Den trevliga aperitifen Aperol visade sig gå fruktansvärt bra ihop med Mediterranean Tonic Water från Fever-Tree. Jag köper det senare på The English Shop i Söderhallarna men för er som bor för långt bort från denna trevliga affär kan världens bästa Tonic Water inhandlas via deras webshop eller från exempelvis Barkonsult.
4 cl aperol och en halv flaska Fever-Tree i ett vinglas med is = underbar sommardricka!
Glaset på bilden är förresten ett Bohemia Crystal Provence inhandlat via Amazon.co.uk. Jättetrevliga glas att ha som omväxling till de vanliga höga, helt odekorerade vinglas som dominerar marknaden fullständigt just nu.
Och med denna post avslutar jag maj månad på Feta Draken.
Jomenvisst! Där satt den - igen! Nu inser jag att jag borde ha skurit upp mackan och visat ett tvärsnitt, så att man ser innehållet i den ordentligt, men... Ja, man lär sig. Hur som: denna smörgås, återigen med Wasa Surdeg Lantbröd, rockar loss på någonstans 550-600 kcal.
På de två undre brödskivorna (den översta är bara lock och läggs på sist) brer man ett tunt lager senap. Vi använde dragonsenap från Edmont Fallot. Jag hittade den i Hötorgshallen. Annars kan man nog ta vanlig dijonsenap och krydda med lite dragon. Ovanpå senapen, på de två brödbitarna, fördelar man skivor av ett maltvinäger-picklat ägg [se här]. Sedan har jag, på denna macka, cirka 100g rökt karré som stekts kort på hög temperatur så den dragit ihop sig.
En riktigt god och smaskig middagsmacka!
Det är ju bara genom att experimentera - provsmaka - som man verkligen kan upptäcka vad man gillar och inte. Den här drinken visade sig, dessvärre, vara mysko på ett inte helt aptitligt sätt. Jag fick idén till den när jag såg en (medveten) felstavning av skådespelaren Benedict Cumberbatchs namn och kort därpå stötte på drinken Cabaret - som innehåller gin, bénédictine, torr vermouth och angostura.
Jag gjorde gurkgin genom att låta 1/4 gurka, skalad och delad i småbitar, dra i gin (Star) i en vecka. Resultatet: gin som smakar söt gurka.
Jag följde sedan receptet för att göra en Cabaret:
1 uns (3 cl) gin3/4 uns torr vermouth1/4 uns Bénédictine2 skvättar Angostura
Kombinationen med gurkgin, bénédictine, torr vermouth och angostura var dock ingen höjdare alls. Det smakar ärligt talat skitunderlig. Låt bli detta. Slösa inte bort dyra droppar på detta, även om namnet på drinken är kul!
Uppdatering 29/6: Inte för att jag tror att jag kommer göra något mer gurkgin, men en rätt trevlig smakkombination är faktiskt gurkgin och 7up! Först smakar det gurka, sedan kommer läskens smak, sist en liten alkoholkick från ginet. Inte dumt alls!
I går firade jag och hustrun vår bröllopsdag. Följaktligen snålades inte med pengar eller tilldelning av kalorier. Jag vill inte ens fundera på vad hela kalaset brakade loss på - men gott som bara den blev det!
Huvudrätten blev en modifierad "Snabb och enkel pasta med oxfilé" från Tasteline.
För två personer:
150 gram strimlad oxfilé1 vitlöksklyfta120 gram champinjoner1½ msk soltorkade tomater1 dl vispgräddesmörsalt och pepparbandspagetti (koktid 6 min)
Strimla oxfilén, kvarta champinjonerna, hacka upp de soltorkade tomaterna. Koka upp vattnet till spagettin och hetta upp stekpannan. Släng i pastan i vattnet samtidigt som du förpassar oxfilén till pannan. Pressa i vitlöken över oxfilén och rör om. Fräs, tillsätt sedan champinjoner. När de fått lite färg lägger du i soltorkade tomater och häller över grädde. Rör om och smaka av med salt och peppar. Köttet borde vara klart samtidigt som spagettin.
Otroligt gott. Och det blir inte ett dugg sämre av att vi drack utsökt vin till - Amarone della Valpolicella 2010 [32145]
Ja, drinken heter så tyvärr. Och det är en märklig historia. God - men lite suspekt smakkombination.
2 cl Tequila2 cl Aperol2 cl Gul Chartreuse2 cl limejuice
Originalreceptet föreskriver Mezcal men i brist på sådan tog jag fintequila (Agave de Oro, 86341). Jag avråder starkt från alla typer av billig fultequila med bismak av oljeprodukter.
Gul Chartreuse går inte att köpa i Sverige. Jag köpte min flaska på Kanarieöarna. Ska hålla utkik efter mer när jag åker till London i sommar. I brist på gul kan man använda grön Chartreuse (606) - men den är både starkare och örtigare.
Aperol är den trevliga blodapelsin- och rabarbsmakande aperitif jag bloggade om igår, [här].
Limejuicen är helt klart en viktig ingrediens i den här drinken, men jag är lite osäker på om det inte är för mycket av den. Det vore kanske bättre att minska ner mängden lime till hälften. Ska prova det vid tillfälle.
Hur som: skum vuxendricka. Inte oaptitlig - men inte helt publikfriande.
Ännu en sådan där dryck som jag i yngre dagar med största sannolikhet hade avfärdat som odryckbar men numera - med mognare smaklökar - tycker är riktig god. Vi talar Aperol. Vi talar blodapelsin, rabarb och kinin. Sött och bittert samtidigt.
Aperol [729] är en aperitif (det står till och med på flaskan) med relativt låg alkoholhalt (11%). Den används ofta i kombinationer med något annat. Jag ska här erkänna att jag än så länge bara provat den ren on-the-rocks och tillsammans med mousserande vin i ett slags variant på "Kir Imperial" (vilket för övrigt är en jättegod drink med hallon- och björnbärslikören Chambord [89746]). Det smakade inte dumt alls. Jag ska givetvis testa den med tonic water och i drinkar också. En jag definitivt ska testa, eftersom jag till äventyrs har en flaska gul Chartreuse hemma (köpt på Kanarieröarna, går inte att få tag på via systembolaget) är "Naken och Berömd", som består av:
2 cl Tequila2 cl Gul Chartreuse2 cl Limejuice2 cl Aperol
Återkommer med rapport när denna drink är testad!
Det här receptet är taget från Jonas Crambys bok "Mackor - 100 klassiska sandwichar från Reuben till Po'Boy". Såsen är enkel att göra men det tar sin tid att koka ner den till rätt konsistens.
Du behöver:
2 torkade ancho-chili1 tub (200g) tomatpuré3½ dl vatten2 tsk rökt paprikapulver1 tsk vitlökspulver1 dl vitvinsvinäger1 dl strösocker1 tsk worcestershiresåsSalt och peppar
Tillagningen är enkel. Rensa anchosarna från stjälk och kärnor. Jag rev dem sedan i mindre bitar. Ner med allt utom salt och peppar i en kastrull, koka upp och låt sedan puttra tills man kokat ner alltihop till bra ketchupkonsistens. Låt svalna och mixa sedan slätt (kör hårt i blendern). Smaka av med salt och peppar.
Jag blev oerhört nöjd med smaken på den här ketchupen. Nu ska den testas på olika maträtter och den inspirerar mig till att börja experimentera med andra ketchuprecept!
Dagens lunch. Dagens utsökt goda lunch. Dagens löjligt kalorisnåla lunch, med tanke på hur stor portionen var! Vi talar om straxt över 300 kcal.
Vad det är? Jo: ett halvt kilo av ICAs ekologiska surkål, kokt i en dl vitt vin, tre dl vatten, en matsked vitvinsvinäger, saften av en pressad citron, kummin och lite mejram och en tärning hönsbuljong. Till detta 50 gram rökt, tysk skinka, knappt ett hekto spetspaprika, cirka 60 gram schalottenlök - kryddat med generöst med paprikapulver.
Hur gott som helst.
Ja, det har blivit en del smörgåsar på sistone. Det är kul att variera sig och som det fanns rostbiff och skinka kvar sedan tidigare måltider och vi behövde bli av med dem så blev dagens middag en makalös macka.
På en halvbaguette breddes ett lager mumsig basilikasenap från Edmont Fallot. Ovanpå detta lite soltorkad tomat och sedan cheddarost, rostbiff och rökt skinka. Vi vägde av så att hela mackan gick på ungefär 700 kcal.
Senapen är smakrik men inte frän och basilikan går väl ihop med soltorkad tomat. Överdosera inte, vi hade bara 12 gram per macka och det var alldeles lagom. Likaså är det bra om cheddaren inte är för potent.
På lördag ska vi iväg på en liten utflykt och planen är att ta med ett par extravaganta mackor. Det här är en prototyp som fick bli dagens lunch. Lördagsmackan kommer bli lite annorlunda - förhoppningsvis ännu godare. Prototypen blev nämligen riktigt, riktigt god.
Brödet är Wasa Surdeg Lantbröd, samma som till gårdagens burgare.
På detta lite vedrökt karré som jag köpte nere på ICA Maxi i morse. Jag stekte det lätt innan det lades på mackan.
På smörgåsen är det gul lök som stekts i några droppar agavesirap, röd paprika som stekts i samma panna, några bitar smörgåsgurka och så en dressing gjord av tre sorters senap (Lasses grillsenap, Grey Poupon gammeldags och samma märkes vanliga Dijonsenap)+ lite HP-sås och en skvätt Worcestershiresås.
Resultatet: En fantastiskt god macka med massor av härlig smak!
Dålig bild, men det viktiga är innehållet! Den ursprungliga Brainstorm-drinken görs på irländsk whiskey. Då jag inte äger någon sådan fick det bli Bulleit Bourbon i glaset istället och därför kallar jag den här historien för Murrican Brainstorm istället.
4 cl Bulleit Bourbon (570).2 cl Bénédictine (602)2 cl Noilly Prat (8610)
Skaka eller rör med is och servera i cocktailglas. Gott och lite mysko. Kryddigt och lite sött.
Bénédictine är en söt, örtig klosterlikör. En av de första likörer jag öht stiftade personlig bekantskap med, skall tilläggas. Det är väl ungefär tjugo år sen, tror jag. Hur som: Bénédictine går utmärkt att dricka ren, men helst kyld, i små likörglas som avec till kaffe. Mycket smak i den.
Ja, det ser kanske inte som något från donken eller Max eller så där - men det är en hamburgare, typ, och den blev väldigt, väldigt god. Den rockade loss på drygt 600 kcal. Svårt att säga exakt.
Vad består den av?
Brödet är Wasa Surdeg Lantbröd, rostat. Köttet är Steak Haches - nötfärsbiffar - från Picard. Osten (på den översta köttfärsbiffen) är en skiva Burger Cheddar från Castello.Gurkan som gömmer sig under den mellersta brödbiten är några bitar Felix Smörgåsgurka.Ketchup finns på, också den från Felix. Ekologisk.Senapen är Lasses Eldiga från Ålands Senap. Och på brödet finns också lite av den grymma BBQ-såsen [här]!
Det här var första gången vi testade såväl Wasa-brödet som nötfärsbiffarna från Picard. Båda får klart godkänt, så det får nog bli burgare snart igen! Namnam!
Jahopp - men ett litet drinktips kan jag ändå komma med! Drinken heter Applause och den kommer ifrån Absolut Vodkas enormt omfattande sida med drinktips absolutedrinks.com. Ja, de har en massa recept som inte innehåller deras vodka. Applause är en av dem. Den består av:
2 delar gin1 del dry vermouth1 del vit Crème de Menthe1 skvätt Curacao Orange
Receptet föreskriver att grejorna bara hälls i ett kylt glas, vilket jag tycker låter urkorkat. Klart drinken ska vara rejält kall! Så rör eller skaka den i is, precis som man brukar göra.
Jag använde förstås min hemgjorda Crème de Menthe och den är ju inte direkt vit utan snarare ljusbrun. Har man en fabrikstillverkad, klar mintlikör lär denna drink bli tämligen ofärgad. Min blev istället gulaktig. Jag använde ofärgad triple sec eftersom jag inte har någon Curacao Orange. Cointreau går lika bra. Kör man med vit Crème de Menthe men använder blå Curacao istället för ofärgad, torde resultatet bli ljusblått. Använder man grön Crème de Menthe blir nog applåden grön också. Så variationsmöjligheter finns.
Lagom storlek var 4 cl gin, 2 cl dry vermouth, 2 cl Creme de Menthé - det blir en rätt stadig historia, ändå -och en liten kaffesked med cointreau.
Smak - först gin. Det smakar gin. Sedan kommer en märklig blandning av subtila kryddor från vermouthen och en behaglig mintighet från ni-vet-vad. Gillar man inte alls mint kommer man tycka Applause smakar tandkräm - men det tycker inte jag den gör. Triple Sec ger en liten, behaglig apelsinton också. Klart godkänd, frisk och lite speciell drink, detta.
Det händer som ni märker inte mycket på bloggen just nu.Det beror inte på att jag och hustrun slutat äta eller något sådant, däremot har det inte funnits så mycket tid och energi över till kreativt experimenterande med mat och dryck. Vi återanvänder gamla beprövade recept och det finns ju ingen anledning att tjata om samma saker gång på gång. Vad gäller kaloriräknandet och viktnedgången har det varit upp- och ner med utplaning på sistone. Jag ligger och harvar på c:a 95 kg sedan en tid tillbaka. Målet är ju att gå ner mellan 10 och 15 kg till, vi får se hur det går. Semestrar, fester, bjudningar och diverse andra tillfällen då det ätits för mycket har det varit rätt gott om på sistone och fler väntar så det är mycket "ett steg fram och ett tillbaka" just nu. Så länge jag inte går upp mer än högst tillfälligt är jag glad.
På bilden: Premier Päronsoda. Smakar som... all annan päronsoda. Men burken är ju fin.
Jag har ingen aning om den här kombinationen har ett namn, men den är god och det råkar vara en av de första drinkar jag stiftade bekantskap med under min sena tonårstid. Söt, vit vermouth och sedan grape tonic eller grappo - helst kylt och med is. Kombinationen med den söta vermouthen och grapefruktdrickans speciella smak är verkligen mycket lyckad. Proportionerna mellan ingredienserna beror förstås på hur stark och kryddig man vill ha sin drink. Själv tycker jag det är rätt lagom med att slå 5-6 cl vermouth i ett högt glas och sedan toppa det med grapefruktdrickan.
Det finns många sorters söt, vit vermouth. Den jag senast provade att göra den gamla godingen på var Perlino Bianco (8178), en nykomling på systemet.
"Kryddig, mycket söt smak med inslag av päron, malört och vanilj."
Den smakade som den skulle och den var inte dyr heller.
Söt vermouth dricker man vanligen ren och kyld (eller on the rocks) som aperitif eller så använder man den som drinkingrediens.
På grund av diverse anledningar har det inte blivit så mycket experiment med matlagningen på sistone, därav det sinande flödet av bloggposter här på Feta Draken. Men jag kan ändå rapportera att jag för ett par dagar sedan köpte en Mokabryggare på Ikea. En Rådig 3-koppars för 149 kr. Den är prövad.
Mokabryggaren är en slags fattigmans espressomaskin. Den har givetvis inte maskinens höga ångtryck men producerar ett kaffe som påminner mer om espresso än press- eller bryggkaffe. Man fyller undertanken med vatten och filtret med rätt så finmalet kaffe och så värmer man på köksplattan till dess vattnet ångat upp i överkannan.
Första försöket med Rådig-bryggaren laddad med Paez Tierradentro blev rätt vidrigt, faktiskt. Men jag tror jag överdoserade, för jag vägde inte kaffet så noga. Men försök två, med Monsoon Malabar och mängden kaffe i förhållande till vattnet ungefär 1:12 blev betydligt bättre så jag tänker inte slänga mokabryggaren i skräpkammaren. Här ska testas vidare. Inte för att kaffet egentligen blir godare än bryggkaffe i Hario eller Chemex, utan därför att det ger lite variation. Uppdatering 19/5: Efter ett antal experiment har jag nu slutit mig till att det bästa är att använda samma 1:15 proportion mellan kaffe och vatten som jag använder vid Hariobryggning. Således: 11 gram finmalet (men inte maximalt finmalet) kaffe och 160 gram vatten för trekopparskannan. Det generar två espressokoppar med moka.
Dags för ännu en trevlig drink i kategorin Brown Booze (ser ut som andra bruna drinkar, därför ingen bild på den) - nämligen THE GODFATHER. Den innehåller två ingredienser: obestämd skotsk whisky och likaså obestämd amaretto. Använd vilken sort som helst. Eftersom jag just nu inte är särskilt "inne" i whisky så har jag bara en sort hemma och det är Famous Grouse (438). Som olika sorters whisky smakar väldigt olika kan Gudfaderns smak självklart variera enormt - men jag skulle nog undvika att använda en mycket dyr sort. All amaretto smakar sedan heller inte likadant även om det genomgående självklart är mandelsmaken - oavsett om amaretton är gjord på mandel eller något annat, ex aprikoskärnor. Den jag blandade Gudfar på är Amaretto di Saschira (80232) från Luxardo, som är en äkta mandelamaretto.
Det finns också flera olika recept på The Godfather. Jag följde det i Morbergs Grogg, drinkar och Cocktails som föreskrev 4 cl whisky och 2 cl amaretto, ett 2:1 förhållande alltså. Men det finns andra som säger att det ska vara lika delar och de som har ännu mer whisky i förhållande till amaretto. Klart är att det finns en risk att amaretton dödar whiskyn ifall den senare inte har tillräckligt mycket smak, för mandel har starkt genomslag. Jag tyckte själv att 2:1-förhållandet var bra. Drinken smakade whisky med trevlig eftersmak av björnklister. Gott!
Ska man skaka eller röra Gudfadern? Jag rörde. Vissa recept säger skaka. Men det är ju en klar sprit, så det finns egentligen ingen anledning att grumla den i onödan och har man bara rejält med is i tumbler-glaset man bör dricka den ur så blir den tillräckligt kall ändå. Vill man ha sin gudfar riktigt, riktigt kall ska man förstås skaka den. Och så kan man självfallet ha spritflaskorna i kylen innan. Men... Det räcker med att röra.
Drinken Between the sheets visade sig vara en trevlig blandning med en sådan där klassisk, vuxen smak. Ingredienserna är följande:
1 uns (3 cl) brandy*1 uns (3 cl) triple sec**1 uns (3 cl) vit rom***1 matsked citronsaft
Detta skakas i shaker och silas upp i kylda cocktailglas. Valet av spritsorter kommer givetvis påverka drinkens smak.
* Brandy. Vinsprit. Finns hur många sorter som helst från billigaste Eau-de-Vie till exklusiv, snordyr konjak. Jag använde Bardinet, en i sammanhanget rätt billig brandy med "druvig smak med fatkaraktär, inslag av torkad frukt, nötter, halm och farinsocker". [369]
** Triple Sec. Apelsinlikör. Finns också mängder med olika men ändå liknande sorter. Jag använde en gammal Stiernan som jag fått av en vän, oftast brukar jag använda Cointreau när det står Triple Sec i recept. Men ex Blå Curacao är ju också en triple sec, fast med psykopatblå karamellfärg. Har man i sådan får den här drinken en helt annan färg (måste prova vid tillfälle) men smaken lär inte påverkas så mycket.
*** Vit rom. Finns också hur många sorter som helst. Jag använde Olukun [527], en nykomling i systembolagets sortiment som jag tycker är riktigt god. "Nyanserad, kryddig smak med fatkaraktär, inslag av torkad ananas, vanilj, arrak, torkad frukt och vit choklad".
Jag och hustrun var i Tallinn under början på maj och kunde självfallet inte låta bli att köpa hem en del starkare varor, bland annat en flaska Chambord - hallonlikör. Ja, egentligen är det väl hallon och björnbär i den. Och lite till. Den finns också på bolaget (89746), genom beställnings-sortimentet (importör Philipsson Söderberg). Chambord kan man använda tillsammans med champagne (eller billigare fnittervatten) för att göra en Kir Imperial. Eller så kan man göra en Vampyr!
VAMPIRE består av:
1 del Chambord1 del vodka (valfri sort)1 del tranbärssaft
Man kan alltså göra en liten vampyr eller en enorm greve Dracula, bara man håller proportionerna. Drinken byggs i ett tumblerglas med is. Den är god men söt. Inte dum alls.
Det blev en enkel men mycket god middag idag. Vi hade köttfärs kvar från i går, 125 gram per person, så den stektes med lite tomatpuré, timjan, oregano och lökpulver. Till detta haricot verts, från påse i frysen, 200g per skalle. Sedan hade jag en väldans massa riven cheddar (kvibille, jättegod) kvar sedan en middagsbjudning i lördags så vi unnade oss 40g var av den och fick så ihop en smaklig spis på uppskattningsvis 523 kcal, inklusive en liten klick smör på cirka 10g per person.
Utan osten hade det blivit en magrare men mycket tråkigare historia. Cheddar är gott. Undvik dock att göra mitt misstag - man ska inte riva cheddar på rivjärn, man ska riva den i en matberedare. Den faller nämligen i bitar.
Fireball är en kanadensisk whiskylikör med kanelsmak som är otroligt hypad just nu. Den har tagit upp kampen med Jägermeister om att vara "The Shot" med stort S - försäljningsvolymerna för Fireball har ökat enormt och... Ja. Den är populär. Frågan är ju då bara: är den god? Har hypen någon täckning? Jag passade på att köpa en flaska när jag var i Estland häromhelgen, för svenska systembolagspriser är ju inget roliga när man inte vet om det man köper ens går att dricka.
Jag måste erkänna att jag är överraskad över smaken. Den är stark - men smaken är inte spritig utan massivt kanelig. På sin egen hemsida skriver tillverkarna: "...imagine what it feels like to stand face-to-face with a fire-breathing dragon who just ate a whisky barrel full of spicy cinnamon." Det är bara dumheter. Så stark är den inte. Verkligen inte.
Samtidigt tror jag den här drycken har låg potential att bli en barskåpsfavorit. För att shotta den "rå" kan väl visserligen vara trevligt någon gång men går den att blanda med något annat? Jag har några saker att testa den ihop med: äppeljuice, cider, vaniljvodka, baileys och... Vi får se. Jag kommer självfallet rapportera om hur testandet går. Fireball ren är snarare intressant och speciell än god om ni frågar mig.
Fireball kostar 199 kronor för 1/2 liter på systembolaget, där den har nr 332.
Det är lågsäsong här på bloggen här just nu. Orsaken till det är att jag och hustrun inte har haft tid att ägna oss åt några experiment utan fallit tillbaka på beprövade recept och saker som helt enkelt är för ointressanta att skriva om. Men här är i vilket fall ett tips på en mycket, mycket god ost: Amber Mist från Snowdonia Cheese Company. Underbar ost från wales. Det är en slags whiskycheddar och den var gräddig, smakrik och mjuk. Hur trevlig som helst. Nej, absolut ingen hälsokost och dessutom går det inte att spara osten. Den blir uppäten samma dag man öppnar den. Det går inte att ha den liggande, för då ropar den på dig, gråter och guilt-trippar dig tills du inte står ut längre och äter upp det som finns kvar. För att göra slut på dess lidande.
Jag har självklart druckit sådant här kaffe förut men jag har faktiskt aldrig tidigare ägt en kaffepress. Nu gör jag det, sedan en tid tillbaka. En Bodum Kenya, inköpt på lokala Starbucks nere vid ICA Maxi Haninge.
För er som lyckats missa vad presskaffe är så går bryggning alltså till så här: man tar ett hyfsat grovmalet kaffe och lägger i lämplig mängd (jag använder som vanligt förhållandet 1:15 mellan kaffe och vatten, mätt i gram) i botten på kannan, slår på kokande vatten, rör om i det, sätter i pressen (ett metallfilter) men utan att trycka ner och låter det hela dra i cirka 4 minuter. Sedan pressar man kaffet försiktigt, så det inte blir nåt märkligt övertryck i bryggaren för sådant kan sluta illa. När filtret är tryckt till stopp är det bara att hälla upp.
Blir det här kaffet bättre än när man brygger i ex en v.60 Hario eller Chemex. Nej, det blir det inte. Men det blir inte direkt sämre heller. Det blir bara... Lite annorlunda. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det annorlunda består i men kaffe bryggt med Chemex blir lite mjukare och lenare, presskaffet är något rivigare. Alla bönor verkar sedan inte lämpa sig för presskaffe. Jag har testat att göra det på Sidamo, Monsoon Malabar, El Salvador Menendez och Paez Tierradentro - alla goda att göra i Hario, men det sistnämnde blev inte särskilt roligt i pressen. Sidamo blev okej. Bäst blev Malabar-kaffet. Riktigt gott i press!
Det är ett visst slabb när man ska rengöra en kaffepress. Men inte farligt. Det är ett praktiskt sätt att göra kaffe på... Jag tyckte helt enkelt det var kul att pröva en annan bryggmetod.
Så väldigt enkelt och så väldigt, väldigt gott och läskande. Man tager ett collins- eller grogglas eller något liknande och fyller det till större delen med is. Sedan tar man sin flaska Lillet Blanc som man antingen köpt i ütlandet eller låtit inhandla via alkoholmonopolets beställningssortiment (76158) och slår icke mer och icke mindre än en full deciliter av denna goda aperitif över isen, rakt ner i glaset. Därpå avkapsylar man en flaska med världens bästa tonic water: Fever-Tree Mediterranean. Detta kan inhandlas på The English Shop (eller via deras webshop) eller från exempelvis Barkonsult. Flaskans innehåll tömmes i glaset och med denna manöver har man ett glas fantastisk Lillet Tonic. Hur gott som helst. Rekommenderas å det bestämdaste.
Panchetta är italienskt bacon och det är riktigt gott. Dessvärre är det också energirikt så räknar man kalorier får man inte äta mycket av det. Min smaskiga lunch idag bestod av:
60 gram panchetta100 gram färska champinjoner110 gram gul lök3 vitlöksklyftorOreganoSvartpepparLite smör50 gram Girandoles Torsades (pasta)
Jag hettade upp stekpannan och medan pastan kokade vid sidan av stekte jag löken, vitlöken (som hade varit bättre att pressa över resten), kvartade champinjoner och panchetta samtidigt. Kryddade med peppar och oregano. Sänkte värmen efter ett litet tag så de fick stå och bruna till sig medan pastan kokade färdigt.
Knappt 700 kcal detta. Dessvärre är det inte mat man står sig länge på, så nu - tre timmar efter lunch - är det hög tid för något slags mellanmål. Vill gärna ha de här smakerna igen men det hade behövts en större portion och det har jag inte riktigt råd med till lunch. Så dessvärre var detta, i all sin mumsighet, en misslyckad måltid.
Den trevliga aperitifen Aperol visade sig gå fruktansvärt bra ihop med Mediterranean Tonic Water från Fever-Tree. Jag köper det senare på The English Shop i Söderhallarna men för er som bor för långt bort från denna trevliga affär kan världens bästa Tonic Water inhandlas via deras webshop eller från exempelvis Barkonsult.
