Sött och syrligt och jättegott: Lemon Curd

Det här är verkligen inte hälsokost, men gott är det! Sött, syrligt - smakar som foxkola i krämform, redo att kladdas över ditt rostade bröd. Receptet har jag fått ifrån tasteline.com. Curden var förvånansvärt lätt att göra. Jag hade egentligen inte tänkt laga till någon alls men kom på att jag hade två citroner i kylskåpet och allt annat fanns också på plats. Du behöver:

Ingredienser
100 gram smör
2 st ägg
2 dl strösocker
1½ citroner

Tillagning
Riv citronskalet och pressa saften ur citronerna.
Hetta upp citronskal, citronsaft, 1 dl socker och allt smör i en kastrull tills allt löst sig.
Efter att allt löst sig, ta kastrullen av spisen och låt svalna lite.
Vispa ägg och 1 dl socker, vispa ordentligt (jag vispade nog för lite).
Häll ägg-och-socker-vispen långsamt ner i kastrullen under omrörning.
Sjud på svag värme tills krämen tjocknar. Det får absolut inte koka.
Häll upp på burk, låt svalna, sätt på lock.

Hållbarheten är inte lång, receptet anger till 10-12 dagar.

Jag räknade ut att kaloriinnehållet på denna Lemon Curd borde ligga någonstans runt 350 kcal/100 gram.

Prisvärd Salsiccia 78%

Gratisreklam för ICA! Det här är en mycket god korv. Kötthalten är hög och kryddningen utmärkt. Vi har ätit den ett par gånger och korven fungerar alldeles förträffligt stekt i skivor tillsammans med stekta körsbärstomater, ugnsstekt potatis och saftig surkål eller inlagd rödkål.

Paketet med 240 gram korv kostar 22,95 hos min lokala ICA-handlare.

200 kalorier per hundra gram. 

Emborg Danablu Grädd

Jag hade ingen lust att äta morötter till mellanmål igen. Lyckligtvis fanns det i kylskåpet kvar 50g Emborg Danablu Grädd som hustrun hade till sin middag häromdagen. Så, jag åt upp den! Och vilken god och smakrik ost! Hårig! Nästan på gränsen; hade den varit lite starkare hade jag inte tyckt om den. 

En riktig mögelostfantast tycker antagligen sådant här är för amatörer men det var fullt tillräckligt för mig.

Emborg Danablu Grädd är en ost med mögelkultur av Roquefort-typ. 390 kcal per hundra gram. Således gick mitt lilla mellanmål på 195 kalorier + 70 för de lätta dinkelkexen. Helt okej för ett mellanmål och dessutom var det riktigt gott. 

Vaniljkvarg

Om man som jag måste gå ner i vikt och därför är strikt med kaloriintaget, men ändå vill ha en efterrätt ibland, så finns ju trevliga saker som jordgubbar, blåbär, konserverade päron m.m.  Men om man vill ha något till dem, då är ju klassikern grädde utesluten och även om det finns hyfsat mager vaniljglass, så kanske det finns något nyttigare?

Mitt förslag är att man öppnar en burk vaniljkvarg. Det är alltså ett slags smaksatt färskost. Här på bilden råkar det vara Arlas "Kesella" eftersom det fanns hemma men det finns flera andra märken. Vaniljkvargen smakar förstås vanilj, vilket knappast är en överraskning. Det finns en liten strävhet i den och syra tillsammans med en lätt sötma. Jag har provat den med inlagda persikor och päron från Del Monte och med mina egna, kryddiga inkokta päron och kan intyga att de går mycket bra ihop. Jag ska inte ljuga och säga att det är lika gott som fin vaniljglass och grädde, för det är det inte, men det är gott nog. 

140 kalorier per 100g. 

Finca Las Delicias

Från El Salvador kommer kaffet Finca Las Delicias. Jag köpte det på Himalaya i Söderhallarna och för 79 kronor per 250 gram är det i mina ögon väl dyrt. Det är dock ett mycket gott kaffe, i samma klass med de fina sorterna från Espressohouse [se denna post]. 

På etiketten presenterar det sig som "Ett rasande elegant kaffe med en krämig munkänsla och len karamellsötma. Dovt, kryddiga aromer och mjuk fruktighet från El Salvadors vulkankryddade jord. Lika genialt till brygg som espresso".

Jag gjorde en Chemex-bryggning på det och instämmer till fullo i att det är lent, att man känner en ton av karamell - bränt socker alltså - och en aning av någon krydda. Gott! Men så rasande elegant att det motiverar det mycket högre kilopriset jämfört med Espressohouse-sorterna är det inte.

Bönor från Espressohouse

Bryggningsmetoden är en sak. Bönorna en annan. Jag har druckit vanligt "fulkaffe" i ökande kvantiteter sedan 16-årsåldern och de senaste tio åren har jag i omgångar köpt små kvantiteter bönor och malt själv hemma. Men det var i somras som jag och hustrun verkligen trillade dit på "finkaffe". Allt har sitt pris och i fallet kaffe handlar det om penningar. Bättre kaffe är inte gratis. Dessutom finns det inte på ICA eller COOP. Jag köper numera mitt kaffe från Espressohouse och har precis börjat nosa på sortimentet Himalaya-kedjan.

Espressohouse har ett enda ställe i Stockholm där de handbrygger och man kan få Chemex eller Hario, och det är i Hötorgshallen. Men många (alla?) deras caféer säljer bönor. Och de har följande sorter som jag har provat:


Lubanda - från Tanzania. Syrligt och sött.
Monte Allegre - från Brasilien. En lätt ton av mjölkchoklad och nötter.
San Lorenzo - från Guatemala. Lent och med apelsinsyra.
Sidamo - från Etiopien. Lent och med en ton av vanilj och jordgubbar.


Det finns en sort till i deras sortiment, Monte de Dios från Honduras, men den har jag inte smakat ännu. De fyra ovan är dock alla fantastiskt goda och väl värda pengarna. De tar 79 kronor för 340 gram kaffe.

V60 Hario

Jag bloggade tidigare om Chemex. V60 Hario är ett annat system för bryggning. Det påminner om klassisk melitta-bryggning men det finns skillnader. V60-filterhållarna har ett stort hål i botten istället för ett litet hål i sidan. Filtren man använder är spetsigt koniska. Genomströmningshastigheten blir därför snabbare än i en melitta-bryggare. 

Efter att ha sköljt bort papperssmak och damm från filtret med hett vatten - vilket också värmer filterhållaren och koppen/kannan under - häller man medelgrovt malet kaffe i filtret. Proportionen kaffe/vatten varierar förstås efter recept och smak men 1 del kaffe och 15 delar vatten fungerar, ex 20 gram kaffe och 300 gram vatten. 

Själva bryggningen går fort och är inte komplicerad om man inte vill krångla till det med en massa nördiga små knep. Man slår först på en liten skvätt vatten och låter det reagera med kaffet i cirka 30 sekunder. Efter denna s.k "blomning" slår man helt enkelt på den uppmätta vatten mängden (eller kollar så man inte överfyller koppen/kannan) med vatten som man häller på i cirkelrörelser från mitten och utåt. Detta görs med fördel med en vattenkanna med lång smal pip, så att vattnet kommer i ett begränsat men stadigt flöde. Tanken med rörelsen är att kaffet ska sjunka ihop och vattnet flöda igenom det jämnt.

Jag har provat att göra sådant här kaffe med vanliga mellanrostade "fulbönor" från Arvid Nordquist och då smakar det lite bättre än om jag gör det i en vanlig melitta-automatbryggare, så metoden har betydelse för kaffets smak. Men det blir givetvis mycket godare om man använder finare bönor som är ljusrostade eller ljust mellanrostade. 

Chemex

Bild av WormDog1 - deviantart

Det drick sanslösa mängder kaffe i det här landet - men det mesta av det är, om vi ska vara ärliga, inte särskilt bra kaffe. Gott kaffe ska inte smaka bränt eller beskt. Det ska vara aromatiskt, smakrikt och man ska kunna dricka det utan att ha i sötning och mjölk eller grädde. För gott kaffe krävs då givetvis bra bönor av hög kvalitet och de ska ju helst malas precis innan tillredning - och sedan finns det ju metoder som är bättre än andra för att få fram kaffets smak och doft. Än så länge har jag inte stött på något bättre sätt än Chemex. Vad är då det?

Chemex-metoden och dess klassiska bryggare uppfanns och designades 1941 av Peter Schlumbomh. På bilden ovan ser man hur bryggaren (eller kannan) ser ut - som något från ett laboratorium. Fördelen med denna glaskanna är förstås att den inte på något sätt "smakar av sig" på kaffet. I kannan sätter man en filterstrut med extra tjocka filter som ska filtrera bort oljor och orenheter ur kaffet. Man sköljer med hett vatten bort damm och papperssmak från filtret och förvärmer så kannan. Sedan slår man bort sköljvattnet, häller grovmalet kaffe i filtret och sedan häller man relativt långsamt i vatten... Det är lika bra jag delar en youtube-video som visar hur det går till. Den gode baristan säger dock fel i videon. Han brygger på 40g kaffe, inte 400.



Vad man använder för bönor är givetvis oerhört viktigt och även om du kan göra Chemex på vanligt mellanrost- eller mörkrost från din lokala livsmedelsbutik så får du bättre smak om du använder något typ av ljusrostat kaffe där man inte försökt bränna bort smaken av bristande kvalitet med extra rostning... Det innebär att man antingen måste ha tillgång till något mer exklusiv kaffehandel som för eller kan ta in sådant kaffe - eller så får man köpa via postorder. Där jag bor finns flera enorma livsmedelsaffärer och ingen har öht något ljusrost i sortimentet. Jag köper mitt kaffe på kedjan Espressohouse. Vilka bönor jag dricker ska jag blogga om senare.

Länk till Företaget Chemex
Länk till Baristashoppen som säljer Chemex, kaffe och andra kaffeprylar

BrewDog Zeitgeist

Jag gillar öl. Med öl menar jag inte styggelser i form av Spendrups, Falcon eller Norrlands Guld utan tunga belgare och bittra bitter. Det här är ett skotskt öl, trevligt nog på bara 147 kalorier per flaska om 33 cl, som går utmärkt till kött. En flaska kostar 18,50.

Bolaget beskriver smaken på BrewDog Zeitgest "An ideosyncratic black lager" som "Nyanserad, smakrik öl med rostad ton, inslag av kryddor, pumpernickel, kaffe, soja och apelsinchoklad." Jajemen. Jättegod.

Nr 1578 - länk till systembolaget sida.

Mulderbosch Chardonnay

Mulderbosch Chardonnay från Sydafrika är tveklöst det godaste vita vin jag vet. Det klår, enligt mina smaklökar, alla de betydligt dyrare viner som jag slantat upp för genom åren. För 119 kronor flaskan är det inte billigt - men det är värt det. Bättre dricka lite Mulderbosch varannan vecka än något annat varje vecka! Bolaget rekommenderar till fågel, gris och fisk men jag bedyrar: det fungerar alldeles utmärkt till kött, räkor och ostar också! Det här är en riktig fullpottare.

Bolaget beskriver smaken som "Nyanserad, fruktig, balanserad smak med fatkaraktär, inslag av tropisk frukt, vanilj, nötter och citrus". Det är en rimlig tolkning.

Nr 6006 - länk till systembolagets sida.

Penfolds Koonunga Hill Chardonnay

Penfolds Koonunga Hill Chardonnay är ett utmärkt vitt vin för 89 kronor flaskan. Systembolaget menar att det passar till fågel (kyckling), fisk, skaldjur och griskött och jag kan intyga att det är jättegott tillsammans med rökta räkor - men det går precis lika bra till nötkött. Bolaget beskriver smaken som "Torr, mycket fruktig smak med tydlig fatkaraktär, inslag av päron, brynt smör, ananas och grapefrukt" och det känns rimligt.

Jag har också använt vinet i lagen till mina Tokigt goda inkokta päron. 

Nr 6463 - Länk till systembolagets sida

Tokigt goda inkokta päron

Det här är en rejäl efterrätt! Receptet, som ursprungligen heter "Inkokta päron med stjärnanis, kanel och citron" är tagen från Allt om Mats kokbok "Nyskördat". Jag har dock bytt ut strösocker mot rörsocker. De kryddiga päronen borde passa fantastiskt till vaniljglass. Själv har jag ätit dem med vaniljkvarg och det var riktigt, riktigt gott. Jag kategoriserar päronen som en efterrätt och en inläggning, deras hållbarhet i kylskåp anges till "upp till 1 år" - ett halvår om man öppnar burken ofta. Det behövs för övrigt en stor burk som rymmer päron och över en liter vätska...

Ingredienser
1 kilo päron, ex Conference
1 vaniljstång
1 liter vatten
6 dl rörsocker
2 dl torrt vitt vin*
1 citron, rivet skal och saft
4 stjärnanis
2 kanelstänger

* = jag har använt Koonunga Hill Chardonnay (nr 6463) och det har fungerat utmärkt.


Klyv vaniljstången på längden. Blanda vatten, socker, vin, citronskal och -saft, vaniljstång, stjärnanis och kanelstänger i en gryta.

Skala päronen men låt skaftet vara kvar. Lägg päronen i lagen och koka upp. Sjud försiktigt under lock ca 6 minuter.

Ta grytan från plattan och låt päronen svalna innan de läggs över i en väl rengjord burk med tätt lock. Häll över lag så att päronen täcks helt. Låt svalna, förvara i kyl.

Mysko inlagda jordgubbar

Okej. Det här receptet på inlagda jordgubbar som förslagsvis äts till vaniljglass (vi åt vaniljkvarg istället) ger dig någonting som smakar riktigt, riktigt skumt. Det är inte äckligt, tycker jag - men det är inte en lätt och okomplicerad smak. Den är på gränsen. Jag vet inte om jag gillar det. Jo. Nej. Kanske. Mysko. 

Ingredienser

1 liter färska jordgubbar
2 tunna skivor färsk ingefära
6 svarta pepparkorn
2 kryddnejlikor
1 kanelstång
1 kryddmått kardemumma
1.75 dl jordgubbsvinäger*
1.75 dl socker
1.75 dl vatten
1 kvist med färsk mynta

Blanda jordgubbsvinäger, vatten och socker i en kastrull och koka upp. Lägg mynta, ingefära, jordgubbar och kryddor i burk (jag hade två små burkar, en stor hade kanske varit bättre). Häll den kokande vätskan i burken. Sätt på lock, låt svalna till rumstemperatur och stoppa sedan i kylskåpet. Låt stå minst 8 timmar innan du äter.

* = Jordgubbsvinäger verkar inte gå att få tag på i vanliga livsmedelsaffärer där jag bor, så jag gjorde egen genom att låta 250g jordgubbar (använde frysta), delade i bitar, dra i 5 dl vitvinsvinäger över natten i rumstemperatur. 

Inlagd rödlök är gott

Eftersom jag numera räknar kalorier och har ett begränsat antal att sätta i mig på en dag innebär det av vissa saker går bort. Bland annat feta såser till kött. Återstår att försöka hitta mindre fläskiga alternativa såser och tillbehör. Det var i jakten på just tillbehör som jag började pröva mig fram med olika inläggningar. Det här receptet visade sig snabbt leverera ett alldeles utmärkt tillbehör. Rödlök blir jättegott när man lägger in den. Receptet är inget märkvärdigt. Det är en typisk 1-2-3-inläggning (1 del ättikssprit, 2 delar socker, 3 delar vatten). Jag har dock bytt ut det ursprungliga vita strösockret mot rörsocker, för det är godare.

Ingredienser

4 normalstora rödlökar
1 dl ättikssprit 12%
2 dl rörsocker
3 dl vatten
1 tsk senapsfrön
2 st lagerblad

Koka upp lag på ättikssprit, rörsocker och vatten och låt svalna lite. Skiva löken (små bitar är lättare att proppa burken full med) och lägg ner i lämplig burk tillsammans med lagerblad och senapsfrön. Häll lagen i burken tills allt är täckt (en del lök flyter dock upp till ytan - ignorera detta). Förslut, låt svalna och låt den sedan mogna någon eller ett par dar i kylskåp innan den tas fram för att ätas. Smaklig spis!

Feta Draken är återuppstånden

Feta Draken är tillbaka från de döda - återuppstånden och förvandlad! Nu är den inte en fotoblogg utan istället viger jag den till ämnet mat och dryck. På grund av medicinska skäl som jag inte har lust att närmare gå in på har jag blivit nödgad att lägga om mina levnadsvanor för att gå ner i vikt. Det går riktigt hyfsat men en bieffekt av att jag inte längre ger mig själv tillåtelse att äta och dricka vad jag vill, när jag vill, är att jag blivit tämligen besatt av mat. Det man inte får, vill man ha desto mer. Men mat är inte min fiende - mat är min vän! Jag får fokusera på det som är gott och satsa på kvalitet istället för kvantitet. Mitt intresse för matlagning och saker som smakar gott har aldrig varit större än vad det är nu.

På den här bloggen kommer jag skriva om allt möjligt som har med mat och dryck i alla varianter. Jag kommer blogga om inläggningar och efterrätter, om kaffe och vin, om varma och kalla rätter. Jag kommer blogga om matställen jag besöker och jag kommer dela recept.

Med vänlig hälsning / Jonatan