Så har jag testat ytterligare en sorts absint. Denna gång blev det ett svenskt märke: Valkyria. Grön Opal går ju tyvärr inte längre att beställa annat än till Systembolag nära Örebro och det är helt enkelt alldeles för dyrt att åka dit för att hämta upp flaskor! Valkyria är inte riktigt, riktigt lika bra som Opalen men nästan. Smakmässigt är de mycket nära varandra men Grön Opal har en rikare, fylligare doft och en längre eftersmak. Valkyria smakar något mer lakrits än anis. Skillnaden mellan de två märkena är dock mycket liten och ska inte överdrivas. Båda är utmärkta "finabsinter", ljusår från sådant där karamellfärgat rävgift som barbarer tänder eld på...
När jag hämtade ut den här flaskan på bolaget tittade expediten lite roat på mig och sade någonting i stil med "oj, den här blir man nog lite konstig i huvudet av." Jag upplyste då om att det inte är meningen att man ska dricka 68%-ig alkohol outspädd. Det var för övrigt samma sak första gången jag köpte en flaska Grön Opal och bolagsmannen sade någonting om Strindberg och galenskap... Det finns absolut ingenting man blir galen av i en flaska absint utom i så små doser att man hinner dö av alkoholförgiftning flera gånger om innan man kommer i närheten...
Det enda farliga i absint är alkohol. Och det är inte meningen att man ska dricka den ren. Punkt.
4+ i betyg för Valkyria Absinthe.
Jag var i Tallinn över helgen och även om Estland inte längre är jättemycket billigare än Sverige så är det trots allt lite mindre kostsamt att äta och dricka där. Vilket innebär att man törs experimentera lite med inköpen. Så - när jag råkade på en flaska Pisco El Gobernador så köpte jag den. Den enda Pisco jag provat tidigare är Lapostolle.
För den som nu inte känner till saken så är Pisco alltså sydamerikansk vinsprit. Peru och Chile tvistar om vilket land som är mest och först på Pisco - jag kan inte påstå att jag bryr mig eller kan tillräckligt mycket för att ta ställning i den frågan. Men det är alltså brandy. Precis som cognac. Fast inte. För Pisco smakar inte i närheten av fin fransk vinsprit. Lapostolle är totalt odrickbar i ren form (smakar någon läskig petroleumprodukt, fullständigt asvidrig) - och efter att ha provsmakat El Gobernador kan jag säga att den inte heller är det minsta god i ren form, även om den smakar lite mindre fruktansvärt än Lapostolle.
Pisco skall dock inte drickas ren utan helst i en drink - och den klassiska formen är Pisco Sour. Jag vill inte ha äggvita i min så jag gör den på:
5 cl Pisco2,5 cl sockerlag2,5 cl limesaft4 droppar Angostura bitter
Skaka med is och sila upp i ett välkylt glas.
Lime och sockerlag förvandlar den vidriga häxbrygden till något intressant, skumt, småläskigt men samtidigt konstigt välsmakande.
Efter att ha testat Pisco Sour på Lapostolle och El Gobernador kan jag konstatera att den senare är lite lenare, lite fruktigare och lite trevligare. El Gobernador kostar 20 kronor mer än Lapostolle om man beställer den via Le Bolagét och det är det nog värt, tycker jag. Lite dyrare, lite bättre.
El Gobernador [70651]
Jag har hört benämningen Pisco tidigare, i namnet på drinken Pisco Sour, men det var inte förrän helt nyligen jag stiftade bekantskap med företeelsen. Då visade det sig nämligen att alkoholmonopolets lokala detaljhandel där jag bor fått in den chilenska Lapostelle Pisco [388] i sitt vanliga hyllsortiment. Jag var bara tvungen att köpa en flaska.
Pisco är en "brandy", alltså vinsprit - destillat av vin. Cognac och Armagnac är väl de förnämsta underkategorierna av vinsprit. Peru och Chile strider internationellt om vem som egentligen var först med Pisco men det är kanske inte så viktigt, egentligen. Det intressanta är om det är gott eller inte. Nu kan jag bara uttala mig just om märket Lapostolle och det är i sammanhanget lågbudget - det finns mycket dyrare grejor där ute.
Så hur smakar det då? Svar: Det smakar, i ren form, apa. Verkligen vidrigt. Varken jag eller hustrun ville ens avsluta våra små provsmakningsglas när vi först korkade upp flaskan.
Det vi snabbt upptäckte är att det gudskepris smakar betydligt bättre, faktiskt riktigt gott, i en Pisco Sour.
En klassisk Pisco Sour ska skakas ihop med äggvita för mjukhet och fluff, men jag är inte jätteroad av rått ägg så min sour fick bli utan. Efter att ha provat lite olika proportioner mellan ingredienserna kom jag fram till att följande passande mig bäst:
5 cl Pisco3 cl limesaft3 cl sockerlag1 skvätt angostura bitter
Det vanliga är att servera pisco sour i glas med is men jag sitter sällan och smuttar länge på drinkar så jag tycker man lika gärna kan sila upp i ett välkylt glas, straight up.
Nu är ju nästan allt gott med lime och sockerlag, men Pisco Sour var så pass intressant att jag måste testa fler märken i genren. Gärna en peruansk pisco nästa gång.
Till min stora besvikelse går Grön Opal inte längre att beställa till alkoholmonopolets filialer i Stockholm. Någon gång i sommar får jag försöka ta mig till en butik närmare producenten i Örebrotrakten för att fylla på mitt förråd. Det hela är förbaskat irriterande med tanke på att samma tillverkares Vit Opal går alldeles utmärkt att få till Haninge. Hur som haver: då jag bestämde mig för att ge mig själv en flaska absint i dopdagspresent, fick det bli en Harlequin [84181] istället.
Denna absint är tillverkad i Frankrike men för en svensk marknad. Den är med 55% alkoholstyrka fortfarande stark men mycket, mycket klenare än Grön Opal. Den är därför inte alls lika dryg. Smaken är det inget fel på - men jag finner den något mindre smakrik, något klenare och med en mindre doft än Opalen. Vi talar om en mycket liten skillnad - det här riktigt god absint och ljusår från den där karamellfärgade skiten i dödskalleflaskor som ger namnet absint dåligt rykte. Ändock: en liten skillnad. Grön Opal är snäppet bättre. Harlequin är fyra gröna drakar, Grön Opal en femma.
För den som fått för sig något annat: Absint (eller Absinthe) är starksprit smaksatt med anis, fänkål, malört och en massa andra kryddor. Harlequin smakar mer anis än fänkål. Absint är inte knark, man får inte hallucinationer av den, man blir inte galen av den och den farligaste substansen i den är precis som i alla andra alkoholdrycker... Alkohol. Det är en otrolig massa myter och skitprat i omlopp om absint. Glöm bort dem. Absint är inte skummare än gin, vodka eller bananlikör.
Eftersom absint vanligen är mycket alkoholstark (Harlequins 55% gör den till en svag stackare i sammanhanget - de flesta ligger närmare 70%) brukar man späda den med vatten och många, jag också, vill gärna ha lite socker i den. Till det använder man absintskedar som man lägger sockret på. Man löser sedan upp det med vatten. NEJ, man tänder INTE eld på sockret. Så här gör man:
1. Slå absinten i glaset.
2. Lägg en absintsked ovanpå med önskad mängd sockerbitar.
3. Häll lite iskallt vatten på sockret så att det löses upp.
4. Häll resten av den mängd vatten som behövs för önskad spädning över sockret så att det löses upp och sköljs ner i glaset.
5. Rör om med skeden i glaset tills allt socker är helt upplöst.
6. Drick.
Jag har brukat späda Grön Opal i förhållandet 1-4, men Harlequin var bäst i en spädning som nätt och jämt var 1-3. En sockerbit räcker för mig, hustrun föredrar 2.
En halvlitersflaska Harlequin kostar i skrivande stund 548 kronor på systembolaget. Är det värt det? Mja. Det är gott. Men det är dyrt.
Vi talar om en blandning av energidrycken Monster Ultra och en hemkörd hallonvodka som färgats blå med karamellfärg. 3-4 cl sprit, en halv burk energidryck.
Hemkörd hallonvodka? Ja, vodkan är självklart inte hembränd. Jag hade en flaska Saaremaa kvar sedan jag var i Tallinn och köpte ju in denna estniska lågbudget-vodka just för att ha att testa smaksättningar på. Jag tog fem deciliter av vodkan och smaksatte den med en tesked hallonessens som jag köpt från Stockholms Aeter- och Essencefabrik. Bra grejor, med andra ord. Sedan gav jag det hela kulör med en halv tesked blå karamellfärg och skakade om. I sig själv är den blå hallonvodkan inte särskilt god - men tillsammans med den söta grapefrukt- och citrussmaken i Monstret blev den riktigt, riktigt trevlig.
"Stor, nyanserad doft med inslag av enbär, rosor, citrus, mynta och koriander... Komplex, harmonisk smak med inslag av enbär, rosor, koriander och apelsinskal." - Systembolaget
Gin är en sådan där starkvara som jag i yngre dar inte var överdrivet ropad av men i takt med stigande ålder och mer vältränade smaklökar blivit riktigt förtjust i. Det finns förstås massor med usel skräpgin på marknaden och mycket som är oinspirerat och meningslöst - men så finns det kvalitetsprodukter och Hendrick's Gin är i skrivande stund min favorit. Den är inte billig men den är heller inte den dyraste sorten; en flaska med 7 dl Hendricks går loss på 439 kronor i det statliga detaljhandelmonopolets butiker, där det har nr [81679].
Hendrick's har en lite annorlunda smaksättning än vanligt standardgin. Smakerna är inte skarpa eller överdrivna på något sätt men den är mer aromatisk eller hur man nu ska uttrycka det. Inte örtig på samma sätt som Gin Mare (se "Triple Orange GT") men likväl avvikande från den stil som kännetecknas av Tanqueray, Star, Beefeater, Gordons, Svensk Gin mfl. Av den anledningen är Hendrick's kanske inte så lämplig i vissa gindrinkar men den är underbar att göra en Cucumber GT på. Gurkan lockar fram härlig smak ur ginet.
5 cl Hendrick's Gin1 dl Fever Tree Mediterranean Tonic WaterNågra skivor gurkaVarva is och gurka i ett glas, häll på gin och Tonic Water och ha det så trevligt!
Den gångna veckan (11-18 januari) var jag på semester på Madeira och ägnade mig åt att flanera i Funchal, bila runt och njuta av fantastiska utsikter och exotisk miljö och det blev också en rejäl levada-vandring (läs: skogsvandring längs med en vattenledning uppe i bergen). Och så mat och dryck i massor, varenda dag. Oj, oj, oj vad jag ätit mycket gott!
Hotellet jag och hustrun bodde på hette Four Views Baia och förtjänade väl inte riktigt sina fyra stjärnor, tycker jag. Maten där var bra men inte något jag kommer minnas med förtjusning. Mysfaktorn i lokalerna var låg. Trist inredning. Men man kunde dricka välgjorda GT i baren, bland annat testade jag en på Gin Mare Mediterranean Gin [86971] och Fevertree Mediterranean som var underbart god. Och hotellet låg väldigt bra nära Funchals centrum.
Nere i sagda centrum hittade vi, genom en kombination av Google och tur, en fantastisk restaurang vid namn Armazém do Sal (Rua de Alfandega 135)- och dit gick vi icke färre än tre kvällar under vår vistelse. Kanonservice med vänlig personal, utsökt och snygg mat, jättegott vin och bra priser. Svårt att få till det bättre! Bland mycket annat som var knasigt gott där serverade de en pumpasoppa med anka och roquefortost som jag absolut tänker försöker göra något slags hyllning till här hemma...
Vi fann en bra butik som sålde vin och likörer i form av Embeixada dos Vinhos på Rua don Carlos 18-19. Mycket vänlig och serviceinriktad personal och det erbjöds provsmakning av diverse olika varor (enklare Madeiraviner och likörer). Det blev ett par besök dit och några flaskor fick följa med hem. Bra priser.
På Blandy's Wine Lodge gick vi en lärorik rundtur och fick lära oss om Madeiravinets historia och den process som krävs för att framställa det. Det hela avslutades med avsmakning. Jag och hustrun köpte till lite extra för att få provsmaka bland annat ett vin från 1975 och det var otroligt gott. Tyvärr skulle en hel flaska av det ha kostat 1600 kronor och det hade jag inte råd med.
Rent allmänt hade de gott kaffe i Funchal - och saftig, jättegod sockerkaka verkar vara en specialitet på plats!
Jag upptäckte också en trevlig likör vid namn Beirão. Den finns att beställa via bolaget med nr [85179] men kostar många gånger mer här än nere på Madeira. Jättegod likör att ha som avec till kaffet - den har en lätt smak av anis. Fick också med mig en flaska med körsbärslikör och en kastanjelikör hem.
Det var länge sedan jag provade en drink med Jägermeister nu, men i går kväll blev det av! Då avnjöts en Charlotta och den var inte bara enkel att röra ihop utan oväntat välsmakande! Inte något jag kommer gå runt och sukta efter direkt men en trevlig och opretentiös drink.
I ett kärl med is blandar du:
3 cl vodka [Stolichnaya, 95]1 cl jägermeister [749]1/2 cl grand marnier [624]1½ cl citronsaft
Den lilla mängden grand marnier ger en mycket intressant apelsin- och konjakston som går väl ihop med den örtiga jägern. Vodkan (och detta var första gången jag testade Stolichnaya som får med beröm godkänt) ger kropp och styrka till drinken och citronen en frisk syrlighet.
Efter det totala fjaskot med Saaremaa och citronessens [läs här] tappade jag lusten att försöka mig på ett nytt experiment med citronvodka och inhandlade en stabil produkt från Fondberg istället: Vanlig Svensk Citron.
Jag har aldrig sett den här citronvodkan på hylla på bolaget - däremot verkar Fondbergs Vanlig Vodka finnas lite överallt och den gillar jag och har använt som bas för både grapefruktvodka och mandarinvodka.
Hur smakar Vanlig Svensk Citron då? Svar: alldeles utmärkt. Mild men tydlig, ren citronsmak. Vodkan som är spritbas är mjuk och snäll utan vass spritighet.
En förträfflig drink att göra på den här citronvodkan är Cosmopolitan. Per Morbergs recept är utmärkt:
4 cl citronvodka2 cl Cointreau3 cl tranbärsjuice2 cl limesaft
Skaka i shaker med is och sila upp i ett kylt cocktailglas.
Jättegott! Vanlig Svensk Citron kan enkelt beställas till alkoholmonopolets lokala detaljhandel. Det har nummer [86255] och kostar 220 kronor för 700 ml.
Förra årets recept på hemblandad glögg blev så lyckad att jag tänker använda det igen. Således står nu kryddor i en burk med portvin (bilden) och inväntar kvällningen, då det hela skall silas och blandas färdigt.
Jag använder samma portvin (Red Port) och madeira (Vintry's Madeira Fine) som förra året. Dock kommer jag använde att annat vin, nämligen Prego [12378] istället för Tavernello och en brandy (St Remy XO) istället för Grönstedts ***VS-konjak. Förväntar mig ett bra resultat. Brandyn är inhandlad i Tallinn och det är en XO, så den är lagrad lite längre än den VSOP som finns på systembolaget [374].
Rapport om slutresultat kommer förstås så snart allt är färdigt och provsmakats!
Jahopp. Steg tre i tillverkningen av marshmallow-vodka [1][2] är att filtrera bort eventuella olösta klumpar av marshmallows och sedan slå upp det hela på flaska. Utifrån de recept jag läst och baserat mitt eget på är jag lite förvånad över slutresultatet.
Till att börja med: konsistensen. Detta är mer som ett mellanting av syrup och söt likör än en smaksatt vodka. Kanske inte så konstigt egentligen med tanke på hur mycket marshmallows som är lösta i spriten - men jag hade nog ändå väntat mig något som var mer lättflytande. Som litet kuriosa tjocknar marshmallowvodkan i kylskåp.
Sedan smaken. Hm. Det är förstås sött - men inte hysteriskt översött. Det smakar vanilj. Inte överväldigande, men tydligt. Det som dock är en besvikelse är att Saaremaans spritighet på intet sätt mildrats av att man löst en massa marshmallows i den. Nix. Not at all. Snarare är spritigheten förstärkt, vilket gör att detta inte är gott att dricka rent.
Vad ska man använda den till då?
En slurk i kaffet och sedan några marshmallows på toppen? I en glassdrink, kanske? Ringlad över glass? Skakad med kaffelikör i en shot? Det skall nog avslöja sig.
Uppdatering 15/11: Nej, ringlad över glass är en dålig idé. Det är inte gott.
Under natten stelnade de i vodka upplösta marshmallowbitarna till en fast massa. Det innebär att det blev alldeles för lite alkohol i förhållande till mängden annat i experimentet, varför jag nu i arla morgonstunden tillfört två deciliter Saaremaa till burken. Förhoppningsvis löser detta problemet. Det blir svårt att filtrera annars...
Föregånde post i ämnet [här]
Jag köpte på mig en hel del estnisk lågbudgetvodka (Saaremaa) i Tallinn. Att göra experiment med smaksättningar, infusioner och egenkryddningar är nämligen inget roligt med tanke på priset man får betala även för de enklare sorternas vodka och brännvin i vår statliga monopols alkoholdetaljhandel. Misslyckas man så är det ju en hel massa pengar som går till spillo. Men med estniska produkter inhandlade till billig penning törst man testa sådant som annars inte skulle vågats på. Som marshmallow-vodka. Läste om det och det lät intressant men lite läskigt...
På bilden ovan ser vi en burk som proppats full med c:a 200 gram marshmallows och 3,5 dl Saaremaa. Det är steg ett i tillverkningen. Ner med ingredienserna i en burk och tillslut. Inte så svårt.
På bilden nedan ser vi samma burk ett par timmar senare efter att den stått i ett bad med varmt vatten. Marshmallow-bitarna har nu löst upp sig. Jag har skakat burken några gånger och ska skaka den några gånger till. Det är steg två i tillverkningen. Nu ska burken stå över natten, skakas några gånger till och framåt kvällen skall innehållet filtreras. 
Då jag blev väldigt nöjd med resultatet när jag gjorde mandarinvodka och fusk-slivovitz (plommonbrännvin) på vodka och essenser från Prestige (köpta på PGW) passade jag på när jag nu var i Tallinn över helgen och bunkrade upp på estnisk låg-budgetvodka. Ett antal stadiga pet-flaskor med Saaremaa fick följa med hem. Jag handlade inte på det allra billigaste stället men gav ändå inte mer än 15 euro per liter, vilket med svenska mått mätt är nästan gratis. Ja, jag provsmakade Saaremaa innan jag handlade. Det är ingen vodka jag skulle vilja dricka ren till sill och potatis vid jul, men den påminner om systembolagets vanliga renat så jag tänkte att den fick duga. Och med sådan billig bas kan man ju experimentera utan att behöva gråta sig till sömns över förstört kapital ifall det hela inte går så bra.
Och det var tur att jag köpte Saaremaa för experiment, för nu testade jag att skaka ihop tre flaskor med 3,5 dl vodka och olika smaksättning och resultatet blev följande:
Prestige Citron: Värdelös!!! Smakade absolut ingenting! Jättetrist. Med dubbel dos (hela flaskan) extrakt började jag kunna ana en närmast omärklig ton av citron under vodkan men helt otillräcklig för mina behov. Fullständigt underkänt. Jag får köpa dyr citronvodka på Systembolaget istället.
Prestige Peach: Mycket bättre. Svag men bra persikoton. Efter att ha förbrukat hela flaskan och därmed använt essens avsedd för dubbla mängden vodka fick jag fram sprit med tydlig persikosmak. Det är godkänt men irriterande att doseringen inte stämmer... Fast jag misstänker att Prestige egentligen menar att man ska utgå från fullständigt smaklös råsprit. Och det gör jag ju inte.
Prestige Melon: Ungefär som med persikoextraktet ovan... Normal dos ger svag men helt okej melonsmak och det är först med dubbel dos essens (alltså 20ml på 3,5 dl vodka) som man får en tydlig melonsmak. Och jag vill ha smak som inte är för mesig, då jag ju inte har för avsikt och sitta och dricka den här vodkan oblandad, utan vill göra drinkar av den.
Urban Dictionarys beskrivning av Kraken är underbar, om än - givetvis - överdriven.
"A spiced rum that gives the drinker false confidence in their abilities. They will start with the rum and continue to consume various alcoholic beverages until they are forced to succumb to the darkness that is the Kraken. Few have experienced the nightmare and survived to tell the tale.
WARNING: excessive use may lead to, but not limited to one of the following results... laughing, crying, dry heaves, stumbling, slurring, quickly sitting down, laying down, falling down, violently falling down, vomiting, black outs, black heads, black people, nightmares, night terrors, bad dreams, weird dreams, wet dreams, no dreams, unwanted spooning with members of both sexes, lowered self esteem, or an unprecedented over confidence surpassed by none that will eventually lead to your demise in a foolish and regrettable way. (for other potential symptoms see "Black the fuck out")
...always worth it.
(Jim enters casually): Oh hey there!
Dean: Hello to you good sir, to what do I owe the pleasure?
Jim: I bought us a bottle of Kraken...
(Dean spits out his drink): You what?! You FOOL!!!
Jim: what? I didn't know... we can just take it back...
Dean: No, no you f*ckin' can't. Now man up and prepare to die..."
Kraken är en god, smaksatt rom - men jag har faktiskt aldrig känt någon lust att sätta mig och hinka i mig av den. Däremot är det nog dags att försöka hitta något nytt, ännu oprövat drinkrecept med Kraken i... Återkommer i ärendet.
Mezcal är tydligen väldigt trendigt just nu. Jag blev nyfiken på att smaka vad sjutton det är för något, eftersom denna mexikanska sprit nämns hela tiden på nätet, i tidningar och i böcker om mat och dryck. Jag blev rekommenderad att testa San Cosme [86835] som en bra introduktion till vad Mezcal handlar om.
Mezcal och Tequila är släkt. Båda är agavesprit. Skillnaden är att tequila måste göras i ett speciellt distrikt och av en viss agaveplanta, medan mezcal kan göras av många olika sorters agave och inte är bundet till ett visst område. Den tillverkas dessutom ofta traditionellt genom att man rostar agaveplantorna i stora gropar i marken och... Por favor! No mas!
Så... Hur smakar det hela då? Är det gott?
Svar: Nja. Tveksamt. Det smakar som en mjuk, vidbränd tequila. Eller som flytande rök med tequila, om man så vill. En del av mig tycker det är kul, en annan skakar på huvudet och undrar vad sjutton jag slängde iväg pengar på det här för. Mycket speciell, märklig, ovanlig och mysko smak. Hustrun tyckte den smakade vidrigt och minsta systern som gav mig Hibiki-whisky gillade den inte heller. Jag är kluven. I skrivande stund kan jag bara rekommendera det här till någon som har en generös spritbudget och vill prova något verkligt exotiskt.
Minsta systern kom hem från Japan med en flaska Hibiki Japanese Harmony till mig! Mycket trevligt! Jag har länge varit nyfiken på att testa japansk whisky - jag har läst och hört att de blivit riktigt vassa på konsten att destillera där borta, något som också resulterat i fina priser och seger över Skottland i internationella whisky-tävlingar. Nu blev det äntligen av att smaka av den japanska produktionen och det är feta tummar upp här! Japanese Harmony är en blandwhisky av yngre och äldre lager och den smakar alldeles förträffligt. Tydlig whiskysmak, fruktig, honungston, lätt kryddighet. Ingen rökighet, ingen tjära. Mjuk utan att vara mesig. En riktig höjdare. Än så länge går just denna sort inte att få tag på via Systembolaget men de har ju annat från den japanska produktionen och Hibiki Japanese Harmony får mig definitivt att vilja prova mer whisky från Den Uppgående Solens Land!
Det regnar och är kallt. Men man kan ju alltid låtsas att man befinner sig på något mycket varmare och trevligare ställe - ett där en sådan här drink verkligen skulle vara på sin plats.
För att göra en Yellow Kraken's Eye behöver du ett blandarkärl med is och i det drar du följande:
4 cl Kraken Rum2 cl Cointreau3 cl limejuice1 dl ananas- & apelsinjuice2 stänk Angostura Bitter
Rör runt så allt blir kallt och fint och sila sedan över i ett Hurricaneglas eller annat högt glas fullt med is. Toppa upp med 7up eller Sprite. Rör om försiktigt med lång sked. Tryck sedan ner en skiva apelsin på sidan så du får ett stort fint "öga" som stirrar på dig!
Det går självfallet att göra den här på annan smaksatt rom, eller på annan rom överhuvudtaget - men Kraken är ju kryddad med vanilj och blandade julkryddor, så smaken blir ju inte den samma då.
Drinken är halvsöt, alls inte sliskig. Fruktig och frisk. Lite syrlig från limejuicen. Intressanta kryddtoner från Kraken och Angostura.
Kraken är för övrigt en riktig höjdare som jag fick span på förra hösten och smakade första gången efter att ha inhandlat en flaska på Riga-båten. Den tog slut snabbt efter ett par festliga middagar med diverse drinkexperiment men den finns lyckligtvis i Systembolagets beställningssortiment [86855].
Det finns mycket gott man kan mixa ihop med Kraken! Några exempel:
Kraken HurricaneAlgae in the poolKryddig Kuling
Cream of KrakenDr Octopus Cocktail
Det här är vuxenglass - som en frusen drink - och den är jättegod. Fantastiskt läskande och trevlig i den varma sommarkvällen! Du behöver: 500 gram melon-puré. Jag använde Piel de sapo ("Grodskinnsmelon") men det går nog lika bra med galiamelon eller honungsmelon. 500 gram är ungefär vad man får ut ur en grodskinnare på dryga kilot.1/2 dl vatten.75 gram strösocker1/2 dl tequila Nej, använd inte bästa tequilan till denna glass men heller inte den sämsta. Tips: Los Tres Toños Reposado (9).1 dl limesaft, färskpressad1 lime, det rivna skalet1 ml grön karamellfärg
Skala, kärna ur och skär melonen i hanterbara bitar. Mixa den slät. Riktigt slät.
Koka sockerlag på vattnet och sockret, det är så lite så det går väldigt fort. Låt det kallna.
Blanda melonpuré, sockerlag, tequila, limesaft och limeskal.
Vill man ha en mer mörkgrön än ljusgrön glass kan man tillsätta 1 ml grön karamellfärg. Ställ in den färdiga smeten i kylskåp tills den är kylskåpskall. Ta ut smeten ur kylskåpet, rör runt och fördela smeten i glassformar (jag använde mina zuko classic pop molds) Låt frysa ett dygn.Du kan få skiktning i glassen så att de finfördelade melonpartiklarna lägger sig högst upp (dvs, längst ner när du håller glassen i vanligt ätgrepp). Men även om du skulle få skiktning så kommer glassen smaka alldeles förträffligt bra från första tuggan och sörplet till den sista. Smakmässigt en klar fullpottare. Energivärde: Någonstans runt 110 kcal/glass.
Vi inleder juli månad med en post om snaps. En snaps som bär det inställsamma namnet Solskenssnaps. Den är hopjockad för att ackompanjera en sillinläggning med det precis lika inställsamma namnet Solskenssill - vilket jag hittat i ett julnummer av Allt om Mat. Sillen har jag ännu inte vare sig lagt in än mindre provsmakat, så den får jag återkomma till. Solskenssnapsen känns emellertid lyckad redan nu. Den har en skum men trevlig ton som påminner en smula om foxkola utan vara så söt. Fox har händelsevis varit en favorit hos mig sedan späda barnaår...
För att göra en flaska Solskenssnaps behöver du brännvin och jag använde mig här av Brännvin Special men det går givetvis att använda nästan vad som helst i samma kategori, bara det har en neutral smak.
(1) Tag en glasburk och häll ner spriten i den.
(2) Skala ner remsor av en lime, en apelsin och en citron i burken. Försök undvika att få med en massa av det vita köttet på baksidan av apelsin- och citronskalen, för det är bittert.
(3) Klyv en vaniljstång och lägg bitarna i burken.
(4) Jag hade ett halvdussin vitpepparkorn i min snaps. Jag är inte säker på att jag känner smaken av dem - så man kanske kan rationalisera bort dem.
Skruva på locket, skaka om och låt sedan snapsen stå och dra. Smaka av varje dag tills du tycker den är lagom stark. Min stod bara knappt två dygn och det tycker jag räcker utmärkt.
Sila genom filter för att få bort allt grums ner snapsen i en flaska, addera två sockerbitar (mer om du vill ha den söt, förstås), tillslut och skaka i omgångar tills sockret löst sig.
