt påsar med färdigblandad dippmix när det går snabbt och smakar bättre att röra ihop egen blandning från vad man har kryddhyllan?
Jag höftade en blandning med utgångspunkt i vitlökspulver och paprikapulver (som på bilden ovan), till vilket adderades lökpulver (en hel del), chilipeppar, svartpeppar och salt. Och så lite salt till och betydligt mer paprikapulver så dippen fick en härligt röd färg. Vet inte de exakta måtten men det spelar ingen roll, för poängen är just att man kan stå och smaka av på plats och få det precis som man vill ha det. Snåla inte på lökpulvret! Det är viktigt!
Ska definitivt göra fler experiment med egen dippkrydda, för detta blev ju jättegott! Namnamnam!
Vi köpte Hurricaneglas på IKEA igår. Inget märkvärdigt - men de ser ut som de ska göra och de kostade bara 19 kronor styck ["Tilltala"].
Namnet på glaset kommer från drinken "The Hurricane" från Pat O'Briens bar i New Orleans. Drinken uppfanns på 1940-talet för att förbruka stora mängder rom som baren hade på lager och inte blev av med... Vid tillfälle skall jag göra en sådan.
Hurricaneglas används självklart till precis det man vill använda dem till - men vanligt är att de fylls med tropiska drinkar (ofta sådana med mycket juice och is), mjölkdrinkar och milkshakes. De är trevliga alternativ till höga, raka glas.
Jag invigde våra nya glas med morgonens frukostsmoothie. För ovanlighetens skull adderade jag lite sötning så receptet för det ni ser i glaset här är:
225 gram lätt vaniljyoghurt.100 gram banan100 gram frysta hallon12,5 ml Lowicz Malina hallonsirap
Allt som allt 306 kcal. Hallonsirapen ger lite sötma och lite mer distinkt hallonsmak som motvikt till bananen. Jag har nästan alltid banan i mina frukostsmoothies för att de ska bli krämigare och mer mättande.
Lowicz Malina använder jag också i drinken Romulan.
Den här hipster-drinken, som dricks som en shot i ett svep, är hämtad från boken "A taste for absinthe" av R.Winston Guthrie och James F.Thomas. Deras recept föreskriver en hel, obruten äggula i mellan spritlagren - men jag rationaliserade bort den eftersom den visserligen var snygg men inte gjorde något för smaken och dessutom var lite bökig att svälja.
En pousse-café är en "kaffe-knuff"; en drink som man drar i sig efter kaffet men jag och hustrun tyckte den här satt fint mitt i koppen.
Smakerna är kraftiga. I botten finner man 1/4 uns (3/4 cl) Gul Chartreuse, men sådan är svår att få tag på. Jag förmodar att Grön Chartreuse går lika bra.
Ovanpå detta ett lager med 1/2 uns (1,5 cl) Danziger Goldwasser. Den finns inte på systembolaget men de säljer Bols kopia Gold Strike (745). Antar att den fungerar också.
När baserna är på plats toppar man med en kaffesked Absint. Jag använde min fina Grön Opal. Misstänker att man lika gärna kan använda någon slags Pastis (Pernod, Ricard m.fl).
Det här var en mycket välsmakande och kalorisnål rätt (drygt 310 kcal per portion, om vi räknade rätt)! Den var inte jättesvår att göra heller.
Den animaliska komponenten i rätten är stekt kycklingfilé. Skär i bitar och vänd dessa i mexikansk kryddblandning [se här]. Det behövs självklart lite smör att steka i. Vi använde 150 gram kycklingfilé per person.
Sedan har vi grönsakskomponenten; en enkel Pico de Gallo. Vi delade på en gjord på:
100 gram tomater2 msk koriander (vi använde frusen)1/2 medelstor rödlök1 vitlöksklyfta1 chilifrukt (vi råkade ha en grön hemma)1 lime, hälften av skalet, det mesta av saftensalt och peppar
Finhacka (eller kör i matberedare) tomater, rödlök och vitlök. Dra ner i en skål med koriander, limesaft och rivet limeskal. Salta och peppra.
Koka ris. Vi räknade med 100g färdigkokt ris per skalle.
På bilden ovan ligger komponenterna separerade. Men när det är dags att äta så skall de blandas till en enda härlig röra!
Jättegott! Det här ska det ätas mer av!
Drinken "Japanese Cocktail" har, såvitt jag vet, ingenting med Japan att göra. Men den är riktigt god. Här på bilden har jag gjort den lite mindre än receptet föreskriver.
Du behöver, per skalle:
2 uns (6 cl) brandy eller konjak.
1 matsked orgeat mandelsirap.
2 stänk angostura bitter.
Ingredienserna rörs med is i ett mixerkärl och silas sedan i cocktailglas. Valet av brandy eller konjak kommer påverka smaken oerhört mycket; druvighet, fruktighet, nötighet, sötma - sådant varierar ju, precis som priset, ganska rejält mellan olika sorters druvsprit.
Den speciella mandelsirapen orgeat kan köpas från Barkonsult eller tillverkas på egen hand [instruktionsvideo].
Sidecar är en riktig klassiker. Den kom till före första världskriget. Cognac, Cointreau och citronsaft. Inga moderna konstigheter, inte!
Man tar, per skalle:
2 uns (6 cl) Konjak 1 uns (3 cl) Cointreau1 uns (3 cl) Citronsaft
Ner med allt i en shaker med is och skaka om rejält. Häll upp i ett kylt cocktailglas och avnjut medan det är kallt och "nyskakat". Fruktigt och syrligt, läskande och ganska spritigt.
Jag gjorde den här med Grönstedts ***VS (382) som bas - den sista skvätten jag hade kvar sedan jag kokade glögg i julas. Jag är osäker på om jag verkligen skulle vilja använda en dyrare konjak i drinken.
I vilket fall: Sidecar är trevlig. Den här gör jag gärna igen.
The Green Elder är en experimentell vidareutveckling av fläderdrinken jag skrev om [här]. Den består av följande, per glas:
4 cl Fläderlikör (ex St Germain - men jag använde De Kuyper Elderflower, 86105, som är lite sämre men mycket billigare).
1 matsked Grön Chartreuse (606).
1 matsked limesaft
Thomas Henry Elderflower Tonic - men det går nog bra med annan tonic också, men smaken blir lite annorlunda då.
Häll fläderlikör, chartreuse och limesaft i ett mixerkärl med is. Blanda runt med sked. Häll upp i (gärna kylda) cocktailglas och toppa sedan med Elderflower Tonic. Drick medan det är kallt!
Gott, syrligt, friskt - en lite parfyrmerad ton som kanske stör någon, men både jag och hustrun tyckte det här experimentet blev mycket lyckat.
Okej. Jag vet inte om Gin & Tonic på hemgjort tonic egentligen är bättre än sådan gjorde på köpedricka - men det blir annorlunda och intressant på ett bra sätt och det känns som en mer gammaldags typ av drink.
Se mina tidigare poster i ämnet: [1] och [2]
Gibson's gin som jag använde först visade sig vara för tråkigt för en "bättre GT" men bekantskapskretsen tillhandahöll flera förslag på roligare gin. Jag har därför nu testat min hemmagjorda tonic i kombination med Tanqueray (10239) och ja - det blev mycket bättre. Ett kryddigare och lite syrligare gin än Gibson's.
Jag provade också att ha i färsk limesaft men det blev ärligt talat inte bättre än att använda köpesaft från flaska (vi talar inte om drinkmixen Rose's utan om ren limesaft). Och mängden lime ska inte vara helt liten. Och jag gillar en starkare smak av tonic, så dosen av den dubblar jag.
Receptet för en bättre GT är nu därför:
Fyll ett Collins- eller grogglas med is.Ett uns (3 cl) hemgjord tonic syrup. Ett uns (3 cl) limesaft.Två uns (6 cl) kolsyrat vatten.Två uns (6 cl) Tanqueray gin.
Rör försiktigt om med en lång sked så att ingredienserna blandas.
Enjoy!
Idag blev det en tidig lunch i Mariakyrkans café. Raggmunk och fläsk! Jag uppskattar att de 100g stekt fläsk och de 178g raggmunk och 30g lingonsylt jag satte i mig rockade loss på 704 kcal, men det var det banne mig värt. Åh, vad gott! Namnamnam!
Kom och käka lunch i Mariakyrkan! Caféet är lunchöppet tisdag-fredag klockan 11-12.30 och för 50 kr (40 om du köper klippkort för tio måltider) får du äta så mycket du vill (ja, inom rimlighetens gräns, förstås). Bara för att jag ransonerar, behöver ju inte alla andra göra det.
Denna veckas meny:
Tisdag: Raggmunk med fläskOnsdag: Laxmedaljonger med kantarellsåsTorsdag: Ärtsoppa med pannkakorFredag: Pulled pork med bbq-sås, country-potatis & tillbehör
Jag erkänner villigt: det var etiketten som fick mig att beställa det här vinet. Priset på 79 kronor var heller inte avskräckande - man har råd att experimentera och misslyckas när det inte är dyrare än så. Jag hoppades förstås att vinet skulle vara gott men förväntningarna var inte jättehöga. Vi testade Inception till en starkt kryddad Kyckling Mexicana eftersom jag läst att det var bra till kryddig mat. Och... Oj! Ja, det var det verkligen! Riktigt, riktigt bra!
Nu är smaken givetvis som baken men jag skulle nog ranka Inception som ett av de bästa viner jag smakat under senare år. Mjukt, fylligt, lite sött (det där som ofta kallas "vanilj" i smakbeskrivningar) - härliga smaker av mörka bär, en lätt örtighet... Kanske rent av någon liten ansats till kolasmak?Verkligen oerhört bra. Värt varenda krona och mer. Definitivt något att beställa mer av. Tack till Bibendum som importerar det från Sydafrika!
Inception har varunr 75710.
Tillägg 15/8-2015: Inception är ett av de få rödviner som faktiskt smakar utmärkt att dricka kylskåpskallt. Det är väldigt ovanligt. Smakerna blir förstås annorlunda - men inte sämre.
Ett lätt sätt att smaksätta kaffe eller drinkar på är att tillverka enkel sockerlag (1:1). Den består av lika delar socker (lättast strösocker) och vatten. Man häller ingredienserna i en kastrull och hettar upp tills allt socker löst sig. Det går ganska fort. Lägger man i smakstarka ingredienser i kastrullen under uppvärmningen tar lagen smak av dem. Sedan silar man igenom en tygsil för att få en klar lag utan grums från vad det nu är man haft i den.
Problemet med sockerlag är att den innehåller kaloririkt socker men jag har nu testat och ja - man kan göra sockerlag på kalorifritt om än dyrt sukrin om man känner att man måste. Jag skulle väl kanske inte tillverka stora satser med sådan lag och spara - osäker på hållbarheten - men för att brukas tämligen omgående så fungerar det. Provade nyss att göra kaffe sötat med en sukrinlag 1:1 smaksatt med kardemumma och det gick hur bra som helst.
Jag antar att man kan smaksätta sockerlag/sukrinlag med det mesta. Kanel, nejlika, peppar, chili, viol - vad det nu än kan tänkas vara.
Sukrin innehåller noll kalorier. Just det. Inga alls.
Varför krångla till det när man kan göra det enkelt? Den här lunchen krävde minumal insats: jag fick koka potatisen. Matjessill på burk, 125 gram avrunnen + 180 gram fast potatis +100 g gräddfil med gräslök (frusen) = 530 kcal. Inte världens billigaste lunch, kalorimässigt, men väldigt god och även om en Bic Mac ligger på bara 510 kcal så inbillar jag mig att detta är bättre mat!
Skicket att blanda öl med läskedryck (framförallt lemonad) är spritt i många länder. Mest känt är väl brittisk och amerikansk shandy men blandandet förekommer på många andra håll, bland annat i Tyskland (ex. Radler) och Frankrike (ex. Panaché). Jag har något vagt minne av att dricka shandy när jag var i 18-årsåldern utan att bli särskilt imponerad av det - nu bestämde jag mig för att göra ett mer vuxet test. Och det jag gjorde var att testa med en enkel lemonad bestående av 4 cl 1:1 sockerlag med 4 cl citronsaft och 16 cl kolsyrat vatten, till vilket tillfördes motsvarande mängd öl, två sorter i olika glas.
Öl nr 1: Nils Olscar Belgo Pale Ale (1424) - ett öl som jag oblandat finner fullständigt ointressant. Klent, mesig, fjöligt och allmänt blaskigt.
Öl nr 2: Troubadour Magma (89766) - ett av mina favoritöl; brödigt, maltigt med ton av karamell. Smakrikt och lite syrligt.
Resultatet av att mixa dessa helt olika öl med lemon blev följande:
Shandy på Nils Oscar var en klar förbättring. Det mesiga ölet blev en intressant, syrlig och lite märklig läskedryck med ölsmak.
Shandy på Magma blev en klar försämring. Allt det bra i ölet försvann och jag fick något som smakade som utspädd, dålig öl med för mycket socker i.
Slutsats: Shandy är ett sätt att "rädda" dålig, ljus öl genom att syra upp den och söta den så att den blir en lågalkoholhaltig läskedryck. Utmärkt för en varm sommardag. Ingenting man någonsin bör utsätta en bra öl för.
Så. Då vet vi det! Varje dag lär man sig någonting.
