När jag letade efter ett bra och inte alltför dyrt vin till skagenröra snubblade jag över detta: Blanc Pescador. Det är ett spanskt vin, i skrivande stund ett nytillskott till Le Bolagets sortiment. Jag hoppas verkligen det får stanna kvar, för det visade sig vara ett mycket gott och lättdrucket vin och med svenska mått mätt är det ju heller inte övermåttan dyrt. Det kostar säkert en tia i Spanien, men... Hur som helst! Blanc Pescador är lätt, fruktigt, friskt och drar lätt mot gröna äpplen och honungsmelon. Kanske något av päron också. Det är lätt kolsyrat, precis som portugiskt Vino Verde inte sällan är och jag hade nog gissat att detta var just ett sådant vin om jag inte sett etiketten före provsmakning. Bolaget rekommenderar att det serveras vid 6-8 grader, så lite varmare än kylskåpskallt, och efter att ha testat det ett par gånger så nickar jag grötmyndigt och instämmer. Svalt ska det vara.
Pris 69 kronor på Bolaget [7915]. Och det är det definitivt värt. Absolut. Med två tummar upp.
En mycket trevlig historia som vi lärde oss receptet till på den senaste Tallink-kryssningen med destination Helsingfors. Jag har provat att göra den hemma, fast utan den stora dekorativa grapefruktbiten.
Det du behöver är:
4 cl Martini Riserva Rubino*
2 cl Martini Bitter*
En skvätt Angostura Bitter
4-6 cl(Indian?) Tonic Water
Bygg drinken i ett glas med is och rör runt försiktigt så allt blandas ordentligt. Kanongott. Rekommenderas å det varmaste.
Det finns ett problem med den här drinken och det är att få tag på ingredienserna. Martini Riserva Rubino är lagrad Vermouth och jag har banne mig aldrig sett den till försäljning någonstans utom just på Helsingforsbåten. Det är den överlägset godaste vermouthen jag smakat till dags dato. Likaså har jag inte sett Martini Bitter säljas någon annanstans heller. Den påminner om Campari men är mjukare.
Jag antar att man kan göra en drink som liknar Americano Bolognese genom att använda någon fyllig röd vermouth alternativt Dubonnet och Campari.
Dagens lunchexperiment! Kycklingfilé kryddad med "7 spices" (kryddblandning från mellanöstern), en färdigköpt blandning av ris, sesamfrön och diverse annat av märke Risenta, babaganoush (sevan), yoghurtsås på turkisk yoghurt med rökt paprikapulver, vitlökspulver, limejuice och tabasco. En klatt ajvar i mitten för färg och så lite babyspenat för det gröna. Hade mer spenat vid sidan om.
Och riktigt gott blev det, även om jag nog tycker tandoori är lite godare ihop med kyckling. Ris & Sesamblandningen får klart godkänt. Bra där, Risenta!
Jag fortsatte på Tandoori-linjen så senaste middagen blev strimlad rostbiff med denna krydda + extra paprikapulver, stekt i raps- och sesamolja. Till det jasminris med torkade tranbär. En röra av turkisk yoghurt med vitlök, svartpeppar och strimlad smörgåsgurka.
Inte dumt alls, men tandoori fungerar mycket bättre med kyckling. Yoghurtröran blev god men istället för en vitlöksklyfta för två personer (80 gram yoghurt in alles) var för mycket.
Experimentmat som blev väldigt bra! Kycklingfilé kryddad med tandoori (fanns att köpa som färdig mix på ICA),stekt i raps- och sesamolja. Jasminris med torkade tranbär. En sås på turkisk yoghurt, tabasco, limejuice och lite angostura bitters. Först tyckte jag att det hela blev ganska meh - men sedan, när alla grejor rördes ihop och smakerna kom samman i ljuv förening, då blev det jittegott.
Det här är en farligt god drink. Häromdagen, när jag, frau och kompis Michaela varit på Gnarly Burger och smort kråset larvade vi in på kött-och-fiskbarens bar och där erbjöd de sådana här. Den utomordentligt sociale bartendern erbjöd receptet när vi började tala om den. På hemmaplan lyckades jag på andra försöket få till rätt smak. Detta är receptet:
För två cocktails:
5 cl Frangelico5 cl Limoncello*4 cl Licor 438 cl citronsaft1 äggvita
Angostura bitters
Häll alla ingredienser utom bitters i en shaker utan is. Skaka kraftigt i cirka tjugo sekunder. Denna "torrskakning" är till för att få ett fint äggskum.
Addera is i shakern och skaka igen för att kyla ner. Sila upp i väl kylda glas. Stänk lite angostura på skummet för dekoration och extra krydda.
Njut. Det här är en riktig efterrättsdrink. Syrlig, jättesöt, nötig och pga ägget nästan lite krämig. Nomnomnom. :-)
* = Jag använde biostillas limoncello. Finns i bolagets beställningssortiment, importeras av Vinfabriken AB [87762].
Experiment som slog mycket väl ut. Kycklingfilé (150 gram/skalle), kryddad med Za'atar (lika delar sumak,timjan och sesamfrön) stekt i lite olivolja. Ugnstekta palsternackor med lite smör och persillade (250 g/skalle), babaganoush av märket sevan (en halv burk per skalle), tomat-och-löksallad (125 gram tomat & 75 gram lök per capita) och några oliver. Typ 500 kcal och knasigt gott. Vill ha igen.
Satt och googlade efter drinkar med den roliga italienska örtlikören Cynar (som innehåller kronärtskocka), som jag köpte en stor flaska av på Teneriffa. Av det jag fann inspirerades jag att komponera ihop en egen drink. Och se - den blev jättegod! Är utomordentligt nöjd med receptet.
5 cl Black Velvet (kanadensisk whisky)
2,5 cl Cointreau2,5 cl Cynar
Angostura Orange Bitters
Seehuusens Bitters
Skaka med is och sila upp i kylt glas. Njut. Observera dock att det är en rätt stadig drink.
En egentligen väldigt okomplicerad rätt... Men god som bara den! Jag och hustrun köpte oxfilé från ICA Maxis fyndlåda (Biff Rydberg-bitar), vilket är ett bra sätt att få tag på fint kött till reducerat pris. Köttet strimlades och fick ligga i Teriyakimarinad (färdigköpt) innan det stektes. Kokt jasminris, sugarsnaps och en rå äggula. Nomnom. Mat för en kung.
Sedan kan jag ju tillägga att Piccini Memoro [2392] är ett utmärkt vin till denna rätt.
När jag letade efter ett bra och inte alltför dyrt vin till skagenröra snubblade jag över detta: Blanc Pescador. Det är ett spanskt vin, i skrivande stund ett nytillskott till Le Bolagets sortiment. Jag hoppas verkligen det får stanna kvar, för det visade sig vara ett mycket gott och lättdrucket vin och med svenska mått mätt är det ju heller inte övermåttan dyrt. Det kostar säkert en tia i Spanien, men... Hur som helst! Blanc Pescador är lätt, fruktigt, friskt och drar lätt mot gröna äpplen och honungsmelon. Kanske något av päron också. Det är lätt kolsyrat, precis som portugiskt Vino Verde inte sällan är och jag hade nog gissat att detta var just ett sådant vin om jag inte sett etiketten före provsmakning. Bolaget rekommenderar att det serveras vid 6-8 grader, så lite varmare än kylskåpskallt, och efter att ha testat det ett par gånger så nickar jag grötmyndigt och instämmer. Svalt ska det vara. 
