Drinken Vesper uppfanns av James Bond - ja, av Ian Fleming alltså - i boken Casino Royale från 1953. Det är bara i den boken Bond dricker drinken. Jag har inte läst historien men tydligen är Bond först på väg att beställa en vanlig Dry Martini men ändrar sig vid bardisken och komponerar ihop Vespern. Den kallas ibland för Vesper Martini men det enda gemensamma den har med en Dry Martini är att det är gin i den. En originalvesper består av: 3 mått Gin, Gordons 1 mått vodka 1/2 mått cl Kina Lillet Måtten här är inte specificerade. Om man använder uns (33 cl) får man en mycket stor stor, spritig drink med över en deciliter starksprit. Problemet med den är, förutom att det är en fruktansvärt stor drink, också att Kina Lillet inte finns längre. Det finns Lillet Blanc. Det är efterföljaren till Kina Lillet men receptet gjordes om på 80-talet så man kan därför inte smaka en Vesper så som Ian Fleming ursprungligen tänkte den. Det finns försök att återskapa en Vesper som smakar mer som originalet - något jag får återkomma till - men det enklaste idag är förstår att använda Lillet Blanc och ta det för vad det är. Vilket inte är så dumt alls. Jag tillhör inte de som imponeras av Dry Martini. Förstår mig ärligt talat inte på den alls. Det är kall gin, punkt slut. Ju torrare, desto mer smakar den som bara kall gin. Den lilla, lilla skvätten dry vermouth gör inte mycket till. Söt Martini har jag provat också men det är inte heller något jag tycker är särskilt märkvärdigt. Vesper är emellertid något annat. Först, för ett ögonblick, smakar det bara gin men lustigt nog så spär vodkan - eller Renat som jag använder - ut ginsmaken lite grann och ger plats för den lilla mängden Lillet Blanc som ger en mycket angenäm eftersmak åt anrättningen. Jag gillade den. En god drink med vuxen smak. Jag tar den gärna igen.
Jag gjorde en krympt vesper på: 4 cl gin, den här gången fick det bli på Star (30). 1 cl Renat 1/2 cl Lillet Blanc Då det här är en klar drink borde den förstås röras men eftersom Bond säger "skaka" (i shaker, förstås) så gör man det och resultatet blir att Vespern är lite grumlig när den serveras - i ett Cocktailglas. Den klarnar snabbt men å andra sidan ska den drickas kall och det är effektivare att skaka än att röra när man ska kyla. Ska man vara helt petnoga ska det ner en spiral citronskal i glaset också. Det ska inte sitta på kanten av glaset som på bilden. Kolla också gärna in Dark Vesper.
Aperitifen Lillet Blanc (76158) är nog mest känd i Sverige som en ingrediens i James Bond-drinken Vesper (nej, jag har inte gjort den ännu, men den saken kan och ska snart åtgärdas) och jag har aldrig sett den på någon meny eller blivit bjuden på den någonstans. Den smakar vin och citrus och där finns en bitterhet från kinin som man känner igen från tonic water. Det finns en liten sötma men inte alls i dessertvinsklass. Långt därifrån. Men jag tyckte den var jättegod, ren på is, och det är en vuxen, lite komplex smak som jag har svårt att tro går hem hos hos alla.
Lillet Blanc kan man dricka ren (1 dl Lillet i ett glas med is), med tonic - fast det har jag inte provat än - och självklart kan man blanda ihop den med en massa skumma saker. Något jag testat nu är en drink med det sympatiska namnet Sunday In The Park. Den gör du så här: 5 cl Lillet Blanc 5 cl Bourbon (använde som vanlig Bulleit) 3 cl citronsaft 1/2 msk sockerlag 1 skvätt Angostura Bitter Ner med allt detta i en shaker med is och skaka cirka 15 sekunder så det blir jättekallt. Sila sedan upp i höga glas (collins eller grogglas) som är fyllda till 3/4 med is. Slå på 3-4 cl sodavatten och rör försiktigt om med lång sked så vattnet blandas med resten av drinken. Resultat: en mkt välsmakande och törstsläckande drink. Lite mysko, lite sur, inte så väldans söt. Jag tror man skulle kunna experimentera med andra sorters citrus i denna drink och få väldigt spännande variationer. Valet av Bourbon lär självklart påverka smaken rejält också. Man kanske skulle prova att göra den på konjak..? Receptet ovan är för övrigt från Kindred Cocktails men jag har skippat timjankvisten och tog lite mindre vatten. En sockerlag med timjansmak skulle vara intressant att prova. Hm. Jag behöver tid i laboratoriet! Var är Igor..?
Frangelico (87766) är en italiensk hasselnötslikör. Den är söt, nötig och jättegod. Den gör sig fantastiskt ren på is eller i någon gräddig och/eller glassig drink. En milkshake med Frangelico och vaniljglass är absolut inte fel och den gör sig väl som smaksättare i bakverk. Men kan man göra någon typ av vettig cocktail på den? Svar ja - åtminstone en. Nej, det är inte den som syns på bilden som föreställer en vanlig Frangelico on-the-rocks med limeskivor i, utan något annat. Den kallas Mr Frangelico och kommer direkt från dryckens egen hemsida. Du behöver, per glas: 1 uns (3 cl) Frangelico 1 uns (3 cl) Mörk rom* 1/4 uns (0,75 cl) Orgeat** Skaka ingredienserna med is i en shaker och sila upp i ett kylt cocktailglas. Ju kallare desto bättre! Resultatet är en jättegod drink. * = Jag använde Kraken Black Spiced, vilket gav lite extra smak som originalreceptet inte räknar med. ** = Om du inte kan få tag på mandelsirapen Orgeat föreslår jag att du använder Amaretto istället. Eller kokar egen orgeat.
Jahupp - ännu ett recept från Jamie Olivers "Middag på 15 minuter". En utmärkt kokbok, bortsett från att nästan allt tar betydligt längre tid att laga till än 15 minuter men, men... Maten blir ju god, ändå. Och den presenterar en kaloriberäkning per portion. Det här receptet, som det står i boken, ska ge 685 kcal men jag tror det blir lite mindre i min variant. Har dock ingen exakt beräkning. Nåväl. För fyra portioner behöver du: 2 paprikor i olika färger 1 gul lök 1 morot 1 fänkål 1 äpple lite olivolja 2 tsk rökt paprikapulver + lite till för riset 4-5 lagerblad 2 vitlöksklyftor 2 msk balsamvinäger 700 g passerade tomater 500 g fläskfilé 2 tsk malen koriander Ris (1 dl kokt ris per skalle) Sätt på riset. Det tar tjugo minuter, inte 15. Kärna ur paprikorna, snygga till moroten och fänkålen och skär den i fyra bitar. Kvartera även äpplet. Skiva alltihop, förslagsvis i matberedare med insats för tjocka skivor. Häll två matskedar olja i en gryta/kastrull och stjälp i grönsakerna. Tillsätt paprikapulver och lagerblad, pressa i vitlök, salta, peppra och fräs under omrörning utan att det tar färg. Tillsätt balsamvinäger och passerade tomater i fräset, smaka av med salt och peppar och koka upp. Skär köttet i skivor (gärna rätt tunna). Massera in salt, peppar och koriander i köttet. Häll en liten skvätt olivolja i pannan och stek. Vid servering: lägg paprikasåsen på tallriken, kötten ovanpå, riset vid sidan om. Krydda gärna riset med lite mer rökt paprikapulver. Jättegott! Kul med fänkålen - det är verkligen inte en grönsak jag är van att använda i matlagning. Den här rätten kan göras igen. Namnam!
Flytande godis! Detta är en grogg på Kraken Black Spiced Rum och White Rock Cream Soda (som går att köpa exempelvis via Partykungeneller The English Shop om den inte finns hos din lokala handlare). Mycket enkel att blanda ihop och mycket god att dricka. Smaken går säkert inte hem hos alla, för den är rätt speciell - påminner om sådana där floaters som vi brukade göra när jag var liten: coca-cola och vaniljglass blandat. Namnam! Men jag är ju förstås en gottegris... Hur som helst:
I ett Collins- eller grogglas fyllt till 3/4 med is:
Enkelt recept hämtat från Jonas Crambys bok "Texmex från grunden" (Natur & Kultur). För en burk: 350 gram färsk chili 2 dl äppelcidervinäger 2 dl vatten 2 msk rosépepparkorn 2 torkade lagerblad 3 vitlöksklyftor 2 msk salt 2 msk strösocker Skär upp chilifrukterna i rundlar (bry dig inte om att rensa bort kärnor eller ändkvistar, i med allt). Lägg i en steriliserad* burk. Koka upp allt utom just chilifrukterna och sjud i fem minuter. Häll över den heta vätskan, stäng locket och låt stå ett par timmar tills det svalnat. Sätt sedan in burken i kylskåpet. Hållbarhet: ett ospecificerat antal månader.
Jag testade att äta sådana här inlagda chilibitar till min frukost i morse. Jättegott, verkligen. Men starkt. När jag köpte chili fanns det nästan bara röda. Det hade varit kul att kunna blanda många färger. Det ser väldigt snyggt ut i burken... * = Jag steriliserar mina burkar genom att köra dem i ugnen på 110 grader i minst tio minuter.
Nu blev det av som jag skrev i en tidigare bloggpost att jag skulle göra: testa klassisk grosshandlar-grogg på Eau-de-vie och sockerdricka. Det var faktiskt en bättre kombination än cognac och trocadero. Inte fantastisk, märkvärdig eller något att verkligen gå att sukta efter - men en god, juste grogg som passar bra i ett inte så märkvärdigt sammanhang. Eau-de-vie är förhållandevis billigt i jämförelse med annan vinsprit. Den passar bra att blanda på men är inte något man vill dricka för sig självt. Det är inte finkonjak, direkt. Fyll is i ett grogglas. Slå på 6 cl med Eau-de-vie (385) och 1½ dl sockerdricka. Rör försiktigt runt. Färdigt!
Ett annnat kaffe som ska testas på kyrkans "kaffedag" i morgon är India Monsoon Malabar från Johan och Nyström. Tydligen utsätts dessa bönor för en behandling som kallas monsunering, vilket är att de får ligga ute och torka i vinden, vilket är tänkt att återskapa en äldre tids kaffesmak då transporterna från Indien till England tog lång tid och kaffet utsattes för en mognadsprocess i segelfartygen under resan. Hur som haver: gott kaffe! Johan och Nyström beskriver smaken som mörk sirap, whisky och fet. Och det finns en mörk sockerton och en lite smörig, fet känsla hos det här kaffet. Men whisky? Nja. Nej. Okej - jag förstår vad smakbeskrivaren fiskar efter. Det är något av det där lite brända, lite torviga och gräsiga som finns i många whiskysorter men det finns ju ingenting av alkoholton i kaffet och jag hade aldrig gissat whisky om något inte skrivit ut det för mig. Gott kaffe. Köper gärna igen. Kanske inte något jag vill dricka hela tiden som standarkaffe men en kopp då och då..? I vilket fall: Kaffet är lite billigare att köpa via nätet än i Johan & Nyströms butik. I skrivande stund 115 kronor för 500 gram på Baristashopen. Uppdatering 24/6-2015: Det här kaffet har vuxit. Det är just nu mitt favoritkaffe för filterbryggning. Fyra stabilt feta drakar av fem möjliga!
Okej! Det här ser väldigt grisigt och mycket onyttigt ut; och det är en drygt 800 kcal (per portion) tung Cajunmacka med kyckling, bacon och yoghurtkräm. För att göra två mackor behöver du: 2 st halvbaguetter, delade. 300 gram kycklingfilé 1 lime 2 dl matyoghurt, avrunnen 1 spetspaprika 1 spansk peppar (röd) 1 gul lök 2 tsk cajunkrydda 1 tsk sellerisalt 1 paket bacon Rensa paprikan och pepparfrukten. Lägg i mixer tillsammans med avrunnen matyoughurt. Tillsätt cajunkrydda och sellerisalt. Kör mixern tills allt är ordentligt blandat och finfördelar. Slå sedan den vattniga röran du får genom ett filter. Då får du en kräm. Spara också den avrunna vätskan. Stek den gula löken i lite matolja. Sätt åt sidan. Skär kycklingfilén i tunna skivor. Stek kycklingfilén. Pressa på färsk lime. Häll sedan på lite av den avrunna vätskan från yoghurtkrämen, tillsätt mer vätska tills kycklingen fått en fin orange färg. Knaperstek bacon. Dela baguetterna. Bygg mackan från botten: först med kyckling, sedan med bacon och lök. Kladda på yoghurtkräm. Lägg på mackans lock. Sätt dig ner, ha hushållspapper till hands, pressa ihop mackan och njut skamlöst.
Var förbi Johan och Nyströms konceptbutik nära Mariatorget häromdagen och köpte ett par påsar bönor för "Kaffedagen" vi ska ha i kyrkan på onsdag. Jag handlade två sorter och eftersom det är min uppgift att presentera dem för församlingen - som exempel på bra kaffe - så måste jag ju förstås provsmaka innan. Först ut: El Salvador Menendez Red Bourbon. 89 kronor för 250 gram, fast man kan få dem för 75 kronor för samma mängd på Baristashopen.
Kaffet beskrivs som fylligt och runt med smak av mjölkchoklad, toffee och apelsin. Och... Det stämmer. Mycket gott kaffe. Lent. Mjukt. Mycket liten bitterhet. Känner definitivt tonerna av mjölkchoklad och apelsin, kanske inte så mycket toffee. Men lite. Man blir lite märkligt sträv i gommen efter en kopp men det är inte oangenämt. Fint kaffe. Snällt kaffe. Gott kaffe. Namnam. Feta Draken gillar och tänker köpa sådant här till sig själv.
Mojito är en romdrink som existerar i en uppsjö varianter och det finns även variation i recepten på det som ska föreställa vara originalet. Det här är mitt försök att göra en klassisk Mojito. Du behöver: 6 cl vit rom 3 msk sockerlag (1:1) Färsk mynta Färsk lime Lite sodavatten Dela en limefrukt i två delar och skär en centimetertjock skiva. Dela den i kvartar. Lägg dem på botten av ett stort whiskyglas tillsammans med fyra-fem myntablad och tre matskedar sockerlag. Muddla (krossa) bottentäcket med cirka åtta ordentliga tryck. Meningen är att pressa ur goda smaker ur lime och mynta, inte att dunka allt till atomer. Fyll sedan glaset till drygt hälften med is, slå på rom och en liten, liten skvätt sodavatten och toppa sedan med mer is. Tryck gärna ner ett par tunna skivor lime som dekoration. Gott och enkelt.
Mina damer och herrar; detta är en av de godaste mackor jag någonsin haft nöjet att sätta tänderna i och det roligaste av allt är att jag gjorde den själv. Det handlar om två centimetertjocka skivor levainbröd från ICA, plockade ur frysen och rostade i ugnen. På mackan finns sedan 25 gram spansk salami (Ventrichina Piccante fungerar lika bra), några uppskurna tomater och en fantastiskt god sås, eller dressing om man så vill. Basen för denna dressing är Jonas Crambys "Fyrtio tusen miljarder island-sås" ur den fruktansvärt matpornografiska boken Mackor - 100 klassiska sandwichar från Reuben till Po'Boy (Natur & Kultur). Men eftersom majonäs inte fungerar med min kaloriräkning så är den utbytt mot matyoghurt och receptet för sås åt en person är därför nu: 3 kryddmått vitlökspulver (istället för vitlöksklyftor) 1/2 dl matyoghurt, avrunnen(viktigt) 1 tsk dijonsenap 1 tsk grov dijonsenap 1 tsk tabasco 1/2 tsk kapris 1/2 tsk Worcestershiresås 1 msk syltlök 3 krm paprikapulver 1 turkisk Cornichon (Sevan) Allt detta kördes i mixer till sås. Tooookigt gott! Såsens energivärde: Vet ej. Under 100 kcal per portion. 80 kanske?
En dryck jag faktiskt missat att smaka under alla år är klassikern kir. Sådan kan köpas färdigblandad men det hade jag självklart ingen lust med. Nope. Det är ju inte direkt svårt att göra egen heller - nu har jag prövat. Hur enkelt som helst. Det man behöver är Crème de Cassis, alltså svartvinbärslikör, och ett vitt vin. Jag tycker väldigt mycket om svartvinbärssaft, fastän jag nästan aldrig dricker det. Likören, i det här fallet av märket Cartron (675) smakar faktiskt som svartvinbärssaft. I ren form är den oerhört söt och ganska sliskig - men blanda den med vitt vin och ljuv musik uppstår. Ja, det beror väl i och för sig på vinet också. Jag tror man tjänar på att undvika blommiga och parfyrmerade viner i kir. En fruktig chardonnay går bra. Vi gjorde kir på lågbudgetvinet Regatta Bay (6295)och det gick förträffligt. Gott! Det ger vinet en fyllighet och lite extra tyngd och kombinationen mellan druva och svartvinbär är riktigt fin. Hur blandar man då Kir? Enkelt: 2 cl Créme de Cassis i ett vinglas - toppa upp med vitt vin, cirka två deciliter eller så. Färdigt. Vinet bör vara kallt. Man kan väl, förmodar jag, ha is i vinglaset men vad jag märkt serveras kir sällan med is. Det dricks vanligen som en aperitif. Kir är uppkallat efter den franske prästen Felix Kir. Som så många andra en gång mycket populära drycker betraktas Kir tydligen som väldigt gårdagens idag, något som hör sjuttiotalet till. Otrendigt och ohippt. Nåväl. Det gör inte mig något. Bara det är gott, så slinker det ner. Och det här är mycket lättdrucket. Det finns ett antal varianter på Kir. Använder man mousserande vin får man en Kir Royale. Med champagne och hallonlikör, ex Chambord, får man en Kir Imperial istället. Man kan göra Kir på Crème de Mure (björbärslikör) och tydligen också på persikolikör. Men vanligast är att den görs på Crème de Cassis.
En "Gentleman's Cocktail" består av Bourbon, Creme de Menthe, Brandy och Club Soda. Det gör inte den här. Den innehåller bara två ingredienser: Bulleit och hemgjord Creme de Menthe. Således är det en "No Gentleman's Cocktail". Man kan ifrågasätta om det ens är en cocktail... 4 cl Bulleit eller annan bourbon 2 cl hemmagjord Crème de Menthe Rör om ingredienserna i ett glas med is och njut av den trevliga kombinationen. Bourbon och Crème de Menthe gillar varandra. Definitivt.
Hittade ett recept på "Creol Green Beens" och tyckte det lätt gott och lättlagad. Och nej, svårt var det inte. Och ja - det var gott. Men det var också hysteriskt kryddstarkt till den grad att det ganska snabbt blev onjutbart för mig och hustrun. Vi var tvungna att ta fram lite svalkande gräddfil - vilket fungerade utmärkt och var mycket gott. Gör jag den här rätten igen kommer jag nog plocka bort det mesta av cayenne-pepparen. Originalreceptet föreskriver thick bacon, vilket är mer fläsk än vanligt svenskt bacon. Eftersom jag missade detta och köpte ett paket med vanlig tulip så valde vi att inte koka fläsket med det gröna utan stekte det bredvid istället. Något jag tror är godare. För två personer behövs: 1 matsked smör 400 g frusna haricot verts 1 paket bacon, i småbitar 1 paprika (färg ovidkommande), hackad 2 vitlöksklyftor, hackade 2 medelstora gula lökar, hackade 5 ml cayennepeppar* 5 ml cajuncrydda** 5 ml svartpeppar*** Smält smöret i en stor stekpanna (som har lock). Dra ner haricot verts, lök, vitlök och paprik; rör och vänd tills all is på haricotverterna har smält (om du nu tar dem direkt ur frysen) och löken blivit lite genomskinlig. Eller två minuter, typ. Sedan ner med kryddorna och rör och vänd. Täck med lock, dra ner värmen till minimum och låt det stå i tjugo minuter. Servera med stekt bacon.
* = 5 ml (en tesked) är originalreceptet. Det ger rejäl krydda. Nästa gång jag gör det här minskar jag mängden till 2 ml (två kryddmått). ** = Denna mängd är nog lagom. Jag använde min egen Cajunkrydda. *** = Även här kan man nog med fördel göra en reduktion. 3 kryddmått räcker nog.
Det här är den första drinken jag provat att göra med min hemgjorda Crème de Menthe. Receptet är, liksom på mintlikören, från Distinguished Spirits. Då hemgjord Crème de Menthe inte är lika söt som sådan man inhandlar i butik får man ha lite större dos. En The Stinger består därför, om man följer DS recept, av följande: 1½ uns Créme de Menthe 1½ uns brandy eller cognac Ett uns är som vanligt 3 cl så 1½ motsvarar ungefär 4 cl. Jag gjorde drinken på Hennesy - men det går förstås bra med allt möjligt annat. Skaka ingredienserna i shaker med is och sila upp i cocktailglas. Drick medan det är kallt. Jag tyckte kombinationen var jättegod men undrar om det inte blir bättre med en bourbon istället för cognac? Nå, det får jag prova någon annan dag. Kalorierna är redan slut i dagsbudgeten...
I handeln är Crème de Menthe en mintlikör som antingen är klart grön eller färglös (vit). Att den här hemgjorda är mer brun i färgen beror förstås på att jag använt råsocker till den sockerlag som är likörens grund. Vid något annat tillfälle skall jag göra en Crème de Menthe på vitt socker och färga den grön, på kul, men just nu ville jag följa receptet från Distinguished Spirits exakt som det stod skrivet.
Gillar man inte smaken av mint ska man hålla sig borta från den här brygden. Dess utgångspunkt är att man gör en sockerlag på en kopp* socker och en kopp vatten och sedan slår den över en kopp med färska myntablad. Sådana kan vara svåra att få tag på eftersom mynta inte används så mycket i medelsvenssons matlagning. Men jag är lyckligt lottad - tio minuters promenad från där jag bor ligger Brandbergens livs - en sådan där butik som folk till vardags kallar "turklivs" - och förutom att de har ett fantastiskt sortiment av pickles, kryddor, godis och exotika från främre orienten så har de en grönsaksdisk och där fanns det idag massor med mynta, till bra pris dessutom! * En kopp är i det här fallet en amerikansk cup, dvs knappt 2.4 dl. Myntan ska dra i sockerlagen i runt sju timmar - jag vet inte vad som händer om den står längre men rimligen borde ännu mer smak laka ur. Till en viss gräns. När det hela dragit färdigt silar man ner lagen i en flaska och slår på samma mängd sprit som lag. Jag använde brännvin special eftersom det har väldigt lite egen smak och jag hade hemma. Ett alternativ hade varit renat - då hade slutprodukten blivit något alkoholstarkare också. Skaka, blanda och ställ in i kylskåpet.
Smak? Jodå! Jag tyckte det var jättegott. Friskt, mintigt och sött! I morgon skall jag posta ett recept på en drink med den här hemgjorda mintlikören! Här är en instruktionsvideo för hur man gör egen Crème de Menthe:
När kassan är lite ansträngd är det trevligt att hitta viner som är bättre än bara godkända och som inte ruinerar en. Jag har läst ett antal recensioner av Amazin' Zinfandel (72534) som antingen sågar det fullständigt eller beskriver det som högst medelmåttigt - och det är förstås ett högst medelklassigt vin jämfört med de riktigt fina grejorna. Men för oss som inte har råd att lägga många hundralappar för en flaska till den ödmjuka grillade fläskfilén med pommes frites så duger det här bra. Jag har testat vinet tre gånger och det fungerade inte så väl till en pepprig stek men till grillat med söt, lite rökig BBQ-sås satt det fint. Systembolaget beskriver Amazin's smak så här: "Mycket fruktig smak med liten sötma, inslag av fat, blåbärssylt, björnbär, katrinplommon, choklad och vanilj."
Fruktigt - javisst. Det är det. Fat är den där fylliga trätonen, antar jag. Den finns där och det är inget jag ogillar. Blåbärssylt? Jo... Kanske det - men snarare blåbärsdricka. Björnbär... Nja. Katrinplommon? Ja: Definitivt! De är där. Choklad? Ja, men inte kakao, utan snarare då någon mer lättsmält fulchoklad. Vanilj? Nej. Jag förstår inte alls varför alla trycker in vanilj i alla smakbeskrivningar. Jag känner ingen vanilj. Det jag känner är en lätt sötma.
Lättdrucket, enkelt, fruktigt och friskt. Ett trevligt vin för 79 kronor flaskan. Prisvärt, tycker jag.
Jag konstaterar lite roat att väldigt många goda drinkar är bruna. Väldigt många. Det är lite tråkigt eftersom de ser likadana ut på bild. Men färgen är i och för sig inte det minsta konstig - det är svårt att få något annat än brunt med tanke på ingredienserna jag häller i! Den här drinken, som är en utveckling av något som heter "Doctor Cocktail" (hittade receptet här), består av följande: 4 cl Punsch 3 cl Kraken Rum 1 tsk Cointreau 1 tsk citronsaft Den här drinken skall vara riktigt kall så en bra idé är att ha alla ingredienser i kylskåp först. Sedan skakar man den ordentligt i shaker med is och häller upp i väl kylda glas (frysen - åtminstone tio minuter). Jag har alltså ersatt originalreceptets jamaicanska rom med Kraken, som är mörk och smaksatt. Jag har också bytt ut teskeden med apelsinsaft mot Cointreau. Har god lust att prova hur den blir - brunare lär den i vilket fall bli - om jag byter ut denna ingrediens mot Bigallet Virana China-China. Smaken på Doctor Octopus var god. Söt och syrlig, man känner punschens distinkta smak, kryddorna från Kraken, apelsinen och citronen. Jag gillar den. Ett lyckat experiment!
Jag fick för en tid sedan en urgammal (oöppnad) flaska Marinella av en kompis. Hade aldrig druckit denna finska bärlikör tidigare men gillade den. Nu har jag forskat på nätet efter recept på drinkar man kan göra med den och inte hittat mycket. Det jag däremot hittat är enormt mycket förakt mot såväl drycken som mot folk som gillar den. Jag förstår det verkligen inte. Den är ju god; söt och fruktig - härlig kombination av apelsin, äpple, hjortron och ingefära! Men uppenbarligen är jag en alkoholiserad finsk bridgekärring på semester på Kanarieöarna för enligt förstå-sig-påarna är det tydligen bara sådana som gillar den. Jag kan dock konstatera att de som uttrycker sig mest nedlåtande verkar vara samma personer som tycker att Redbull och Vodka är en bra kombination och med andra ord har de ingen vettig smak alls...
Drinken på bilden är ett experiment:
6 cl Marinella och saften från en halv apelsin i ett glas med is och skivor av apelsin och äpple. Sedan toppar man upp med 7up (light) och rör om lite. Jag tror detta kommer göra sig bättre som bål än som drink men jag gillade smaken. Namnamnam! Marinella har nummer [8383] på Bolaget och verkar finnas överallt.
Drinken Vesper uppfanns av författaren Ian Fleming; den presenteras av James Bond i Casino Royale från 1953. Det är en stor och spritig drink bestående av gin, vodka och Kina Lillet. Den sistnämnda är en blandning av vin, citruslikör och kinin-likör. Den här drinken, som jag kallar en Dark Vesper består istället av gin, renat brännvin och Bigallet Virana China-China. Släktskapen mellan den och Kina Lillet är att båda innehåller kinin och en massa citrus. Ett uns är 3 cl. Per glas: 3 uns gin 1 uns renat 1 matsked China-China Man skakar ingredienserna i shaker med is och silar upp i ett rejält tilltaget och väl kylt cocktailglas. Kyl gärna gin och renat i kylskåp innan drinken skakas så blir den extra kall; det tjänar den på. Som ni ser av receptet är detta en rejäl portion alkohol och även om James Bond dricker sin originalvesper före maten så är han en fiktiv karaktär och jag rekommenderar starkt att man har grundat med föda innan man drar i sig en drink med över en deciliter starksprit.
Den här drinken smakar gin och apelsin med lite spännande undertoner av annat. Jag tyckte den var riktigt god - men den är stadig. Det här är heller inget att bjuda på om gästerna inte uppskattar spritiga cocktails med framträdande smak av gin. Jag har faktiskt inte druckit originalvespern - det ska givetvis åtgärdas inom en inte alltför avlägsen framtid. Men jag gör den nog mindre...
En enkel, läskande kombination att minnas till någon het sommardag: päronlikör och päroncider. För vem kan motstå päron? Inte jag, i alla fall!
Du behöver ett stort glas (detta är egentligen ett ölglas - mitt enda sådana - avsett för Grimbergen) och du fyller det till hälften med is. Slå sedan på 4 cl hemgjord päronlikör - eller mer eller mindre, beroende på hur söt och stark du vill ha din Afternoon Pear Delight. Sedan toppar du upp glaset med päroncider. Jag använde Gravendal Päron (1841) och den var helt okej - och billig!
Om man gör den här på päronsoda får man säkert inte den där lilla syran från cidern - och den behövs för att skapa ljuv musik ihop med den väldigt söta päronlikören. Så: likör och cider. Så ska det vara.
Till middag på skärtorsdagen åt vi Carnita Taco - recept ur Jonas Crambys roliga kokbok "Texmex från grunden". Eller ja, vi åt inte Carnita Taco utan carnita med nachos, på grund av... Anledningar. Eller rättare sagt glutenintolerans. Men hur som helst: carnitas. Maten blev jättegod. Verkligen ursmaskig. Men vi frångick Crambys recept på ett par punkter. Till att börja med orkade jag inte blanda till just hans kryddmix men jag tyckte den påminde så mycket om den jag redan brukar göra, så jag tog min egen. Sedan var jag tvungen att springa och köpa mer coca-cola för halvlitern i hans recept räckte inte alls. Och nästa gång jag lagar den här rätten tänker jag göra mer marinad, för den var väldigt snålt tilltagen. Nedan dock det omodifierade receptet. För fyra personer behöver du: 1 kg fläskarré utan ben 2 matskedar mexikansk kryddblandning 1 limefrukter 1 apelsiner 1 msk kinesisk soja 1 tsk spiskummin 5 st vitlök 1/2 liter coco-cola (original, absolut inte diet, zero eller nåt annat) Så långt ingredienslistan, men räkna med att du snarare behöver 7-8 deciliter cola, beroende på vad för slags kastrull eller gryta du använder. Gör sedan så här: Skär fläskkarrén i små bitar och släng i en påse. Massera in kryddmix i köttet. Pressa sedan över lime och apelsin, häll i soja och spiskummin. Finhacka och tillsätt vitlök och låt marinera åtminstone en timma men gärna mycket längre. Plocka upp köttet ur påsen, spara marinaden (om det blir någon - jag fick jättelite över för det mesta sögs upp av köttet). Stek köttet i panna. När det fått färg slänger du det i en gryta, häller över eventuell extra marinad och sedan coca-cola så att det täcker köttet. Småkoka i minst två timmar under lock. Fyll på mer coca-cola om det behövs. Mot slutet tar man av locket och kokar ihop tills man fått en kletig, brun massa.
Tokigt gott. Cramby rekommenderar guacamole och mangosalsa. Vi skipade den senare men hade cuacamole och ost.
För en liten tid sedan köpte jag fyra stycken 20 cl-glas. Det är ett lämpligt format på glas för vissa drinkar och även om jag är väldigt förtjust i mina tunga Jägermeister Longdrinkglas så är det kul med variation och vissa saker känns av någon outgrundlig anledning fel att ha i Jägerglas. De nya glasen är från Sea Glasbruk och kallas Statement Earth. De är gjorda av returglas. Jag antar att det skulle ha gett mig en massa hipsterpoäng om det inte varit för att jag inte kände till detta när jag tryckte på beställknappen på Torebrings Webshop.
Hur som: trevliga glas. Gillar dem verkligen. Passar mycket bra att dricka Tjeckisk Betong i, eller varför inte en liten Ricard med is? Pastis, alltså. På bilden är dock glaset laddat med polsk bisongräsvodka - Zubrówka (86820) -och Indian Tonic Water. En trevlig kombination.
Jag fick ett testpack av det här teet av en vän och efter provsmakning var det inte mycket att orda om: hustrun begav sig till en välsorterad te- och kaffehandel och inhandlade ett hekto Yunnan Golden för det fashionabla priset av... *tar sig för plånboken*... 159 kronor hektot. Jag behöver inte säga vad det ger för kilopris. Det här är tio gånger dyrare per viktenhet än det Earl Grey jag köper hos min lokala ICA-handlare. Är det värt det? Svårt att säga. Det är ju inget jag egentligen behöver utan ren lyx. Men det är ett oerhört gott te. Det kan faktiskt vara det godaste te jag någonsin haft nöjet att dricka. Det är milt men fylligt i smaken. Det är kryddigt men inte skarpt. Det är inte bittert någonstans. Någonting i teet ger det en lätt söt smak men utan att man känner toner av vare sig socker eller grädde.
Det är nästan så man borde sätta på sig finskjorta och slips när man ska dricka det här teet. Mjukisbyxor och t-shirt är... opassande.
Jag ska börja med att beklaga det faktum att jag inte lyckats ta någon bra bild på denna drink - för färgen på den är helt fantastisk. Faktiskt är färgen (som är nästan neon-röd) kanske halva grejen med den, för visst är drinken god - men inte så god. Jag ska gärna dricka den igen men den hamnar inte på min topplista över godsaker, om man så säger. Hur som helst: egentligen är det fel att kalla den här drinken för en Margarita, för den har bara tequila gemensamt med den klassiska drinken [här]. Men det är vad Jonas Cramby kallar den för i boken "Texmex från grunden". För att kunna göra drinken behövs hibiskuslag. Man kokar den på socker, vatten och torkade hibiskusblommor. Jag köpte sådana på Örtagubben inne på Nybrogatan. En förpackning innehöll 3 deciliter blommor och för att följa Jonas Crambys recept kokade jag därför en lag på dessa tillsammans med 3 dl strösocker och 6 dl vatten. Man sjuder ingredienserna i en kastrull i 1/2 timma, silar i en flaska och låter denna stå i kylskåpet. Cramby serverar sina hibiskusmargaritor med kanelsocker på glaset och en lime som dekoration - och det är möjligt att man missar någon kulig smakkombo ifall man utlämnar den, men jag gjorde det. Sist jag hade kanel till en drink tog den nämligen över fullständigt. Och apropå att ta över... Receptet föreskriver 5 cl tequila och 1 dl hibiskuslag + "lite mineralvatten". Jag rekommenderar starkt att man har en betydligt mindre mängd tequila (typ ett uns, 3 cl) och dessutom använder sprit med mild smak, för när jag gjorde en fyra med Los Tres Toños överväldigade smaken av tequila hibiskusen fullständigt och jag fick slå på extra lag. Idag gjorde jag en hibiskusmargarita i ett av mina nya Statement Earth 20 cl-glas (men ljuset på bilden blev helt fel, så man ser inte den fantastiska färgen) enligt följande recept: 3 cl Tequila Agave de Oro (86341) 1 dl Hibiskuslag Kolsyrat vatten Och det smakade alldeles utmärkt. Dessutom var det bättre att få drinken i ett sådant här glas än i ett cocktailglas (jag har inga speciella margaritaglas heller). Jag borde dock haft i is. Jaja. Man lär sig så länge man lever.
En "Knickerbocker" är tydligen ett gammalt slanguttryck för New Yorks "adel" - det går tillbaka till en holländsk familj med detta namn. Hur som haver så är Knickerbocker Cocktail en gammal drink och den finns därför i ett antal olika recept - åtskilliga av dem gör anspråk på att vara det riktiga. Det här receptet är en modern modifikation, det innehåller nämligen inte färska hallon.
Skaka i en shaker med is:
2 uns (6,6 cl) vit rom 1/2 matsked Cointreau 1 matsked apelsinjuice 1 matsked citronsaft 1 matsked hallonsirap Den här drinken smakade lite som syrligt hallongodis! Först kände jag mig lite skeptisk men efter ett par små smuttar så kopplade smaklökarna rätt och den blev god. Namnam! Men nästa gång jag gör den provar jag ett annat recept som inte innehåller matskeden apelsinjuice utan istället dubbla mängden cointreau men samtidigt lite mer citronsaft (3/4 uns).
Jag har tidigare skrivit om denna klassiska svenska drink i posten "Blå Hissen istället för Gröna Hissen". Det verkar ju nämligen inte som man kan få tag på Grön Curação någonstans, länge. Den verkar ha tappat all popularitet den en gång hade, numera kör alla på den blå varianten istället. Nu spelar det smakmässigt ingen som helst roll eftersom blå och grön smakar exakt likadant - det är bara fråga om vilken karamellfärg man haft i spriten. Men vill man återskapa den klassiska looken, ja då får man leka kökslaboratorium hemma. Fram med den gröna hushållsfärgen (finns troligen i din lokala livsmedelsaffär) och en flaska Triple Sec - vilket är samma sak som ofärgad Curação - och blanda egen.
Receptet är sedan enkelt: Is i ett grogglas. 4 cl gin. 2 cl hemgrönad Curação Pommac eller Champis att toppa upp med Titta så fint!
Det enklaste sättet att få härlig, söt kolasås till sina vinkokta päron, vaniljglass eller vad det nu kan vara är att gå och köpa i affären. Det lite roligare sättet, i synnerhet om man vill göra sig till lite för gästerna, är att köpa en burk sötad, kondenserad mjölk och koka den tills man får Dulche de Leche. Det är inte svårt. Man lägger en oöppnad 400g-burk med sötad kondenserad mjölk i en kastrull med vatten - se till att burken är täckt av vatten. Sedan kokar man upp, sänker temperaturen och sjuder under lock i minst två timmar men gärna lite längre. Kolla då och då att burken är helt täckt och fyll vid behov på mer vatten. När färdigt: kyl ner, öppna och häll såsen i en bunke. Rör den slät. Servera och njuuuut! Kalorier behöver du inte bry dig om att räkna. Det är för många i denna goda kolasås.
Sådär. Påsken är över och första schemalagda bloggpost ut får bli denna, om kaffe. Jag har tänkt att prova mig igenom Starbucksbestånd av kaffebönor till försäljning, eftersom priserna är okej. Först ut var Guatemala Antigua och den gillade jag och köper gärna igen. Nu till Veranda Blonde Roast. Efter två koppar av den säger jag: Nej. Verandan är inte min smak. Jag kan dricka det - och jag tänker självfallet inte slänga en massa bönor - men jag tycker det är för lite för bittert, med en oväntad syrlig eftersmak som lämnar en lätt känsla av hårighet och tandläkar-bedövning på tungan. Detta utan man kompenseras av en rik, huvudsaklig smak - tvärtom är denna, enligt mitt förmenande, lite i klenaste laget. Det är ett väldigt neutralt kaffe och därför är det ointressant. Antar att det kanske kan fungera väl som bas för något slags godiskaffe med en massa grädde, extra smaksättning och socker. Så nej, jag kommer inte köpa Veranda igen. Guatemala Antigua och alla Espressohouse-sorterna [här] [och här] är bättre än detta.
Jaha, gott folk! Nu är det snart skärtorsdag och därmed tar jag påskledigt från bloggandet! Här skall firas Kristi Uppståndelse med såväl fest i kyrkan som hemma. Vad gäller maten vankas knappast ett traditionellt påskabord. Jag ska försöka fotografera, dokumentera och rapportera. Återkommer efter helgen! Allt gott!
Drinken Vesper uppfanns av James Bond - ja, av Ian Fleming alltså - i boken Casino Royale från 1953. Det är bara i den boken Bond dricker drinken. Jag har inte läst historien men tydligen är Bond först på väg att beställa en vanlig Dry Martini men ändrar sig vid bardisken och komponerar ihop Vespern. Den kallas ibland för Vesper Martini men det enda gemensamma den har med en Dry Martini är att det är gin i den. En originalvesper består av:
