Mycket enkelt, mycket gott. En trevlig aperitif med vacker färg. Rör ihop ingredienserna med is och sila upp i väl kylda glas. Egentligen ska man väl inte kalla det en "negroni" alls, om det inte är Campari den, men... Ändå. 1 uns (3,3 cl) Hendrick's Gin 1 uns Aperol 1 uns Cocchi Americano
Det ser verkligen ut som skit - men skenet bedrar. Det är knasigt gott och det luktar fantastiskt. Vi talar om pulled pork. Vi talar om ett dödsenkelt recept. Tag ett kilo fläskkarré. Skär det i små bitar. Inte pyttesmå bitar, för då blir det svårt att riva köttet när det (nästan) kokat färdigt. Halvsmå. Du får pröva dig fram. Bryn de halvsmå köttbitarna i smör i omgångar i en stekpanna. Släng ner de brynta köttbitarna i en ugnssäker gryta. Häll på innehållet i en flaska ICAs Honey & Brown Sugar grillsås. Häll på samma mängd vatten. Tryck ner kött som flyter upp, så att allt är täckt av vätska. På med grytans lock och stoppa in i ugnen på 100 grader. Låt stå hela dagen. Du kan lugnt låta det här puttra i 8-10 timmar. Inga problem, bara grytan håller tätt så det inte kokar torrt. Ta ur grytan ur ugnen. Fiska upp köttet ur såsen, men låt såsen vara kvar - släng inte, köttet ska koka en timma till efter ha rivits. Eller... Egentligen river man det ju inte, utan man tar två gafflar och sedan drar man liksom isär det väldigt välkokta köttet i trådar. När detta gjorts slänger man tillbaka det rivna i grytan, sätter på locket igen och kokar på 100 grader i ugn i ytterligare en timma. Sedan kan man äta. Ja, det här tål att frysas och tinas upp igen. Inga problem alls. Energivärde? En portion på 150g kött torde väl gå runt på någonstans drygt 300 kcal. Den söta såsen kostar kalorier. Det gör den.
Det känns ju lite lyxigt att käka oxfilé till lunch, men det här var varken dyrt i pengar eller i kalorier. ICA MAXI i Haninge har en "fyndlåda" i charken med restbitar för de som är sugna på Biff Rydberg eller så. Antar att andra stora matvaruaffärer kan ha liknande arrangemang. Jag köpte 150g, snyggade till bitarna lite och stekte dem sedan i lite rapsolja med salt och peppar. Frysta haricotverts (250g) tinades i micron och fick sedan en snabb stekning och kryddades med salt och peppar. Ett stekt ägg på det. Under 400 kcal. Och jättegott. Köttet var fantastiskt!
Ja, den heter så. Varför har jag ingen aning om. Vem M'Bata är och varför han är het, det får du fråga någon annan om. Men hur som helst så är det en trevlig kaffedrink för en kall och uschlig aprilväders-söndag. Det krävs dock lite jobb för att få till den. Koka vatten. Slå det heta vattnet i ett kaffeglas respektive i en espressokopp. Mät upp 2 cl punsch, 2 cl brandy och 2 cl brun kakaolikör i ett lämpligt kärl. Värm upp en dl mjölk. Medan du värmer mjölken, slå bort hetvattnet ur espressokoppen och ersätt det en dubbel espresso. Förvärmningen av koppen är viktig för att kaffet ska vara så varmt som möjligt när det hälls i glaset. När mjölken är färdigvärmd, häll bort hetvattnet ur kaffeglaset och slå i espresso, alkohol och varm mjölk. Rör runt. Sätt dig ner och njut av ditt varma, spritiga kaffe.
Nej, det är inte tänkt att man ska toppa med grädde, men det kan du givetvis göra om du vill. Ja, om du vill ha starkare kaffesmak går det självklart bra att slå på en kopp espresso till. Vem hindrar dig?
Det här är en Jägerita, eller Jägermeister Sour om man så vill, med en viktig förändring. Istället för Cointreau så tar man en annan mer komplex och smakpotent apelsinlikör, nämligen Bigallet Virana China-China. Resultatet är en brun, frisk, stark, örtig drink med mycket apelsinsmak. Jättegott! Skaka ihop i shaker med is och sila upp i väl kylt glas. 5 cl Jägermeister 2,5 cl Bigallet Virana China-China 2,5 cl limesaft 1 cl sockerlag (1:1)
Långt ifrån hipsterdrinkar och craft cocktails hittar vi den klassiska svenska groggen: en skvätt sprit och så någon läskedryck på det. Två ingredienser. Gärna is men saknar man sådan får man väl ha ingredienserna i kylskåpet först.
Jag köpte en stor flaska Bacardi Limón på senaste Rigakryssningen. Det är alltså ljus rom smaksatt med citron och lime. Jag har testat den på lite olika drinkar och tycker den är så där. Bäst fungerar den faktiskt i en simpel Rom & Cola. Men en annan groggig kombination som fungerar väl och är lite mindre uttjatad än Rom & Cola är LimonDew: Bacardi Limón och Mountain Dew. I ett grogglas med is, häll på valfri mängd citronrom (4 cl kan anses vara standard) och slå på en halv burk Mountain Dew. Jag tillhör inte de som älskar Mountain Dew men det här var en bra blandning. Smakar gott, blir mycket läskande. Klart godkänd. Men ska jag var helt ärlig är fortfarande Rom & Cola godare.
Allt har sin tid. Ibland vill man ha söta drinkar, ibland kryddiga, eller som här - sura. För Sour Flamingo gör skäl för sitt namn. Den har inte den där väldiga bitterheten man hittar i cocktails med exempelvis en massa Campari i - men den är sur. Hustrun tyckte den var för sur, jag tyckte den var god - men är man inte jätteförtjust i tung citrussyra bör man nog tillsätta en tesked sockerlag eller så, för att bryta det värsta. 6 cl Bacardi Limón 2,5 cl limesaft Rosa grapefruktläsk (La Mortuacienne Pamplemousse)
Skaka Bacardi och limesaft med is i shaker och sila upp i ett tumlarglas med is. Toppa upp med grapefruktläsk (någon dl eller så).
Den här drinken må se ut nästan exakt som en Corpse Reviver nr.3 (föregående post) och den är också baserad på gin och innehåller förvisso citronsaft - men där upphör likheterna mellan de två. Istället för söt cointreau och punch rymmer 20th Century nämligen vit kakaolikör och Lillet Blanc. Den förstnämnda bidrar med en distinkt kakaosmak men sötman tas ner lite av citronsaften och balanseras av Lillet. Namnet på drinken signalerar "klassiker". Det vet jag inte om den är men den är såpass god att jag definitivt vill göra den igen.
5 cl dry gin (använde Tanqueray) 2,5 cl Lillet Blanc 2,5 cl Bols White Creme de Cacao 1,5 cl citronsaft Skaka med is och sila upp i väl kylt glas.
Jag har aldrig gjort en Corpse Reviver no.1, men 2an har testats [här] och fått väl godkänt. Nu ikväll var det dags för Corpse Reviver no.3. I den ingår svensk punsch.
2,5 cl gin (ex.Tanqueray) 2,5 cl punsch (ex.Caloric) 2,5 cl triple sec (ex.Cointreau) 2,5 cl citronsaft 0,5 cl absint (ex.Harlequin) Skaka med is och sila upp i väl kylt glas, cocktail- eller coupevariant.
Resultat: En helt fantastisk drink! Söt, sur, frisk med tydliga smaker av arrak, apelsin, anis och citrus. This is a keeper! Den gick rakt in på topplistan. Synd bara att punsch och Cointreau är så vansinnigt kaloririka, för en Corpse Reviver no.3 går loss på uppskattningsvis 225 kcal.
På grund av anledningar (jobb, tidsbrist, tillfällig avsaknad av inspiration, otillräckligt med dagskalorier för extravaganta experiment med mat och dryck etc, etc) tar Feta Draken rast ett litet tag.
Jag har bloggat om Hendrick's Gin förut men jag upprepar mig gärna. Det finns massor av gin på marknaden, från billigt skräpgin som man kan köpa för en spottstyver på andra sidan Östersjön, det finns halvdyrt kvalitetsgin och det finns gin som är så dyrt att plånboken gråter och redaktionen på Lyxfällan börjar dregla av förväntan. Hendrick's är inte billigt; en flaska med 7 dl Hendricks går för stunden loss på 439 kronor i det statliga detaljhandelmonopolets butiker, där det har nr [81679]. Det är lite speciellt. "Stor, nyanserad doft med inslag av enbär, rosor, citrus, mynta och koriander... Komplex, harmonisk smak med inslag av enbär, rosor, koriander och apelsinskal." - Systembolaget Hendrick's går väldigt bra ihop med gurka. En blandning vi just upptäckt och varmt rekommenderar är en Hendrick's Gimlet: 5 cl Hendrick's gin. 2,5 cl limesaft 2,5 cl sockerlag (1:1) Några skivor gurka Skaka gin, limesaft och sockerlag i shaker med is. Skaka rejält. Sila sedan upp i väl kylt glas, eller varför inte i en kopp, och lägg i ett par skivor gurka. Luta dig tillbaka i soffan och njut.
Nördigt, enkelt och gott. Då det är en amerikansk drink är måtten i uns (1 oz = 3,3 cl). Du behöver: 2½ uns mjölk. Använde standardmjölk. 1 uns blå Curacao. Använde Bols. ½ uns vit Creme de Cacao. Använde Bols. Man kan också ange måtten som 5 delar mjölk, 2 delar blå Curacao och 1 del vit Creme de Cacao. 5:2:1. Mjölken blir skummig om man skakar den så jag rekommenderar att man rör ihop ingredienserna med is och sedan silar upp dem i ett välkylt glas. Här ett cocktailglas för att man ska se färgen men det vore onekligen mer Star Wars att dricka den i en halvgenomskinlig plastmugg av något slag. Smak? Gott. Inget jättemärkvärdigt - men gott. Apelsin och choklad och mjölk går bra ihop.
Gjorde idag ett experiment med en lågkalori-efterrätt. Två portioner görs av följande: 250 g jordgubbar (en låda frysta, mao) 2 dl ananas- & apelsinjuice 3 cl vodka 3 ml vaniljextrakt Häll allt i en blender och mixa det till fullständig underkastelse. Det kan ta en stund, i synnerhet om du använder frysta jordgubbar. Kör den mixade blandningen i glassmaskin i en kvart-tjugo minuter och häll sedan upp i kylda skålar. Ställ in i frysen och låt stå ett tag. Väl färdigt smakar det mer än man kan tro. Det är givetvis inte på långa vägar lika gott som om man dragit i en dl socker också, men det är inte så pjåkigt så det fungerar som ett acceptabelt substitut till en riktig sorbet. Cirka 115 kcal / portion.
Vi börjar med en sallad. I den här tallriken på bilden finns machésallad, salladsärtor, salladslök i skivor och tomater i blandade färger. Fräscht och grönt - men inte en komplett måltid. Så därför slänger vi på stekt rostasfilé. För att göra det hela godare: marinera köttet. Till min och hustruns middag hade vi drygt 300 gram rostasfilé. Jag skar det i mindre bitar och lade det i en plastpåse tillsammans med - det här är alltså marinad för två portioner: 1 msk olivolja 1 msk Felix Louisiana Cajun Chipotle Ketchup 1 tsk Hellmann's Brazilian Churrasco 1 kryddmått Cajunkrydda Massera in marinaden i köttet och låg vila i påse några timmar. Jag var lite avancerad och lade det marinerade köttet i en vakuum-påse i tre timmar. Kött suger verkligen i sig marinad när det vakuumpackas!
Värm upp en stekpanna så den blir het, i med lite olja och sedan ner med köttet. Rör runt ordentligt så det inte bränner fast.
Osunt god efterrätt detta. Basen är en gräddglass smaksatt med fikonmarmelad, madeiravin och honung. En omgång, var helt okej att dela på tre portioner, består av: 2½ dl grädde 40% 1 dl standardmjölk 30 gram fikonmarmelad - ta gärna mer om du vill! 2 msk vatten 4 msk flytande honung Rör runt ingredienserna ordentligt. Om du kör dem i en enklare typ av glassmaskin - se till att de blivit ordentligt kylda i kylskåp först. I maskin med kompressor kan det handlar om cirka 20-25 minuter innan det är dags att sleva upp i skålar som sedan med fördel står i ett par timmar i frys. På denna efteråt en Madeiravinssirap, för tre portioner lämpligt med: 1½ dl Madeiravin ½ dl strösocker Blanda ihop i kastrull och reducera ner till cirka en tredjedel av den ursprungliga vätskemängden. Slå upp i en liten kanna eller annat lämpligt kärl och kyl ner i kylskåp under ett par timmar. Vätskan stelnar då till en härlig sirapsliknande konsistens. Knäppt gott och fullständigt onyttigt.
Zubrowka är "bisongräsvodka" - alltså polskt brännvin smaksatt med ett skumt gräs. Det har en mycket speciell, underlig smak som vissa avskyr men jag tycker är rätt kul. Då den går väldigt bra ihop med äpple gjorde jag en experimentdrink idag - och den blev riktigt god. Jag använde, förutom zubrowkan, en sur äppellikör från DeKuyper men det borde gå lika bra med Sourz Apple som finns på nästan alla systembolag. 5 cl Zubrowka bisongräsvodka 2,5 cl DeKuyper Sour Apple 2,5 cl limesaft 1 cl sockerlag (1:1) Den uppmärksamme noterar förstås att det här är samma proportioner som i en klassisk Margarita, fast med bisongräsvodka iställer för tequila och äppellikör istället för Cointreau. Skaka ihop ingredienserna med is, sila upp i ett välkylt cocktailglas och njut av en mycket frisk och syrlig drink med ovanlig smak.
Den här drinken har jag velat testa ett bra tag - nu blev det äntligen av! Namnet är fantastiskt - blod och sand - men är den god? Svaret är ja. Den inte bara är en klassiker (komponerades för premiären av filmen "Blood and Sand" 1922), den smakar som en också! Det här är en drink som hör hemma på en meny där du hittar Manhattan, Sidecar, Whiskey Sour och andra gamla godingar men skulle bli väldigt förvånad av att finna i sällskap med Isbjörn, P2 och Sex on The Beach. Skotsk whisky är ingen vanlig ingrediens i cocktails men är basen för den här. Men eftersom det också är apelsinjuice och körsbärslikör i så blir smaken av den rejält överkörd. Den finns där i bakgrunden och måste vara där att bygga totalupplevelsen på, men smaken är inte påtaglig. Då receptet föreskriver just skotsk och blended - inte single malt - så jag tog Famous Grouse. Tror inte drinken skulle tjäna nämvärt på att man tog någon jättedyr sort. Om man skulle göra en Blood and Sand på en majsig, söt bourbon eller en helt icke-rökig irländare skulle den smaka väldigt, väldigt annorlunda. Färskpressad apelsinjuice är alltid knepig eftersom man aldrig vet i förväg hur den kan tänkas smaka. I fallet när jag nu skulle göra Blood and Sand blev juicen på marockanska apelsiner väldigt mesig, varför jag tillsatte en skvätt Angostura Orange Bitters till drinken. Nästa gång tror jag att jag föredrar färdig apelsinjuice men drinken ska absolut ha lite apelsinolja från en remsa apelsinskal i sig - det här är en av de drinkar där garneringen är viktig! Körsbärslikör. Cherry Heering. Dansk, mörk körsbärslikör. Ger drinken rejäl sötma och härlig körsbärssmak. Inget du normalt hittar på systembolaget men den finns att beställa. Söt, röd vermouth; Martini Rosso, för jag är en sådan amatör på Vermouth att jag inte velat lägga pengar på att utforska dyrare märken. Ger drinken krydda och färg. Lika delar av ingredienserna: 2 cl whisky, apelsinjuice, cherry heering och röd vermouth. Skaka med is och sila upp i väl kylda glas.
Jägermeister är ju en örtlikör och de flesta verkar förknippa den med fenomenet "dricka massor av iskalla jägershots, bli jättefull och kräkas" - vilket ju faktiskt inte är speciellt roligt. Men Jäger kan med fördel användas som drinkingrediens. Den värdelösa kombinationen Jägermeister och Red Bull är därvid lag den mest kända - och den är jätteäcklig, vilket helt och hållet är energidryckens fel eftersom Red Bull smakar sopor. En betydligt mindre känd drink, som jag testade igår, är "Jägerita". Man följer receptet för en Margarita men byter ut tequilan mot Jägermeister. Det vore egentligen bättre att kalla drinken för en Jägermeister Sour eller liknande, eftersom "Jägerita" låter lite töntigt - men det råkar nu vara ett etablerat namn så det är väl bara att stå ut med det. I en shaker med is skakar du ihop: 5 cl Jägermeister 2,5 cl Cointreau 2,5 cl Limejuice 1 cl sockerlag Skaka med furor teotonicus och sila upp i väl kylda cocktailglas. Tycker du att det här låter äckligt? Det är det verkligen inte. Det är jättegott. Inte den godaste drinken i världen, men definitivt en bra - och en av de bästa med Jägermeister. Sur, örtig, frisk med trevliga apelsintoner från Cointreaun. Den är godast när den är nyskakad och fylld med små luftbubblor så man ska inte sitta och smutta på den utan dricka den relativt snabbt - men det är ingen shot och den ska inte serveras i shotglas. Jag fick tipset om den här drinken härifrån:
För er som bor i trakterna runt Stockholm eller inte har något emot en lång utflykt finns nu ytterligare en anledning att sätta er i bil eller på buss och tuta ut till Länna Handelsplats för ett besök på KRUBBERIET.
Artur Oziemkowski är en extraordinär korvgubbe som både har god korv från Wurstmaster samt egengjord på sin meny. Och nu har han gjort en fantastisk korv som heter Koburger. På sin facebooksida beskriver han Koburgerns historia - för det här är inget nytt påfund:
"När fru Sigrid Wang, gift med en f.d marinofficer från Koburg, Tyskland år 1940 gavs tillstånd att servera sin "starkt kryddade" korv i Berzelii park fick Stockholm sig ett gastronomiskt tillskott och sedermera en klassiker! Koburgern lever vidare än idag i olika former och recepturer, trots att dess existens var hotad redan innan damen hann öppna. Problem med dåtidens Miljö- och hälsoskyddsnämnd, polisen och missnöjda tyska delegationer satte käppar i hjulen för både placering och utformning av kiosken. Slutet gott allting gott, lösningen blev till slut par meter borttaget staket i Berzelii park, ett stenkast från tilltänkta Norrmalmstorg. " AO har fått assistans med att rekonstruera en autentisk smak av en äldre stamgäst som tydligen jobbade för fru Sigrid Wang i ungdomen. Hans jobb var att förse hennes korvgrill med tallkottar och lönen bestod av korv. Den var dyr med den tidens mått. Ursprungligen serverades inte Koburgern med några tillbehör utan bara i papper, omsider tillkom enkelt bröd och senap. Till sist gick den att få med ketchup också.
Med nutida mått mätt är Koburgern förstås inte särskilt stark, men den har en dov, varm pepparsmak som lämnar en behaglig hetta efter sig. Korven innehåller citronzest och muskot och den är jättegod. Jag har bara ätit den en gång men jag blev omedelbart tokförälskad i den. Ett par korvar ligger vacuumpackade i kylskåpet hemma för förtäring i morgon lördag och jag måste verkligen försöka ta mig iväg till Krubberiet igen i nästa vecka!
I en del livsmedelsaffärer finns en importhylla med amerikanska och ibland brittiska livsmedel. Där hittar man då ofta såser, konserver, godis och läsk. En läskedryck som ofta återfinns i sådana hyllor är Fanta Grape, vindruvsfanta alltså. Den tillverkas inte i Sverige. Rent smakar den... Låt oss säga "sött och syntetiskt" och stanna därvid. Den är inte äcklig, men den är lite märklig. Hur som helst... Går det att göra något kul med den? Svar ja: Drinken på bilden (byggd i ett Jägermeister Long-drink-glas om någon undrar) består av: Ett uns (3,3) cl svartvinbärsvodka Ett halvt uns (1 msk) hallonlikör Dubbla mängden Fanta Grape Is i glaset, ner med svartvinbärsvodkan och hallonlikören och så toppa upp med Fanta Grap. Vad får man då? Jo, något lila. Som smakar... Bärigt, fruktigt, sött och lite härligt konstgjort så där. Inte pjåkigt alls. Klart godkänt. Ingen samhällsomstörtande historia, men något man kan dricka om man vill ha något lite annorlunda men lättillgängligt.
Orkade inte med någon avancerad matlagning idag, så det fick bli ett gott halvfabrikat med förstärkning. Ergo: Felix Skogssvampssoppa förstärkt med 75 gram stekt gul lök och ett pocherat ägg. Jättegott. 423 kalorier, exklusive steksmöret för löken.
Häromdagen, när jag hade lite tråkigt och tyckte jag kunde blåsa lite pengar på ett experiment, köpte jag en flaska Bols Vodka och ett par flaskor essence av märket Strand [PGW]. Använde hälften av varje smaksättning och tillverkade så en flaska limevodka en flaska svartvinbärsvodka. Den senare har jag också hunnit testa, nämligen på drinken med namnet Blue Pearl. En mycket enkel och lättdrucken historia, får man säga. Den lätta svartvinbärssmaken går väl ihop med citrusen från Blå Curacao, citronsaft och 7up. Bygg drinken i ett högt glas med is, rör runt lätt på slutet för omblandning. 4 cl svartvinbärsvodka 2 cl blå curacao 1 cl citronsaft Toppa upp med 7up (sockerfri går bra) Inget märkvärdigt - men en trevlig drink att blanda ihop igen vid något passande tillfälle.
Jag har inte lagt upp något här på bloggen sedan i söndags - men det har ätits gott. Både i går och i förrgår smaskade vi loss på högrevsburgare. Gillar du burgare ska du definitivt investera i en köttkvarn, för ett bra kött som steks när det är alldeles nymalet är något alldeles extra. Oavsett om det är en handvevad kvarn, en "fristående" motoriserad dito eller en tillsatsdel till en matberedare (vår kvarn är ett tillbehör till vår Ankarsrum) så handlar det om i grund och botten samma sak: en skruv som matar fram köttet mot en kniv som skär det samtidigt som det trycks igenom ett galler. Köttet blir mekaniskt mörat och "luftat". Det malda köttet är sedan lätt att blanda runt vilket ger en god möjlighet att mixa olika sorter, om man så vill. Våra högrevsburgare gjordes av "kärnbit på högrev" från ICAs vanliga köttdisk. Det var ett härligt fettsprängt kött - och när det gäller burgare vill man ha hög fetthalt i köttet. Det blir knasigt mycket godare. Visst; mer kaloririkt - men varje procent upp i fetthalt gör det bättre. Det ultimata ska tydligen vara att nå upp i 30-40% fett och det kan betyda att man får ta fettbitar från flera köttbitar som inte själva ska malas och dra ner i färsen. Fetare färs behöver ingen tillförsel av ägg som bindemedel - det är bara att knåda ihop. Och som fettet lockar fram underbar smak ur köttet när det steks behövs heller inga kryddor utöver salt och peppar. Lite fett behövs i pannan vid stekning så det inte bränner fast, men med en fet färs smälter snabbt fettet i köttet och sedan steker man burgaren i sitt eget mumsiga flott. Kaloriräknaren får förstås äta en väldigt liten burgare. Den som festar loss eller inte bryr sig kan givetvis äta flera. För det blir inte svårtuggat det här. Tips: Inte vanliga "hamburgerbröd" utan sådana av briochetyp. Kubansk ketchup. Lasses grillsenap. En pytteskvätt majonäs med chipotle i. Lite smörgåsgurka. Så: Du behöver en köttkvar också - eller hur?
"Oh, giftig!" var hustruns kommentar när jag ställde fram den här experimentella drinken. Smaken på den är lite ovanlig - men god. Möjligen ska man ha limejuice istället för citron, för lite extra surhet. Den vita rom jag använde, Havana Club Añejo Blanco, får ganska starkt genomslag. Creme de menthen gör drinken grön och känns lätt i eftersmaken. 5 cl vit rom 2 cl hemkokad blodapelsinsaft - outspädd 2 cl citronsaft 1 tsk Creme de menthe, mintlikör Skaka med is och sila upp i ett kylt glas.
Ja, den heter så. L'N'G. Jag har ingen aning om varför. Det är dock en utomordentligt god drink. Jag gjorde den på en bourbon med mjuk, tydlig majssmak som rimmar fint med Chambordens söta hallon. Skakas ihop i en shaker med is och silas upp i ett passande glas. 4 cl bourbon - jag använde John Lee [10144] 1 cl Cointreau 1 cl Chambord
Eftersom jag tröttnat på Monteriva Biologica och öht på extramomentet att mala bönorna innan det är dags att försöka få ner kaffet i filterhållaren till espressomaskinen, bestämde jag mig igår för att vara lat. Så jag köpte en plåtburk med färdigmalet Lavazza Rossa på ICA. Rossa var det espressokaffe jag knarkade mig igenom mina studentår på. Jag fick nämligen en espressomaskin (Krupps) av min större lillasyster precis när jag började plugga och den maskinen gick varm genom åren på teologen och hängde sedan med ett antal år till efteråt tills jag under en period av extrem utrymmesbrist i kombination med plötsligt (obegripligt) ointresse för espressokaffe lät maskinen gå vidare till en kompis. Under alla åren jag hade maskinen var säkert 95% av kaffet som dunkades ut ur den av märket Lavazza Rossa. Men nu hade jag alltså inte druckit det på... Jag vet inte. Säkert tio år? Nostalgitripp! Jag hade glömt bort hur gott det var med det här milda, fina kaffet! Jämfört med det är ju Monteriva Biologica rivigt och bittert! Nu tenderar man att gilla sådant man vant sig vid - men när jag försöker tänka en smula objektivt och jämföra diverse olika espressokaffen jag testat på senare år så hamnar det här - färdigmalet burkkaffe från ICA - på topp före alla dyra, fina sorter jag köpt i specialiserade butiker. Jag är väl helt enkelt en barbar.
Jag gör förstås kaffet i min Gaggia Classic 2015 - den fyller ett år i juni. Då Lavazza Rossa färdigmalet är extremt fint är det viktigt att inte packa för hårt i filterkoppen, för annars kommer inte vattnet igenom utan börjar läcka uppe vid gängan. Kaffemaskinens doseringssked mäter 7.5 gram kaffe per gång och två skopor är lagom för en dubbel espresso, precis enligt instruktionsboken. Man trycker till kaffet lätt mellan varje sked, men utan att pressa.
Det jag föredrar att göra är dock inte dubbelespresso utan en lungo; samma mängd kaffe - men istället för bara en "pumpcykel" så kör man två, och sedan fem sekunder till på en tredje. Där är egentligen lungon färdig medan sedan slår jag på en minimal skvätt mellanmjölk, tillsätter lite sötning och rör runt. Aaaaaah... Gott!
En "pousse-café", eller om man så vill "coffee push", är en liten drink man tar efter kaffet för att liksom "trycka ner" det. De tenderar att byggas i lager, för rolig effekt. Jag är en total amatör på saken och det först idag jag fick en barsked med platt bakända i min ägo - en sådan underlättar storligen när man skall göra lager i glas. Man låter helt enkelt spriten rinna ner längs med det snurrade skedskaftet och sedan spridas ut av den platta änden. Alternativet är förstås att använda en vanlig sked. Hur som - jag höftade vilt här, meningen var att det skulle bli tre lika stora delar med det blev det inte. Den här kaffeknuffen är gjord av: I botten - Creme de Cassis I mitten - S:t Germain I toppen - Xanté Antingen shottar man i sig alltihop i ett svep eller så smuttar man. Det är bara att välja.
Och idag, på första april, åt jag årets första hemgjorda isglass. Jag frös in den igår i zoku-form och använde helt enkelt den jättesöta blodapelsinsaften jag kokade häromdagen. Spädningen blev nästan 1:1 mellan saftkoncentrat och vatten, men inte riktigt. Aningens mer vatten. Jag hällde helt enkelt en halv deciliter saft i varje glassform och fyllde sedan på med vatten och rörde runt med en sked. Resultatet blev en läskande, välsmakande, söt och jättegod isglass. Med tanke på hur galet mycket socker det är i saften är det säkert 120-140 kcal i den här glassen - men, men...
Inget aprilskämt här utan rent #MATSKRYT! Lägg ut! Lägg ut! Förvisso är basen här ett halvfabrikat, i form av Felix Oxpytt... Men ändå. Det här blev väldigt, väldigt gott. Jag hade gärna ätit tre gånger så mycket av det. 200 gram oxpytt. Uppstekt i panna utan fett. 1 st pocherat (förlorat) ägg, kokt i fem minuter. 2 matskedar söt och rökig, kubansk ketchup. Vansinnigt gott. Ketchupens milda, söta rökighet passar underbart bra ihop med det stekta köttet och potatisen och ägget ovanpå är helt ljuvligt. Jag tycker just nu att pocherat ägg är överlägset stekt. Energivärde? - 395 kcal. En ganska liten lunch dessutom, rent volymmässigt, så någon typ av mellanmål blir aktuellt.
Jägermeister är ju en örtlikör och de flesta verkar förknippa den med fenomenet "dricka massor av iskalla jägershots, bli jättefull och kräkas" - vilket ju faktiskt inte är speciellt roligt. Men Jäger kan med fördel användas som drinkingrediens. Den värdelösa kombinationen Jägermeister och Red Bull är därvid lag den mest kända - och den är jätteäcklig, vilket helt och hållet är energidryckens fel eftersom Red Bull smakar sopor. En betydligt mindre känd drink, som jag testade igår, är "Jägerita". Man följer receptet för en Margarita men byter ut tequilan mot Jägermeister. Det vore egentligen bättre att kalla drinken för en Jägermeister Sour eller liknande, eftersom "Jägerita" låter lite töntigt - men det råkar nu vara ett etablerat namn så det är väl bara att stå ut med det. 
För er som bor i trakterna runt Stockholm eller inte har något emot en lång utflykt finns nu ytterligare en anledning att sätta er i bil eller på buss och tuta ut till Länna Handelsplats för ett besök på KRUBBERIET. 
Häromdagen, när jag hade lite tråkigt och tyckte jag kunde blåsa lite pengar på ett experiment, köpte jag en flaska Bols Vodka och ett par flaskor essence av märket Strand [PGW]. Använde hälften av varje smaksättning och tillverkade så en flaska limevodka en flaska svartvinbärsvodka. Den senare har jag också hunnit testa, nämligen på drinken med namnet Blue Pearl.
Eftersom jag tröttnat på Monteriva Biologica och öht på extramomentet att mala bönorna innan det är dags att försöka få ner kaffet i filterhållaren till espressomaskinen, bestämde jag mig igår för att vara lat. Så jag köpte en plåtburk med färdigmalet Lavazza Rossa på ICA. 
En "pousse-café", eller om man så vill "coffee push", är en liten drink man tar efter kaffet för att liksom "trycka ner" det. De tenderar att byggas i lager, för rolig effekt. Jag är en total amatör på saken och det först idag jag fick en barsked med platt bakända i min ägo - en sådan underlättar storligen när man skall göra lager i glas. Man låter helt enkelt spriten rinna ner längs med det snurrade skedskaftet och sedan spridas ut av den platta änden. Alternativet är förstås att använda en vanlig sked. Hur som - jag höftade vilt här, meningen var att det skulle bli tre lika stora delar med det blev det inte. Den här kaffeknuffen är gjord av:
