När fiskaffären i Skogås lade ner öppnades i dess ställe ett pyttelitet glasscafé med det lätt osköna namnet Robsal. Det gick inte så bra för dem. De öppnade på hösten och missade den säsong då folk äter mycket glass och de hade liksom ingen alternativ vintermeny. Jag testade aldrig glassen då. Men nu har de öppnat i Farsta Centrum och vad jag kunnat se är det en del folk som hänger där. Om det hela kan bära sig under vintern återstår att se. I vilket fall testade jag och hustrun deras glass idag. Vi åt nutellaglass och glass med smak av vaniljpannacotta. Båda var utmärkta, när det fått stå några minuter och tina lite för det är visst väldigt kallt i Robsals pris. Kulorna kostar 25 kr st och det var det värt. Dessutom köpte jag en dubbelespresso där och den var klart anständig, så jag lär besöka stället igen.
Jahopp, gott folk. Här blir det inte mycket bloggat - detta trots att jag faktiskt har lite grejor att skriva om. Anledningen är brist på ork och entusiasm. Jag har helt enkelt för mycket annat för mig just nu, så det går vänta.
En positiv sak vill jag dock berätta om och det är helgens kryssning till Helsingfors på Tallink Silja Symphony. Jag har ju varit till Riga och Tallinn flera gånger tidigare men aldrig till Finland och jag är mycket positivt överraskad över flytetyget och den mat som serverades ombord.
Låt mig börja med vad du definitivt kan undvika ombord: Bufférestaurangen. Vi åt frukost där på lördagen efter avfärd och det var inte njutbart någonstans. Jo, frukostmaten var helt okej - möjligen bättre än på de andra Tallinkfärjorna jag varit på - men miljön... Argh! Buller, trängsel, för mycket folk, köer - nejtack. På söndagen gick vi upp tidigt och uppgraderade våra frukostbiljetter så vi fick äta lyxfrukost på restaurangen Tavolàta. Mer om den nedan. Det är värt de extra pengarna.
Vad man också kan undvika är New York Club & Lounge. Öronbedövande musik, mörkt (det ska nog föreställa mysigt) och det finns ingen vettig drinkmeny. Bartendern verkade kapabel att skaka ihop riktiga saker men det jag fick smakade utspätt. Samma problem som på Riga-båten, alltså; rätt mått sprit i drinkarna - men för mycket fyllnadsvätska. En bra bar finns istället på promenaddäck: Promenade Bar. Killen bakom disken där visste vad han höll på med och det var en mycket trevligare miljö.
Vi åt middag första kvällen på restaurang Bon Vivant. Servicen var utmärkt, maten var fantastisk (små och dyra portioner men väldigt, väldigt goda) och vinet vi rekommenderades var gott värre. Det fanns dessutom att köpa i restaurangens vinshop invid, så två flaskor Hook Ladder Sonoma County Zinfandel fick följa med hem tillsammans med en liten flaska Porto Cálem 20-year Tawny Port. Utsökt.
Andra kvällen blev det middag på Tavolàta. Italiensk mat. Föråt mig fullständigt. Förrätt i form av Toscansk brödsallad, sedan skaldjurspasta, så Tournedos med stuvad jordärtskocka,sparris och Marsalasås och så glass & sorbet till efterrätt. Gott vin till det men kände ett behov av att bikta mig efteråt, eftersom jag begått dödssynden frosseri. Så mycket mat... Så gott, men så mycket...
Både Bon Vivant och Tavolàta får alla tummar upp jag har och rekommenderas å det varmaste.
För den som bor i Stockholmsområdet har jag goda, om än inte helt färska nyheter: Bun Meat Bun finns nu för tiden inte bara i Farsta Strand utan också inne i stan i Söderhallarna!
Bun Meat Bun har fruktansvärt goda burgare - och de är lagom stora! Man kan få en liten burgare som passar bra till lunch, eller en med mycket mer kött som passar bra till middag - eller för den som rent allmänt vill ha mycket mat. Menyn är enkel; det finns inte många sorter att välja på, men det som finns är utmärkt.
Jag har testat två av deras burgare: The Famous Bunburger (bilden) med ost, tomat, sallad och dressing. Den är ljuvlig. Jag har vid tidigare tillfälle ätit Beachtown BBQ; som har bacon, ost, rödlök, majonäs och bbq sås. Den var också riktigt mumsig, men trots bacon-lagen att allt blir bättre än bacon föredrar jag nog den mer avskalade Bunburgern. Hur som helst: Hur många feta tummar upp som helst för Bun Meat Bun och deras burgare!
För er som bor i trakterna runt Stockholm eller inte har något emot en lång utflykt finns nu ytterligare en anledning att sätta er i bil eller på buss och tuta ut till Länna Handelsplats för ett besök på KRUBBERIET. Artur Oziemkowski är en extraordinär korvgubbe som både har god korv från Wurstmaster samt egengjord på sin meny. Och nu har han gjort en fantastisk korv som heter Koburger.
På sin facebooksida beskriver han Koburgerns historia - för det här är inget nytt påfund:
"När fru Sigrid Wang, gift med en f.d marinofficer från Koburg, Tyskland år 1940 gavs tillstånd att servera sin "starkt kryddade" korv i Berzelii park fick Stockholm sig ett gastronomiskt tillskott och sedermera en klassiker!
Koburgern lever vidare än idag i olika former och recepturer, trots att dess existens var hotad redan innan damen hann öppna. Problem med dåtidens Miljö- och hälsoskyddsnämnd, polisen och missnöjda tyska delegationer satte käppar i hjulen för både placering och utformning av kiosken. Slutet gott allting gott, lösningen blev till slut par meter borttaget staket i Berzelii park, ett stenkast från tilltänkta Norrmalmstorg. "
AO har fått assistans med att rekonstruera en autentisk smak av en äldre stamgäst som tydligen jobbade för fru Sigrid Wang i ungdomen. Hans jobb var att förse hennes korvgrill med tallkottar och lönen bestod av korv. Den var dyr med den tidens mått. Ursprungligen serverades inte Koburgern med några tillbehör utan bara i papper, omsider tillkom enkelt bröd och senap. Till sist gick den att få med ketchup också.Med nutida mått mätt är Koburgern förstås inte särskilt stark, men den har en dov, varm pepparsmak som lämnar en behaglig hetta efter sig. Korven innehåller citronzest och muskot och den är jättegod. Jag har bara ätit den en gång men jag blev omedelbart tokförälskad i den. Ett par korvar ligger vacuumpackade i kylskåpet hemma för förtäring i morgon lördag och jag måste verkligen försöka ta mig iväg till Krubberiet igen i nästa vecka!
Den gångna veckan (11-18 januari) var jag på semester på Madeira och ägnade mig åt att flanera i Funchal, bila runt och njuta av fantastiska utsikter och exotisk miljö och det blev också en rejäl levada-vandring (läs: skogsvandring längs med en vattenledning uppe i bergen). Och så mat och dryck i massor, varenda dag. Oj, oj, oj vad jag ätit mycket gott!
Hotellet jag och hustrun bodde på hette Four Views Baia och förtjänade väl inte riktigt sina fyra stjärnor, tycker jag. Maten där var bra men inte något jag kommer minnas med förtjusning. Mysfaktorn i lokalerna var låg. Trist inredning. Men man kunde dricka välgjorda GT i baren, bland annat testade jag en på Gin Mare Mediterranean Gin [86971] och Fevertree Mediterranean som var underbart god. Och hotellet låg väldigt bra nära Funchals centrum.
Nere i sagda centrum hittade vi, genom en kombination av Google och tur, en fantastisk restaurang vid namn Armazém do Sal (Rua de Alfandega 135)- och dit gick vi icke färre än tre kvällar under vår vistelse. Kanonservice med vänlig personal, utsökt och snygg mat, jättegott vin och bra priser. Svårt att få till det bättre! Bland mycket annat som var knasigt gott där serverade de en pumpasoppa med anka och roquefortost som jag absolut tänker försöker göra något slags hyllning till här hemma...
Vi fann en bra butik som sålde vin och likörer i form av Embeixada dos Vinhos på Rua don Carlos 18-19. Mycket vänlig och serviceinriktad personal och det erbjöds provsmakning av diverse olika varor (enklare Madeiraviner och likörer). Det blev ett par besök dit och några flaskor fick följa med hem. Bra priser.
På Blandy's Wine Lodge gick vi en lärorik rundtur och fick lära oss om Madeiravinets historia och den process som krävs för att framställa det. Det hela avslutades med avsmakning. Jag och hustrun köpte till lite extra för att få provsmaka bland annat ett vin från 1975 och det var otroligt gott. Tyvärr skulle en hel flaska av det ha kostat 1600 kronor och det hade jag inte råd med.
Rent allmänt hade de gott kaffe i Funchal - och saftig, jättegod sockerkaka verkar vara en specialitet på plats!
Jag upptäckte också en trevlig likör vid namn Beirão. Den finns att beställa via bolaget med nr [85179] men kostar många gånger mer här än nere på Madeira. Jättegod likör att ha som avec till kaffet - den har en lätt smak av anis. Fick också med mig en flaska med körsbärslikör och en kastanjelikör hem.
På väg till restaurang Sakura, där vi omsider provsmakade Wagyu köttsushi och frossade loss på Shabu shabu och åt förträfflig glass, tittade jag och hustrun in på Monks på Sveavägen för lite öl. Det var faktiskt första gången vi var där och jag blev riktigt imponerad. Jag lämnade önskemål på vad jag ville ha och barmästaren tog sig verkligen tid att titta igenom sortimentet, leta på lagret, fråga en kollega innan han beklagade att mycket var slut men att en Founders Dirty Bastard kanske kunde passa. Och det gjorde den. Med besked. Jag har smakat öl från Founders tidigare men inte denna och jag blev så förtjust att jag lagt in en beställning på ett flak, att levereras till min lokala detaljhandel för det statliga monopolet [art nr 89829, pris 30:90, måste beställas i kolli om 24].
Lite brödig öl med lätt men distinkt sirapssmak, toner av kaffe, en aning av choklad och russin. Man känner alkoholsmaken men den är balanserad.
Styrka 8,5% och en flaska är 255 kcal. Överkomligt.
Jag kan tänka mig att personalen inte riktigt har tid att fundera länge över vilken öl de ska trolla fram när det är mer folk i baren så att besöka Monks dagen före löning var bra. Stället gav mersmak och jag går gärna tid igen. Det samma gäller Sakura som var trevligt, gott och prisvärt.
Jag var i Tallinn i våras, men då flög jag dit. Denna gång blev det kryssning med Tallinks m/s Romantika. Fartyget hade en hel del att erbjuda i form av mat och dryck och det här är mina omdömen om detta.
PUBEN: Det här var det första stället vi besökte ombord kort efter påstigning sent på fredag eftermiddag. Det fanns en hel del intressant whiskey och kvalitetsöl på hyllorna där men vi hittade ingen drink- och prislista. Däremot såg vi några drinkerbjudanden på en skärm så in beställdes något slags Rum Old Fashioned och en Mojito. Den förstnämnda smakade i stort sett bara angostura orange bitter och den senare var så svag att det var pinsamt. Bartendern verkade väldigt orutinerad och småskvätte bara i spriten. Sådant gillar vi inte så trots att det såg ut att finnas en del bra varor i baren så blev vi avtända av de dåliga och föga prisvärda drinkarna och gjorde inga fler beställningar i Puben.
CAFÉ PROMENADE: Vi besökte caféet ett par gånger under kryssningen. Dessvärre lider m/s Romantika av samma brist på bra kaffe som Riga-båten m/s Isabelle. Allt kaffe ombord är lusigt automatkaffe som inte gör någon lycklig. Det är dessutom inte billigt. Men koffein är koffein och med en shot Vana Tallinn i kaffet blev det drickbart. De hade dessutom riktigt goda små tryfflar.
ROMANTIKA LOUNGE: Den bra baren! Här fanns det välgjorda och goda drinkar. Bartendern var aningen långsam men med något undantag så var allt vi fick här som det skulle, samtidigt som vi blev underhållna av pianist och sångerska. Bartendern gjorde en välsmakande Bramle (fast på Cassis och vodka och inte gin och Creme de Mure), en helt okej Cosmopolitan, en mycket bra Raspberry Collins och jag gillade verkligen Chambord Fashion Martini. Mycket trevligt att sitta och smutta på i loungens bekväma stolar. Stor tumme upp för detta ställe!
TALLINK BUFFÉ: Åt bara frukost här. Det finns en hel del att välja på men kvalitén känns sådär och bristen på bra kaffe känns mycket kännbar på morgonen. Bra minibaguetter, det andra brödet var tyvärr i torraste laget.
GRILLHOUSE: Ja. Ja, ja, ja! Detta är det riktigt, riktigt bra stället ombord! Oj, vilken mat de har! Åt på utresan en fantastiskt god burgare med majonäs smaksatt med chili och äpple och en efterrätt bestående av popcornglass och kanderade morötter. På hemresan åt jag en utsökt entrecote med en fantastisk söt, rökig bbq sås och en efterrätt i form av "bananvårrullar" med kokosglass. Vi drack jättebra vin där i form av australiensiska Chateau Tanunda Barossa Valley som också gick att köpa i Taxfreen. Dessutom hade Grillhouse utmärkt, nybakat bröd som var en glädje att äta!
Ett tips till er som emellanåt drullar runt inne i Stockholm och vill ha något gott och prisvärt och gärna nyttigt att äta: Noodle Mama. Det finns på två ställen, men jag har bara varit på deras kök inne i Skrapan på Götgatan.
Noodle Mama har en begränsad meny där man kombinerar risnudlar, sobanudlar eller mangosallad med kyckling, räkor, tofu, biff eller någon annan matig ingrediens. Sedan får man välja bland några såser. All mat serveras med fräscha grönsaker. Vatten, kaffe eller grönt te ingår.
Något väldigt bra är att Noodle Mama tillhandahåller kaloritabeller så att man kan se vad maten "kostar". Tallriken på bilden ovan, med kyckling och sobanudlar, är 402 kcal. Det är mycket överkomligt.
Dagens rätt kostar 79 kronor, de dyrare rätterna (ex räkor) ligger på dryga hundralappen. Helt okej.
Jaha, gott folk! Den gångna helgen var jag på kryssning till Riga med frau och två vänner. Vi åkte som tidigare gånger med Tallinks färja M/S Isabelle och under de få timmarna i land hann vi med lunch (=kött) på favoritrestaurangen Zila Govs ("Blå Kon"), gofika på Double Coffee och shopping på Riga Spirits & Wine för påfyllning av barskåpet.Bästa restaurangen på färjan är "The Dining Room". Maten är bra där men menyn är lite begränsad. Den här gången var fördrinkarna inget att ha, men vi drack gott vin och de två huvudrätter jag åt - oxfilé med jordnötsglaserad oxbringa på utresan och ankbröst på hemresan - var förträffligt goda. Barerna på Isabella är inte så dyra - men jättebilliga är de inte heller. Och tyvärr serveras lite blaskiga drinkar. Det beror inte på det är för lite alkohol i dem. Barmästarna häller i det de ska av starkvaror. Problemet är att de spär ut med för mycket annat för drinkarna ska bli stora och resultatet är att de smakar lite fel. Lite vattnigt. Lite mesigt. En bar som var nästan tom ombord på den här resan var "Tapas & Wine". De har god ost och de flesta av deras inte alltför många smårätter är helt okej - bara man undviker laxrullarna som smakar ofräscht. De har god chokladkaka och behöver man en sockerbomb av Guds nåde så är deras syltlösa prinsesstårta att rekommendera, även om det känns att den varit fryst. Är det lågbudget så är det. I tapasbaren lyckades jag få barmästaren att jocka ihop en Kir Imperial på nån cava och Chambord, fast hon inledningsvis sade att det inte gick och försökte skrämmas med att det skulle bli dyrt - men det blev det inte. Något jag fick tillfälle att pröva ombord och därmed blev definitivt avskräckt från att någonsin dricka igen var Fernet Branca. Fy, vad det var ruskigt! Blä! Däremot fastnade frugan för någon syntetiskt historia som heter Dragon Blood och som vi köpt med oss en flaska av hem. Vi inhandlade (ombord och på Spirits & Wines i land) en hel del varor att blanda drinkar på, så det blir självklart en del rapporter från Feta Drakens bar framöver.
Det har inte blivit något postat här på flera dagar... Jag har nämligen varit i London. Där har det spenderats gräsligt mycket pengar på god mat och dryck. Ett ställe vi gästade och som jag mer än gärna kommer återvända till är Cantina Laredo i Covent Garden (St Martin's Lane nr 10). Mexikansk gourmetmat, jo - jag tackar, jag! Det gjorde inte ont någonstans och priserna var inte astronomiska heller, även om pundet är starkt och därmed dyrt just nu i skrivande stund.
Även om det inte med nödvändigtvis är så att kvalitén på Margaritas skvallrar om kökets och barens förmåga i övrigt så började min kväll på Cantina Laredo mycket bra med en utmärkt "Casa Rita Margarita", vilket helt enkelt var en margarita gjord på El Jimador Reposado Tequila (en god 100%-agave, finns inte att köpa via systembolaget) och med lite sockerlag i, vilket jag också brukar köra med hemma [se här].
Skippade förrätt och gick direkt på huvudrätt i form av en rätt som kallas Carne Asada y Camarones, som var en tunn köttbit med en Chimichurrisås på, samt små svampar och baconlindade stekta räkor! Hur gott som helst. Till den åt jag knasigt färsk guacamole (den gjordes vid sidan av bordet, inför våra ögon) och något som hette Calabacitas - en utsökt röra med bitar av zucchini, majs, tomat, jalapeños tillsammans med ost och grädde.
Till maten dracks Flagstone Longitude [79028], sydafrikansk Shiraz. Utmärkt. Passade fantastiskt till det jag åt.
Efterrätt blev för min del en fantastiskt god äppelpaj med kanelglass. Pajen värmes (i lite vaniljmjölk?) på ett hett järnfat invid bordet. Häftigt och det genererade en massa härlig doft också. Till detta kaffe (okej, men inget märkvärdigt) och en liten, dyr och synnerligen trevlig skvätt Don Julio 1942, en lagrad Tequila. Finns inte att köpa i Sverige, även om man kan få tag på några andra sorter Don Julio via Systembolaget.
Servicen var utmärkt på Cantina Laredo.
Riktigt toppenställe! Fem feta drakar i Sombrero av fem möjliga!
Brygge, eller Brugge eller Bruges är en stad i Flandern i Belgien. Jag var där bara över dagen för några år sedan, vilket gav mersmak. Nu åkte jag och hustrun dit över en förlängd helg för att fira min fyrtioårsdag. Vi hade otur med vädret men den första heldagen där blev fantastiskt fin. Brygge är en jättefin liten stad med massor av gamla hus, vindlande gator, kanaler, affärer, restauranger, kaféer och barer. Jag kan varmt rekommendera följande ställen som vi besökte:
Gingerbread Tea-room på Sint-Amandsstraat 29. Där åt vi frukost två dagar i rad och eftermiddagsfikade en dag. De har utmärkta frukostar, om än lite märkliga, eftersom allting serveras på en bagle. Även omelett med bacon serveras på bagle. Enligt min föga ödmjuka mening hade de det bästa kaffet i staden (espresso-lungo-style), så pass att jag betalade för en extra kopp varje gång. Nej, påtår ingår inte i Belgien.
Bra kaffe drack vi också på Vero Caffè på Sint-Jansplein 9. De hade fint bryggkaffe av det slag vi dricker hemma och vi testade veckans "slowbrew". Smakade alldeles utmärkt. Trevlig omväxling till det vanliga belgiska kaffet.
På Ellis Gourmet Burgers på Sint-Katelijneplein 4 åt vi helt fantastiska hamburgare. Vi tyckte båda att våra burgare var bland de godaste vi någonsin ätit. Pommes Frites var inte märkvärdiga på något vis men det struntade man i för burgarna var verkligen helt ljuvliga. De hade kunnat vara ännu ett strå vassare utan den larviga isbergssalladen men... Ellis rekommenderas å det varmaste!
Vi var inne i en radda olika ölaffärer men gillade nog bäst ändå The Bottle Shop på Wollestraat 13, på grund av kombinationen av bra standardsortiment, en lokal som går att orientera sig i och den utmärkta servicen. Vi fick till och med tips på bra ölbarer från mannen bakom disken när han fick veta att belgiskt öl inte är jättestort i Sverige! Tyvärr var ställena små och överfyllda med folk när vi hittade till dem men... Ändå! The Bottle Shop hade också börjat sälja svindyrt gin och whisky men vi koncentrerade oss på ölen.
Sist men inte minst vill jag varmt rekommendera baren med det underbara namnet Groot Vlaenderen på Vlamingstraat 94 som vi besökte två gånger, första gången för en GinFizz (gin, surt och sött, äggvita och sodavatten) och en Dark 'n Stormy (Black Seal Rum och Ginger Beeer) - andra gången för en Sparkling Gold (fnittervatten, St Germain och nåt mer) och en Bramble (gin, citronsaft, sockerlag och björnbärslikör).
Jag har nyligen bevistat Södertuna Slott i närheten av Gnesta. Mycket trevligt ställe med gott kaffe, utmärkt mat och en liten bar där man bland annat kan dricka god Armagnac! Slottet säger att de har skandinaviens största samling med Armagnac de Montal och det betvivlar jag inte. I ett av samkvämsrummen stod små flaskor i en monter. Den äldsta var märkt 1904! Det är otroligt häftigt att det alls finns kvar drycker från före Första Världskriget - men jag betvivlar starkt att de där gamla årgångarna är de bästa. Vad jag kan läsa mig till så peakar en bra Armagnac någonstans i 30-årsåldern. Hur som; då riktigt gamla årgångar av den här fina vinspriten rockar loss på flera tusen kronor per deciliter och jag bara är en normalbetald församlingspräst så fick jag nöja mig med ett litet glas av Armagnac De Montal VSOP (70256). Den var jättegod!
Efter besöket på Södertuna bestämde jag mig för att jag och hustrun ska få en fin Armagnac i förtida gemensam födelsedagspresent från oss själva. Det fanns en Armagnac de Montal från 1990 (86617) att beställa för 743 kronor och det är ju knasigt mycket pengar, men å andra sidan är det ju busenkelt att göra av med mycket mer än så på ett vanligt restaurangbesök. Så: presenten är beställd och på väg. Den skall provsmakas vid lämpligt högtidligt tillfälle.
Jag äter mer än gärna sushi och jag kan äta det ofta - verkar aldrig tröttna på det. Det är nu inte världens kalorisnålaste mat (12 bitar är uppskattningsvis 516 kalorier) även om det inte på något vis är i pizza-klass och tyvärr blir jag alltid lite, ibland mycket, sötsugen av det. Men det är gott och jag inbillar mig att det är bra att äta fisk.
Alla sushi-ställen är verkligen inte likvärdiga i kvalitén och hur bra maten smakar beror mycket på kocken. Det lokala Skogås Sushi ett stenkast från Mariakyrkan där jag jobbar är bra och med åren har de blivit allt mer jämna och stabila i kvalitén. Men har man vägarna in till Stockholms innerstad och är sugen på sushi så finns ett riktigt kanonställe på Storgatan 16: Sushi Shop. Det är ett hål i väggen med ett fåtal sittplatser men deras sushi är otroligt god och den är vackert upplagd. Den är inte dyrare än någon annanstans (95 kronor för 12 bitar) och man får således mycket pang för pengarna.
Rekommenderas å det varmaste.
Idag blev det en tidig lunch i Mariakyrkans café. Raggmunk och fläsk! Jag uppskattar att de 100g stekt fläsk och de 178g raggmunk och 30g lingonsylt jag satte i mig rockade loss på 704 kcal, men det var det banne mig värt. Åh, vad gott! Namnamnam!
Kom och käka lunch i Mariakyrkan! Caféet är lunchöppet tisdag-fredag klockan 11-12.30 och för 50 kr (40 om du köper klippkort för tio måltider) får du äta så mycket du vill (ja, inom rimlighetens gräns, förstås). Bara för att jag ransonerar, behöver ju inte alla andra göra det.
Denna veckas meny:
Tisdag: Raggmunk med fläskOnsdag: Laxmedaljonger med kantarellsåsTorsdag: Ärtsoppa med pannkakorFredag: Pulled pork med bbq-sås, country-potatis & tillbehör
Jag vet inte om det egentligen är en bra grej att amerikanska Dunkin' Donuts nu etablerat sig i Stockholm (ett ställe i Täby, ett i Skärholmen än så länge). Deras massivt sockerstinna munkar är nämligen väldigt goda och väldigt beroendeframkallande. En enda munk kan jag ju fixa in i mitt kaloriräknande utan större besvär (en härlig Boston Cream går loss på 315 kcal, tex) - men problemet är ju att man inte vill ha en munk, utan två. Och lite senare vill man ha en tredje.
Skämt å sido: det här är inte nyttigt någonstans men ibland måste man få äta något riktigt snaskigt. Varför? Svar: på grund av... Anledningar. Okej? Stå inte mellan mig och mina munkar, tack!
På Wallingatan 14 ligger Stockholms Aeter & Essence-fabrik och deras butik. Det är en mycket gammal sådan med ålderdomlig, stämningsfull inredning, massor med burkar och flaskor och affären är fylld med mysko doft. De har ett stort sortiment av kryddor (rena eller blandningar), essenser, hushållsfärger, eteriska oljor och roliga saker som egentillverkat hårvatten och brända mandlar. På bilden här ser vi en liten påse med kinabark som jag köpt för att kunna tillverka eget Tonic Water. Jag har testat deras Jägarmix i en yoghurtsås till rökt korv och den var jättegod. Jag har dessutom provat att smaksätta brännvin med deras Aquavit-kryddblandning och det blev utmärkt.
Besök gärna denna fantastiska lilla affär! Du hittar säkert något gott!
Idag blev det lunch på Krubberiet i Länna igen. Jag åt en Jägerwurst med surkål och tomat & curry-salsa medan hustrun mumsade i sig det du ser på bilden: en Puszta på vallmobröd med inlagd gurka, dijonaisse och sellerisalt.
Månadens specialkorv (som Artur, korvgubbe extraordinaire, stoppar själv) väntas på tisdag - men även när han inte har hemgjord korv så behöver man inte oroa sig: Krubberiet har stans bästa korv. Korvarna kommer från Wurstmaster.
Jag brukar räkna en lunchkorv i baguette (inte som på bilden alltså) på 700 kcal. I vissa kombinationer av korv och tillbehör är det nog mer, i andra mindre, men på det hela taget stämmer det nog och jag har ju ätit ofta på Krubberiet under det senaste kvartalet och ändå gått ner i vikt så helt galet kan det inte vara. Banta med lyxig korv är alltså ingen omöjlighet, bara man räknar på det.
Idag har jag ärenden inne i stan och planen är att äta lunch på Subway. Det är inte speciellt upphetsande - men samtidigt är det inte så pjåkigt heller. Det duger. Det är inte lyxig kanonkorv från Krubberiet i Länna (som förutom egentillverkning också säljer från Wurstmasters fantastiska sortiment), men det är betydligt bättre än donken. Och börjar vi tala kalorier så har ju Subway ett rätt stort spann mellan sina standarsmörgåsar och man kan alltid styra mycket själv genom att lägga till eller dra bort tillbehör. Den "snålaste" mackan jag brukar äta på Subway är Grillat Kycklingbröst utan ost, alla grönsaker utom sallad (jag undviker helst isbergssallat, den är outgrundligt trist) och en skvätt "hot sauce" (troligen Sriracha eller liknande). Den rockar loss på endast 287 kcal + 5 kcal för såsen.
Dags att göra lite reklam igen! Varför inte käka en god lunch på Café Maria i Mariakyrkan i Skogås? Lunch serveras tisdag-fredag mellan 11 och 12.30 och du får den för bara 50 kronor. Om man hostar upp 400 kronor får man ett klippkort för tio måltider. Ett riktigt kap! Själv provade jag kroppkakor (skippade smöret men tog lingonsylt) igår, vilket smakade alldeles förträffligt, och det blir nog ärtsoppa på torsdag (återkommande).
Kom och ät!
Dumma mig! Jag har glömt att blogga om min favoritkrog; Belgobaren på Bryggargatan i Stockholm! Jag vet inte hur många år det är jag besökt detta trevliga ställe - det är nog minst åtta, ändå. Som namnet antyder är inriktningen på det belgiska köket, vilket innebär trevligheter som musslor och pommes frites eller Liegekorv med sauterad savoykål, hummersoppa med mera. De har väldigt god mat och den matchas väl av ett stort utbud av belgisk öl. Det är där jag upptäckt trevliga brygder som Grimbergen Optimo Bruno, Grimbergen Double, Troubadour Magma, Troubadour Obscura, Gulden Draak, Gouden Carolus (inklusive årets fantastiska julöl Carolus Christmas), Delirium Tremens och Black Damnation, för att nämna några. Tyvärr skenar notorna snabbt iväg på Belgobaren och vare sig mat eller dryck är magra så det senaste halvåret har jag knappt varit där (förutom en snabbis i fredags, då jag provade Carolus Christmas) - men det är hög tid för ett återbesök. Någon gång efter jul, kanske...
Mat och dryck på Belgobaren är i mitt tycke av mycket bra kvalitet. Servicen är överlag god och personalen verkar ha bra minne för återkommande gäster. När det blir fullt i huset, vilket inte är ovanligt, tenderar man dock att bli bortglömd så när det är dags att betala så man måste ha lite marginaler. Ljudnivån blir ganska jobbig när lokalerna är fullsatta men de spelar i alla fall inte hög musik. Det är ganska trångt vid borden. Priserna är inte orimliga på något sätt, även om vissa specialimporterade öler är väldigt dyra. Men man bör vara vid kassa när man går till Belgobaren, annars blir det jobbigt.
Betyg: Fyra fläskiga belgiska drakar.
