Här på bild: min lunch. Felix Tomat- och paprikasoppa med en halv rostad chiabatta, ett pocherat ägg och färsk basilika. 405 mummiga kalorier. Detta är faktiskt bara andra gången i mitt liv jag pocherat ett ägg. Första gången var i morse. Båda gångerna har varit framgångsrika men jag kommer öka på koktiden för jag vill nog ha gulorna lite, lite fastare. Pocherade eller om man så vill förlorade ägg är alltså råa ägg som man försiktigt tippar ner i kokande vatten med lite ättika och salt. Ättikan får dem att hålla ihop bättre och äggvitan formar en "kokong" runt gulan. Man kokar ägget utan skal, helt enkelt. Man fiskar sedan upp ägget med en hålslev. De recept jag kollat upp har angett väldigt korta koktider men i videon nedan föreslås 5 minuter. Det tänker jag testa nästa gång.
Det var nedsatt pris på blodapelsiner på ICA MAXI, bara 15 kronor per kilo. Jag köpte en laddning och kokade enkel saft efter ett recept som jag faktiskt haft i huvudet sedan högstadieåldern och skolans hemkunskap men väldigt sällan använt till något... 1 kg blodapelsiner 750 gram strösocker 1/2 liter vatten 1 msk citronsyra Riv blodapelsinerna med ett rivjärn. Målet är att få loss det yttersta lagret av skal. Spara de rivna apelsinerna. Lägg det rivna skalet i en stor bunke eller rostfri kastrull. Häll på socker och citronsyra. Blanda runt. Koka upp vattnet och häll det över blandningen i bunken. Rör runt ordentligt så sockret löser sig, låt svalna. Du har nu en sockerlag smaksatt med skal. Sila bort apelsinskalen.
Pressa apelsinerna och häll ner saften i sockerlagen. Blanda runt. Slå upp i en rumstempererad väl rengjord flaska. Förvaras i kylskåp. Det här är en gräsligt onyttig och väldigt söt saft med god blodapelsinsmak. Rekommenderad spädning 1+3. Tips: istället för att spä med vatten - prova att späda med Schweppes Indian Tonic Water (sockerfritt). Jättegott!
Det här är ju i grund och botten samma sak som [Köttgrytan] jag bloggat om tidigare, med den viktiga skillnaden att köttet inte är grytbitar utan oxkind. Då kossans tuggmuskel är en rätt brutal historia måste den - jag upprepar måste med fetstil - kokas till fullständig underkastelse. Den du ser på bilden kokade i åtta timmar. Det är lång tid, men resultatet är himmelskt gott kött som faller samman i munnen på dig...
Det här använde jag och det blev 3 portioner. C:a 750 gram oxkind 1 liter mörk oxbuljong (2 tärningar) 1 flaska rött vin, Dão Casal Mor [12520] 2 msk tomatpuré 1 msk råsocker 1 stor gul lök, delad i klyftor 4 vitlöksklyftor, grovhackade 1 morot skuren i slantar 2 lagerblad 1 stjärnanis Några små burkrödbetor och c:a 1/2 dl rödbetsspad 10 st små champinjoner 10-15 st steklökar
Bryn köttet på hög värme i smör. Gör det i omgångar så köttet inte blir kokt. Lägg över i gryta. Fräs lök och vitlök i stekpannan. Häll på lite rödvin, tomatpurée och socker. Låt bubbla lite tillsammans med löken. Häll stekpannans innehåll över köttet i grytan. Häll på resten av rödvinet. Slå på buljong, morot, lagerblad och stjärnanis. Ner med ett par små rödbetor och någon deciliter rödbetsspad. In i ugnen med grytan. Temperatur c:a 100-110 grader.
Koka i minst sju timmar. Släng sedan i steklök och svamp och koka en timma till.
Jag har ingen aning om varför den här drinken heter Adam & Eve, men god var den. En klassiskt brun historia som ser precis likadan ut som andra bruna drinkar. Jag hittade receptet när jag letade efter en enkel aperitif och det använder måtten "shot". Hur mycket nu en shot är kan diskuteras men på mitt mätglas finns det och det är ungefär 2,5 cl - mindre än det amerikanska standardmåttet uns och mer än det mindre standardmåttet på 2 cl på en europeisk jigger. 2 shots med Bourbon. Jag hade gärna använt Jim Beam men den var nästan slut så det fick bli den dyrare Bulleit istället. Jag har sedan sett att vissa varianter av den här drinken föreskriver Rye Whiskey. Då blir det en annan grej. Ska prova det någon gång. 1/2 shot med Galliano. Jajemen - den som var så vansinnigt populär en gång gång i tiden när alla skulle göra hotshots men som nästan ingen verkar bry sig om längre... Nu talar jag inte om vanilj-Galliano utan originalvarianten, som förvisso har en vaniljton men något mindre utpräglad. Dessvärre går den av någon anledning inte att köpa i Sverige men jag tror de har dem på Finlandsbåtar och liknande... 1/4 shot sockerlag. Lika delar socker och vatten. Orkar du inte göra sockerlag kan du ta hälften florsocker och hälften vatten och röra ihop lite snabbt. 3 stänk med Angostura Bitter. Skaka ihop med is och häll upp i ett väl kylt cocktail- eller coupeglas. Skål!
Enkelt, gott och onyttigt alternativ till smör när man vill göra sig till lite. Sjömanssmör görs genom att man mosar eller pureerar valfri mängd advokado. Denna kryddar man sedan med Madeiravin. Man häller i lite, lite i taget och rör runt tills man nått en konsistens som fortfarande är bredbar snarare än flytande men inte långt därifrån... Sedan tillsätter man hyfsat mycket salt och en del svartpeppar. Här får man smaka av på känn, men sjömanssmör skall vara ganska salt.
"Världens skitgodaste sås" enligt Steffo Törnqvist, receptet hittade jag här - men jag gjorde några minimala förändringar. Jag har ingen bild på själva såsen, men den är mörkt rödbrun. Vi åt den till anka och sög upp de sista dropparna av den med bröd. Och den är verkligen skitgod. För att göra den behöver du: Smör En deciliter strösocker Ett halvdussin schalottenlökar En flaska rött vin Två tärningar hönsbuljong En halv flaska portvin Tag en medelstor kastrull. Värm lite smör i botten och häll sedan på en deciliter strösocker. Smält det och rör runt, det ska bli brunt. När sockret är smält drar du ner hacket från ett halvdussin schalottenlökar. Jag fick dock nöja mig med fyra schalloter och en gul lök, eftersom två av mina smålökar var halvruttna. Rör runt lökhacket i kastrullen i någon minut. Häll ner en flaska rött vin. Jag köpte nåt billigt spanskt som absolut inte är något kul att dricka i glas. Slösa inget fint vin här. Ner med två tärningar hönsbuljong också. Reducera ner till en mängd på uppskattningsvis 3 deciliter. Stormkoka inte utan låt det småkoka. När reduktionen är färdig tar man en liten flaska portvin och häller i hälften. Den nu återvätskade såsen skall återigen reduceras ner till ungefär 3 deciliter. Sila nu av löken. Den blir ett fantastiskt gott tillbehör till anka eller (förmodar jag) till kött. Ser ut som på bilden ovan, fast färgerna är dassigare på bilden än i verkligheten. I den varma såsen drar du nu ner en rejäl klatt smör (minst en matsked). Det gör såsen lite fylligare och blank. Färdigt! Såsen är knäppt god, våldsamt kaloririk och absolut ingenting att slabba ihop till vardags om du räknar kalorier. Det är en festsås för högtidliga tillfällen. Den är dock ruskigt enkel att göra. Det tar en god stund att reducera vätskan, hela tillagningstiden är väl en timma ungefär.
En variant av den klassiska drinken Singapore Sling. Jag utgick ifrån Per Morbergs recept i boken Groggar, drinkar och cocktails men använde till exempel inte separat pressad ananas- och apelsinjuice utan en sådan där kombinerad juice som redan är en blandning av de två. Och jag använde 7up istället för sodavatten. Så: ingen autentisk Singapore Sling. Men en god en. Fyll ett Hurricaneglas (finns billigt på IKEA om du undrar) med is. I en shaker med is, skaka ihop följande: 3 cl gin, standardtyp. Använde Tanqueray. 2 cl Cherry Heering, körsbärslikör. 1 matsked Cointreau 1 dl apelsin- och ananasjuice 2 cl limejuice 1 cl grenadin 2 rejäla stänk Angostura Bitter Sila upp det skakade i glaset och häll sedan på 7up. Originalet har som sagt sodavatten och citron-limeläsk bidrar givetvis till att göra drinken lite sötare. Sedan toppar du med en msk Bénédictine. Originaldrinken innehåller också en bit ananas och ett cocktailbär men sådant har jag aldrig hemma. I vilket fall: även denna hemkörda latmasks-sling på köpejuice är knäppt god. Ett sugrör kan vara en bra idé.
En cocktail med småskum, intressant men synnerligen aptitlig smakkombination. 6 cl bourbon. Jag använde Knob Creek (stark bourbon med rejält klös), men det går givetvis bra med vad man har. Originalreceptet föreskriver rågwhiskey. 3 cl söt, röd vermouth. Martini Rosso eller nåt annat märke. 1 tesked Cherry Heering, körsbärslikör. Möjligen kan man ha maraschinolikör men det ger nog en ganska rejäl smakförskjutning. 1/2 tesked absint. Jag använde Harlequin. Skaka med is och sila upp i kylt glas av lämplig sort (coupe eller cocktail). Jag och hustrun delade en sådan här på två, vilket var helt okej med tanke på att Knob Creek är vansinnigt stark. Jättegod drink som jag gärna gör igen och med nöje ska försöka göra lite varianter på.
Feta Draken tar nu påskledigt över Triduum - Skärtorsdag, Långfredag och Påskdagen. Återkommer, eller återuppstår om man så vill, på Påskdagen. Tidigast. Möjligen tar det ytterligare några dagar. Glad påsk!!!
Till min stora besvikelse går Grön Opal inte längre att beställa till alkoholmonopolets filialer i Stockholm. Någon gång i sommar får jag försöka ta mig till en butik närmare producenten i Örebrotrakten för att fylla på mitt förråd. Det hela är förbaskat irriterande med tanke på att samma tillverkares Vit Opal går alldeles utmärkt att få till Haninge. Hur som haver: då jag bestämde mig för att ge mig själv en flaska absint i dopdagspresent, fick det bli en Harlequin [84181] istället. Denna absint är tillverkad i Frankrike men för en svensk marknad. Den är med 55% alkoholstyrka fortfarande stark men mycket, mycket klenare än Grön Opal. Den är därför inte alls lika dryg. Smaken är det inget fel på - men jag finner den något mindre smakrik, något klenare och med en mindre doft än Opalen. Vi talar om en mycket liten skillnad - det här riktigt god absint och ljusår från den där karamellfärgade skiten i dödskalleflaskor som ger namnet absint dåligt rykte. Ändock: en liten skillnad. Grön Opal är snäppet bättre. Harlequin är fyra gröna drakar, Grön Opal en femma. För den som fått för sig något annat: Absint (eller Absinthe) är starksprit smaksatt med anis, fänkål, malört och en massa andra kryddor. Harlequin smakar mer anis än fänkål. Absint är inte knark, man får inte hallucinationer av den, man blir inte galen av den och den farligaste substansen i den är precis som i alla andra alkoholdrycker... Alkohol. Det är en otrolig massa myter och skitprat i omlopp om absint. Glöm bort dem. Absint är inte skummare än gin, vodka eller bananlikör. Eftersom absint vanligen är mycket alkoholstark (Harlequins 55% gör den till en svag stackare i sammanhanget - de flesta ligger närmare 70%) brukar man späda den med vatten och många, jag också, vill gärna ha lite socker i den. Till det använder man absintskedar som man lägger sockret på. Man löser sedan upp det med vatten. NEJ, man tänder INTE eld på sockret. Så här gör man: 1. Slå absinten i glaset. 2. Lägg en absintsked ovanpå med önskad mängd sockerbitar. 3. Häll lite iskallt vatten på sockret så att det löses upp. 4. Häll resten av den mängd vatten som behövs för önskad spädning över sockret så att det löses upp och sköljs ner i glaset. 5. Rör om med skeden i glaset tills allt socker är helt upplöst. 6. Drick. Jag har brukat späda Grön Opal i förhållandet 1-4, men Harlequin var bäst i en spädning som nätt och jämt var 1-3. En sockerbit räcker för mig, hustrun föredrar 2. En halvlitersflaska Harlequin kostar i skrivande stund 548 kronor på systembolaget. Är det värt det? Mja. Det är gott. Men det är dyrt.
För en läskande, trevlig drink som för ett ögonblick nedkallar en känsla av sommar i ett gråkallt mars-Sverige: Tag ett lämpligt kärl; grogglas, collinsglas, glasmugg - vad som finns till hands. Häll i botten av detta kärl ned följande: 4 cl Tequila. Och har du någon slags smak tar du en bra reposado. De kostar pengar, men det är det värt eftersom du slipper bismaken av spolarvätska och ventilolja. Jag använder Corralejo [86237]. 2 cl Cointreau. Eller en billigare triple sec, om du är snål. 3 cl limesaft. Här är jag lat, snål och bekväm och använder färdigpressad. Purister använder självklart endast färskpressad limesaft. 1 cl agevesirap. Det här är samma ingredienser som i en Margarita. Rör ihop med en sked. Fyll sedan upp med is i glaset och rör runt lite till. Häll därefter på en halv burk medSanpellegrino Aranciata. Du kan självfallet använda någon annan apelsinläsk men då kommer det smaka helt annorlunda. Rör försiktigt runt en sista gång och låt dig sedan väl smaka.
I stort sett samma som tidigare Kyckling Mexicana [här] men här har jag valt att inte skära kycklingen i strimlor och steka ihop med allt annat. Istället har fågeln brynts i smör, kryddats med mexikansk blandning och sedan tillagats i ugn på 175 grader (till innertemp på 72). Majs, tomat, paprika, sockerärtor och chilimarinerade vitlökar har stekts varmt i panna. Ingen dressing - men jag borde haft på en skvätt lime. Per person: 150 gram kycklingfilé 80 gram majs (en halv burk) 75 gram sockerärtor (en halv påse) 100 gram romanticatomater 50 gram avrunna, chilimarinerade vitlökar 50 gram röd spetspaprika 50 gram rödlök Lite steksmör, lite matolja Mexikansk kryddblandning Sockerärtorna, paprikan och löken bör skäras i mindre bitar och tomaterna bör klyvas. Glöm inte bort att hälla av inläggningsoljan från vitlökarna innan de går ner i pannan! Jättegott, även om jag tog i lite väl med kryddorna den här gången. Drygt 400 kcal, uppskattningsvis. Aningens mer, kanske. Det beror på hur generös man är med stekfettet.
En god lunch för under 400 kcal. Tomatsoppan är Felix ekologiska tomat- och grillade paprikasoppa, behändigt såld i enportionersburkar à 170 kcal per portion. Går utmärkt att värma i micron men jag värmde den i kastrull idag, långsamt och försiktigt, så hade jag tid att göra smörgåsen samtidigt. Den är en 50g:s minibaguette, bredd med hemgjord chiliketchup och churrascosås, laddad med två skivor (=30g) serranoskinka. Smörgåsen grillades sedan i paninijärn.
Gin & Tonic är alltid trevligt. Om du inte tycker det har du objektivt fel. Sedan går det självfallet att göra dålig GT, på något tarvlig skräpgin mixat med tonic från sodastreamer eller så där - men det ändrar inte grundprincipen. Gin & Tonic är trevligt. Är det uppfattat? Det finns dock GT som är trevligare än annan. Ett bra exempel är en gjord på Hendrick's med gurka i, eller Tanqueray med Fever Tree Mediterranean... Och dagens GT på Gin Mare, med Indian Tonic Water från Franklin & Sons och färsk rosmarin, det var verkligen jättetrevligt. Jag skulle inte påstå att Gin Mare med rosmarin på är trevligare än Hendrick's med gurka - men de ligger nära varandra. Gin Mare [86971] är alltså det spanska gin med medelhavskryddor som man använder i den utsökta drinken Triple Orange GT och i en vanlig GT har man 5 cl (1½ oz) vilket händelsevis är storleken på flaskans kapsyl, som alltså går att använda som mätglas. Enkelt och smart. I ett lämpligt glas: lägg i en kvist färsk rosmarin och fyll på med is. Slå sedan över gin och häll på tonic water. Svårare än så är det inte. Sätt dig ner, låtsas att du är någonstans där det är varmt och trevligt istället för i Haninge en gråmulen marsdag och njut av din goda GT.
Ibland blir det bara så väldigt, väldigt bra allting! Vi fick tag på en helt fantastisk rostasfilé, en bit på 600 gram (hälften åts igår, hälften skall ätas idag) som var underbart mör och välsmakande. Den bryntes i smör och kryddades med chiliflarn och grovt salt innan den stektes färdigt i ugn till en innertemperatur på 58 grader. Till detta serverades smörstekta haricot verts och en kräm, som för två personer bestod av femtio gram getost (president), två matskedar Edmont Fallot basilikasenap (finns i vissa delikatessaffärer) och några rejäla nypor svartpeppar. Det här skapade en helt makalöst, ljuvlig jag-sitter-och-ylar-när-jag-äter-harmoni och ingenting blev sämre av den goda spanska ölen Pure Decadence. Smaken: Himmelsk. Energivärdet då? Hm. Ja, med 150 gram rostas, 200 gram haricot verts, tjugo gram steksmör och hälften av getosten och nån matsked senap hamnar middagen ovan på runt 600 kcal. Ölen är inte medräknad. Det är ett helt okej energivärde, problemet med när det blir så här gott är att mycket vill ha mer och sen urartar det hela med att man står och gräver i frysen efter godsaker...
Den här starka, mörka spanska ölen blev måltidsdryck till gårdagens middag. Systembolaget föreslår den som sällskapsdryck - jag tycker absolut du ska ha mat till; antingen rejält nötkött med någon maffig sås till, eller kyckling med dragonkryddad gräddsås eller något annat i den stilen. Pure Decadence är precis som andra Imperial Stouts alkoholstark. 10.3 procent. Det känns. Men ölen smakar alls inte spritig på något vis. Det bärande är en mäktig smakblandning bestående av lätt bränd, mörk sirap, smårivigt kaffe och en tämligen generös chokladton. Något av pumpernickel, kavring eller grovt, mörkt men samtidigt sött bröd. Samtidigt finns det beska i den. Tungan blir lite sträv. En eftersmak av... Piptobak?!! Svårt att säga precis. Hur som helst: jättegod öl, stor fet tumme upp för den och jag köper den gärna igen. 42 kronor flaskan - och för den lille kaloriräknaren kan jag upplysa om att Ratebeer uppskattar energivärdet på en sådan här till 309 kcal.
Gårdagens middag blev en mycket lyckad historia och det gjorde ingenting att den inledande aperitifen blev bra! Vi delade helt enkelt en klassisk Martinez Cocktail i två små glas. Alldeles lagom. Jag tror faktiskt inte jag skulle vilja dricka den här i större portioner. För en cocktail eller två små aperitifer behöver du: 6 cl dry gin 2.5 cl röd söt vermouth 1.5 tsk maraschinolikör Skvätt angostura bitter
Man ska egentligen vrida ur en liten remsa citronskal över glaset också, för citronoljans skull. Jag gjorde Martinez på Tanqueray, ett utmärkt standardgin, på vanlig Martini Rosso och på Maraschino Mondo. Vanliga produkter som finns på systembolaget, alltså.
Kinnie är en maltesisk läsk som man ibland kan hitta i andra delar av världen också (typ: England). Den uppfanns ursprungligen som alternativ till coca-cola och med vuxna snarare än barn som målgrupp. Smaken är lite svårbeskrivbar. Den är söt, men huvudsmaksättaren är pomerans - alltså bitter men god apelsin. Till det kommer diverse örter som för tankarna till jägermeister fast utan den där starka anissmaken. Om man smakat Amaro Montenegro så ligger Kinnie väldigt nära den, fast givetvis utan alkohol och med högre sötma och därtill kolsyra. En mycket intressant dryck. Har misslyckats med att hitta den i Sverige. Den har tydligen funnits på Le Bolaget förut men inte längre. Jag lyckades till sist hitta den till ett någorlunda anständigt pris via Amazon, där man får köpa ett 12-pack och frakta hit för 318 kronor vilket ger 26,50 per flaska. Det är inte värre än om man köper importläsk exempelvis på The English Shop men ligger förstås skyhögt över vanliga läskpriser. Men vill ha man ha exotiska drycker hemforslat från Långtbortistan så kostar det, givetvis. Jag tycker Kinnie är jättegott. Det passar jättefint som måltidsdryck, ex till fish'n'chips eller till burgare.
Det är alltid roligt att se vad som händer när man tar en klassisk drink och byter ut en ingrediens eller flera. I det här fallet har jag tagit en Cosmopolitan och gjort två förändringar: Vodkan, som helst ska vara citronvodka, är utbytt mot mandarinvodka. Sådan kan vara svår att få tag på i Sverige eftersom t.ex Absolut Mandrin (som i och för sig marknadsförs som apelsinvodka) inte verkar säljas här. Man får därför göra egen, vilket lyckligtvis är jätteenkelt. Man behöver vanlig, ren vodka och så en liten flaska essence från Prestige. Bara att slabba ihop. Jag har bytt ut Cointreau mot Dragon Blood. Istället för mjuk och fin apelsinlikör har vi alltså en fruktig, kryddig och i flera avseenden mycket stark likör med smak av granatäpple, kanel och chili - med mycket annat. Detta får givetvis rejält genomslag!
Förändringen, framförallt av att byta ut Cointreau, blir så stor att man inte ens med lite god vilja kan kalla resultatet en Cosmo - den ser ut som en, men smakar inte som en. Men god är den. Inte pjåkig alls. 4 cl mandarinvodka 2 cl dragon blood - glöm inte att skaka den först! 3 cl tranbärssaft 2 cl limesaft Skaka allt med is och sila upp i kylt cocktailglas.
En klassiker - men uj, så länge sedan vi åt det sist! Det blev gårdagens mycket smaskiga middag. Jag har bloggat om rätten förut men nu är det dags att göra det igen. Kolja, melanogrammus aeglefinus, är en fettsnål och välsmakande torskfisk som blir bäst panerad men som också kan användas i fisksoppa. Vi brukar köpa färsk koljafilé på Mickes Fisk nere vid port 73, ibland har de den på ICA också. Kolja är kalorisnål (80 kcal/100 gram) så det gör inget om man får stora bitar - men man måste också kosta på sig en bra panering. Skär filéerna i mindre, mer hanterbara bitar. Vänd bitarna i vetemjöl, doppa dem i ägg och släng dem sedan i panko (japanskt ströbröd) - det fungerar utmärkt. Sedan får man inte vara för snål med smöret när man steker. Koljan skall stekas på svag värme under ett par minuter. Så länge man inte bränner paneringen är filén inte bränd - är man osäker på om den blivit tillräckligt stekt får man helt enkelt öppna en bit och kolla. Det är därför bra att ha så jämntjocka bitar som möjligt, säger Captain Obvious. Till koljan serverar man med fördel potatis, här relativt grova pommes frites tillagade i låg-olje fritösen från Tefal. Bra tillbehör är inlagd gurka, som på bilden, gröna ärtor eller t.ex maltvinägerägg - några sådana har jag dock inte haft ork att göra på länge nu. En portion: 200 gram kolja 200 gram potatis 20 gram steksmör 30 gram panko 1/2 matsked olja till fritösen Lite inlagd gurka Straxt under 600 kcal enligt portionen ovan
Se där, en god cocktail med absint. De flesta försök jag gjort med sådana har inte fallit väl ut - men den här var jättegod. Självklart talar vi inte om någon fördömd ful-absint som är grön på grund av karamellfärg och som smakar lakrits på grund av tillsatta smakämnen utan riktig kvalitetsabsint: Grön Opal. God absint. Men drinken kallas "The Iceberg" därför att du är Titanic. Den är mäkta god men stark som en näve i nyllet. För ett glas behöver du: 1 uns (3,3 cl) absint - Grön Opal [87768] eller annan kvalitetsabsint 1 uns (3,3 cl) Gul Chartreuse - ledsen, den får du köpa utomlands 3/4 uns (2,5 cl) limesaft 1/2 uns (1 msk) 1:1 sockerlag Ner med ingredienserna i en shaker, skaka och sila upp i ett klädsamt snyggt glas. Drick, njut och känn effekten av dyr, välsmakande, fin och stark alkohol.
En verklig toppklassdrink, detta! Originalet heter The Ritz Cocktail och innehåller maraschinolikör istället för Cherry Heering, modifikationen är min egen. Drinken är lättast att blanda till två åt gången - och en sådan här festlig historia dricker man väl ändå inte ensam? För två stycken behöver du först en bas bestående av: 5 cl Konjak 2 msk Cointreau 1 msk Cherry Heering 1 msk citronsaft Skaka ihop med is och sila upp i väl kylda coupeglas. Sedan, kronan på verket, häller man på prosecco. En deciliter per glas. Drick medan det är kallt och läskande. Fantastiskt gott.
Den här maten ser kanske lite väl geggig ut - och den är verkligen inte alls så snygg som på bilden i kokboken, men riktigt god var den! Vi talar om Fried Thai Rice ur en gammal reklamkokbok från Blue Dragon med titeln "Release the dragon". Hustrun grävde fram receptet medan jag satt och tjurade över att jag inte kunde komma vad jag egentligen ville äta. Det här ville jag äta. Tydligen. Tyckte om det gjorde jag också. Utan tvekan. Per skalle åt vi: 50 gram (vikt okokt) jasminris 75 gram färska, skalade räkor 50 gram hackad röd paprika 20 gram hackad gul lök 1½ ägg ½ msk fisksås ½ msk socker ½ msk limesaft Svartpeppar Så här lagar man till det: Koka riset i förväg. Hetta upp en wok med lite rapsolja som stekfett. Knäck i äggen och rör om kraftigt, det skall bli som trådig äggröra. Släng i ris, grönsaker och skaldjur. Stek i en halv minut. Smaksätt med fisksås, socker, limesaft och svartpeppar. Ät och njut, det är dessutom uppskattningsvis 430-450 kcal i det här, vilket är synnerligen överkomligt för något så gott!
Vi talar om en blandning av energidrycken Monster Ultra och en hemkörd hallonvodka som färgats blå med karamellfärg. 3-4 cl sprit, en halv burk energidryck. Hemkörd hallonvodka? Ja, vodkan är självklart inte hembränd. Jag hade en flaska Saaremaa kvar sedan jag var i Tallinn och köpte ju in denna estniska lågbudget-vodka just för att ha att testa smaksättningar på. Jag tog fem deciliter av vodkan och smaksatte den med en tesked hallonessens som jag köpt från Stockholms Aeter- och Essencefabrik. Bra grejor, med andra ord. Sedan gav jag det hela kulör med en halv tesked blå karamellfärg och skakade om. I sig själv är den blå hallonvodkan inte särskilt god - men tillsammans med den söta grapefrukt- och citrussmaken i Monstret blev den riktigt, riktigt trevlig.
Som en Cosmo, fast lite robustare och surare. Jättegod, tycker jag. Istället för citronvodka innehåller denna Mandarinvodka. Då jag inte lyckats hitta någon i Sverige har jag fått göra egen på essens från Prestige [länk] och svensktillverkad "Vanlig vodka" [10]. Istället för Cointreaun i den vanliga Cosmon innehåller den här Bigallet China-China. Den smakar också apelsin men väldigt mycket annat också... Således: 4 cl Mandarinvodka 2 cl Bigallet China-China 3 cl Tranbärsjuice 2 cl limesaft Skaka med is och sila upp i väl kylt cocktailglas.
Det är alltid roligt att leka med varianter av klassiska drinkar. Cosmopolitan, tex. Det jag betraktar som normen för en sådan är detta recept: [Bästa Cosmopolitan]. Ändrar man för mycket i receptet är det förstås inte på något vis en Cosmo - och egentligen är väl inte Raspberry Cosmopolitan en äkta Cosmo. Men den är god. Inte dum alls. Rekommenderas. 4 cl citronvodka [Vanlig Svensk Citron, 86255] 2 cl hallonlikör [De Kuyper Raspberry, 81223] 3 cl tranbärsjuice 2 cl limesaft Skaka ihop i shaker med is och sila upp i väl kylt cocktailglas.
På bilden ser du dagens smakliga middag (#matskryt). Vi har potatis och gulrötter som friterats med olivolja i tefalfritösen, samt en kycklingbröstfilé som brynts i panna och sedan kryddats med honung och timjan innan den lagades färdig i ugn. Mycket gott, bara i sig. Men det som verkligen gjorde den här middagen minnesvärd var "röran" bestående av, per skalle: 25 gram getost 10 gram Zeta Kronärtskockscreme Ett par nypor timjan Lite salt och peppar Kronärtskocksröran innehåller vitlök också. Jag har haft en burk ståendes hemma ett bra tag utan att komma på vad den skulle vara bra för. Detta är svaret. Det är sjukt gott. Hade det inte varit honung på kycklingen hade den åkt ner i röran också. Kronärtskocka, getost, honung och timjan är en mycket bra förening. Energivärde: en portion av röran enligt ovan är 100 kcal. Uppdatering 14/3-16: Jag kan avslöja att den här röran är ännu godare när kycklingen bytts ut mot fläskytterfilé och rotsakerna består uteslutande av palsternackor.
Jag hittade det här receptet på Absoluts hemsida, men jag tyckte det passade bättre med ett cocktailglas istället för ett highballglas - och eftersom jag inte gillar den där bismaken av hembränt som spökar i Absolut Vodka så valde jag att använda Stolichnaya [95] istället. New Miu dök upp när jag googlade efter drinkar med hallonlikör. Jag har nämligen köpt en flaska De Kuyper Raspberry[86944] och ville göra något roligt med den. Du behöver: 4 cl vodka 6 cl ananasjuice 2 cl campari 2 cl hallonlikör Skaka eller rör ingredienserna med is och sila upp i ett kylt glas. Resultatet är en mycket intressant historia. Smakerna kommer framförallt från camparin och hallonlikören - drinken är söt, bärig och malörtsbitter på en och samma gång! Jag kände ingen smak av vodkan, den är helt kamouflerad och bidrar bara till att ge drinken lite oumpf. Ananasjuicen känner man svagt men den är nog mest spädning och bulk, så att drinken inte blir för liten. Jag tror jag skulle vilja öka hallondosen eller minska camparin något till nästa gång jag provar den här, för jag tyckte malörten blev aningen dominant. Men på det hela taget är det här en väldigt god och trevlig historia.
160 gram fläskytterfilé som blev över från i går, skuret i strimlor och stekt i tre matskedar Hellmann's Brazilian Churrasco - en produkt som finns i handeln men märkligt nog inte listas vare sig på Hellmann's svenska eller engelska hemsidor. Begripligt, men den finns i verkligheten och inte bara i min fantasi. Såsen utger sig för att vara "eldig" men den är fullt hanterbar och inte värre än att jag tyckte den mådde gott av ett kryddmått vitlökspulver. Tillsammans med köttet stekte jag en liten hackad gul lök (80g). Det hela serverades på en bädd av jasminris (50g okokt). Jättegott, och energivärdet blev typ 450 kcal för portionen på bilden. Helt acceptabelt.
...som egentligen inte alls är svärmors egna recept, utan en aubergine- och böncurry från ICA buffé, men utan mandel. Den behöver tillbehör och jag och hustrun rekommenderar att man drar ner lite på kryddorna, för den var rejält stark. Men god. Och själva grytan är bara runt 265 kcal / portion enligt receptet, som är för fyra portioner. Och det är ju bra. 600 g aubergine 1 gul lök 1 vitlöksklyfta 1 burk kokta svarta bönor (à 400 g) 1 msk curry 1 msk garam masala 2 krm cayennepeppar 2 burkar hela tomater (à 400 g) 2 dl vatten 2 msk rapsolja 1 1/2 tsk salt 1 krm svartpeppar Hacka lök och vitlök. Skär auberginen i centimeterstora tärningar. Häll av, skölj och låt bönorna rinna av. Fräs lök, vitlök och kryddor i olja i en stor stekpanna ett par minuter. Tillsätt auberginen och stek tills den har fått lite färg. Rör ner tomaterna och vattnet. Koka upp och låt sjuda ca 15 minuter under lock. Tillsätt bönorna. Sjud ytterligare 5 minuter. Krydda med salt och peppar. Jättegott! Ps. Ja, på bilden är grytan förstärkt med korv.
Om fläskytterfilén och haricot verts är inte mycket att säga annat än att de stekts med smör. Det marginellt mer komplicerade i den här rätten är getoströran (sås, purée, whatever) - ett rent experiment utan grund i något recept. Den innehöll för två personer: 50 gram getost 30 gram honung 100 gram finhackad schalottenlök 1 skivad vitlöksklyfta 3 cl brandy (St Remy) 1 kvist färsk rosmarin Schalottenlöken och vitlöken bryntes i stekpanna och mixades sedan med de andra ingredienserna. Tanken var att göra en snygg purée. Men... Det blev dels klumpar i den, dels blev den för blöd. Mängden brandy var helt enkelt lite för stor, hälften (en matsked alltså) hade räckt. Det jag fick göra var därför att ta puréen och reducera vätskan i den i samma lilla stekpanna som jag brynt löken i. Då smälte också klumparna undan och krämen blev någorlunda slät. Slutreslutatet blev bra, riktigt gott. Röran ovan + 150 gram fläskytterfilé + 200 gram haricotverts = runt 400 kcal, fast sedan tillkommer förstås stekfett och det har jag inte räknat på.
Jag köpte häromdagen två etiopiska kaffesorter från Johan & Nyström. Jag har nu testat den första, Ethiopia Welena, ett par gånger och är beredd att lämna ett omdöme. J&N beskriver själva kaffet som att det har en klar, frisk nektarinton och en fullsöt godissötma. Och till det säger jag nja. Nektarinen finns där. Något fruktigt och lite syrligt och det finns inte mycket av det där jordiga, robusta och lite brända som går igen i de flesta kaffen. Men jag känner också något av trä i smaken, fast det förnimmelsen går snabbt över och kvar dröjer en svag bärighet och att tungan blir lite sträv och torr. Fullsöt godissötma? Icke. Förvisso är kaffet sött snarare än beskt och man behöver verkligen vare sig mjölk eller sötning till det - men godis? Godis smakar ju socker och det gör inte det här, om inte möjligen en liten, liten råsockerton någonstans - men jag är inte säker på den. Det är en illusoriskt sötma av att kaffet vid varje klunk inledningsvis är mjukt snarare än strävt. För mig fungerar inte det här som "dagens första kopp" - då vill jag ha något mer klassiskt, rivigt och starkare. Det här är ett snällare kaffe. Fungerar väl som dagens andra kopp eller mellankopp, men jag tror inte på det som väck-mig-för-jag-håller-på-att-somna-kaffe eller ens efter-maten-kaffe. Det är ett mjukt finkaffe. Det är gott vid rätt tillfällen och dessa är begränsade. Men visst. Betyg: Fyra lite tveksamma kaffedrakar av fem. Pris: I skrivande stund 69 kr för 250g på Baristashopen
En utsökt, spritig historia - möjliggjord av att jag har en flaska av den fantastiska danska körsbärslikören Heering hemma. I en bytta med is rör du ihop: 6 cl rågwhiskey, ex Bulleit Rye [495] 1 matsked Cherry Heering [77688] 1/2 matsked D.O.M Bénédictine [602] 1 droppe Angostura Orange [86210] eller lite apelsinolja från apelsinskal Sila upp i ett lämpligt glas som du kylt ner i frysen eller kylskåpet. Ingen is i glaset behövs; men det här är ingen longdrink och även om den är stark bör den drickas ganska snabbt, för den är godast nyrörd!
Kött och potatis är en klassiker. Det kan man äta ofta. Men det blir roligare när man varierar kryddning och tillbehör. Och en av de absolut godaste såser jag någonsin haft nöjet att slabba ihop är denna tjocka, kladdiga historia bestående av getost, honung och färsk hackad rosmarin. Proportionerna getost/honung är 25 gram getost och 15 gram honung per person. Honungen skall vara av den flytande sorten. Tillsätt en rejäl nypa hackad, färsk rosmarin. Rör ihop. Svårare än så är det inte. Tillsätt salt och peppar om du vill. En smula vitlök kanske? Det viktiga är dock den fantastiska smakharmonin mellan getosten och honungen med rosmarin som massiv förstärkare. Hur gott som helst.
Energivärde: 78 kcal/portion enligt receptet ovan.
Jag har redan ett recept på ungersk korvgryta [här] - men detta är annorlunda. Du behöver, per skalle: 1 st lämplig korv. Jag tog en Slaktarkorv 99% kötthalt. Skiva den. 1 halv gul lök, hackad. 1 halv fänkål, hackad. 1 halv spetspaprika, hackad. 1 vitlöksklyfta, skivad. 200 gram krossade tomater (1/2 burk). 200 gram vatten. 1/2-1 matsked paprikapulver. Lite smör för stekning. Hetta upp en gryta och släng i smör. När smöret fått lite färg: bryn korven tillsammans vitlöken. Släng på lök, fänkål och paprika. Rör runt några varv. Häll på tomatkross och vatten. Släng på paprikapulver. Rör runt några varv. Låt puttra på låg värme i cirka 30 minuter, utan lock. När det är färdigt, slå upp i ett durkslag och gör dig så av med överflödig vätska. Lägg tillbaka i grytan och rör runt så det blir varmt igen. Servera med ris; koka 50 gram ris i en halv liter vatten med en halv tärning grönsaksbuljong. Koka tjugo minuter och slå sen av vattnet i ett durkslag. Jättegott! Och med ris - ändå under 500 kcal per portion!
Jag har med åren blivit allt mer förtjust i sockerkaka och den här varianten är helt enkelt makalös. Hustrun har snott ihop den ett par gånger och det går banne mig inte att sluta äta... Livsfarligt. Receptet är från Manuela Kjeilens bok "Just Sweet". Där heter den Whipped Vanilla Cream Cake. 225 g vetemjöl 15 g maizena 2 tsk bakpulver 350g vispgrädde 1 vaniljstång (fröna) 3 stora ägg, rumstempererade Florsocker till garnering Ugnen på 200 grader. Skikta samman vetemjöl med maizena och bakpulver. Blanda socker, grädde och vaniljfrön i skål. Vispa fluffigt i cirka 3 minuter. Tillsätt ägg och vispa rejält och kraftfullt i omkring 30 sekunder. Sikta ner mjölblandningen i smeten. Spreja eller gnid en kakform med matfett och sikta lite mjöl i den. Bred ut smeten i formen. Ställ in i ugnen på 200 grader i cirka 30 minuter. Ta ut kakan och låt svalna i formen i minst 15 minuter. Sikta florsocker över den svalnade kakan. Den här kakan kan förstås serveras med allt möjligt - jag rekommenderar dock en enkel kombination: sockerkaka och sött dessertvin, ex Nederburg Noble Late Harvest. Smak: Gudomligt. Energivärde: Hur många jämra kalorier som helst. Det är här dödligt.
Negroni är en utsökt, klassisk drink på lika delar Dry Gin, söt röd Vermouth och Campari. Jag fick tipset att testa att göra den på Aperol istället för Campari. Och nu har jag gjort det experimentet. Hur föll det ut? Den klassiska negronin har en lätt sötma, rätt framträdande bitterhet, viss kryddighet och mycket smak. Negroni Aperol är framförallt oljig och sliskig. Det känns som ett rejält nerköp från den klassiska drinken. Men... Om man bara slår på en skvätt indian tonic water så dämpas sötman och en liten, liten men mycket nödvändig bitterhet kommer in och det blir en lagom söt, milt kryddig historia med bra smak. Den vanliga Negronin är fortfarande bättre men som variation är Negroni Aperol med tonic water klart godkänd.
3 cl dry gin (ex.Tanqueray) 3 cl Aperol 3 cl röd vermouth (ex. Martini Rosso) En skvätt med indian tonic water Rör ihop och häll upp i ett glas med is.
Det här ju egentligen bara en repetition av Der Alter Sünder, alltså varm choklad med Stroh, men ändå... När man varit ute och gått länge i rått vinterväder och på en och samma gång känner sig kall och ruggig men också lite duktig, då kan man belöna sig själv med en sådan här. I botten på glaset eller muggen: 4 cl Stroh 80. Finns inte att köpa i Sverige, jag har inhandlat i Riga och på Kanarieöarna. Vi talar om en i egentligen gräslig österrikisk produkt med vansinnig alkoholstyrka. Den är alldeles för stark och smakar i sig själv ruskigt - så att dricka den ren är inte att tänka på. Men: den är jättegod just i kombination med choklad. Sedan: drickchoklad. Det finns ett oändligt antal varianter av sådan, vi använde en variant som vi inhandlade på Bönor och Blad: Hasslacher's Hot Drinking Chocolate. Det är en kaka med osötad, tokbitter choklad som man värmer i mjölk. Två bitar per 1½ dl mellanmjölk var alldeles lagom, till vilket vi också tillsatte 1 msk sukrin eftersom det inte finns något socker i Hasslacher's. Och som kronan på verket: vispgrädde, smaksatt med lite vaniljsocker. Nomnom. Nu var vi, som synes på bilden ovan, snåla med grädden. Det behöver ju inte du vara...
Jag behövde häromdagen en snabb och enkel lunch och eftersom jag tycker om Felix Gulaschsoppa så testade jag deras Italienska Tomatsoppa i enportionsförpackning. Och... Jämrans! Det var betydligt godare än jag väntat mig! Jag har aldrig varit någon stor fantast av tomatsoppa. Jag gillar det, men inte så att jag blir direkt sugen på det spontant, när jag går runt och drömmer om mat. Men den här soppan var, i synnerhet för att vara färdig-i-burk, makalöst god. Jag skall med glädje äta den igen. För kaloriräkningens skull är den också trivsamt hanterbar med 316 kcal för en portion. Grattis Felix; ni förtjänar gratisreklam från den här bloggen, för ni har gjort en bra produkt. Soppan är mycket smakrik och har en härlig konsistens! Dock, som i fallet med all grönsakssoppa: det behövs något vid sidan av för att man ska stå sig lite längre. I mitt fall blev det ett par babybel-ostar, andra skulle säkert föredra bröd.
Hysteriskt gott. Och samtidigt väldigt enkelt, egentligen. Rostasfilé är ju alltid gott, om man som jag är välsignad med en fru som är bra på att steka kött - något jag själv är urusel på. Ovanpå köttbiten, som i sig själv väger 150g, ser vi en klatt på 25 gram getost, över vilken är hällt 15 gram honung. I bakgrunden av bilden skymtas ett kvartskilo palsternackor som friterats i vår Tefal Express. Lite salt och peppar på köttet under stekningen, extra salt på palsternackorna vid bordet - och så en deciliter Oloroso i glaset, så har man en fredagsmiddag som heter duga för mindre än 500 kcal + 116 för sherryn. Getost och honung är en fantastisk kombination. Jag vill att ni ska veta det. Om ni redan visste det, så påminner jag om det.
Ja, vad ska man säga? En klassiker! Gårdagens middag: renskav! Inte världens vackraste mat och det blir förstås bättre med grädde eller creme fraiche istället för matyoghurt, men det var ändå ruskans gott. För två personer: 1 paket (240 g) renskav, stekt med hackad gul lök, en dl matyoghurt och en generös skvätt kalvfond. Salt och peppar. 400 gram potatis, ugnsrostad på 225 grader i 25 minuter. Sprayad med rapsolja och kryddad med persillade (torkad persilja, vitlöks- och lökpulver, salt). Till detta ett glas Vintry's Oloroso, sherry [8282]. Jättegott! Den drycken är verkligen utsökt till vilt. Glöm bort det som står på bolagets hemsida om aperitif - med rätt mat blir det robust och synnerligen smakrikt! Energivärde: 412 kalorier. Sherryn går väl på 116 kcal/dl och det är ett litet glas. Hade varit kul med ett till, men...
Inte mycket att skryta med - men en helt acceptabel middag på omkring 450 kcal. Ett hekto fläskkarré som jag köpte för 5 kr [sic!] på ICA MAXI, 300 gram fryst ekologisk wokmix från Magnihill - tummen upp för den, och en halv deciliter Sweet Chilisås med mindre socker. Wokade med lite, lite rapsolja och sesamolja.
Inte världens godaste rätt på något sätt, men en acceptabel tisdagsmiddag på under 500 kcal. Kycklingen (150 gram) är tillagad enligt standardreceptet [pulled chicken]. Riset, 50g, är kokat i grönsaksbuljong och stekt med en gul lök och en halv röd paprika. Kryddning: salt och sellerisalt.
Det här gjorde inte ont någonstans - synd bara att jag inte fick äta dubbelt så mycket! 3 st Leksands minirut, rågbröd 100 gr kallrökt lax 30 gr Chavroux getost 80 gr advokado Skvätt citronsaft Salt Papper Rör ihop getost och advokado med lite salt och peppar och en skvätt citronsaft. Bred röran på brödet, lägg på laxen, smeta på det sista av röran och peppra lite till. Ät och var glad - för det är riktigt gott! Energivärde: 500 kcal.
