Häromdagen vägde jag in mig på 105.8 kg och just nu svajar jag några hekto ovanför, så där som man gör från dag till dag. Det innebär att jag gått ner hela 30 kg sedan jag började räkna kalorier i början av juni. Jag hade absolut inte räknat med att det skulle gå så pass fort och lätt att komma ner i vikt. Jag har ju kämpat mot mitt midjemått sedan gymnasietiden och även om jag i omgångar lyckats dra ner mig i vikt har det aldrig tidigare varit så enkelt, trots att jag då rört mig mer.
En skillnad mot förr är att detta med kaloriräkningen är så enkelt. Det handlar bara om att räkna hur mycket man får stoppa i sig och ransonera intaget därefter, ungefär som att ha en dagsbudget. Du har så här mycket att göra av med - inte mer! Istället för att laborera med olika typer av "points" eller kvoter av det ena eller det andra räknar jag bara på hur mycket det jag äter är värt i måttet kcal och drar av det från min dagsranson - som just nu är 1910 kcal. Det finns folk som säger att det här är helt förkastligt eftersom man bara börjar tänka siffror när man ser på mat; och det ligger något i det. Man bara något litet, för här kommer nästa skillnad mot förr in...
Jag har alltid varit förtjust i att äta mycket och gott. Skillnaden mot förr är att jag är oerhört mycket mer road av matlagning och av att utforska smakkombinationer och upptäcka nya gastronomiska sensationer. Och det är nog en förutsättning för att det här ska fungera. Maten är inte min fiende. Den är min vän. Jag älskar mat. Jag vill äta så gott som möjligt inom den ram som kaloriräknandet ger. Jag vill inte bara ha bukfylla; varje måltid skall kännas som en triumf! De gör de sedan förstås inte - men ändå.
Om man äter tråkig mat så innebär kaloriräkning att man får äta tråkig mat - men mindre. Om man försöker äta rolig mat så innebär kaloriräkning att man får äta mindre mat - men den är åtminstone rolig! Och ekonomiskt blir faktiskt inte skillnaden, vad jag kan märka, så stor; det jag nu lägger på kvalitet gick förut åt till kvantitet och jag åt väldigt mycket mer halvfabrikat förut.
En del människor förutsätter, när de får höra om min snabba viktnedgång, att jag lever ett eländigt liv på spartansk kost, bara dricker vatten och tuggar vattnade grönsaker och aldrig unnar mig någonting. Sanningen är att jag äter bättre än vad jag någonsin gjort förut och det är liksom ingenting jag inte får äta - bara jag har koll på hur mycket jag stoppar i mig. Det är svårt att få in feta såser, ostar, mycket smör, bacon, tårta och annat som är synnerligen kaloririkt i dagsransonen. Jag har ätit minimalt med pasta sedan jag började räkna. Men får man bara äta annat gott så fixar det sig.
Här på Feta Draken finns recept och dryckestips. Jag äter och dricker det som visar upp här. Det är lite med poängen; sådant jag skriver om här går att äta och dricka medan man samtidigt går ner i vikt. Det är bara en fråga om mängd. Vill man gå ner i vikt ska man konsumera färre kalorier än vad man gör av med. Vill man hålla vikt ska samma värde in som går ut. Äter man mer än man gör av med går man upp. Allt detta gäller oavsett vad man äter och dricker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar