Kir

En dryck jag faktiskt missat att smaka under alla år är klassikern kir. Sådan kan köpas färdigblandad men det hade jag självklart ingen lust med. Nope. Det är ju inte direkt svårt att göra egen heller - nu har jag prövat. Hur enkelt som helst. Det man behöver är Crème de Cassis, alltså svartvinbärslikör, och ett vitt vin. Jag tycker väldigt mycket om svartvinbärssaft, fastän jag nästan aldrig dricker det. Likören, i det här fallet av märket Cartron (675) smakar faktiskt som svartvinbärssaft. I ren form är den oerhört söt och ganska sliskig - men blanda den med vitt vin och ljuv musik uppstår. Ja, det beror väl i och för sig på vinet också. Jag tror man tjänar på att undvika blommiga och parfyrmerade viner i kir. En fruktig chardonnay går bra. Vi gjorde kir på lågbudgetvinet Regatta Bay (6295)och det gick förträffligt. Gott! Det ger vinet en fyllighet och lite extra tyngd och kombinationen mellan druva och svartvinbär är riktigt fin.

Hur blandar man då Kir? Enkelt: 2 cl Créme de Cassis i ett vinglas - toppa upp med vitt vin, cirka två deciliter eller så. Färdigt. Vinet bör vara kallt. Man kan väl, förmodar jag, ha is i vinglaset men vad jag märkt serveras kir sällan med is. Det dricks vanligen som en aperitif. 

Kir är uppkallat efter den franske prästen Felix Kir.

Som så många andra en gång mycket populära drycker betraktas Kir tydligen som väldigt gårdagens idag, något som hör sjuttiotalet till. Otrendigt och ohippt. Nåväl. Det gör inte mig något. Bara det är gott, så slinker det ner. Och det här är mycket lättdrucket. 

Det finns ett antal varianter på Kir. Använder man mousserande vin får man en Kir Royale. Med champagne och hallonlikör, ex Chambord, får man en Kir Imperial istället. Man kan göra Kir på Crème de Mure (björbärslikör) och tydligen också på persikolikör. Men vanligast är att den görs på Crème de Cassis.