Bryggningsmetoden är en sak. Bönorna en annan. Jag har druckit vanligt "fulkaffe" i ökande kvantiteter sedan 16-årsåldern och de senaste tio åren har jag i omgångar köpt små kvantiteter bönor och malt själv hemma. Men det var i somras som jag och hustrun verkligen trillade dit på "finkaffe". Allt har sitt pris och i fallet kaffe handlar det om penningar. Bättre kaffe är inte gratis. Dessutom finns det inte på ICA eller COOP. Jag köper numera mitt kaffe från Espressohouse och har precis börjat nosa på sortimentet Himalaya-kedjan.
Espressohouse har ett enda ställe i Stockholm där de handbrygger och man kan få Chemex eller Hario, och det är i Hötorgshallen. Men många (alla?) deras caféer säljer bönor. Och de har följande sorter som jag har provat:
Lubanda - från Tanzania. Syrligt och sött.
Monte Allegre - från Brasilien. En lätt ton av mjölkchoklad och nötter.
San Lorenzo - från Guatemala. Lent och med apelsinsyra.
Sidamo - från Etiopien. Lent och med en ton av vanilj och jordgubbar.
Det finns en sort till i deras sortiment, Monte de Dios från Honduras, men den har jag inte smakat ännu. De fyra ovan är dock alla fantastiskt goda och väl värda pengarna. De tar 79 kronor för 340 gram kaffe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar