Feta Draken testar Grosshandlargrogg

Den klassiska svenska grosshandlar-groggen byggs självklart i ett klassiskt grogglas fyllt med is och ingredienserna är då någon form av konjak eller eau-de-vie och sockerdricka. Ett modernare recept som jag nu testat är konjak (4cl Grönstedts ***VS [382]) och Trocadero. Denna koffeinhaltiga läskedryck med smak av äpple och apelsin är av hävd mycket populär i Norrland medan jag för evigt associerar den med krigsspel på Uppsala Strategispelsförening. 

Låter det här o-gott? Nejdå. Det smakar helt okej. Inget fantastisk - men det känns på något vänster lite gammalmodigt och... manligt? Jag blir nog tvungen att inhandla en flaska Eau-de-vie [385] och sockerdricka och prova den mer ursprungliga versionen. 

Komplettering 30/6 -2015: Faktum är att Eau-de-Vie och sockerdricka är betydligt godare än konjak och Trocadero. 

Kreolsk gryta

Det här var ett experiment som slog riktigt, riktigt väl ut! Oj, vad gott! Pepprigt, smakrikt, syrligt!

Receptet är från Mathem men för att spara kalorier bytte jag ut grädden mot matyoghurt, strök mjölet och sedan hade jag på extra krydda.

Ingredienser för 2 pers:

250 g fläskfilé
75 g kabanoss
1 st Röd Paprika
100 g Syltlök
100 g Cornichons
0.5 dl Oliver Svarta Utan Kärnor
1 tsk finmalet salt
1 rågad tsk mejram
1 vitlöksklyfta
2 dl matyoghurt
Generöst med svartpeppar
Smör för stekning

Tillagning:

Strimla fläskfilén. Skär korven i bitar.
Strimla paprikan. Sila av syltlök, gurka och oliver. Klyv de urkärnade oliverna.
Fräs snabbt korven i en stekgryta och ta upp den.
Tillsätt nytt smör i grytan och bryn fläskfilén. 
Peppra, salta och krydda med mejram. 
Pressa ner vitlök.
Lägg tillbaka korven och blanda ner paprikan, syltlöken, gurkan, oliverna och yoghurt.
Koka grytan 5 min. Smaka av, späd eventuellt med lite gurkspad ur cornichon-burken (ja, det behövs).
Serveras med ris - eller som vi gjorde, med mjuk källarfranska. Perfekt för att suga upp den goda, kryddiga såsen.

Blå Hissen istället för Gröna Hissen

Gröna Hissen är en svensk drink, namngiven efter ett "lustspel" med det namnet som var väldigt populärt under 1920-30-talet. Det klassiska receptet består av ett highball/grogglas som man fyller med is och så bygger man drinken med 4 cl gin, 2 cl grön Curação och fyller upp med Pommac. 

Dessvärre verkar grön Curação inte längre gå att uppbringa i det här landet. Systemet har inte likören i sitt sortiment och det finns heller inte i beställningssortimentet (som, om man ska vara petnoga, inte är systemets utan är varor som importeras av andra företag som dock inte får sälja till privatpersoner utom genom det statliga monopolet). Däremot finns Blå Curação i tre varianter (Cartron, Bols och De Kuyper) och jag valde därför att göra en "Blå hiss" istället. Blå och Grön Curação är precis samma sak, de är bara färgade olika. Och vill man verkligen, verkligen, verkligen ha grön färg, ja då får man väl köpa ofärgad Triple Sec (finns i systemets ordinarie sortiment, nr 763) - som smakar precis likadant - och tillföra grön karamellfärg. Jag antar att man också kan använda Cointreau... Men den är dyrare. 

Då Pommac inte finns i småflaskor (åtminstone inte just nu) hos min lokala handlare så gjorde jag min "Blå hiss" med Champis istället. Det smakar inte exakt likadant men resultatet blev inte pjåkigt alls. Det här är en söt och god drink med druvig, fruktig smak och citrustoner. Känns lite somrig så här i kalla vintertider.

Den lille bartendern i mig är nyfiken på hur Gröna/Blå Hissen skulle bli om man använde Trocadero istället för Pommac eller Champis...

Istället för Skagenröra - experiment 1

Nu borde det ha varit dill i den här röran - till del för smakens skull men framförallt som en kontrastfärg för ett mer estetiskt tilltalande utseende - men det får bli nästa gång, för detta var bara ett första experiment. Jag vet redan nu hur jag skall förbättra till nästa gång.

Grejen är denna: Jag älskar skagenröra. Det är otroligt gott. Men tyvärr är röran mycket energirik och skall man begränsa sitt kaloriintag är det svårt att nomma i sig saker som innehåller för mycket smör, grädde eller majonäs. Och majonäs ligger tyvärr någonstans på 718 kcal per hundra gram. För mycket. Då jag inte vill befatta mig med olika läskiga lättmajonäser försöker jag hellre hitta ett alternativ som smakar bra utan någon majonäs alls.

Istället-för-Skagenröra Experiment 1 gjordes på 150 gram färska räkor, 4 matskedar matyoghurt, en tesked citronsaft och lite malen svartpeppar. Det blev mycket gott, räknade in på 227 kcal, men tyvärr blev det lite vattnigt. Citronsaften behövs för smaken, tror jag - men nästa gång ska jag försöka krama ur vätska ur yoghurten. Det borde bli bättre. Möjligen måste anrättningen tjockas till genom att kaloriinnehållet höjs en smula genom att någon matsked Creme Fraiche tillförs. Vi får se. Förhoppningsvis behövs inte det.

Ändringar i receptet på Texaschili

Jag har gjort en del ändringar i receptet på Texas Chili. Vi åt denna härliga gryta senast för några dagar sedan och har tex upptäckt att det blir godare om man använder avkoket från tre ancho-pepparfrukter i kokvätskan - men bara en mosad ancho går ner i grytan. Något mjöl behövs inte och det har länge stått två flaskor porter i receptet men det gäller bara om man har en väldigt stor gryta eller väldigt små flaskor. En vanlig Carnegie-porter från det lokala snabbköpet duger bra. 

Österrikiskt kaffe / Austrian Coffee

Slår man irländsk whiskey i kaffet tillsammans med grädde och socker får man en Irish Coffee. Det är väl den mest kända varianten av uppspritat kaffe, internationellt. Använder man istället skotsk whisky får man en Highland Coffee, använder man rom får man en Jamaican Coffee, vodka en Russian Coffee etc. Den godaste varianten jag funnit ut är dock Austrian Coffee och i den använder man självfallet den österrikiska specialitén Stroh.

Ursprunget till Stroh är tydligen ett försök av österrikiska brännare att fejka smaken av riktig rom genom att krydda inhemsk sädessprit på ett intressant sätt. Numera görs Stroh liksom annan rom på sockerrör men man har behållit den starka kryddningen.

Stroh kommer i några olika styrkor - den starkaste är Stroh 80 som har en alkoholsstyrka på livsfarliga 80%. Detta är dubbla styrkan mot vanlig rom och inte att leka med. Spriten bör under inga omständigheter drickas outspädd! Den går för övrigt inte att köpa via Systembolaget (även om de har Stroh 40). Jag inhandlade den här buteljen i Lettland på Riga Spirits & Wines Outlet som ligger helt nära Tallinkterminalen. En mycket bra butik med stort sortiment av allt möjligt till bra priser. Stroh-flaskan gick på 31.99 € och det är en liter. Det ska väl räcka ett tag, tycker jag.

Recept för en Austrian Coffee:

Häll 2-4 tsk råsocker (eller 2 tsk agavesirap, som jag använde) i botten av ett kaffeglas. Tillsätt Stroh i lämplig mängd (2 cl motsvarar 4 cl vanlig rom). Häll på hett, starkt kaffe. Rör om. Kladda vispad grädde på toppen. Strö gärna kakao, råsocker eller krossad dajm eller något som prydning och extra kryddning ovanpå grädden. Servera och njut. 

St Germain fläderblomslikör

St Germain är en fransk fläderblomslikör med en av de snyggaste flaskor jag någonsin haft nöjet att lägga vantarna på. Den har artikelnr 87650 på Systembolaget men står inte hyllorna utan måste beställas.

Har jag sagt att flaskan är otroligt snygg? För den är verkligen fantastiskt elegant. Art Deco; signalerar stil, klass och god smak lång väg! 

Är den god? Jodå! Om man gillar fläderblomssaft så smakar drycken ren som en mycket stark och välgjord sådan - alkoholstyrkan är inte särskilt kännbar men ligger på 20%. Jag har också smakat den blandad med mousserande vin och i vanligt vitt vin, väl kylt, vilket är ett rekommenderat och enkelt sätt att konsumera den på. Och det smakar alldeles förträffligt, det.

Och har jag sagt att flaskan är jättesnygg?!?

Men... Även om St Germain är jättegod så är det faktiskt till likörens nackdel att den kraftfulla flädersmaken kamouflerar alkoholen så väl, för resultatet blir ju att man uppnår i stort sett samma smak med vanlig fläderblomssaft utan alkohol, i synnerhet om man blandar med annan dryck. Jag har druckit hemkokt fläderblomssaft med vitt vin många gånger och det smakar likvärdigt. Vilket innebär att det känns onödigt att betala - gaaah - 459 kronor för en flaska St Germain. Jag betvivlar därför att jag kommer köpa likören igen såvida jag inte kan få tag på den utomlands till ett något mer rimligt pris än det Systembolaget kräver.  

Jag skall vid tillfälle köpa en flaska DeKuyper Elderflower (86105) och se hur den smakar i jämförelse. Den kostar 159 kronor för samma mängd. Men flaskan är givetvis inte lika snygg. 

Lasses Grillsenap

Det har ätits och druckits en hel del gott under julhelgen men det mesta är inte mycket att orda om även om jag gärna upprepar att den hemkörda senapssillen blev fantastiskt lyckad. Och på tal om senap vill jag här rekommendera Lasses Grillsenap från Ålands Senap.

En förträffligt god, söt senap med en härlig mild röksmak. Passar jättebra på korv. Mindre söt än Graveleijs eller Västerviks senap men sötare och - tycker jag - lite vassare och mindre "kommersiell" i smaken än Slotts sötstarka. 

Problemet är att den här utmärkta senapen inte finns någonstans. Jag har faktiskt bara hittat två återförsäljare och det är ICA Maxi i Botkyrka och något som heter Greentek.  De senare levererar till hela landet men en fraktkostnad på 55-120 kronor tillkommer beroende på vikt och volym. Rimligen bör man därför köpa en lite större mängd senap för att fraktkostnaden per flaska ska bli lite mer rimlig.  

Uppdatering: ICA Maxi i Haninge måste ha fått in ett parti med olika senapssorter från Ålands Senap precis innan jul eller rent av på morgonen idag. De har Lasses Grillsenap, Wasabisenap, Habanerosenap och ett antal andra sorter från samma tillverkare. 

Poison Apple Shot

En gång i tiden funderade jag faktiskt på att bli bartender. Ibland kan jag tänka att jag borde ha blivit det. Jag tycker det är kul med drinkblandning; det handlar ju verkligen inte bara om att "servera sprit" utan om att hitta eller komponera goda recept och koncept som gör gästerna glada. Den här drinken, som jag hittat i lite olika varianter på nätet, är fälttestad hemma.

Poison Apple Shot, som smakar friskt och syrligt och påminner om färskpressad äppelmust, görs så här:

Tag (per shot):

2 cl Sourz Green Apple (654)
2 cl Jägermeister (749)
2 cl Tranbärsjuice

Häll i shaker med is och skaka väl. Sila upp i shotglas. Skål! 

Suverän Senapssill

Jag tror inte att jag kommer köpa färdig senapssill igen, efter att ha provat att göra egen. Stort tack till Facebook-vännen Daniel för grundreceptet. Det gick mycket enkelt och snabbt att röra ihop senapsinläggningen - nackdelen är förstås att det blir dyrt i kronor. Och i kalorier, men det bryr vi oss inte om just nu, eftersom det är jul. 

Det man behöver (förutom burkar att spara den färdiga produkten i) är till att börja med sill och jag är inte så ambitiös att jag köper färsk fisk. Nej, det fick bli färdig 5-minuters sill i bit. Jag använde bara en förpackning men extrasåsen räcker nog till en till. Häll hur som helst av lagen från sillen och lägg ner den i burken. Sedan ska det blandas saker och jag använde:

2 dl Slotts Original senap.
2 dl Västerviks-Senap
1/2 dl grovkorning fransk senap
2 dl vispgrädde
1 dl rapsolja
1 msk ättika (12%)
2 msk råsocker
Hackad dill

Alla de sakerna rörs ihop och sedan häller man senapssåsen över sillen i burk och ställer den att dra över natten. Hållbarheten är inte så lång så inom ett par dagar bör senapssillen ätas upp.

Det här blev alldeles förträffligt gott. Den smaskigaste senapssill jag någonsin haft nöjet att gå lös på!  Rekommenderas varmt!

Tjeckisk Jul / Czech Christmas

Vännen Michaela (Australientips) hittade en flaska Becherovka [80729] som hon köpt i Prag men lämnat oöppnad och oälskad i något skåp i en halv evighet. Den fick flytta hem till mig och där blev den ordentligt provsmakad - och uppskattad.

Jag hade inte smakat den här intressanta drycken tidigare. Det är tydligen Tjeckiens nationalsprit. Från början hette den Karlsbader Becherbitter men numera är det alltså Becherovka från Karlovy Vary. Det är en bitter (men inte fruktansvärt bitter) örtlikör med något fyrtiotal ingredienser men dominerad av anis och kanel, där jag framförallt känner den senare smaken.

Becherovka dricks tydligen oftast som digestif, väl kyld och/eller på is - men jag kan inte påstå att jag tyckte den var speciellt märkvärdig ren. Men som den smakade mycket tydligt av kanel tänkte jag att det borde gå att göra något "juligt" av den och blandade en smula Becherovka med lika mängd Absolut Vanilia [160] som ju har distinkt smak av vanilj och smörkola. Resultatet blev trevligt men det var inte förrän jag tillsatt lite 7up (Light) som det hela blev komplett; en söt, kryddig drink som tack vare bitterheten i Becherovkan inte känns sliskig.

Tjeckisk Jul / Czech Christmas

Tag ett Jägermeister Longdrinkglas (den större varianten som rymmer 20 cl) - eller ett lämpligt substitut. Fyll glaset med is. Slå i två cl Becherovka och därefter samma mängd Absolut Vanilia. Toppa sedan med 7up. Na zdraví!

New Orleans Spicy Yogurt Sauce

Den mycket smakrika men i ren form väldigt starka chilisåsen Sriracha kombineras med fördel med förmildrande omständigheter. Jag experimenterade häromdagen och fick ihop en "New Orleans Spicy Yogurt Sauce" (inspirerad av en verklig produkt, fast den innehåller också honung och ingen senap). Ingredienserna är:

Sriracha.
Worcestershiresås.
Söt och stark senap.
Matlagningsyoghurt.

Hur stor del av varje ingrediens man vill ha måste man smaka av. Ökar man mängden Sriracha blir såsen starkare. Ökar man mängden worcestershiresås blir den maltigare och efterhand lite unken, så lagom är bäst. Med mer senap blir smaken sötare och till sist får senapssmaken genomslag. Ökar man mängden matlagningsyoghurt blir det hela mildare och samtidigt lite syrligare. Man kan utgå från lika delar av allt och smaka sig fram till rätt blandning. 

La Forêt Enneigée från Picard

Den matporriga reklamen ovan proklamerar förtjänsterna hos efterrätten "Vinterlandskap" (La Forêt Enneigée) från frysta-mat-specialisten Picard. Den som vill ha en efterrätt befriad från allt vad artificiella stabiliseringsmedel, konsistensgivare och förtjockningsmedel heter skall hålla sig långt borta från den snöiga skogen men om du ignorerar vad som står på lappen och går helt på smaken och den trevliga känslan av att få duka upp något så här tjusigt, ja är La Forêt Enneigée något för dig. Vaniljsmakande marscarponekräm. Chokladmousse. Kakbotten. Jättegod. Räcker till sex till åtta personer enligt förpackningen. Vi delade en efterrätt på fyra och då kunde alla få ordentlig påbackning.

Den snöiga skogen kostar 169 kronor. 

Highland Coffee

Om man varit ute på promenad i den råa decemberkylan finns det få saker som värmer så väl som en Irish Coffee, eller en Highland Coffee då, om man använder skotsk whisky istället för irländsk. Receptet är en klassiker; man slår i en försvarlig skvätt whisky i ett glas, tillsätter ett par teskedar socker och häller sedan på kaffe, varefter man toppar med vispgrädde.

Våra två glas med skotskt kaffe gjordes med 2 uns Famous Grouse (438), två teskedar råsocker, 24 gram Paez Tierradentro bryggt med 240 gram vatten och cirka 0,7 dl vispgrädde.

Sodastream Crystal

Vår gamla Sodastream-maskin blev smältskadad av att stå för nära en het lampa och har under åren kommit att se allt dassigare ut. Fåfänga som vi är köpte jag och hustrun därför en ny maskin och den här gången fick det bli en Crystal. Den ser lite mindre plastig ut än Sodastreams andra modeller även om det känns lite överpretentiöst när företaget marknadsför den som "elegant kolsyremaskin i tidlös art deco design". Den är funktionell och stram, that's it. Det som är grejen med den är att den inte har fula flaskor av plast utan snyggare flaskor av glas, se bilden här. Det känns lite roligare att ställa fram en sådan på bordet än en plastflaska med Sodastream-logga på. Man kan köra de här flaskorna i diskmaskin, vilket är bra.

Vi kommer nog använda maskinen mer till att göra bordsvatten än läsk, helt enkelt för att utbudet av sockerfri essens är begränsat och inte jätteroligt. Men kolsyrat vatten kan ju användas för att göra ingefärsdricka till fusk-gingerbeer, tex. Jag ska försöka snoka rätt på lite fler måltidsdrycker man kan göra hemma och piffa upp med kolsyrat vatten. 

Thomas Henry: Ginger Ale och Ginger Beer

Ingefärsöl - Ginger Beer - är inte vanligt i livsmedelsaffärer i det här landet men nu upptäckte jag att ICA Maxi faktiskt hade en hylla med små flaskor med olika drycker från Thomas Henry (som låter brittiskt men är tyskt) och där hade de bland annat Ginger Beer. Köpte en flaska sådant och en flaska Ginger Ale för att jämföra. Både dryckerna smakades av till middag, båda i varsitt stort glas fyllt med is. Och här är Feta Drakens dom:

Thomas Henry Ginger Beer är en 4/5; en stark ingefärskryddig dryck med lagom sötma och friskhet. Men den är definitivt tänkt att blandas ut med något annat (som drinkmix, alltså) - som måltidsdryck är den för stark. En flaska är 118 kalorier.

Thomas Henry Ginger Ale är en 1/5; smaklös, ointressant, blaskig. Fullständigt meningslös och saknar existensberättigande. Vill varken ha den som måltidsdryck eller drinkmix. En flaska är 74 kalorier.

Belgobaren

Dumma mig! Jag har glömt att blogga om min favoritkrog; Belgobaren på Bryggargatan i Stockholm! Jag vet inte hur många år det är jag besökt detta trevliga ställe - det är nog minst åtta, ändå. Som namnet antyder är inriktningen på det belgiska köket, vilket innebär trevligheter som musslor och pommes frites eller Liegekorv med sauterad savoykål, hummersoppa med mera. De har väldigt god mat och den matchas väl av ett stort utbud av belgisk öl. Det är där jag upptäckt trevliga brygder som Grimbergen Optimo Bruno, Grimbergen Double, Troubadour Magma, Troubadour Obscura, Gulden Draak, Gouden Carolus (inklusive årets fantastiska julöl Carolus Christmas), Delirium Tremens och Black Damnation, för att nämna några. Tyvärr skenar notorna snabbt iväg på Belgobaren och vare sig mat eller dryck är magra så det senaste halvåret har jag knappt varit där (förutom en snabbis i fredags, då jag provade Carolus Christmas) - men det är hög tid för ett återbesök. Någon gång efter jul, kanske...

Mat och dryck på Belgobaren är i mitt tycke av mycket bra kvalitet. Servicen är överlag god och personalen verkar ha bra minne för återkommande gäster. När det blir fullt i huset, vilket inte är ovanligt, tenderar man dock att bli bortglömd så när det är dags att betala så man måste ha lite marginaler. Ljudnivån blir ganska jobbig när lokalerna är fullsatta men de spelar i alla fall inte hög musik. Det är ganska trångt vid borden. Priserna är inte orimliga på något sätt, även om vissa specialimporterade öler är väldigt dyra. Men man bör vara vid kassa när man går till Belgobaren, annars blir det jobbigt.

Betyg: Fyra fläskiga belgiska drakar.

Gouden Carolus Christmas

Gouden Carolus Classic är ett utmärkt belgiskt öl. Det finns i systembolagets beställningssortiment som nr [88301] men nu är det julölet Gouden Carolus Christmas [11535] jag vill slå ett slag för. Om du har tur och det finns på ett systembolag du kan nå så bör du hosta upp de 89 kronor som en flaska kostar, för det är ett sanslöst gott öl och det finns bara i en mindre upplaga under en begränsad tid.

Systembolaget beskriver dess doft: "...inslag av sirapslimpa, torkade aprikoser, anis, smörkola och pomerans" och smaken; "liten sötma, inslag av sirapslimpa, torkade aprikoser, ljus choklad och pomerans".

Jag drack en sådan här i fredags på Belgobaren på Bryggargatan i Stockholm och blev helt förälskad. Det är ett av de godaste öl jag någonsin haft nöjet att bekanta mig med. Otroligt smakrikt. Starkt, kryddigt, härligt! Vanliga julöl kan slänga sig i väggen - det här är riktiga grejor! Toppbetyg! Bravo! Applåder! Fotstamp! Tungotal! Skämt åsido; ett riktigt, riktigt fint och väldigt, väldigt gott öl.

Varning dock: 10,5%. Starka saker. 

Exotisk pannbiff

Jag gjorde idag ett försök att få till en klassisk pannbiff med indien-inspirerad kryddning. Det slog rätt väl ut, tycker jag; resultatet blev inte bara ätbart utan gott, även om det uppstod en kognitiv dissonans i hjärnan av att den till det yttre så vanliga pannbiffen smakade så märkligt. Vi åt kreationen med friterad sötpotatis från Picard på Port 73 och så vanliga sockerärter (sugarsnaps). Till det hela drack vi det sista av min ingefärsdricka. Ursprungsplanen var att göra en matchande sås till biffarna men tid och ork räckte inte till idag så jag drog ihop en enkel Sriracha/Worcestershire-blandning och det fungerade bra.

För att göra den exotiska pannbiffen behöver du blanda ihop följande:

500 gram mager nötfärs
1 helt ägg
1 finhackad gul lök
1 rensad och sköljd finhackad spansk peppar
1 pressad vitlök
1 msk finriven färsk ingefära
1 tsk koriander
1 tsk spiskummin
2 krm mortlad kardemumma
4 st mortlade kryddnejlikor

Hur stora pannbiffar man vill göra är givetvis upp till var och en, jag räknade med någonstans 105-110 gram färdig färsblandning i varje. Man steker dem, förstås, i lite smör.

Jag har en indien-inspirerad sås på gång också, ska försöka göra den på torsdag.

Pulled Chicken - ICA Rätt Enkelt

Jag och hustrun försöker att undvika halvfabrikat men ibland finns det liksom inte tid och ork att laga allt själv. I går var en sådan dag och då hittade vi det här: ICA Rätt Enkelt - Pulled Chicken med BBQ-sås, Slowcooked. 400 gram var lagom för två personer och det var inte dumt alls. Misstänker att kycklingen kokats i en sous-vide eller med någon liknande teknik, det man gör hemma är att värma upp den i sitt eget fett och den vätska som finns i påsen, sedan drar man den i bitar och blandar med medföljande sås. Konsistensen och texturen på kycklingköttet är utmärkt, den är saftig och känns vettig; såsen är sötstark - en typisk BBQ-sås.

Betyg? Klart godkänt! Tre stabilt glada feta drakar av fem möjliga.

Kostnad? Jag kan komma ihåg fel men tror den gick på 59,90 eller något sådant. Och det är väl inte jättebilligt men det känns inte dyrt heller.

Energivärde? Inte så illa. Med sås: 120 kcal per 100 gram. Bra där! 

French-American Old Fashioned

Det här är en variant på en Old Fashioned - jag kallar den för French-American Old Fashioned eftersom den inte bara innehåller fin amerikansk bourbon (Blanton's Special Reserve, 86059) utan också Bigallet Virana China-China (84314). Lika delar av de två. Blandningen blev mycket lyckad; den mjuka tonen av majs och honung från Blanton's tillsammans med China-Chinas örtighet och påtagliga apelsinsmak. Till det en tesked sockerlag och några droppar Angostura Bitter (741) och is. 

2 cl Blanton's Special Reserve eller annan mjuk bourbon
2 cl Bigalett Virana China-China
2-4 droppar Angostura Bitter
1 tsk sockerlag
Isbitar

För övrigt första drinken jag gjort i våra nya Whiskeyglas. De är av tumblertyp, av serien Nachtmann Imperial och vi köpte en låda för 250 kronor på In och Finn. 

Sriracha och Worcestershiresås

Artur på Krubberiet i Länna [FB] har många goda såser till sina fantastiska korvar och bland dessa finns en mix han gör på Sriracha Chilisås och Worcestershiresås. Var bara tvungen att testa den på hemmaplan också - och jovisst. Det här ett enkelt recept att lägga på minnet och återkomma till när man vill ha något rejält smakrikt till maten!

Sriracha är stark. I mitt tycke för stark för att vara behaglig i ren form - men utspädd med en generös mängd (prova dig fram efter smak) Worcestershiresås får man en härligt kryddig sås som har betydligt mer smak än vad chilisåser (ex Heinz) brukar ha samtidigt som den inte är lika söt. Och energivärdet är inte illa alls; 19.6 kcal per 100 gram - åtminstone i Bulliard's variant som jag hittade på ICA Maxi. Det här blir man knappast fet av, för det behövs inga mängder!


The Oatmeal har för övrigt gjort en gullig hyllning till Sriracha som du hittar [här]. 

Crabbie's Ginger Beer

Okej, det här är egentligen inte en öl även om jag sorterat den under den etiketten, utan jäst ingefärsdricka. Men den kallas ju "Ginger Beer", så... Ja, hur som helst: jag stötte först på den i den alkoholfria varianten för ett tag sedan då jag köpte en flaska på The English Shop. Öppnade den i söndags och smakade av. Samma söndag beställde jag och i dag fick jag hem en låda (om tolv flaskor) av den alkoholhaltiga varianten (88594) till mitt lokala systembolag - det nyöppnade i Söderby, bredvid ICA Maxi. Snabb leverans, får man säga! 

Det är ingen enorm skillnad i smak mellan dem. Möjligen har den alkoholfria varianten faktiskt en lite starkare och mer fyllig smak av ingefära medan den 4%-iga är lite mer syrlig. I båda fallen är ingefärssmaken, vilket man ju förväntar sig av en ingefärsdryck, mycket distinkt. Det finns också en lätt ton av honung och något blommigt - dock inte parfyrmerat. Första klunken av den alkoholhaltiga gav en unken eftersmak men tack och lov försvann det mesta av den när smaklökarna anpassade sig. Men den försvann inte helt. Den alkoholfria ingefärsölen hade ingen sådan eftersmak och därför är nog den, lustigt nog, bättre rent smakmässigt. Det lite absurda i sammanhanget är att den 4%-iga ingefärsölen är lättare att få tag på, eftersom man kan beställa den till sitt lokala systembolag, medan den alkoholfria bara är tillgänglig i specialbutiker och jag har faktiskt bara sett den på English Shop i Söderhallarna. Dessutom är den alkoholfria varianten dyrare. Jag betalade 25 kronor för en flaska medan priset per butelj via systembolaget blir 19,90 - låt vara att man måste beställa i pack om tolv.

Drycken bör nog, i båda varianterna, drickas kall. Tror inte den är god ljummen eller varmare än så. Den alkoholfria smakade förträffligt i en "Kryddig Kuling" och någon gång under julen skall jag väl testa den 4%-iga i samma drink eller med Jägermeister, som den alkoholfria också fungerar väl ihop med.

God, uppfriskande, lättdrucken - känns lite "julig" på grund av ingefäran men passar antagligen bra som en läskande dryck med massor av is på sommaren. Definitivt något att då och då köpa sig en laddning av. Väl godkänd i båda varianterna men den alkoholfria är faktiskt lite, lite bättre.

Energivärde? Den 4%-iga går lös på 168 kcal för en 33 cl:s flaska.
Den alkoholfria på 149 kcal för en butelj i samma format.

Monster Lo-Carb

Jag har aldrig förstått storheten med Red Bull. Den är världen mest sålda energidryck men den smakar apa. Lågkalori-varianten smakar död apa. Jag dricker inte den smörjan om jag kan låta bli - men någon gång när jag inte fått kaffe på hela dagen har jag väl satt i mig en burk för att få i mig koffein. Jag har självklart också testat populära "partyvarianter" med Red Bull och Vodka (smakar precis lika mycket apa fast nu med sprit) eller Jägermeister. Det senare är nätt och jämnt drickbart men inte värt pengarna.

Jag föredrar Monster framför Red Bull alla gånger. Mycket trevligare smak, i synnerhet Lo-Carb som dessutom är bättre för kaloriräknaren med sina 30 kcal per halvlitersburk istället för ordinarie 200 kcal. Smaken är söt, fruktig, med något slags ton av grapefrukt och citrus. Väl kyld är den faktiskt ganska trevlig. Den går faktiskt att dricka som måltidsdryck till alla möjliga rätter om man vet med sig att man inte kommer få något kaffe sen och vill ha sig koffein ändå.

Om det inte vore för koffeinet skulle den här drycken sakna existensberättigande. Man dricker den istället för kaffe - i synnerhet om det är varmt! Det är väl ungefärligen samma mängd koffein/dl i Monster som i kaffe så en bruk motsvarar en redig mugg eller par rejäla koppar. Givetvis är det inte nyttigt att dra i sig en massa energidryck som en del amatörer gör; småungar bör definitivt inte sitta och hinka i sig Monster, Red Bull eller någon annan energidryck annat än i blygsamma mängder. Man måste ha något slags tålighet mot koffein och medvetenhet om dess effekter, annars kan man få väldigt otrevliga biverkningar. Energidryck är inte farligt. Däremot är det definitivt ohälsosamt att dricka alldeles för mycket dryck med koffein och den som överdoserar kommer att må dåligt! Det gäller såväl energidryck som kaffe!

I festsammanhang gäller samma sak med Monster som för Redbull när man blandar den med starkvaror; liksom läsk, juice eller annat som används för att komplettera spritdrycken så kan energidryck kamouflera smaken av alkohol så effektivt att den orutinerade inte begriper hur mycket han eller hon sätter i sig. I så måtto hade inte Monster (eller Red Bull) varit värre än Fanta eller Cola - om det inte varit för koffeinet. Att fylla ner sig samtidigt som man överdoserar på koffein är givetvis värre än att göra det ena eller det andra.

Med detta sagt är blandingen Monster och Jägermeister (749) rätt trevlig. Den kallas Jägermonster eller Monsterjägare. Det går utmärkt att göra den på Lo-Carb.

Priset på Monster Lo-Carb varierar enormt i handeln. På City Gross i Länna tar de just nu tio kronor per burk. På nån Pressbyrå inne i stan vet jag att jag betalat närmare trettio kronor för samma sak.

Ingefärsdricka

Googlar man på "Ginger Beer Recept" kommer bloggen En Smaksaks recept upp som första eller en av de första träffarna. Och som receptet var enkelt nog provade jag det utan modifikationer.

Lägg 100 gram finriven ingefära i en bunke tillsammans med finrivet citronskal från två citroner. Häll på 1.5 dl (cirka 130 gram) råsocker och mortla det hela ordentligt. Blanda sedan saften från tre citroner med en dl vatten och häll i bunken. Blanda runt vätska och mos ordentligt. Låt stå och dra minst 30 minuter (jag gav det en full timma). Sila ordentligt och pressa ut vätskan ur moset. Då får du ett koncentrat som sedan måste spädas med vatten, gärna då bubbelvatten.

En Smaksak föreslår en spädning med en liter vatten till koncentratet ovan men det är just en smaksak, för den här drycken är stark och jag tror nog jag vill ha den ännu lite mer utspädd.

Jättegott, friskt, kryddigt - jag gör gärna det här igen! Tyvärr är drycken kaloririk (520 kcal socker i en sats) så jag ska se om jag kan byta ut hälften av råsockret mot sukrin.

Uppdatering 15/12: Det går utmärkt att byta ut hälften av råsockret mot sukrin.

Milkshake med Dooley's

Den tyska grädd- och ägglikören Dooley's (691) med sin rika smörkolasmak gör sig alldeles förträffligt som ingrediens i milkshake. Det här är samma recept som det för Peachtree Vanilla Milkshake, fast med persikolikören utbytt mot Dooley's.

Du behöver en blender/mixer som kan krossa is. 
I den häller du, per glas, följande:

1 dl glass (cirka 70 gram)
1 dl mellanmjölk
4 cl kyld Dooley's
4 normalstora isbitar

Ja, sedan är det bara att mixa på tills man fått en milkshake med underbar kolasmak. Serveras i lämpliga glas (mjölkglas, särskilda milshakeglas, Hurricane eller vad som än råkar finnas hemma).

Beräknat på ICA Basic vaniljglass går ett glas av denna milkshake loss på 300 kalorier. Det är en del. Dooley's är betydligt mer energirikt än t.ex Peachtree.

Rosa surkål

Jag tycker det är oerhört svårt att få mat att se god ut på bild - men jag kan försäkra att det ni ser på bilden var riktigt mumsigt! Korven är en Boudin Blanc från ett överskott jag köpt av Artur på Krubberiet i Länna [1][2]. Senapen är Slotts Gästabud och Cornichons är från Felix. Surkålen är ICAs ekologiska surkål mixad med en rödbets- och pepparrotsröra; resultatet av mitt första försök att åstadkomma en Ćwikła (vet inte hur det uttalas). Men jag gjorde lite fel och då var det lika bra att improvisera.

Jag använde bara fyra matskedar rödbetsröra av en större sats (har kvar en halvlitersburk). Du behöver:

350 gram rödbeta (ICA hela rödbetor) nermalet till närmast puréliknande konsistens.

2 deciliter pepparrot - finriven, men jag hade kunnat puréa den också.

1 matsked farinsocker - fast jag råkade ta råsocker istället. Dumma mig. 

1 matsked vitvinsvinäger

1/4 matsked salt

1 matsked mortlad kummin (se nedan)


Allt det där ska blandas noga. Jag glömde dock hälla i en matsked mortlad kummin (inte spiskummin!) när jag tillagade röran så jag drog ner ett kryddmått i surkålen istället. Det gick bra det med.

Surkålen, 500 gram i påse som vi delade på två, värmde vi upp i stekpanna med lite smör (14 gram) och sedan lade jag helt enkelt den varma surkålen kryddad med kummin i en bytta, drog ner de fyra matskedarna rödbetsröra och vände runt tills det var väl blandat.

Resultat: jättegott. 

Energivärde: Surkål är magert, 100 kalorier för hela 500-gramspåsen. Ćwikła borde ligga någonstans på 40 kcal per 100 gram och jag gissar att en matsked är ungefär 10 gram. Följaktligen borde en portion rosa surkål gå loss på 50+20= 70 kcal. 
 

Kryddig Kuling

På Kraken Rums hemsida finns receptet till en drink de kallar "The Perfect Storm". Den består av en del Kraken och två delar Ginger Beer. Det här är en svagare variant med bara en del (2 cl) rom och tre delar (6 cl) ingefärsöl. Det blev väldigt gott och kryddigt! Min inte alltför potenta variant kan givetvis inte kallas en storm. Den är väl på sin höjd en kuling. En kryddig kuling! 

Jag köpte Kraken Rum på Rigabåten men den finns faktiskt i ett fåtal systembolagsbutiker i landet och hittas annars i beställningssortimentet (86855).

Ginger Beer är svårare. Det finns inte överallt. Den här jättetrevliga sorten (John Crabbie & C:o Traditional Cloudy) köpte jag från The English Shop. Men jag ska prova att göra egen (alkoholfri) ingefärsöl. Rapporterar om resultatet när jag testat.

Tillägg: En 4%-ig Crabbies Ginger Beer finns att beställa på systembolaget (88594). 

Tillägg 30/6 -2015: Mitt försök att göra egen ingefärsöl misslyckades skändligen och den alkoholhaltiga Crabbies är inte särskilt god. Bättre då att använda Ginger Joe. 

Peachtree Vanilla Milkshake

Persikolikören Peachtree (86533) är bas i den makabra shotten "Hjärnblödning" men har givetvis andra användningsområden. Den är till exempel perfekt att ha i en milkshake!

Du behöver en blender/mixer som kan krossa is. I den häller du, per glas, följande:

1 dl glass (cirka 70 gram)
1 dl mellanmjölk
4 cl kyld Peachtree
4 normalstora isbitar

Ja, sedan är det bara att köra tills du har en härlig persikosmakande sörja! Serveras i lämpliga glas (mjölkglas, särskilda milshakeglas, Hurricane eller whatever).

Beräknat på ICA Basic vaniljglass går ett glas av denna milkshake loss på 261 kalorier. Det går att leva med - och det är verkligen jättegott!

Jag har nu gått ner 30 kg

Häromdagen vägde jag in mig på 105.8 kg och just nu svajar jag några hekto ovanför, så där som man gör från dag till dag. Det innebär att jag gått ner hela 30 kg sedan jag började räkna kalorier i början av juni. Jag hade absolut inte räknat med att det skulle gå så pass fort och lätt att komma ner i vikt. Jag har ju kämpat mot mitt midjemått sedan gymnasietiden och även om jag i omgångar lyckats dra ner mig i vikt har det aldrig tidigare varit så enkelt, trots att jag då rört mig mer. 

En skillnad mot förr är att detta med kaloriräkningen är så enkelt. Det handlar bara om att räkna hur mycket man får stoppa i sig och ransonera intaget därefter, ungefär som att ha en dagsbudget. Du har så här mycket att göra av med - inte mer! Istället för att laborera med olika typer av "points" eller kvoter av det ena eller det andra räknar jag bara på hur mycket det jag äter är värt i måttet kcal och drar av det från min dagsranson - som just nu är 1910 kcal. Det finns folk som säger att det här är helt förkastligt eftersom man bara börjar tänka siffror när man ser på mat; och det ligger något i det. Man bara något litet, för här kommer nästa skillnad mot förr in...

Jag har alltid varit förtjust i att äta mycket och gott. Skillnaden mot förr är att jag är oerhört mycket mer road av matlagning och av att utforska smakkombinationer och upptäcka nya gastronomiska sensationer. Och det är nog en förutsättning för att det här ska fungera. Maten är inte min fiende. Den är min vän. Jag älskar mat. Jag vill äta så gott som möjligt inom den ram som kaloriräknandet ger. Jag vill inte bara ha bukfylla; varje måltid skall kännas som en triumf! De gör de sedan förstås inte - men ändå.

Om man äter tråkig mat så innebär kaloriräkning att man får äta tråkig mat - men mindre. Om man försöker äta rolig mat så innebär kaloriräkning att man får äta mindre mat - men den är åtminstone rolig! Och ekonomiskt blir faktiskt inte skillnaden, vad jag kan märka, så stor; det jag nu lägger på kvalitet gick förut åt till kvantitet och jag åt väldigt mycket mer halvfabrikat förut. 

En del människor förutsätter, när de får höra om min snabba viktnedgång, att jag lever ett eländigt liv på spartansk kost, bara dricker vatten och tuggar vattnade grönsaker och aldrig unnar mig någonting. Sanningen är att jag äter bättre än vad jag någonsin gjort förut och det är liksom ingenting jag inte får äta - bara jag har koll på hur mycket jag stoppar i mig. Det är svårt att få in feta såser, ostar, mycket smör, bacon, tårta och annat som är synnerligen kaloririkt i dagsransonen. Jag har ätit minimalt med pasta sedan jag började räkna. Men får man bara äta annat gott så fixar det sig. 

Här på Feta Draken finns recept och dryckestips. Jag äter och dricker det som visar upp här. Det är lite med poängen; sådant jag skriver om här går att äta och dricka medan man samtidigt går ner i vikt. Det är bara en fråga om mängd. Vill man gå ner i vikt ska man konsumera färre kalorier än vad man gör av med. Vill man hålla vikt ska samma värde in som går ut. Äter man mer än man gör av med går man upp. Allt detta gäller oavsett vad man äter och dricker. 

Förstärkt glögg med pepparkaka och ädelost

Det finns hundratals eller tusentals hemkörda recept på förstärkt (läs: uppspritad) glögg där ute. Detta är en av mina "klassiker". Självklart är det inte jag som kommit på den.

1. Basen är vanlig saftglögg av valfritt favoritmärke. Man kan givetvis använda vanlig vinglögg eller starkvinsglögg men av någon anledning tycker jag det här fungerar bäst med just saftglögg.

2. Ner med glöggen i kastrull tillsammans med lite extra kryddor om så önskas (pomerans, nejlikor, de vanliga glöddkryddorna helt enkelt). 

3. Förstärk med Cointreau (609) och eventuellt också vodka om du verkligen vill ha extra sting. Här är självbehärskning och viss försiktighet av nöden, för Cointreaun tillför inte bara en god smak av apelsin - det är 40% spritdryck!

4. Värm upp glöggen men ej över 60 grader för då ångar du bort alkoholen och kan lika gärna låta bli att hälla i någon! Servera glöggen i små glas eller koppar (ex espressokoppar) - med skållad mandel och russin om man känner att man måste men jag tycker inte det tillför speciellt mycket. 

Rent allmänt bör man ha något att äta till uppspritad glögg; till exempel kryddiga pepparkakor (Kung Oscars på bilden) och mögelost. Varför inte prova en blandad gorgonzola-mascarpone?

Pannbiff och stekt ägg med kapris och små gurkor

Apropå det där med livsmedel som går bra ihop (föregående post om haricot verts och schalottenlök) så var jag tvungen att äta lite kvällsmat när jag kom hem från jobbet igår. Stod mig inte alls på sushin jag åt till middag, nämligen. Tack och lov har vi under hösten tagit för vana att göra extra laddningar av pannbiff varje gång vi äter det och de går utmärkt att spara i frysen ett tag. Sedan kan man tina upp dem i micron några minuter och sedan steka i smör - och med lite extra worchestershiresås smakar det nästan om än bara nästan som färsklagat. Ett stekt ägg, lite kapris och cornichoner så har man en trevlig måltid på straxt över 300 kcal. Ungefär. Typ.

Receptet på pannbiffen tål att upprepas:

Ingredienser (4-5 portioner):

500 gram nötfärs (12% fett)
1 gul lök, finhackad
1 tsk chilipeppar eller chiliflarn
1-2 msk Worcestershire Sauce
1 ägg
Eventuellt lite extra salt

Tillagning:

Blanda ihop ingredienserna och baka små biffar. Stek i c:a 10g smör.

Haricot verts och schalottenlök

Det finns sådana där kombinationer av livsmedel som går lite extra bra ihop. Vi talar då till exempel om ägg och ansjovis eller pepparkakor och ädelost. Till detta kan man också lägga haricot verts och schalottenlök. Det finns en massa recept för hur man ska tillaga de gröna bönorna på bästa sätt - men om man inte vill konstra till saker utan göra det enkelt för sig är det bara att skölja av dem och slänga dem i en stekpanna tillsammans med hack av schalottenlök och en hyfsad klick smör. Sedan steker man dem tills löken blivit rejält rostad, då öser man upp och serverar. Lite grovmalet salt på tar fram extra smak. Utmärkt tillsammans med eller istället för potatis till en bit kött eller kyckling. Nam, namn, namn. 

Yogiboost

Ok! Då har det dykt ytterligare ett ställe med yoghurtglass (frozen yoghurt) i min närhet. 

Kedjan Yogiboost har nu öppnat i Farsta. Den använder precis samma koncept som Honeycomb, Yogs, Willes m.fl. Man tar sin egen generöst tilltagna pappmugg och förser sig själv med yoghurtglass ur automat. Vill man slänga på nötter, godis, sås eller vad det nu är så finns sådant. Sedan betalar man i kassan. Enkelt.

Jag provade nu päronglass och karamell. Jämfört med de andra ställena tycker jag tyvärr att Yogiboost var sämst. Inte så att det inte var gott - tvärtom, det smakade bra. Men det var något i konsistensen som kändes slabbigare och något i smaken som kändes lite väl syntetiskt. Det kommer inte avskräcka mig från att besöka yogiboost men de får inte mer än tre feta drakar av fem möjliga. De andra kedjorna ligger på fyra. Willes i Handen har en kokosglass som toppar på fem.

Energiinnehåll? Yogiboost uppger att deras vanliga sorter innehåller 110 kcal per hundra gram.

Café Maria

I många år har min arbetsplats, Mariakyrkan i Skogås centrum, haft ett litet café som servat församlingsbor och personal med fika och ibland rejäl mat. Det har länge hetat Bokcaféet eftersom den ursprungliga tanken med det var att man skulle ha välfyllda bokhyllor varifrån caféegäster skulle kunna låna lektyr. Men det har i praktiken inte varit ett bokcafé på många år. Efter att gamla husmor Gun för ett par år sedan gick i pension blev det också si och så med caféet och förtäringen. Men nu, efter att caféköket uppgraderats och byggts ut till ett riktigt modernt bistrokök och försetts med en riktig kock (Björn Pettersson) är det liv och rörelse i caféet igen! Björns plan är att erbjuda vällagad, varm lunch tisdag till fredag varje vecka. Från och med nästa år kommer lunchen kosta 50 kronor. Hitintills har jag smakat två av Björns luncher; en korvstroganoff och laxfilén med citronsås (menyn på bilden). Jättegott! I morgon ska jag prova ärtsoppa.

...Och caféet skall byta namn till "Café Maria". Bra där!

Hemblandad glögg

Glögg är ju gott när det är kallt och rått ute och i år har jag för första gången gjort egen. Tidigare har jag modifierat och spetsad redan färdiga glöggsorter med olika intressanta tillägg (exempelvis Cointreau med sin tydliga apelsinsmak) - nu ville jag göra det mer rejält.

Det tar två dagar att göra den här glöggen.

Dag 1
2 torkade pomeransskal
1 bit torkad ingefära
2 kanelstänger
7 kryddnejlikor
2 tsk stötta kardemummakärnor
2 dl portvin

Häll kryddor och portvin i en burk och låt dra i ett dygn.

Dag 2
1 liter rött vin (jag använde Tavernello, nr 79981)
C:a 2½ dl råsocker
1,5 dl Madeira (jag använde Vintry's Madeira Fine, nr 7882)
1 dl konjakt (jag använde Grönstedts *** VS, nr 382)

Sila av kryddorna från portvinet i en finmaskig sil eller ett kaffefilter.

Värm försiktigt det kryddade portvinet med rödvin och råsocker i en kastrull tills sockret löst sig. Smaka av sockermängden så att glöggen blir lagom söt. Olika rödviner behöver olika mycket socker. Tillsätt madeira och konjak efter smak. Häll upp på steriliserade flaskor, förslut. 

Vid servering; värm upp – men inte över 60 grader för då kokar man bort alkoholen!

Hur smakade det då? Svar: Präktig, värmande, god glögg! Söt men inte för söt, med härlig kryddighet och en kännbar men inte påträngande konjakston. Jag kan faktiskt inte erinra mig att jag någonsin druckit en godare glögg, samtidigt som jag är övertygad om att det går att få till något ännu godare.

Energivärde: uppskattningsvis 170 kcal per deciliter.

Receptet är en modifierad variant av "Hemgjord glögg" i Malin och Kalle Landqvists bok "En God Jul" (Förlag Max Ström).

Montagnolo Premium

På ICA MAXI i Haninge säljer de sedan en tid tillbaka en tysk ost med ett italienskt klingande namn: Montagnolo Premium. Det är inte samma ost som Montagnolo vunnit internationella priser med - men en alldeles utmärkt mögelost som jag tycker är lagom mild utan att bli mesig och lagom stark utan bli skarp. Knappast hälsokost men ICA har klokt nog valt att sälja den i relativt små styckbitar så jag och hustrun fick tag på en 112-grammare att dela på ovanpå lätta dinkelkex. Fett är gott, som bekant. Energivärdet är tyvärr hela 429 kcal per 100 gram så det gäller att ransonera intaget.

En bra sak är att den trista kanten som jag helst inte äter utan skär bort är ganska tunn på denna ost.

Alchemy Gothic La Fee Verte

Det mesta i designföretaget Alchemys produktion kan beskrivas med ord som smaklöst, överdrivet, vulgärt och pråligt - men sedan har de en del saker som faktiskt är riktigt snygga. Som glasen "La Fee Verte" (Den Gröna Fén). 

Det är ju egentligen longdrinkglas - men på grund av utsmyckningen i något slags Art Nouveau-stil, den lätt gröna tonen (de är inte riktigt så färgstarka som på bilden) och namnet så har vi självfallet provat att dricka absint i dem. Och det går förstås bra det med.

Jag köpte våra Gröna Féer från Dreams-Nightmares för £19.19.  

Terror of the deep - modifierad

Ibland är det verkligen så att "less is more" och detta gäller också drinken The Terror of The Deep som jag beskrivit här. 

Djupets Fasa är i sin ursprungliga form väldigt söt. I går gjorde jag ett experiment med att förenkla den och dra i mindre socker. Jag minskade därför mängden blå Curacao med hälften, skippade helt sweet-and-sour-sockerlagen och som jag hade inte lust att köpa ren ananasjuice när jag redan hade blandad apelsin-och-ananasjuice hemma så använde jag den. Resultatet blev alldeles utmärkt. Drinken blev godare och mindre sliskig. 

Ingredienserna är nu därför, per glas:

4 cl Kraken Rum
2 cl Blå Curacao
1 slurk ananas & apelsinjuice.
1 skvätt 7up
1 liten skvätt grenadin

Och drinken tillreds så här: du tar ett klassiskt Highballglas och fyller det med is. Du slår först på Kraken, sedan Curacao. Därefter häller du lite juice och lite 7up (eller sprite, och det går utmärkt med sockerfri) i en shaker med is och skakar. Varning: om du inte håller tätt ordentligt kan det bli kladdigt, för du skakar ur kolsyran ur läsken! Därefter häller du skaket ner i glaset. Ta därefter en pipett och spruta några skvättar grenadin ner i drycken, någon av dem djupt. Resultatet ska bli en drink som är mörkt blå-lila i botten och blir allt grönare mot ytan.

Jerez och Chili

På sistone har jag läst en del bloggposter och artiklar på ämnet Jerez - det spanska starkvinet som vi vanligen kallar Sherry. Många menar att denna dryck är svårt underskattad och att den uppsötade engelska "tantsherryn" (typ Bristol Cream) skapat den felaktiga föreställningen att sherry bara kan drickas som aperitif eller dessert. 

Själv har jag druckit mycket lite sherry och det mesta har nog varit just den läskiga Bristol Cream (som inte blir bättre av att folk låter öppnade flaskor stå i skåp alldeles för länge). Jag har vid ett par tillfällen, låt vara för mycket länge sedan, provat torr sherry men inte fastnat för det. Nu blev jag emellertid inspirerad att testa halvtorr sherry som kompanjon till en huvudrätt; för många som skriver om sherry betonar dess mångsidighet. En bra Jerez ska tydligen fungera till mycket och gärna till mat med mycket smak.

Så varför fjutta? Nej, bort det! Ska man göra det ska man göra det ordentligt! I går hade vi gäster och bjöd på Texaschili (dagen till ära lite kryddigare än vi annars brukar göra den men också långkokt i åtta timmar) och då korkade upp delade på en flaska Real Tesoro (8231). Den sägs vara en utmärkt sherry för nybörjare. När vi först smakade den blev vi lite skeptiska, för den kändes lite tunn och hade samtidigt en väldigt söt eftersmak. Men sen, när några tuggor av den kryddiga maten hamnat i magen och smaklökarna var aktiverade... Ja, jämrars! Då vaknade anden i flaskan till liv och fyllde gommen med sin egen härlighet samtidigt som den ackompanjerade chiligrytan på ett förträffligt sätt!

"Medeldjup, kopparfärgad och något matt. Stor doft av torkad frukt, knäck, russin, läder, pomerans och hasselnötter. Lätt till medelfyllig, halvtorr, frisk och eldig smak av nötter, torkad frukt, aprikos, läder och svamp. Bra längd med viss intensitet med brända inslag och ton av salmiak." - Anders Öhman [här]

Jag är otroligt nöjd med hur experimentet slog ut och ska definitivt testa sherry (och olika sorter) till annan mat framöver. Real Tesoro var verkligen mycket gott. Och en flaska kostar inte mer än ett vanligt vin. 85 kronor för 700 ml. Det är det absolut värt. Det känns faktiskt billigt med tanke på vad man fick för det. 

Nachtmann Bossa Nova Martiniglas

Många drinkar, exempelvis Purple Cosmopolitan, dricks med fördel i ett Cocktailglas (eller Martiniglas, om man så vill). Det finns en klassisk standard för hur ett sådant glas ska se ut men tycker man att det är lite tråkigt att ha standardglas kan man tex köpa sådana här som tillhör serien Nachtmann Bossa Nova. 

Vi köpte fyra stycken direkt från Tyskland via Amazon.de och med frakt fick vi då betala €51,90 (480 kronor/120 kronor per glas). Detta att jämföra med en svensk försäljare som tar 379 kronor för ett tvåpack (190 kronor per styck). Man sparar alltså inga jättesummor på att köpa från utlandet om man bara ska köpa ett par glas. 

Första gången jag såg ett sådant här glas var faktiskt i kyrkan. I Tacksägelsekyrkan i Trångsund finns nämligen en mässervis i glas och den har ett Nachtmann som nattvardskalk!

Absintskedar

Dags att lägga till en ny etikett på bloggen, nämligen "bestick och glas". Och jag öppnar den med att visa upp mina fyra absintskedar som jag köpt för att kunna begå absintritual på det rätta sättet. Absint ska ju inte drickas ren, som en del purpurpuckon gör - den är alldeles för stark för det och är det en riktig absint och inte bara hysterisk starksprit med smaksättning av lakrits och tillsatt karamellfärg så skall den spädas med vatten för att smakerna ska komma fram. Även om åtskilliga förståsigpåare säger att en bra absint bör förtäras utan tillsatt socker så är det ändå traditionellt och vanligt att använda 1-2 sockerbitar i en standarddos absint. Själv tar jag två i Grön Opal. Och det är här absintskeden kommer in. Man lägger skeden över glaset med absint. Sedan lägger man snabbsockerbitar på skeden och blöter dem med iskallt vatten. Efter en stund faller de samman och då sköljer man ner dem med mer iskallt vatten (dock inte mer än att man uppnår den avsedda spädningen, 1 del absint och 3-5 delar vatten beroende på smak). Sedan tar man skeden och rör runt i glaset så att det sista sockret löses upp ordentligt.

De två skedarna till vänster och den längst till höger köpte jag via postorder från Liquers de France och en vän i England var behjälplig med att ta emot dem och posta till Sverige för att jag skulle slippa betala säljarens konstiga extrapåslag - jag sparade typ 300 kronor i fraktkostnad. Andra skeden från höger inhandlade dock hustrun på Vin & Antique på Nybrogatan (Stockholm).

OBH Nordica Precision Grinder 2409

Jag maler numera allt kaffe från bönor, jag har inte köpt färdigmalet kaffe sedan i juni, tror jag. Det handlar om smak. Det blir lite godare på detta viset. Jag har dock inte nördat ner mig fullständigt i kaffekvarnar (ännu) och jag handmaler inte med gammaldags kvarn som en del tycker man ska göra för den ultimata "känslan av feeling". Den gamla kaffekvarnen (från Bosch?) som jag och hustrun fick i bröllopspresent pajade för ett tag sedan och en kort period därefter använde vi en enkel OBH Nordica Coffe Mill - men den tröttnade vi snabbt på och uppgraderade till en dyrare OBH Nordica Precision Grinder 2409 (bilden). Den är okej. Det är enkelt att ställa in grovleken men det är bättre att ladda behållaren med rätt mängd bönor än att använda den inbyggda portioneraren som inte är speciellt precis. Ska man klaga på någonting är det väl att det blir en hel del kaffedamm som hamnar runt omkring varje gång man lossar behållaren med malet kaffe. Men som kvarn betraktad... Alltså; den gör det den ska och det är att mala grovt till Chemex och halvgrovt till Hario. Och det gör den. Den dag den går sönder kanske jag får för mig att lägga pengar på någon lyxigare kvarn men till dess duger den bra.

Iskaffe - försök 3

Det är verkligen inte rätt årstid att dricka iskaffe (huttrar) - men gott är det. Jag har nu testat POI-metoden (pour over ice) tre gånger och resultatet blev ett misslyckande med Monte Allegrobönor, framgång med Kigwandibönor och nu ännu en framgång med etiopiska Sidamobönor. De behöver inget tillsatt socker! 

POI är enkelt förklarat en vanlig bryggning med Hario V60 där man bytt ut halva mängden vatten mot is som man lägger i bryggkannan. Då kyls kaffet ner med en gång och blir dessutom inte utspätt av att man tillför extra vatten. Den omedelbara nedkylningen bevarar helt klart kaffets smak. Jag bryggde en kanna Sidamo igår kväll och satte i kylskåpet, kaffet smakar utmärkt nu på morgonen. Det värmer inte gott - men smaklökarna får sitt och koffein är ju alltid koffein.

Sidamobönorna (köpta från Espressohouse) är alltså etiopiska. De odlas på hög höjd och soltorkas. Rostningen är ljus. Espressohouse hävdar att Sidamo "påminner om söta, mogna jordgubbar och vaniljkräm, med en sammetslen eftersmak" och jodå, det finns en liten, liten ton av jordgubbar i den ändå distinkta kaffesmaken. I vanlig ordning känner jag inte vaniljen men det finns en liten naturlig sötma i Sidamo. Ofta rekommenderas att man tillför lite socker till iskaffet för att kylan kan förstärka kaffets inneboende bitterhet - men det behövs inte om man använder Sidamobönor. Bra där!

Nota bene: jag dricker alltså iskaffet som mitt vanliga kaffe - utan mjölk. Jag har absolut ingen aning om hur det påverkar smaken om man drar mjölk i en POI-bryggd Sidamo. Det kan bli jätteäckligt. Eller gott. Har inte testat det.

Krubberiet i Länna - igen

Jag vill bara återigen göra lite reklam för Krubberiet i Länna Handelsområde. Det är till det yttre oansenlig korvmoj bredvid Jysk men där serveras den bästa korv jag någonsin haft glädje att smaka. 

Artur Oziemkowski är korvgubbe extraordinaire. Han gör två av korvarna själv; dels den polska vitkorven som är hans signaturrätt, dels månadens korv som jag återkommer till. Jag känner att jag snabbt börjar får slut på superlativen när jag skall beskriva den polska vitkorven - men den är verkligt helt otroligt, fantastisk god. Lukten! Smaken! Eftersmaken! Du kan få den nedtryckt i en rostad baguette tillsammans med surkål, saltgurka och senap eller varför inte dijonnaise. Jag blir helt fjantig av den, så god är den.

Precis lika underbar är den korv som nu varit "månadens korv" och därför snart, på gott och ont (jag hoppas den återkommer), byts ut mot någon ny kreation: Boudin Blanc Cajun. Sanslös. Otrolig. Makalös. Värd högsta beröm.

Sedan har Krubberiet en rad andra korvar varav jag smakat en: lammkorv från Wurstmaster. Jättegod den också - men samtidigt snäppet under Arturs hemgjorda korv. Ska snart testa "Bondekorven" som tydligen är rejält rökt.

Ska jag dessutom tillägga att vår korvgubbe extraordinaire är jättetrevlig och social och ger service utöver vad man kan förvänta sig? Jag och hustrun kom dit sent en eftermiddag när han faktiskt stängt för dagen - men han öppnade igen och stekte ett par vitkorvar åt oss!

Fem feta drakar med fem feta korvar i käften är betyget för Krubberiet! Högsta möjliga. Jag struntar i att det inte finns några inomhusbord och att man får stå och huttra i novemberkylan - det är värt det!!!