A Peary Afternoon

Trevlig drink som passar bra en varm och kvalmig eftermiddag. A Peary Afternoon byggs i ett glas med is och innehåller:

4 cl päronvodka (eg. Absolute Pears)
1 cl mörk rom av Jamaikansk stil (använde Appleton 8 years)
2 cl citronsaft
2 cl sockerlag (1:1)
1 cl Licor43
1 skvätt Angostura Orange Bitters
1 skvätt Angostura Bitters

Leva Rheinhessen

Ett sådant där vin som man plockar hem utan större förväntningar och sedan blir riktigt förtjust i. Leva Rheinhessen är ett lättdrucket vin som passar bra svalt (inte direkt kylskåpskallt men...)och det är fruktigt och läskande. Passar jättebra till en macka med skagenröra eller, som jag testade igår, till en lax-och ostpaj med sallad bredvid. 

Det kostar 69 kronor flaskan och det tycker jag verkligen det är värt. Tror inte jag kommer tycka Leva är lika roligt när det inte är sommarvärme i luften men just nu är det perfekt.

Nr på Le Bolagét är 2772

BCBSC

BCBSC - för det är för jobbigt att säga Black Cherry Bourbon Sour Cooler. Men det är vad det är. En mycket läskande, alls inte oaptitlig men tämligen märklig drink vars smak definitivt inte lär passa alla.

Då receptet är amerikanskt är det i uns (1 oz = 3,3 cl).

1 oz Bourbon (Knob Creek)
1 oz vaniljvodka (Stoli Vanil)
1 oz limejuice 
6 oz Boylan Black Cherry Soda

Bygg drinken i ett glas med is och blanda runt försiktigt med sked. 

Rödvinssmörsås återbesökt

Vännen Pers recept, men aningens modifierat. Jag bloggade om det [här].

Första gången jag hade nöjet att smaka den här fantastiska såsen var till ugnstekt torsk på purjobädd. Men den går otroligt bra till kött också - igår (Midsommarafton 2016) serverade jag den till stekt vildsvin. Fantastiskt gott. 

På grund av att fiskbuljongen var slut hemma fick jag improvisera och ta grönsaksbuljong och fisksås istället. Det blev det inte sämre av. Jag skippade också sockret i slutskedet. 

Steg 1: Gör reduktion

1 hel flaska fruktigt rödvin - tex Spring Village [6711]
½ tärning fiskbuljong grönsaksbuljong
2 msk fisksås
½ tärning hönsbuljong
2 schalottenlökar
2 stora timjankvistar

Ner med dessa ingredienser i kastrull och reducera ner till cirka 1½ deciliter. Japp. Mycket vätska ska bli rätt lite vätska. Sila bort den urkokta löken och kvistarna. Du kan spara reduktionen till ett senare tillfälle. 

Steg 2: Smöra!

När du vill konvertera den till sås tillför du;

75-100 gram smör
2-3 matskedar grädde
Smaka av med salt och peppar
och en nypa socker.

Och där har du den!

Det här är inte nyttigt någonstans - å andra sidan är det en sås för högtidliga tillfällen och då gör det kanske inte så mycket. 

Factory Cola

En variant på ett recept från Absolute Drinks. 

5 cl vodka (använde Stolichnaya)
2,5 cl Kahlúa
2,5 cl Cherry Heering
Boylan Cane Cola

Fyll ett glas med is och bygg drinken i det. Rör runt med en sked, försiktigt.

En läskande, söt och ganska skum drink. Den är god - men smakkombinationen cola, körsbär och kaffe är lite märklig. Det blir en sådan där blandning som man sitter och funderar över. Gott? Äckligt? Eller bara... Meh? Personligen tyckte jag det här var en trevlig historia och jag gör den nog igen. 

Battle of the Bastards meal

Eftersom det var Game of Thrones: Battle of the Bastards som dramatisk middagsunderhållning tänkte vi att middagen skulle vara i rätt "setting" - något som teoretiskt sätt hade kunnat serveras i trakterna runt Winterfell. Så vad vi ser här är...

Långkokt riven kyckling. [Recept]
Porterkokt lök. 
Friskusbulle (rågbröd med frön).
Ale. New Belgium Fat Tire.  

Den porterkokta löken är busenkel. Färsk lök, ansa och ner i kastrull, häll på en flaska porter, lite vatten så att all lök kan simma ordentligt och smula sen ner en tärning grönsaksbuljong. Koka upp och låt sjuda under lock i tio minuter. Färdigt!

Fat Tire är utmärkt matöl till en söt rätt som den rivna kycklingen. Den går också bra ihop med löken, som ju också den har sötma. Däremot står den knappast starkt på egna ben. Den behöver mat för att komma till sin rätt. 

Piscola

Det finns tydligen många drinkar som kan kallas piscola - men basen är förstås, i samtliga, den peruanska eller chilenska druvspriten Pisco. Jag har än så länge bara testat märket Lapostolle, som är chilenskt. Den smakar absolut apvidrigt i ren form. Totalt odrickbar! Men drar man i limesaft och sockerlag i den till en Pisco Sour så gillar jag det. Hur som: Piscola är en grogg på pisco och någon form av coladryck men kan också göras med ginger beer, ginger ale eller rent av annan läsk. Men jag testade nu att göra en på 4 cl av sagda Lapostolle och en halv flaska utsökta Boylan Cane Cola. Resultatet blev... Alltså... Det smakar otroligt märkligt. Halva jag vrider mig i avsmak och undrar vad det är för ohygglig petroleumprodukt jag förgiftar mig med - andra halvan grymtar manligt, nickar mot glaset och säger "muy bien". Jag tror att det här är en sådan där smakkombination som man antingen avskyr passionerat eller tycker är jättekul. Varning alltså. Du kan gilla det. Eller så hatar du det.

Jamaicansk fläskfilé, majs och sallad med melon

Nej, det här är inte genuin jamaikansk mat. Men fläskfilén rullades i kryddblandningen Jamaican Jerk (och råsocker) innan den stektes i ugnen. Majsen stektes i smör och jag slängde i några bitar amerikanskt, rökt bacon som blivit kvar sedan tidigare köksövningar. Salladen består av spetspaprika, romanticatomater och honungsmelon och precis innan servering drog jag på en skvätt lime. Kombinationen av livsmedel och kryddor är någorlunda karibisk. 

Thai Hallucination

Modifierat recept från boken "A taste for absinthe" av R.Winston Guthrie och James F.Thomas. Jag har inte gjort många drinkar från den boken - men Polski Pousse-Café är en av dem.

Det finns tre svårigheter när det kommer till att göra en Thai Hallucination. 

1. För det första behöver du en bra, riktig absint. De kostar pengar. Jag använde Grön Opal från Svensk Absint. Det går förstås bra med någon annan kvalitetsabsint men de måste beställas eller köpas utomlands för Le Bolagét har inget i sitt ordinarie sortiment. 

2. För det andra behöver du Guavasoda. Det enda ställe jag hittat det på i hylla är USAgodis i Skrapan på Götgatan. De har också en webshop. 

3. För det tredje behöver du fläderlikör. Det är inte heller något som finns i hylla på systembolaget. Men man kan beställa. Rekommenderar här De Kuyper Elderflower [86105]. Ett alternativ är att ersätta fläderlikören med lika delar koncentrerad flädersaft och vodka, eller något sådant. 

Receptet nedan. Ett uns (oz) är 3,3 cl.

1 oz absint
1 oz fläderlikör
1 oz citronsaft
1 stänk Angostura Orange Bitters

Skaka dessa ingredienser med is och sila upp i ett grogglas med is. Slå sedan på en halv burk Guavasoda.

Den här läskande, starka drinken smakar distinkt anis - vad de flesta nog uppfattar som en mildare sötlaktrits - och sedan kommer en fruktig sötma med en hint av blommighet innan anisen är tillbaka. Inget för dig som inte gillar anis, fänkål och lakrits med andra ord. Jag tyckte den var jättegod. 

Rostas, rotsaker, charoset och ajvar

Jag hittade ett Israeliskt vin [Hermon, 2518] på Le Bolagét och behövde passande mat att testa det till. Resultatet blev den här rätten, inspirerat av det israeliska köket.

Ugnsstekt rostasfilé. Köttet bryntes i stekpanna med smör och rullades sedan i en kryddblandning bestående av ungefär lika delar salt, sesamfrö, timjan, persilja och vitlökspulver. I med termometer och sedan ugnssteka till innertemp på 60 grader. 

Ugnsrostade rotsaker. Potatis, palsternackor, morötter. Sprejade med olja, kryddade med torkad persilja, vitlökspulver och salt.

Charoset. Receptet jag följde gav en burk som hade räckt till en åtta personers måltid, typ.

1 äpple, skalat och urkärnat.
1 päron, skalat och urkärnat.
1 cup (1,4 dl)valnötter
½ cup (0,7 dl)russin
½ cup (0,7 dl) sött vin (använde portvin) 
2 kryddmått mald kanel
1 kryddmått riven muskot

Kör alltihop i matberedare till en någorlunda slät röra. 

Ajvar. Turkiskt snarare än israeliskt, men både paprika och vitlök används flitigt i hela mellanöstern och röran fungerar tokigt bra i par med charoset. 

Jag tyckte det här blev väldigt gott och vinet, som är mjukt och bärigt (mörka körsbär och vinbär) passade förträffligt. 

Rostbiff och varm potatissallad

Enkelt och fantastiskt gott. Svensk rostbiff, en sås på creme fraiche och basilikasenap från Edmont Fallot (höftade proportioner, smaka av - jag gillar när det är lite sting). Till detta ugnsrostad potatis av två typer, varav en är en blå sort. Potatisen skakades i påse med olivolja, vitvinsvinäger, gräslök och kapris. 

Devil's Backbone

Varför den här drinken heter Devil's Backbone har jag inte den blekaste aning om. Det är inget speciellt diaboliskt med den alls. Basen för den är Hayman's Old Tom Gin [86145]. Det är en äldre typ av sötare, mindre kryddat gin än det London Dry man vanligen använder. Till detta kommer dry vermouth och det italienska aperitifvinet Cocchi Americano och ett par skvättar angostura orange.

5 cl Hayman's Old Tom
2,5 cl dry vermouth (Noilly Prat)
2,5 cl Cocchi Americano
2 stänk Angostura Orange

Rör med is och sila upp i ett kylt glas. Friskt, lite småkryddigt men aningens oljig. Småsöt. Klart drickbar men inget man vill ha påtår på.

Isglass på guava och kokosrom

Dags för en vuxenglass! Köpte guavajuice häromdagen för en skum drink där sådant ingick. Den blev inte så värst god och sedan stod jag där med en massa juice över. Vad göra? Tja, isglass är ju trevligt så här års så jag jockade ihop...

5,25 dl guavajuice (Rubicon)
0,75 dl Malibu kokosrom

...och frös in i Zokuformar. Ja, de där jag köpt på Enklare Liv. 

Resultatet blev märkligt, konstigt, skumt - men gott. Fruktigt, tropiskt, somrigt, läskande. Mycket trevligt. 

Jamaicansk fläskwrap med banan

Det här är inte genuint jamaicanskt för fem öre, men strunt samma! För en wrap behöver du, förutom en stor fin tortilla, ungefär 150 gram fläskfilé som skurits i strimlor och fått marinera i en blandning av soja, bourbon, honung och en kryddblandning som heter Jamaican Jerk (Santa Maria) - mängden höftade jag. Du behöver därtill en halv banan som du steker helt kort i smör och en liten skvätt lönnsirap. I wrappen hade jag också lite sallad (romansallat, romanticatomat, gurka). Tomat och mango hade antagligen varit att föredra. 

Hibiskusmargarita

Jag fick hibiskuslag över när jag gjorde Paletas de Flor de Jamaica häromdagen. Det räckte till ett par glas hibiskusmargarita. 

4 cl Tequila (Corralejo Reposado)
4 cl hibiskuslag enligt receptet nedan
2 cl Cointreau

Skaka med is och servera i väl kylda glas. Nomnom!

Hibiskusblom har en fantastisk färg och en säregen smak som inte passar alla men som jag uppskattar mycket. Det är inget som finns på ditt lokala Konsum, även om de kan ha hibiskusblomste. Jag köper mina torkade blommor på en hokuspokusaffär som heter Örtagubben.

Att få tag på Hibiskusblom är inte enkelt. Jag har lyckats hitta det på Örtagubben inne i Stockholm. Den torkade hibiskusen säljs i små kartonger med 3 dl i varje.

Tillverkningen är enkel. Ner med 3 dl hibiskus i en kastrull tillsammans med 2 dl strösocker och 1 liter vatten. Koka upp, rör om då och då. Skruva ner värmen när du nått koktemperatur och låt brygden puttra en halvtimma. Sila av blommorna och låt den nu mycket röda vätskan svalna.

The Art of Drinking

"[The art of drinking]...involves a discerning palate, a sense of moderation, and a generous dose of self-knowledge. The art also calls for a certain mindfulness or contemplative presence: the wise drinker thoughtfully appreciates the rivulets trickling over his tongue rather than mechanically quaffing torrents in order to short-circuit his God-given intelligence. Spring-break binges and and other such riotous extremes are as alien to genuine Catholic tippling as pornography is to fine art. You can be sure that when Our Lord made wine so good that it impresses even the seasoned steward at the Wedding of Cana, He was endorsing only the best forms of imbibing."

 - Ur förordet till Drinking with the Saints av Michael P. Foley.

Lax i foliepaket med potatis och sås

Den här middagen höll på att åka i soporna eftersom den jämra fisken aldrig blev färdig - och när jag är hungrig och har lågt blodsocker kan jag vara rejält tjurig... Lyckligtvis lyckades Kejsarinnan reda upp det hela.

Det är en enkel rätt. Du behöver en laxfilé av den storlek du ämnar förtära. Du paketerar in den i folie tillsammans med salt, citronskivor och några rejäla klattar smör. Sedan lägger du den på din heta grill och låter paketet tillagas.

Det stod 20 minuter i receptet. Säg att det snarare tog närmare 30 minuter någonting. Det är uppenbart så att man måste höfta lite, beroende på fiskens storlek och hur het grillen är. Men efter tjugo minuter var vår lax fortfarande inte varm i mitten. Efter några minuter till var den lite varmare. När vi nådde halvtimmen var det färdigt och väldigt gott. 

Till laxen serverades grovsaltad ugnspotatis, snackpaprika, söta tomater och kronan över verket: en sås, bestående av avrunnen matyoghurt i vilken rörts ner en tämligen generös mängd Peruvian Chili & Lime från Santa Maria. 

Bortsett från problemen med att få laxen färdig, så finns det två problem till med den goa fisken: 1) den är dyr och 2) den är kaloririk. Jag glömmer bort detta mellan varven. 

Slaktarkorv med ölkokt lök och stekta tomater

Oerhört enkelt och oerhört gott. Grov korv 99% från Slaktarkorv, i stora bitar och stekt med lite smör. Korven behöver bara få lite stekyta och värme, den behöver inte ligga länge i pannan. Körsbärstomaterna ska också bara vara helt kort i panna för att få värme och för att locka fram mer sötma ur dem, får de ligga i för länge blir de mosiga. Det tidskrävande momentet i den här rätten är lökkoket - och vi talar om tio minuter. 

Vad behövs? Jo, lök. Just nu finns färsk lök i butikerna. När säsongen är över får man använda torkad - eller dyrare, importerad färsklök. Hur som haver: man ansar lökarna och lägger dem i kastrull, slår över mörkt öl (jag använde 230 gram lök och en flaska med 33 cl Schwarzbier) och smular ner en halv tärning grönsaksbuljong. Sedan kokar man upp och låter sjuda i cirka 10 minuter, så att löken blir mjuk och varm.

Servera i en djup tallrik. Slå gärna några skedar ölspad över lökarna som sås. Hur gott som helst. Jag måste definitivt börja koka lök oftare, för det här var ju jättetrevligt. 

Black Cherry och vaniljglassfloat

En oerhört enkel men mycket välsmakande efterrätt är en skopa vaniljglass flytande i ett glas med Boylans Black Cherry Soda. Vill man vara lite extravagant kan man också spetsa sodan med någon god bourbon innan man lägger i vaniljglassen. De smakerna gifter sig mycket väl. Bara så ni vet. 

Grilla med elgrill - går det att få det bra?

Kallt väder, men med lite grillat och ett gott rödvin infann sig sommarkänsla i allafall! Den här maten var förstås inte alls något vidare kalorisnål - men det är inte det som det här inlägget handlar om. Ämnet för posten är istället elgrillar.

Jag tänker inte påstå att elgrillar är lika bra som kolgrillar eller gasolgrillar. Det är de inte. Du kan aldrig få den där riktiga grillytan, den där pikanta röksmaken och den kolning som bara eld verkar kunna åstadkomma när du grillar på elgrill. Å andra sidan är elgrillar enkla, man slipper slabba med smutsigt kol, man behöver inte köpa dyr gasol och bor man i lägenhet brukar man få grilla med elgrill på balkongen...

Jag har avverkat ett antal olika elgrillar under åren och de har alla fungerat på samma sätt: ett elektriskt element hettar upp grillplattor (galler). Man applicerar något fett på gallret och slänger på köttet. Inte så svårt.

Det som är problemet med elgrillen är att få till själva stekytan. Och efter sju sorger, åtta bedrövelser och många besvikelser tror jag nu att jag lyckats klura ut hur man ska få till en acceptabel om än inte perfekt grillyta. Tre visdomar:

Marinera köttet ordentligt! Det är lättare att få till en stekyta på kött som är indränkt med en massa göttigheter. Matolja, honung, kryddor, sirap - vad du nu önskar dig - och låt köttet marinera länge. 

Ha rätt fett på grillen! - Och det du behöver är sådan där rapsolje- och smörsprej. Jag har provat olivolja, rapsolja och faktiskt vanligt smör, men nu testade vi oljesmöret [länk] och det var överlägset. Bara att spreja på grillgallret innan man slänger på köttet. 

Grilla under lock! - Jag har testat att grilla med uppfällt lock, stängt lock, uppfällt igen och stängt igen och det blir helt enkelt lite bättre med stängt lock. Man kan lyfta ibland och kolla in köttet, vända på det osv - det gör inget; men hetluften som bildas under locket bidrar till en bra grillyta. 

Eco Rojo - utmärkt grisvin!

Jag behövde ett vin till grillad fläskkarré och plockade det här ur hyllan på Le Bolaget på grund av tre saker:

1. Det var en gris på smakbeskrivningen.
2. Jag gillade etiketten.
3. Vinet var billigt (69 kr/flaska).

När man i praktiken slumpväljer vin på det sättet ska man inte ha alltför höga förväntningar på produkten - och är priset såpass lågt ska man skruv ner dem ytterligare, så jag var inställd på att få något drickbart men inte minnesvärt.

Jag hade fel. Eco Rojo var riktigt gott! Det smakade okej vid provsmakning men efter ett par tuggor grillad gris vaknade det till liv ordentligt. Maten gav vinet liv, vinet i sin tur kompletterade köttet på ett alldeles förtjustande sätt! Lycka! Hurra! Whoop! Whoop!

"Fruktig smak med inslag av björnbär, mörka körsbär, skogshallon, färska örter och lakrits." (Bolagets beskrivning).

Slutsats: Det här ska köpas igen. Det faktum att vinmakaren tycks vara någon skum antroposof eftersom det står på etiketten att det är biodynamiskt odlad får jag helt enkelt leva med. 

Betyg: 4 fläskiga drakar av 5. + En extra liten drakbebis vid sidan av eftersom det dessutom är billigt.

Nr [2521]

The Terrible Green Monster

Om man inte gillar anis ska man undvika alla drinkar som innehåller absint eller pastis. För det här är i grund och botten en slags absinthe sour upphottad med gurkskivor och indian tonic water. Namnet på drinken kommer från "The Green Monster" som är samma sak, fast med vanligt vatten och inte tonic. Jag använder det amerikanska unsmåttet (oz) som alltså är 3,3 cl.

1 uns absint*
1 uns limesaft
1 uns sockerlag (1:1)
4 skivor gurka
Indian Tonic Water

Rör ihop absint, limesaft och sockerlag med is i ett lämpligt mixerkärl och sila sedan upp över is i ett Collinsglas. Tryck ner gurkskivor och toppa upp med tonic water.

En läskande, småsur historia som smakar anis och lime. God. Den här kan jag mycket väl göra igen.

* I den här drinken använde jag Harlequin [84181]; en lite svagare sort på "bara" 55%. Men det är en riktig absint. Jag avråder starkt från att man någonsin konsumerar sådan där vidrig skitsprit som kallas absint men som bara är superstark, grönfärgad med karamellfärg och smaksatt med något syntetiskt jox. Med andra ord: sådan där absint som marknadsförs med att man tänder eld på den... 

Bun Meat Bun

För den som bor i Stockholmsområdet har jag goda, om än inte helt färska nyheter: Bun Meat Bun finns nu för tiden inte bara i Farsta Strand utan också inne i stan i Söderhallarna!

Bun Meat Bun har fruktansvärt goda burgare - och de är lagom stora! Man kan få en liten burgare som passar bra till lunch, eller en med mycket mer kött som passar bra till middag - eller för den som rent allmänt vill ha mycket mat. Menyn är enkel; det finns inte många sorter att välja på, men det som finns är utmärkt. 

Jag har testat två av deras burgare: The Famous Bunburger (bilden) med ost, tomat, sallad och dressing. Den är ljuvlig. Jag har vid tidigare tillfälle ätit Beachtown BBQ; som har bacon, ost, rödlök, majonäs och bbq sås. Den var också riktigt mumsig, men trots bacon-lagen att allt blir bättre än bacon föredrar jag nog den mer avskalade Bunburgern. Hur som helst: Hur många feta tummar upp som helst för Bun Meat Bun och deras burgare!

NBW - Nice but weird

Ett experiment som slog väl ut. Mandel och persika tillhör de där smakerna som brukar gå bra ihop - så varför inte prova det i en drink? 

Först en bas med vodka. I sådana här blandningar behöver man inte använda dyr premiumvodka, det går bra med något förhållandevis billigt. Som estnisk Saaremaa, tex.

Och så, eftersom det ska ner söta saker i drinken, behöver den syrlighet för att inte bli sliskig. Ner med limesaft, alltså. 

Sedan Amaretto. Den vanligaste Amaretton är DiSaronno och den är gjord på aprikoskärnor, även om den smakar mandel. Jag använde dock en Di Sachira från Luxardo [80232], som inte bara smakar utan är gjord av mandel.

Och så persikolikör - DeKuyper Peachtree. 

Dessa ingredienser skakades ihop med is och silades upp i ett kylt glas - sedan toppade jag upp med 7up Free. Barbariskt - men gott.

4 cl vodka
4 cl limesaft
2 cl amaretto
2 cl peachtree
Generös skvätt med 7up Free.

Wasabisenap från Ålands Senap

Ibland chansar man på att något ska bli gott men tyvärr slår inte experimentet väl ut och resultatet blir jätteäckligt. Dessbättre var kombinationen Wasabisenap från Ålands Senap och Creme Fraiche riktigt lyckad! 

Senapen är söt och någorlunda stark - men inte i stil med Dijonsenap - och den har en kännbar men inte på något vis överväldigande smak av Wasabi. Jag provade att röra ut den med något mer än dubbla mängden Creme Fraiche och resultatet blev en sås som fungerar tokigt bra på nötkött. Vi testade den först på en köttmacka och sedan till kött med potatisgratäng.

Rekommenderas å det varmaste. 


Bilden är tagen från Flickr [här]

5 i topp-drinkar

Den som följer den här bloggen, eller roar sig med att kolla igenom kategorin drinkar, kan väl inte undgå att märka att jag testar alla möjliga recept. Det som däremot inte framgår särskilt tydligt är väl vilka av dem som jag faktiskt blandar ihop igen och igen med någon slags regelbundenhet. När jag själv funderar på vilka drinkar som är klassiker här hemma, som är återkommande inslag vid fester och glada middagar, så är det nog de fem nedan som måste nämnas:


1.Proseccovariationerna

Nej, det här är ju inte en drink - det är ett koncept. Det handlar om att lägga en spritbas, allt som oftast en likör, och sedan toppar man upp med mousserande vin. Oftast prosecco, ibland cava - någon enstaka gång något annat fnittervatten. Absolut vanligast i sammanhanget har varit fattigmans Kir Imperial, med riktig Chambord (en dyrare hallonlikör) men inte med champagne utan billigare bubbel. Väldigt många drinkar som är söta och fruktiga kan med fördel byggas ut med prosecco. En drink bestående av prosecco och någon eller ett par smaksättande likörer, eventuellt med någon mindre skvätt vodka i också, är definitivt den vanligaste typen av drink här hemma. 

Exempel på en prosecco-variation

Queen Kir

3 cl hallonlikör
3 cl blåbärslikör
12 cl mousserade vin

Ett annat exempel:

Fabulös Fläder

3 cl fläderblomslikör
3 cl vaniljvodka
12 cl mousserade vin


2.Algae in the pool

Den som nu är missnöjd med att den första drinken på listan inte var en drink utan ett koncept kan nu trösta sig med Algae in the pool. Det är min förenkling och vidareutveckling av en drink som heter Terror of the Deep. Den är lättdrucken, läskande och lagom söt, väldigt långt ifrån en avancerad hipsterdrink. Jag är rätt säker på att det är den drink jag blandat till flest gånger under de gångna tre åren, på andra plats efter prosecco-variationerna. Algae in the pool är nog mer en "senare på kvällen"-drink än en tidig drink vid fester.

4 cl Kraken Spiced Rum (alt. Captain Morgan black spice)
2 cl Blå Curaçao
4 cl Ananas- och apelsinjuice
7 up eller Sprite

Blanda rom, Curaçao och juice, häll i ett grogglas med is. Fyll upp med 7up eller Sprite. Rör runt försiktigt med sked så allt blandas.


3.Gin & Tonic

Javisst. En klassiker. Man kan dricka den innan maten, till maten, efter maten eller utan maten. Oavsett vilken gin och vilken tonic man använder så bygger man drinken i ett högt glas med is och proportionerna är dubbla mängden tonic mot mängden sprit. Jag har oftast 5 cl gin i. GT tenderar att drickas oftare på våren och sommaren än på hösten och vintern.

Lågbudget-och-lågkalorivarianten görs på Tanqueray, som är mitt "standardgin" och Schweppes Indian Tonic Water i Zero-varianten.

Den lite bättre GTn görs på Tanqueray och Fevertree Mediterranean.

Den riktigt bra GTn görs på Hendricks och Fevertree Indian Tonic eller någon annat tonic water som inte smakar för mycket. Hendricks har en speciell smak som man inte dränka. Slänger man sedan i några skivor gurka blir det riktigt, riktigt gott också!


4.Cosmopolitan

En Cosmo är ju ändå alltid en Cosmo! Jag har testat en mängd olika variationer med olika sorters vodka och likörer, men "standardvarianten" är i sig utmärkt. Tidigare har jag gjort Cosmo på vanlig, smakneutral vodka men efter att ha testat citronvodka föredrar jag definitivt sådan i drinken. Cosmopolitan är småsöt, sur och dödar inte smaklökarna, så den tenderar att vara en "tidig" drink vid festkvällar.

4 cl citronvodka
2 cl Cointreau
3 cl tranbärsjuice
2 cl limesaft

Skaka ihop i shaker med is och sila upp i kylt cocktailglas.


5.Margarita

Nu är det ett bra tag sedan jag gjorde en, men sett över tid är Margarita en återkommande drink vid festbordet. Tyvärr är det en förhållandevis dyr drink, för det är helt enkelt nödvändigt att köpa bra tequila för att det också ska smaka bra. Det innebär att du får slanta upp minst 400 kronor för en standardflaska.

4 cl tequila reposado
2 cl Cointreau 
/ alternativt Grand Marnier för en "Grand Margarita"
3 cl limesaft
1 cl sockerlag, eller ännu bättre: agavesirap

Skaka med is och sila upp i cocktailglas. Jag brukar inte salta kanten på glasen.

Rostbiff, potatis, senapssås

I skrivande stund är det svindåligt väder ute men för inte så länge sedan sken solen och var det varmt och gosigt. Då avnjöts denna sommartallrik till middag, men det hade gått lika bra att äta den till lunch. Vi talar om:

Rostbiff (svensk, 100g per portion)
Små potatisar (250g per portion), oljade och generöst saltade med grovt medelhavssalt, rostade i ugn på 225 grader i tjugo minuter.
Cornichoner och syltlök, ospecificerad mindre mängd.

Och så såsen. Den gjordes genom att en burk matyoghurt få stå och rinna av i melittafilter en stund, så att konsistensen blev något fastare. Sedan smaksatte jag den med dijonsenap (grey poupon) och graveleij-senap. Några matskedar av vardera. Viktigt att smaka av så man får en balans mellan stark och söt senap som man själv gillar. Räkna med att använda en tredjedel av matyoghurten per portion. 

Jättegott. Och, om jag räknat rätt, mindre än 500 kcal per portion. 

Tres Amigos

Pisco är en ruskig sydamerikansk brandy, från Peru eller Chile. Ren och oblandad smakar den inte så bra men i rätt kombination är det inte dumt alls. Klassikern är en "Pisco Sour" som lätt blandas till med två delar sprit, en del limesaft och en halv till en del sockerlag. Slår man på tonic water och tar citronsaft istället för lime blir det en "Green Hornet". Annars kan man göra en Tres Amigos, en slags Negroni på Pisco. 

1 del Pisco
1 del röd vermouth
1 del Campari
1 stänk angostura orange

Rör med is och sila upp i kylt glas. Välbekomme! Inte dumt alls!

Karibiska räkor med fruktsallad

Dagens middag blev karibiska räkor med ris och fruktsallad. Som de latmaskar vi är köpte vi färdigskalade räkor (ett hekto var) i ICA Maxis fiskdisk och dessa tillagades genom att osentimentalt slängas ner i en het stekpanna med kokosfett. Räkorna kryddades sedan, under omrörning förstås, med en karibisk kryddblandning som jag återkommer till nedan. Den luktade skunk men smaken blev mycket bra. Till sist fick räkorna några generösa skvättar limesaft över sig innan de lades upp på tallrik.

Till dessa räkor serverades Jasminris. Jag mätte upp 50 gram per skalle men om man kokar ris med mycket vatten sväller det upp ordentligt och så lurar ögat magen att man fått mycket mer.

Men den karibiska konceptet skulle inte ha varit fulländat utan den färgglada fruktsalladen. Det fanns fin, ätmogen mango i affären och hustrun vet hur man skär upp den snyggt - när jag går lös på mango ser det ut som att en ursinnig orangutang slitit den i småbitar. Mangon fick sällskap med grodskinnsmelon, som nu blivit riktigt billig i butiken, romantikatomater och lite röd chili skuren i små bitar. På detta några skvättar limesaft. Det blev mycket mer sallad än vad man ser på bilden. Uppskattningsvis något hekto mango, ett kvarts kilo melon och 200 gram tomater per portion. 

Hela middagen brakade nog loss på straxt under 600 kcal.

Jättegott. Men starkt. Kryddblandningen, och jag använde en hel del av den men inte allt, bestod av:

Karibisk kryddblandning

2 teskedar cayennepeppar
2 teskedar salt
1 tesked vitpeppar
1 tesked svartpeppar
1 tesked torkad basilika
1/2 tesked torkad timjan
2 teskedar paprikapulver

Pisco Sour

Jag har hört benämningen Pisco tidigare, i namnet på drinken Pisco Sour, men det var inte förrän helt nyligen jag stiftade bekantskap med företeelsen. Då visade det sig nämligen att alkoholmonopolets lokala detaljhandel där jag bor fått in den chilenska Lapostelle Pisco [388] i sitt vanliga hyllsortiment. Jag var bara tvungen att köpa en flaska. 

Pisco är en "brandy", alltså vinsprit - destillat av vin. Cognac och Armagnac är väl de förnämsta underkategorierna av vinsprit. Peru och Chile strider internationellt om vem som egentligen var först med Pisco men det är kanske inte så viktigt, egentligen. Det intressanta är om det är gott eller inte. Nu kan jag bara uttala mig just om märket Lapostolle och det är i sammanhanget lågbudget - det finns mycket dyrare grejor där ute. 

Så hur smakar det då? Svar: Det smakar, i ren form, apa. Verkligen vidrigt. Varken jag eller hustrun ville ens avsluta våra små provsmakningsglas när vi först korkade upp flaskan. 

Det vi snabbt upptäckte är att det gudskepris smakar betydligt bättre, faktiskt riktigt gott, i en Pisco Sour.

En klassisk Pisco Sour ska skakas ihop med äggvita för mjukhet och fluff, men jag är inte jätteroad av rått ägg så min sour fick bli utan. Efter att ha provat lite olika proportioner mellan ingredienserna kom jag fram till att följande passande mig bäst:

5 cl Pisco
3 cl limesaft
3 cl sockerlag
1 skvätt angostura bitter

Det vanliga är att servera pisco sour i glas med is men jag sitter sällan och smuttar länge på drinkar så jag tycker man lika gärna kan sila upp i ett välkylt glas, straight up.

Nu är ju nästan allt gott med lime och sockerlag, men Pisco Sour var så pass intressant att jag måste testa fler märken i genren. Gärna en peruansk pisco nästa gång.