Vägledda av Anton Dilber men avvikande från den renläriga Margaritan slabbade jag och hustrun ihop en Frozen Peach Margarita häromdagen. Det var inte så svårt. I med sprit, agavesyrup och is och konserverade persikor i blendern och så full fart tills man fått en smoothie som inte lämpar sig till frukost... Mycket god. Ska definitivt göra den igen i sommar. Det vi inte riktigt var beredda på var hur mycket volym det blev; det blev tre fulla glas som på bilden och ett litet glas av en dos för två personer. Hm. Ja. Man lär sig något nytt varje dag. Anton Dilber skriver: "Det första misstaget som folk gör är att de använder alldeles för lite sprit. En frusen drink vattnas ur betydligt mer än en ofrusen sådan, och det innebär att du måste kompensera med mer alkohol. Av den anledningen bör du göra minst en 9:a (sex centiliter tequila och tre centiliter triple sec) när du gör drinken – gärna mer." Sagt och gjort. Vi drog ihop vår Frozen Peach Margarita på (per skalle) 6 cl Tequila (reposado) 3 cl Cointreau 3 cl Limesaft 2 cl agavesyrup 1 konserverad persika 2 dl is, drygt. Allt detta åkte alltså ner i blendern och kördes till en fin smoothie.
Jag har tidigare bloggat om ginger beer och ginger ale från den tyska dryckestillverkaren Thomas Henry; nu ska jag säga något helt kort om deras Bitter Lemon. Som namnet indikerar är det en citrondryck och den är, jämfört med ex Schweppes, inte överdrivet söt. Det är därför inte världens mest publikfriande smak, även om den är god, och som flaskorna är väldigt små (2 dl) så är det inte mycket till måltidsdryck även om den givetvis kan konsumeras som sådan - nej; det här är rätt uppenbart något att använda i drinkar. En som jag provat att göra är "Comoco".
2.5 cl dry gin 2 cl vit rom 1 dl Thomas Henry Bitter Lemon 2 cl Blå Curacao
Man bygger drinken i ett klassiskt grogglas med is. Curacon hälls enligt receptet på sist - men jag tror ärligt talat inte det spelar någon större roll för poängen är ju ändå att ingredienserna ska blandas. Resultatet är en helt okej drink som inte är speciellt söt. Kan vara trevligt som omväxling till tropiska sockerbomber i bland.
Idag har jag ärenden inne i stan och planen är att äta lunch på Subway. Det är inte speciellt upphetsande - men samtidigt är det inte så pjåkigt heller. Det duger. Det är inte lyxig kanonkorv från Krubberiet i Länna (som förutom egentillverkning också säljer från Wurstmasters fantastiska sortiment), men det är betydligt bättre än donken. Och börjar vi tala kalorier så har ju Subway ett rätt stort spann mellan sina standarsmörgåsar och man kan alltid styra mycket själv genom att lägga till eller dra bort tillbehör. Den "snålaste" mackan jag brukar äta på Subway är Grillat Kycklingbröst utan ost, alla grönsaker utom sallad (jag undviker helst isbergssallat, den är outgrundligt trist) och en skvätt "hot sauce" (troligen Sriracha eller liknande). Den rockar loss på endast 287 kcal + 5 kcal för såsen.
Jag köpte en fet flaska Gul Chartreuse på Fuerteventura när jag var där i början av januari. Dessvärre finns drycken inte att få tag på i Sverige - men antagligen går den här drinken att göra på den starkare Gröna Chartreusen. Hur som: namnet på drinken kommer från den texanska folksången och legenden om Emily Morgan; "Texas Gula Ros" [läs här]. Receptet per glas är: 4 cl Tequila (reposado!!!) ½ cl Gul Chartreuse 1½ cl citronsaft 1 cl sockerlag
Häll ingredienserna i en shaker med is och skaka loss. Servera och drick snarast. C:a 139 kcal per glas. Nedan: Elvis Presley sjunger Yellow Rose of Texas.
Ytterligare en frukost-smoothie enligt standardmodell testad: hallon och banan. En bra grej med hallonen är att de har väldigt mycket smak. Jag har också testat björnbär men de blir liksom övermannade av banan- och vaniljyoghurtsmaken. Hallon är bättre och man kan dessutom ha ganska mycket av dem, för de ger bara 30 kcal per 100 gram. Rent allmänt: hallon är väldigt gott. Jag glömmer bort det mellan varven.
De är jättedyra - men ack så goda och så härligt färgglada! Det är om inte svårt att få tag på goda tomater under den här tiden på året så åtminstone kostsamt men ibland är det värt priset. Att köpa billiga tomater på vintern kan man lika gärna låta bli, för de smakar nästan inget. Gourmettomaterna däremot har mycket smak. De gröna är syrliga.
För matlagning där utseendet på tomaterna spelar mindre roll föredrar jag dock att köpa burktomater; italienska körsbärstomater på burk är fantastiskt goda.
Ja, det det ser ut som en "Purple Maneater" - men det är något annat. Jag råkade häromdagen röra ihop recept i huvudet och när jag skulle blanda till den lila människo-slukaren så jag tog Malibu i glaset istället för vit rom! Nåja, ingen skada skedd för resultatet blev en förföriskt söt och farligt god drink. Vi kallar den därför för "Femme Fatale". 2 cl Malibu (710) 2 cl Peachtree (86533) 2 cl Blå Curaçao 2 cl Grenadin Toppa upp med lemonad
Vi fortsätter på den mexikanska vägen hemma. Idag blev det Kyckling Mexicana. För två personer: 300 gram kyckling Två små burkar majs (cirka 170 gram i varje). En röd lök 150 gram sockerärtor En knapp dl chilimarinerade vitlökar En röd spetspaprika 250 gram vilda tomater Kycklingen ska först vändas i Mexikansk kryddblandning så att den blir rejält smaksatt. Och använd gärna svartkyckling - den är dyrare men godare än vanlig (den är inte snabbväxande). Bryn sedan kycklingen och när den fått lite färg kan man börja addera grönsakerna i omgångar. Sist slänger man på majsen.
När denna härliga, färglada röra hamnat på två tallrikar tar man en deciliter riven ost (vi använde vanlig texmex-ost) och fördelar ovanpå dem. Sedan kryddar man det hela lite extra med en dressing bestående av: 1 msk olivolja 1 msk vitvinsvinäger 1 msk citronsaft 1 msk limejuice 1 grön chilifrukt salt peppar
Man rensar chilifrukten på frön och sedan kör man den och de andra ingredienserna till dressingen med mixerstav tills man fått en härlig sörja. Uppskattningsvis 570 kcal per portion.
Florida Sunrise är en mer "tropisk" variant av den klassiska 70-talsdrinken Tequila Sunrise. Receptet är enkelt: man bygger den i ett högt glas med is (och inte som jag gör här i en stor tumlare) - tequila först, sedan apelsin och ananasjuice (en vanlig Tequila Sunrise innehåller bara apelsinjuice) och sist grenadin som sjunker ner och lägger sig i botten. Den serveras oblandad och det röda i botten är då den uppgående solen. Sedan kan man röra om i drinken och då blandas allt och solen går upp. Drinken är godast blandad men den ska av estetiska skäl serveras oblandad. Vilken tequila man använder påverkar naturligtvis smaken enormt. När jag gjorde sunrise på Jose Cuervo Silver (köpte en flaska i Riga) blev resultatet en ruskig historia med smak av hur spolarvätska luktar och toner av sådan där olja man smörjer ventiler på tubor och trumpeter med. Däremot blev den fruktansvärt god med dyr Arette Agave de Oro Reposado (86341) och nu har jag också gjort den på en något billigare reposado, nämligen Los Tres Toños (9) ; och det blev förträffligt det med.
Ännu ett lyckat matlagnings-experiment: Köttfärs Mexicana med majs! Enkelt och jättegott. Det som behövs är följande, för 3-4 portioner: 500 gram nötfärs 12% Bryn köttfärsen i lite smör. Krydda den med mexikansk kryddblandning (som du gjort själv, förstås). Tillsätt en matsked tomatpuré och när köttfärsen är nästan färdigbrynt så drar du ner: Engrön chilifrukt, finhackad, tillsammans med en deciliter chilimarinerade vitlöksklyftor, avrunna och finhackade.
Rör om och sedan ner med hackad lök (gul eller röd), det räcker med en medelstor för hela satsen köttfärs. Fortsätt med att tillsätta en röd paprika (eller spetspaprika), skuren i små bitar.
När köttfärsen blivit brynt tillsätter du en sådan där liten förpackning, eller normalstor plåtburk, med tomatkross som du först låtit rinna av i en sil. Rör om och värm upp. Färdigt! Servera med varm majs.
Energiinnehåll beror självklart på hur mycket köttfärs och hur mycket majs du äter; men det är bara att väga upp och mäta innan tillagning. Det är köttfärsen och majsen som står för de "stora" kalorierna i den här rätten; låter du vitlöksklyftorna rinna av så är de inte farliga - om du däremot adderar dem med marinaden så notera att den består av olja och är mycket kaloririk. Paprikan, löken och chilifrukten gör inte mycket till.
Hustrun och jag började faktiskt undra om det kanske var så att vi inte gillade tequila eftersom de drinkar med denna bas vi blandade ihop hemma inte blev så där värst goda. Sedan lärde vi oss (och det borde man ha kunnat räkna ut med ändan, för det är ju rätt självklart) att det finns ful-tequila och fin-tequila och att det straffar sig att vara snål. Jag satte mig och googlade runt efter vägledning och fann den här underhållande artikeln av Anton Dilber. Efter att ha läst den beställde jag en flaska Arette Tequila Agave de Oro Reposado (86341) och följde Antons recept för Margarita.
Resultat: oj, vad gott! Riktigt, riktigt gott! Reposado-tequila har alltså lagrats och blivit mjukare. Här fanns ingenting av det där som smakar som spolarvätska luktar, ingen biton av sådan där olja som jag en gång i tiden använde för att smörja ventilerna till min tuba med (spelade alt- och tenortuba i ett antal år, men det var länge sedan). Reposado-tequila kan man utan problem dricka ren och den är god så - men i en sådan här Margarita är den fantastisk.
Arette Tequila Agave de Oro importeras till Sverige av Cask & c:o
En mycket god och kalorimässigt lätt efterrätt är denna historia som vi slängde ihop igår; per skalle: 100 gram kokossorbet (Noix de Coco från Picard), 62+ gram hallon (vi köpte färska på ICA Maxi) och lite gott pulver som består av den misslyckade julfudgen som blev stenhård men som vi sparade, mortlat och nu använder som extra kryddning på efterrätter... Beräknar energivärdet per portion på detta till cirka 130 kcal, drygt.
En mexikansk standardkryddblanding som fungerar till allt möjligt; stekt kött, köttfärs, kyckling (men knappast fisk väl). Jag tycker den är lagom stark men vill man ha den rivigare är det förstås bara att öka på med peppar eller chilipulver. 1 del chilipulver 1 del oregano 1 del vitlökspulver 1 del svartpeppar 1,5 del spiskummin 1,5 del lökpulver 1 del cayennepeppar 0.5 delar koriander
"Del" ovan kan vara antingen teskedar, matskedar, deciliter eller hinkar, beroende på hur mycket kryddmix man vill göra.
Om man ska göra bra drinkar så går det åt otroligt mycket is. Man ska ha is i shakern eller mixglaset och man ska aldrig fjutta med is i glaset. Har man för lite is i ett glas så smälter den snabbt och späder ut drinken istället för att kyla ner den nämnvärt. Efter att ha försökt hålla ställningarna med att göra is i formar och plastpåsar i min egen lilla frys gav jag i december slutligen upp och köpte hem färdig "party-is" från ICA när jag skulle ha gäster. Isen jag gjorde själv räckte aldrig. Och nu för någon vecka sedan investerade jag i en isbitsmaskin - en Logik L12IM14E från Elgiganten.
Och hur är den då? Jodå: Jag har kört den några gånger och är ganska nöjd med den. Inte missnöjd men inte heller jättenöjd. Den kostade 1490 kronor. Den är ganska tyst. Den är väldigt enkel att sköta. Man måste vara väldigt noga med att kolla att tappventilen i botten är ordentligt stängd, annars rinner det ut vatten. Man slår i vatten i ett vattenfack, ansluter den löjligt korta elsladden till nätet (det står att man inte får koppla ihop den med skarvsladd, men det måste jag göra, för sladdens längd är patetisk). Sedan får maskinen stå och jobba tills den fyllt isfacket. De första laddningarna isbitar blir inte speciellt bra - små och ojämna - men efterhand blir de jämnare och bättre. Däremot blir alla isbitar små. Man kan välja mellan att tillverka stora och små, men de stora är små. Det utlovas ett halvt kilo is i timmen från maskinen och det tror jag den klarar. Jag tänker dock inte förlita mig enbart på nyproduktion från apparaten vid nästa fest utan förbereder några byttor is - och sedan får den gå och fortlöpande förnya förrådet tills man märker att gästerna inte vill ha mer...
Ännu en frukostsmoothie enligt standardreceptet med två och halv deciliter lätt vaniljyoghurt (0.5% fett) + en banan (idag på 103 gram) och 100 gram frysta bär eller frukt. Idag blev det jordgubbar. De är mycket billiga att köpa frysta jämfört med blåbären (undrar om skörden blev dålig i år?) och de är dessutom mycket kalorisnåla, varför en pint med jättegod, synnerligen lättdrucken smoothie inte hamnade på mer än uppskattningsvis 262 kalorier.
Jordgubb och banan är ju för övrigt en klassisk kombo också i milkshake. Då byter man väl bara ut yoghurten mot glass och mjölk, gissar jag.
Feta Draken har här äran att presentera en mycket god drink. Farligt god,faktiskt. Den heter "Lila Människoätare" - men så där väldigt lila är den egentligen inte. Misstänker att amerikaner har mer karamellfärg i sin grenadin, så vill man att den verkligen ska vara lila så måste man nog tillföra extra röd karamellfärg. Annars är det här en drink som man rör ihop - den ska inte skakas. Ingredienserna är att ett grogglas med is skall fyllas med: 3 cl vit rom 3 cl Peachtree (86533) 3 cl Blå Curaçao 3 cl Grenadin (ev med extra röd karamellfärg) Toppa upp med lemonad
Då och då tillåter ändå kaloriräknandet att man mumsar i sig lite god ost - men vanliga smörgåsrån är dessvärre för dyra i kalorier, tycker jag. Här är ett bra alternativ: Lätta Dinkelkex från Göteborgs. Det är goda och det är cirka 70 kalorier för 10 små kex.
I går var jag inne i stan och jagade val... Narwhal! Det skulle ha funnits 46 flaskor på Nybrogatan men de var slut allihop. Lyckligtvis fanns några kvar på Drottninggatan... Fem flaskor står nu i min hylla. Det var allt jag hade råd och ork att släpa hem.
Narwhal är ett utomordentligt gott, mörkt öl (en stout) från Sierra Nevada. Nu har det utgått från bolagets sortiment men jag hoppas det kommer tillbaka, för det här är fina grejor! "Komplex smak med tydlig beska och viss sötma, inslag av tamarind, choklad, kaffe, fikon, sirap och lakrits" skriver Wicked Wine som importerade den till Sverige. Man kanske ska uppvakta dem med förfrågningar om att importera nya partier?
I vilket fall: jag har aldrig varit imponerad av Sierra Nevadas Pale Ale, som väl är den mest kända sorten från det bryggeriet i det här landet, men Narwhal var tokigt gott.
Guacamole är väldigt gott och trevligt, och om än inte direkt kalorisnålt så åtminstone magrare än mycket annat gott. Dessvärre kräver det advokado och det är väldigt svårt för butikerna att hålla sig med lagom ätmogen advokado. Ofta är den antingen stenhård eller så är den halvrutten. Det som marknadsförs som ätmogen advokado till extra kostnad är ofta inte ätmogen alls. Här är ett bättre alternativ: för 32 kronor får man 250 gram frusen guacamole, 98% advokado, på Picard. Den tar lång tid att tina upp men smakar utmärkt; den är milt kryddad. Energivärde: 193 kcal per 100 gram
Ytterligare ett matlagningsexperiment som slog mycket väl ut! Stekt rostasfilé med mexikansk kryddning tillsammans med en majssallad. Vi hade guacamole (köpt fryst från Picard, utmärkt) men det hade gått bra utan den också. Kryddblandningen som köttet vändes runt i innan det stektes i bestod av: 1 del chilipulver 1 del oregano 1 del vitlökspulver 1 del svartpeppar (lite mer hade nog varit bra) 1,5 del spiskummin 1,5 del lökpulver 1 del cayennepeppar 1/2 del koriander Majssalladen till köttet bestod av, till två personer: 2 små burkar majs, c:a 170 gram i varje. 2 medelstora rödlökar, i klyftor 1 stor röd spetspaprika, uppskuren i små bitar 250g körsbärstomater, delade i halvor Cirka en dl vitlökar inlagda i chiliolja, avrunna Några rejäla nävar spenat (skulle vara romansallad, men den var slut)
Salladen ska värmas i stekpanna med spenaten/romansalladen sist så den inte blir helt upplöst.
På salladen häller man sedan en dressing bestående av: 1 msk olivolja 1 msk vitvinsvinäger 1 pepparfrukt, rensad och sköljd 1 msk citronsaft 1 msk limesaft Peppar Salt Kör ingredienserna i dressingen med stavmixer så att allt blir ordentligt finfördelat och sammanblandat. Den hälles sedan, förstås, över salladen - omedelbart före man äter. Det var roligt att äta mat med så här mycket färg: gul majs, röd paprika och tomat, gröna salladsblad! Glad omväxling mot all god men brun mat.
Energivärdet? Svårt att beräkna; men med cirka 140 gram kött per skalle och utan den kalorimässigt dyra guacamolen hamnar det väl på cirka 340 kcal per portion. Och det är ju inte så farligt alls!
Jag bloggade igår om den söta spanska likören Cuarenta Y Tres och här kommer nu den första drinken som jag provat att göra med den som bas: en förenklad* Licor 43 Sunrise.
Mycket enkelt. Is i ett glas (förslagsvis ett tumblerglas) och häll sedan en deciliter juice över. Det går nog bra med alla möjliga sorter men jag använde samma blandning av apelsin och ananas som vi brukar ha till frukost. Ren ananas-juice tycker jag är för söt och den här drinken blir ändå toksöt. Sedan häller man på likör - viktigt i den ordningen, för annars blandas inte juicen och likören. Sist häller man på glasets sida på lite grenadin som sjunker till botten. 1 dl apelsin/ananasjuice - eller nåt annat 4 cl Cuarenta Y Tres 1 skvätt grenadin Resultatet: En mycket söt drink som smakar efterrätt och svensk medelklass på semester på kanarieöarna. Vanilj, apelsin, ananas och granatäpple. Jättegott. * = Förenklingen kommer från att originalreceptet jag sett på denna drink också innehöll 2 cl tequila men jag tyckte det var onödigt med ännu mer alkohol i och den läskiga silvertequila jag har i barskåpet kändes inte som en bra idé att hälla i det här glaset.
Gårdagens middag: en mäkta trevlig sådan! Jag har ätit älgskav och renskav många gånger men faktiskt aldrig kronhjortsskav. Och hur smakade det? Svar: Gott! Vilt och rökigt, mycket smakrikt - mer precis än så kan jag inte vara. Vi köpte ett block och hustrun snabbade upp tillagningen genom att skiva upp det i skärmaskinen så att det gick snabbare att steka upp skaven. Den serverades sedan med stekt lök och kokt, pressad potatis. Bra energivärde på detta: Jag åt 120 gram kronhjortsskav + 180 gram pressad potatis + 70 gram lök + 75 gram paprika + 125 gram körsbärstomater = 366 kcal. En riktigt mager middag! Eftersom själva maten nu blev så kalorisnål så fanns det absolut plats för ett riktigt gott rödvin som passade otroligt bra till viltsmaken: Amicone (74756). Ett italienskt vin från Venetien; mörkt, fruktigt och bärigt med härliga toner av kryddor och örter. Jättegott, ska definitivt köpa det igen.
Ett trevligt alternativ till Monster Lo-Carb, om man nu vill dricka energidryck och inte tillhör gänget som saknar smak och tycker Red Bull är gott (ryser av obehag) är detta: BCAA Päron från NOCCO.
Företaget verkar av hemsidan att döma sälja energidrycken som något slags träningsdryck, vilket jag tycker är rätt tramsigt. Det är snarare ett substitut till kaffe när man inte orkar brygga eller är för svettig eller för törstig för att dricka en kopp med något varmt.
I vilket fall smakar BCAA Päron faktiskt päron och är ganska god. Smakar med andra ord som en okej päronläsk med någon skum bismak av den där typiska energidryckskaraktären fast i närheten så unken som Red Bull (ryser igen - jag avskyr verkligen Red Bull). Precis som med alla andra energidrycker varierar priset på den här antagligen enormt beroende på var man köper den. Har för mig att jag betalade 18 kronor för en burk?
Och nej, jag har faktiskt inte provat att göra grogg på den!
Någonting jag faktiskt lyckats missa i alla år nu ända fram till nu är den spanska likören Cuarenta y Tres - Licor 43 (789). Och då har jag ändå haft åtskilliga perioder då jag med förtjusning smuttat söt likör. Blev tipsad om Licor 43 av fnittriga vänner som beskrev den som den där typen av sprit man som ung och orutinerat lätt dricker alldeles för mycket av eftersom den är så god och söt. Nå, nu är man ju inte så ung och orutinerad längre. Men jag förstår vad talar om. Fick tillfälle att provsmaka Cuarenta Y Tres ett antal gånger under Fuerteventuraresan (och köpte med lite hem) och... Jisses! God är den. Kraftig smak av vanilj med någon slags kryddig smak och en ton av vad bolaget hävdar är aprikos; men vaniljen dominerar starkt. Och den är söt. Mycket söt. Nästan för söt. Jag har än så länge bara druckit den med is - och kylan behövs verkligen för att ta ner sötman till en behaglig nivå. Att dricka den här rumstempererad tror jag inte alls på.
Återstår nu att försöka hitta lite drinkrecept där den här kan komma till sin rätt. En svensk klassiker är tydligen Rosa Pantern med Licor 43, vodka, grenadine och mjölk. Ska testas vid tillfälle. Tänkte ganska snart prova att göra en Sunrise på Licor 43 med apelsin och ananasjuice samt grenadin. Kan bli gott. Eller alldeles för sött. Besked lämnas efter försök.
Blender, mixer, matberedare - vad du nu än vill kalla det för... Jag köpte den här på SIBA för ett tag sedan: en Wilfa BL-1200. Numret indikerar effekten i watt men det jag var intresserad av var en robust konstruktion, förmågan att krossa is och ett rimligt pris. Den här maskinen ligger på 700-800 kronor i handeln och det tycker jag är rätt rimligt, förutsatt att den håller, förstås. Jag skulle inte använda Wilfan till att krossa is till drinkar med för det den gör är snarare sörja än kross. Men den är utmärkt att göra milkshakes och smoothies i och har ett särskilt smoothieprogram som man enkelt startar med ett knapptryck. En mycket bra funktion är också rengöringsprogrammet. Det fungerar alldeles utmärkt; man slår i vatten och kör på sedan heller man ut sörjan och de rester som sedan är kvar är då lätta att diska ur. Nackdelar: tung och högljudd. Än så länge är jag mycket nöjd med Wilfa. Så jo, jag rekommenderar den.
Hustrun köpte frusna mirabeller åt mig på Picard, så morgonens smoothie fick bli en med 100 gram av dessa, plus 2½ dl lätt vaniljyoghurt och en banan. Energivärdet för denna kombo beräknas till 289 kcal, vilket får duga.
Jag ska villigt erkänna att jag aldrig ens hört namnet "mirabeller" innan påsen med dem hamnade i frysen. Svenska wikipedia skriver: "En grupp av krikon som tillhör arten plommon i familjen rosväxter". Å andra sidan beskrivs krikon och mirabeller som två olika underarter av plommon, så låt oss helt enkelt säga att det är något slags plommon så blir allt enklare, okej? Gott var det hur som helst. Min mixer/blender är för övrigt en Wilfa Bl-1200. Intresseklubben antecknar, hoppas jag?
Jag minns nu inte det exakta årtalet, men någon gång under tidigt nittonhundratal så lyckades den franska vinlobbyn i ohelig, informell allians med diverse nykterhetsrörelser piska upp en fullständigt irrationell hysteri kring absintensfarlighet. Man skapade myten om "drycken som gör en galen" - en myt som tyvärr fortfarande lever. Man blir vare sig hög eller galen av absint. Allt sådant tal är bara nonsens. Sant är väl däremot att många, då det begav sig, drack för mycket absint och sant är att det producerades en hel del skit-absint av billigaste och sämsta möjliga kvalitet - och detta rävgift var nog inte helt sällan farligt. Synd bara att den högkvalitativa absinten fick ta skulden för skräpet. Absint förbjöds i Frankrike, Schweiz, USA och många andra länder, dock aldrig i Sverige. Fransmännens törst efter god anissprit försvann dock inte bara för att vingårdarna snodde tillbaka marknadsandelar från absintbrännerierna och några årtionden efter att absinten manipulerats bort från marknaden introducerades därför pastis. Det är anisbrännvin eller anislikör utan absintens malört. Den blev snabbt mycket populär. För att få kallas pastis ska drycken vara gjord av anis (och det är visst nästan alltid stjärnanis, inte vanlig anis), vara smaksatt med extra lakritsrot, får inte innehålla mer än 100g socker per liter (vilket iofs är rätt mycket) och ha en alkoholstyrka på minst 40%. Den innehåller alltså ingen malört, vilket absinten gör - och den är betydligt alkoholsvagare. Absint innehåller inget tillsatt socker men nästan all pastis gör det. När man späder pastis med vatten opaliserar den och blir mjölkig, precis som absint.
Jag har smakat två pastiser. Pernod (626) och Ricard (746). Ursprungligen var det två märken från konkurrerande bolag men de är numera ett och samma. Båda är goda i korrekt spädning (1:5) med vatten och kylande is och de påminner om absint men smakar mer åt lakritshållet än ren anis. Jag är usel på att beskriva smaker och kan bara säga att de inte smakar exakt likadant men tillräckligt lika för att en amatör som undertecknad inte skulle kunna skilja dem åt vid ett blindtest. Inte än, i vilket fall.
Dags att göra lite reklam igen! Varför inte käka en god lunch på Café Maria i Mariakyrkan i Skogås? Lunch serveras tisdag-fredag mellan 11 och 12.30 och du får den för bara 50 kronor. Om man hostar upp 400 kronor får man ett klippkort för tio måltider. Ett riktigt kap! Själv provade jag kroppkakor (skippade smöret men tog lingonsylt) igår, vilket smakade alldeles förträffligt, och det blir nog ärtsoppa på torsdag (återkommande). Kom och ät!
Eftersom jag är utled på att käka ägg eller hårt bröd till frukost så skall jag nu experimentera lite med smoothies ett tag. Och har man bara en bra mixer/blender (vilket jag tror att jag har, jag får blogga om den vid senare tillfälle) så går det snabbt och enkelt att sno ihop en. Morgonens frukost blev därför en lättdrucken gegga bestående av 1 st banan (111g), 2 dl frysta blåbär (100g) och 2½ dl lätt vaniljyoghurt. Någon is behövs inte när man har frysta bär. Energivärdet beräknas till cirka 270 kcal även om det självklart kan variera lite upp och ner beroende på storleken på bär och banan m.m. Detaljer, detaljer... Gott blev det! Jättegott! Namnamnam!
Som jag skrev i den här posten så älskar jag Skagenröra - men tyvärr är den lite väl kaloririk för att fungera i min nuvarande kosthållning. Det här experimentet är ett försök att hitta ett gott alternativ till Skagenröra och version 2 av det blev riktigt lyckad. Vi käkade en Surf'n'Turf med stekt rostas och ugnsstekt klyftpotatis - och räkröra bestående av: 130 gram färska räkor 130 gram grekisk yoghurt (avrunnen), Fontana 10% fett. 1 tsk citronsaft Svartpeppar Lite klippt dill Och det blev jättegott! Nu delade vi röran på två men hela blandningen borde ligga någonstans på 300 kcal i energivärde. Det är acceptabelt. Uppdatering 23/2-2015: Bytte ut bilden på fusk-skagen mot en bättre.
Många dar sedan senaste posten, ser jag! Men det har sina skäl: jag och hustrun har varit bortresta. Vi åkte till den vindpinade ön Fuerteventura och bekantade oss med dess karga ökenlandskap, åt och drack gott och hade det allmänt skönt och trevligt. Nu är semestern slut och det är dags att börja äta disciplinerat och nyttigt igen. Därmed torde också bloggandet komma igång igen som vanligt. Maten vi åt på Fuerteventura var till största del vanlig "turistmat" även om hustrun faktiskt provsmakade get (och det var mycket gott). Vi hittade två riktigt bra matställen i Corralejo där vårt hotell låg, dels grillkrogen El Toro Bravo där vi åt två gånger och dels den kinesisk-asiatiska Slow Boat II där vi åt en kombinationsmeny med delikat anka som bästa rätt. Båda ställena kan jag rekommendera varmt. Det blev en del trevliga drinkar under semestern också. Som alkoholen där inte är speciellt dyr vågar man dessutom provsmaka sådant man inte är helt säker på och jag gjorde därför några trevliga upptäckter som självklart kommer presenteras här på bloggen förr eller senare. Och jag fick mig med mig några trevliga buteljer hem, bland annat en hel literflaska med gul Chartreuse. Den gröna kan man få tag på här i Sverige till hutlöst pris, men inte den gula.
På bilden här ser man för övrigt en slö variant på Cappucino som vi råkade ut för flera gånger under semestern. Det är i själva verket inte en cappucino alls utan en vanlig kopp kaffe som man kröner med en stadig klatt söt grädde ur sprutflaska. Det hela pudras sedan medan sött chokladpulver och resultatet blir... Ja, vad man kan förvänta sig: Sött. Inte överdrivet gott men när man kört mycket bil och blivit lite trött är man inte kräsen.
Det här är en god och uppfriskande drink som antagligen passar bäst på sommaren. Den kräver lite förarbete med att tillverka Earl Grey-smakande vodka.
Det går bra med vilken enkel vodka som helst, eller okryddat brännvin. Ta en liten flaska på 3,5 dl och häll i en burk tillsammans med 2 msk Earl Grey lösviktste. Sätt på locket och skaka om. Låt stå i en timma eller två och ska då och då burken. Därefter kan du filtrera brygden genom ett kaffefilter tillbaka i sin flaska och du har nu vodka som smakar Earl Grey. Fyll ett högt glas med is. Slå i 4-6 cl Earl Grey-vodka. Tillsätt Schweppes Bitter Lemon och njut.
Varför denna drink heter P2 har jag ingen aning om men den är sliskigt grillfest-mitt-i-sommaren-god med stark smak av gröna, syrliga äpplen och söt vanilj. I originalet ingår utöver ingredienserna nedan även lite limejuice, men den rationaliserade jag bort eftersom jag inte tyckte den tillförde något positivt. Drinken byggs i ett Highballglas med is. För min "modifierade P2" behövs, i ordning:
3 cl Sourz Apple [654] 3 cl Absolut Vanilia [160] 7up (Sprite går lika bra) Jag försöker i möjligaste mån använda lågkaloriläskedrycker när jag gör drinkar, men det fungerar inte alltid. 7up light och Sprite Zero fungerar utmärkt till P2 - men när jag försökte blanda en med sockerfri lemon/lime från Sodastream blev resultatet otroligt blaskigt och trist.
Efter den lyckade kreolska grytan ville jag prova ytterligare något från samma kökskultur och det fick bli kreolska räkor. Även detta blev en kulinarisk framgång - oj, så gott! Det här kommer jag absolut göra igen!
I vanlig ordning bytte jag ut vispgrädden i originalreceptet mot matyoghurt. Receptet är för två portioner.
Ingredienser 200 gram räkor En halv gul lök En vitlöksklyfta 1 tsk curry 1 tsk paprikapulver 1 burk matyoghurt 1/2 dl vitt vin 1/2 dl skvätt vatten Paprika (ex färgglada småpaprikor?) 2 krm Cayennepeppar Några droppar pressad citron Salt och Vitpeppar
Tillagning Skala räkorna (lägg åt sidan) Skär paprikan i stora bitar Finhacka lök och vitlök Hetta upp smör i en gryta eller wokpanna Fräs lök och vitlök några minuter Tillsätt curry och paprikapulver Låt kryddorna fräsa några minuter Tillsätt yoghurt, vin och vatten Koka upp och låt koka några minuter Hetta upp smör i en stekpanna bredvid Fräs paprikan tills den blir blank Häll över paprikan i såsen Smaka av grytan med salt och nymalen vitpeppar Tillsätt några droppar pressad citron och cayennepeppar Precis innan servering hettar du upp pannan (som du använde till paprikan) igen med lite smör Fräs räkorna hastigt Ner med de nyfrästa räkorna i såsen och servera genast
Energivärde: Inte farligt! Räkorna går på 107 kcal/100 gram och matyoghurten på 120 per deciliter, så per skalle blir själva räkröran knappast mer än 250 kcal. Sedan tillkommer förstås ris eller bröd eller vad man nu har till.
Vi fick över kabanoss och fläskfilé efter den kreolska grytan och stekte upp det tillsammans med gul lök. Kryddning: svartpeppar, mejram och oregano. Serverades tillsammans med ugnsstekta sötpotatisstavar från Picard. Mycket gott! De här stavarna, eller Frites des patate douce som de heter, rekommenderas å det varmaste. Härlig färg och smak - man bör inte överväldiga den senare med stark sås, det klarar den inte. 152 kcal per 100 gram. Ett trevligt alternativ till vanlig potatis.
