En klassisk cocktail - basen för den skitläskiga Last of the Oaxacans. Originalet görs med lika delar av ingredienserna så den är väldigt lätt att variera i storlek. Eftersom jag inte ville ha en stor skakade jag ihop en med del = matsked.
Gin (jag använde Tanqueray)
Maraschinolikör
Grön Chartreuse
Limesaft
Shaker med is, skaka - sila upp.
Ja, jämfört med den läskiga mezcal-varianten var den här ju förträfflig. Den är ganska god. Men jag lär knappast göra den igen för det finns så mycket annat som är så mycket godare. Chartreusen är oerhört dominant och ger drinken en parfyrmerad, blommig smak och doft som inte är helt hundra. Den känns gammaldags på fel sätt. Nej. Man kan dricka den men... Nej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar