Lördag
Lördagens middag bestod av:(1) Köttrester från några tidigare måltider, så lite rostasfilé och lite balltip. Sammanlagt 140 gram kött, stekt.
(2) "Pommes frites", hälften gjorda på sötpotatis och hälften på palsternacka. Gjordes förstås i vår Tefal Actifry Express som ju är snål med olja. 200 g sammanlagt.
(3) Sås gjord på matyoghurt, lite hemkörd senap (Formel 2), lökpulver och en liten skvätt limesaft. 1/2 dl yoghurt per skalle.
Dryck till: Ett glas rött, men vi valde fel vin! Glömde bort att Briccotondo [2773] är ett ank- eller fläskvin, inte ett nötköttsvin. Så det var rätt meh.
Energivärde: Hela måltiden, inklusive vinet - c:a 557 kcal per person.
Söndag
På söndagen blev det:
(1) Smörbrynt och sedan ugnsstekt kalkonbröst, 170 gram per skalle.
(2) Italienskt grönsaksris från Picard. Vår lokala butik vid Port 73 har tyvärr tvingats stänga (svårt att konkurrera med fryst mat bland alla stormarknader) men butikerna inne i Stockholm finns ju kvar. 150 gram per portion.
(3) Ett par rejäla klattar med Srirachaketchup.
Dricka till detta: 1 glas rött. Till den här maten var Briccotondo [2773] riktigt gott!
Energivärde: Hela måltiden inklusive vin, cirka 500 kcal.
Måndag
På måndagen blev det:
(1) Mex-kryddad korv, El Camino från Krubberiet i Länna. Den hade legat i frysen ett tag och behövde ätas upp. Detta är ju en specialkorv som inte finns i handeln, en lämplig ersättare är en chilikryddad chorizo. 135 gram/pers. Korven stektes tillsammans med röd och grön paprika, 100 gram per skalle.
(2) Smörstekt majs (142 gram per capita) kryddad med rökt paprikapulver, svartpeppar och en liten skvätt limesaft.
Dryck till detta: Först en fantastisk god Margarita och sedan 7up Free.
Energivärde: Maten 536 kcal/person. Margaritan... 165-175 kcal. Svårt att beräkna.
Tro, Hopp och Kaffe. Så heter det senaste kaffet jag testat i Johan & Nyströms utbud. Jag hittar det dock inte på deras hemsida, köpte mitt paket från Baristashopen.
Det här är ett riktigt gott kaffe! Handlarn själv talar om "toner av choklad, smörkola, söta plommon" och de finns där, absolut. Det är lent. Det är mjuukt. Det fruktigt med lätt sötma. Det har en svag, svag kolaton. Det är... Mums.
På förpackningen rekommenderas filterbryggning eller att man kör det i espressomaskin. Jag har provat båda delarna. Och jag avråder starkt från den senare metoden. Bryggt med Hario v60 (och jag antar att resultatet blir snarlikt med vanlig melitta-bryggning) är Tro, Hopp och Kaffe jättegott. Men espressobryggningen lockar fram bitterhet, otrevlig syra och det lena och mjuka försvinner.
Jag vet inte om det här är en begränsad serie som bara finns ett tag. Hoppas inte - för det här kaffet vill jag gärna köpa igen.
En mycket god och läskande drink en varm dag! Du behöver:
1½ uns vodka (förslagsvis Youri Dolgorouki, 167)
1 uns melonlikör (förslagsvis DeKuyper Melon, 80632)
1/2 uns Triple Sec (förslagsvis Cointreau, 609)
7up, Sprite eller annan läsk smaksatt med citron och lime. Fungerar antagligen bra med sockerdricka också.
Skaka alla ingredienser utom läsken i en shaker med is, häll upp i ett Collins- eller grogglas med is och toppa sedan med 7up.
Sriracha är en thailändsk chilisås som på relativt kort tid blivit mycket populär i hela västvärlden. Den är stark och mycket smakrik. Den används till allt möjligt, givetvis med syftet att krydda upp maten ordentligt. Jag tycker själv att den är för stark i sin rena form - men den fungerar utmärkt att blanda i tex köttfärs eller göra någon slags sås på, ex med Worcestershiresås och/eller matlagningsyoghurt. Eller så kan man tex göra sådan här Srirachaketchup på recept från Serious Eats (låt vara att jag ökat mängden lime och koriander).
1,2 dl tomatketchup2 matskedar Sriracha1 matsked honung2 matskedar limesaft2 teskedar koriander (färsk eller frusen, inte torkad)1 tesked risvinäger
Rör ihop ingredienserna ordentligt och häll i en burk som går att försluta ordentligt. Förvara srirachaketchupen i kylskåpet.
Missa inte The Oatmeal's hyllning till Sriracha!
Ännu ett kaffe från Johan & Nyströms sortiment - och detta var riktigt gott! Colombia El Roble Organico är ett ekologiskt kaffe. Det är lent, det smakar äpple och syrlig frukt, det finns en svag ton av choklad och kola men äppelsmaken är den mest påtagliga. Kaffe och äpple. Trevligt! Detta är ett kaffe som passar utmärkt för Chemex-bryggning. Jag drack det i går kväll och tänkte att det kanske var för snällt för att tjäna som morgonkaffe, men det var fel. Det var lika gott på morgonen och det gjorde sitt jobb.
I skrivande stund kostar El Roble 79 kr för ett kvarts hekto på Baristashopen - och det är ett bra pris!
Moscow Mule är en klassisk drink som av hävd brukar serveras i mugg eller kaffeglas men det går självklart precis lika bra med ett grogg- eller collinsglas. Receptet är oerhört enkelt: vodka, limesaft, ingefärsöl.
För att det ska vara en Moscow Mule bör dock vodkan vara rysk - och vad passar då bättre än den officiella vodka som det bjuds på i Kreml om man är besökande diplomat och som till råga på allt är riktigt god och heller inte särskilt dyr? Jag talar om Youri Dolgorouki [167]. Den är len och fin och har en trevlig smak - inga toner av ruskig hembränt som hos Sveriges internationellt mest sålda sprit Absolut, och den doft av handsprit som kommer från Renat brännvin är mycket svag hos Youri Dolgorouki.
Som ginger beer valde jag Ginger Joe - för stunden min favorit bland ingefärsölerna.
Jag följde ett amerikanskt recept, så måtten är i uns (oz). Ett uns är 3,3 cl. Enkelt och lätt att mäta upp om man har "internationella" mått hemma - då brukar både metriska och amerikanska enheter finnas utmärkta.
Tag ett lämpligt glas och häll på 1½ uns vodka och ½ uns limesaft. Fyll sedan glaset till 3/4 med is och fyll därefter upp med ingefärsölen.
Smak: ja, som ingefärsölen - med lime. Vodkan anas knappt men känns som ett lätt, spritigt bett. Gott och läskande, en drink för en mycket varm sommareftermiddag snarare en halvkall afton som vi hade idag.
Klart godkänd drink som slinker ner men inte lämnar något djupare intryck, om ni frågar mig.
Glassmaskinen Wilfa ICM-C15 med kompressor var ett riktigt bra köp, för med den är det väldigt lätt och smidigt att snabbt dra ihop glass. Jag har idag gjort icke mindre än tre omgångar med mjölkglass - en sötad med strösocker och smaksatt med vaniljextrakt, två stycken sötade med steviasocker; en med Aperol (blodapelsin och rabarb) och en med De Kuyper Elderflower (Fläderlikör).
Jag gjorde små satser med bara två deciliter mjölk - vilket är lagom för två portioner. Men grundreceptet för fyra personer är:
4 dl standardmjölk (3%)1 dl steviasocker+ smaksättare, tex 1/2 tesked vaniljextrakt eller 2 matskedar aperol eller 3 teskedar fläderlikör. Drycker med högre alkoholhalt eller kraftigare smak bör tillsättas i mindre doser. Alkohol förhindrar isbildning, så har man i för mycket kommer glassen att bli mest sörja.
Vispa blandningen ordentligt, dra ner i glassmaskinen och kör. När det hela nått en sådan konsistent att alltihop fastnat på maskinens blandare är den redo att antingen ätas direkt - och då är den väldigt mjuk och fluffig - eller stoppas i frysen. Står den en längre tid i frysen blir den lite isig, men det gör inget.
Okej, detta är inte lika gott som glass gjord på vispgrädde eller kaffegrädde men det är ändå gott. Steviasockret har hälften av strösockrets kalorier per deciliter. Det gör rätt mycket. Och standardmjölk är inte kaloririkt jämfört med grädde. En portion motsvarande 1 dl standardmjölk och en kvarts dl steviasocker ligger under 100 kalorier.
Senap ser inte så väldans läckert ut på bild, åtminstone inte den jag geggar ihop. Ärligt talat så får jag rätt osmakliga associationer av dess utseende men å andra sidan ska den ju helst döljas i en smörgås eller blandas ut i en sås eller något, så dess yttre fägring är inte så viktig. Jag fick i vilket fall ihop en Formel 4 och det är den bästa hitintills. Den smakar bra (men är stark, överdoserade just på min lunchmacka). Det enda negativa med den är att texturen av senapsfrö-skal i den inte är jättemysig (även om den inte märks så mycket när man kletar ut senapen i en smörgås), så nu har jag köpt färdigkrossad senap från Stockholms Aeter- och Essencefabrik och hoppas det blir bättre nästa gång jag gör en sats.
Formel 4 är en ölsenap och innehåller följande:
0,75 dl gula senapskorn
0,25 dl bruna senapskorn
1 dl Old Foghorn Barleywine Ale
1 dl maltvinäger
2 msk lönnsirap
1 tsk salt
1 tsk gurkmeja
Allt det där åkte ner i en burk och fick stå och dra i två dagar innan jag mixade ihop det med stavmixern.
Den bruna senapen ger en kryddig smak som den gula inte har och är på det viset väldigt trevligt - men den har också en styrka som inte bara rör tungan utan även får det att svida i näsan och ögonen. Är man förkyld kan jag varmt rekommendera en överdos på denna senap.
I går kväll, när jag ändå inte hade ro att gå och lägga mig, snodde jag ihop en sats glass i den nya maskinen. Denna gång fick det bli en rabarberglass och jag använde Linda Lomelinos recept för snabb vaniljglass - men utan vanilj. Istället använde jag rabarberessens från Stockholms Aeter- och Essencefabrik.
Den här omgången gjorde jag inte på vispgrädde utan på kaffegrädde som vi hade kvar en massa av efter hustruns experiment med ZOKU. Och det gick bra. Glassen blev mycket god, men givetvis inte lika krämig och betydligt isigare än snabbvaniljglassen. Det är möjligt att en tesked vodka till i smeten hade gjort den lite mer krämig. Sedan hade det nog varit bra om jag blandat glassen ordentligt med elvisp innan jag hällde den i glassmaskinen, istället för att bara röra runt - ehuru intensivt - med slev.
Hur som haver: med kaffegrädde istället för vispgrädde sjunker energivärdet på en sats (en halvliter) från 1400 till 768. Det är rätt rejäl skillnad!
1½ dl mjölk
2½ dl kaffegrädde
1 dl strösocker
1 tsk vodka
3 ml rabarberessens
2 ml röd karamellfärg
Glassen gick i kompressormaskinen en dryg halvtimme och sedan åkte den in i frysen.
Jag är mycket nöjd med utfallet. Nästa experiment blir att göra glass på kaffegrädde och steviasocker istället för strösocker.
En riktigt, riktigt god sorbet. Receptet är samma som för jordgubbs- och champagnesorbet i Linda Lomelinos glassbok, men med Gancia Prosecco [7879] istället för äkta champagne.
1/2 dl vatten1/2 dl strösocker250 g jordgubbar1 msk pressad citron1½ dl prosecco
Man drar ihop en 1:1-sockerlag på vattnet och sockret och låter den svalna. Jordgubbarna ska givetvis rensas och tvättas och sedan mixar man dem till fullständig underkastelse tillsammans med alla andra ingredienser i en matberedare... Eller blender, om man så vill. Ska man göra sorbeten i en glassmaskin utan kompressor måste blandningen stå i kylskåp tills den är helt kall, och när man kört färdigt får man ställa in den i frysen ett tag (några timmar, förmodar jag). Med kompressor ska smeten bara inte vara över 25 grader varm - sedan kan man köra så länge som det behövs. .
Om sorbeten står en längre tid i frys blir den hård och måste tinas innan man äter den.
Är den god då? Jajemensan! Och härlig färg från jordgubbarna! Dessutom inte mer än 452 kcal för hela satsen. Vi delade på en och det blev alltså inte mer än 226 kcal per person. Det här ska vi definitivt göra igen!
Ännu en god drink att lägga till listan med Brown Booze! Detta är Bourbon Crusta och det är tydligen en klassisk cocktail med Bourbon, Cointreau, Maraschinolikör (körsbär, alltså) och citronsaft. Det finns tydligen Crusta-varianter med brandy och rom också, men det här är varianten med Bourbon och jag använde förstås den jag har hemma - nämligen Bulleit.
Ingredienserna hälls i en shaker med is, skakas våldsamt och silas sedan upp i ett snyggt glas. En riktig Crusta ska ha överdelen av glaset frostat med socker (en skorpa, crust) men eftersom jag tycker sådant är alldeles för jobbigt och geggigt att fixa så är det här en Bourbon Crusta utan Crusta.
Ett uns är 3,3 cl.
2 uns bourbon1/2 uns cointreau eller annan triple sec1/2 uns maraschinolikör (jag använde Maraschino Mondo, 655)1/2 uns citronsaft1 stänk angostura bitter
Smak? Mycket bra! Bulleit ligger som en stabil grund, Cointreaun och citronsaften känns först ganska överväldigande men maraschinon hämtar sig på slutet. Funderar på om denna sort möjligen är för klen och att man bör öka dosen till ett fullt uns för att det ska smaka mer körsbär? Det skulle säkert heller inte skada att ta två stänk angostura istället. Får prova vid tillfälle. Men en klart godkänd och synnerligen drickbar historia är det ändå.
Jag levde utan espressomaskin i många år. Ja, jag hör hur ni drar häftigt efter andan nu, chockade och upprörda över denna kränkning mot allt vad som är tillbörligt och rätt heter - men var lugna, ty ordningen är återställd. På rekommendation från en vän köpte jag en Gaggia Classic mod 2015 från Rigtig Kaffe. Det kostade mig en del pengar men maskinen är precis vad jag "behöver" och jag förväntar mig att den ska hålla i många år. Och riktiga espressomaskiner som inte bara är för små kapslar (typ Nespresso) är ofta betydligt dyrare än denna, som rockade loss på 2799 kronor.
För en bra espresso behöver man, utöver en vettig maskin, också ett bra kaffe. Det espressokaffe jag har hemma just nu är Paez Tierradentro (Baristashopen) från Etnia, ett kaffe som ju också är gott när man gör det med vanlig filterbryggning (Hario v60 eller Chemex) men inte är särskilt kul när det gått genom Kaffepress. Sedan får man testa sig fram med mängden kaffe, hur malet det ska vara, hur hårt man packar det och hur mycket vatten man egentligen pressar igenom det. Senaste testet var med 15g mycket finmalet kaffe i en dubbelespresso-kopp (cirka 6 cl vätska) och det blev gott.
Espresso på fik i Sverige, oavsett om vi talar stor kedja eller litet lokalcafé är vanligen ingen trevlig upplevelse. Det finns säkert någonstans någon som kan göra en vettig espresso, men jag föredrar numera att köpa vanligt bryggkaffe för jag vill inte ha något som är så bittert och surt att jag grinar illa och måste tillföra mjölk och massor med sötning. En kopp Paez Tierradentro gjord i Gaggian går faktiskt att dricka utan sötning. Och utan mjölk eller grädde. Svart, rakt av.
På sommaren ska man äta glass, oavsett om det är varmt och soligt eller kallt och regnigt. Så är det bara - det står i Bibeln. Eller kanske inte, men ändå. Vi storsatsar i år. Köpeglass i all ära - men det är nåt visst med att göra själv också.
Häromdagen hämtade vi hem vår nya Wilfa Glassmaskin med kompressor och vi har testat en enkel vaniljglass i den - och i morgon vankas jordgubbs- och champagnesorbet (även om vi använde billigare bubbel). Och i går köpte vi hem ett en ZOKU-frys för snabbisglass och lite pryttlar till den från affären Enklare Liv i Farsta.
ZOKU-frysen är alltså en kylform som man har i frysen så den blir jättekall. Sedan stoppar man i glasspinnar (av plast) och häller på lämplig smet. På mycket kort tid, knappt tio minuter - lite längre om smeten inte är tillräckligt kall - stelnar sedan smeten i formen till en fin glasspinne. På bilden här ser vi den första glassen min fru fixade till. Receptet på den, ur ZOKU-boken "Quick pops", heter Oh, Fudge! Det består av följande:
1 kopp (cup) vatten2½ uns (c:a 70 gram) halvsöt choklad 1/3 kopp (cup, 90 gram) socker1 nypa salt1/3 kopp (cup, 90 gram) standardmjölk1 matsked Half-and-half, vilket är ungefär samma som 10%-ig kaffegrädde
Jättegod chokladisglass! Verkligen jättegod och läskande!En sådan sats räcker till 6st glassar och energiinnehållet är 823 kcal för hela satsen och 137 kcal för varje glasspinne, vilket är helt överkomligt.
Det här är definitivt favoriten bland ingefärsöl just nu! Testade den i Estland när jag var där och upptäckte till min förtjusning att den fanns här i Sverige - och på mitt lokala bolag - också. Ginger Joe är lagom söt och har inte den väldigt starka ingefärssmak som gör Thomas Henry Ginger Beer a bit too much emellanåt. Den är något mildare i smaken än den utmärkta, alkoholfria John Crabbie & c:o Traditional Cloudy och den har - Gud ske pris - ingenting av den unkna bismak som tyvärr finns i Crabbie's Ginger Beer 4%.
"Söt smak med tydlig karaktär av färsk ingefära, inslag av citrus och päron" skriver Systembolaget [88018]
Ginger Joe är jättegod att dricka som den är, rejält kyld. Jag tycker den fungerar som måltidsdryck också. Den är finemang i en "Hästnacke" med brandy och Angostura. Jag har ännu inte testat den i Herbal Mule men ska förhoppningsvis kunna åtgärda det snart, och då rapporterar jag förstås om resultatet.
Ginger Joe har en kul etikett också!
Till lunch idag fick det bli en friskusbulle från ICA med ett skivat maltvinägerägg, smörgåsgurka, några små gourmettomater, en liten burk grebbestads ansjovis och inlagd rödlök från en inläggning jag gjorde i förrgår*. Mackan gick enligt beräkning loss på under 430 kcal och det var inget fel på smaken alls annat än tomaterna hade kunnat lämnas därhän - de bidrog bara till att blöta ner smörgåsen. Och den var lite drällig. Det är väl det enda negativa jag kan säga. Kombinationen ägg och ansjovis är alltid bra - även om det nog varit lite godare med färskkokta ägg än inlagda. Det var dock enkelt och behändigt att kunna plocka fram färdiga ägg ur burk och jag var väldigt hungrig när det kom till lunchdags, så att spara lite tid var faktiskt inte fel.
Den röda löken är samma recept som här men med ett gäng kryddpepparkorn i lagen också. Så det uppdaterade receptet är:
Inlagd rödlök
5 normalstora rödlökar
2 dl ättikssprit 12%
4 dl rörsocker
6 dl vatten
2 tsk senapsfrön
4 st lagerblad9 st kryddpepparkorn
Koka upp lag på ättikssprit, rörsocker och vatten och låt svalna lite. Skiva löken. Använd gärna mandolin eller skärmaskin - rekommenderad tjocklek på skivorna 3-4 mm. Lägg ner det färdigskurna i lämplig burk - en literburk räcker - tillsammans med lagerblad och senapsfrön. Häll lagen i burken tills allt är täckt (en del lök flyter dock upp till ytan - ignorera detta). Förslut, låt svalna och låt den sedan mogna någon eller ett par dar i kylskåp innan den tas fram för att ätas. Smaklig spis!
Idag köpte vi en ny glassmaskin - en med inbyggd kylkompressor istället för en sådan där kylskål som måste stå ett dygn i frysen innan man kan använda den. Det blev en Wilfa ICM-C15 från Siba. Priserna varierar en del om man söker efter den på Prisjakt, vi betalade 1635 kronor, vilket är en del - men planen är att använda den flitigt också!
Okej, maskinen är rätt stor. Den är ganska tung och ganska högljudd. Men efter första testet av den är jag jättenöjd! Den kylde ner glassen till en lättarbetad konsistens på en halvtimma och hade vi låtit den gå ett tag till istället för att flytta in den i frysen hade man antagligen kunnat ta den direkt från maskinen till matbordet! Skålen var enkel att plocka ur och det var också lätt att göra rent maskinen efteråt. Jag är jättenöjd med hur den fungerade.
Första test blev för övrigt ett busenkelt (men föga kalorisnålt) recept på gräddglas från Linda Lomelinos bok om glass.
2½ dl vispgrädde1½ dl röd mjölk1 dl sockerOch vi smaksatte med 1 tsk vaniljextrakt från Stockholm Aeter- och Essencefabrik.
Efter att maskinen rört ihop den till nästan perfekt konsistens fick glassen stå några timmar i frysen. När vi tog ut den hade den rätt fasthet för att man skulle kunna göra bra kulor av den med glasskopa. Och glassen var helt underbart krämig och luftig och len - och smakade fantastiskt. Dock givetvis inte nyttig någonstans.
Uppdatering 2015-06-24: Nej, verkligen inte nyttig någonstans. Vispgrädde är fruktansvärt energirikt. Hela satsen går loss på 1400 kcal.
Ytterligare ett gott kaffe från Johan & Nyström. De goda kaffehandlarna beskriver smaken på det så här:
"Fika är ett fylligt och runt kaffe som med toner av mild kakao upplevs särdeles balanserat. Detta är en blandning av olika kaffebönor och vår hyllning till den skandinaviska fikakulturen. Ett kaffe med en smak man känner igen, bara så mycket godare".
Ja, eller hur? Redan vid första provsmakningen fick jag känslan av att jag druckit det förut, fast jag inte gjort det. Inte det godaste kaffet jag druckit (och från Johan & Nyström föredrar jag fortfarande Monsoon Malabar) men ett utmärkt "när-som-helst-kaffe" som knappast gör någon ledsen. Mjukt. Milt men inte mesigt. Inga extremer åt något håll. Behaglig eftersmak.
Jag har testat att göra det med Kaffepress och med Hario V60 och jag föredrar det definitivt bryggt genom filter. Det kommer fram någon lite jordig ton ur det i franska pressen och det gillar jag inte. Återstår att testa det i chemexen och jag återkommer med rapport när så har skett.
Fyra feta drakar av fem i betyg, fast den sista draken är lite mager. ;-)
FIKA kostar i skrivande stund 98 kr/500 gram på Baristashopen.
Favoriten är fortfarande FB-vännen Daniels Suveräna Senapssill men den här enkla anrättningen knep just andraplatsen i min sillranking. Det handlar om Leila Lindholms yoghurtsill och receptet är rakt av från Expressens Mitt Kök. Jättegod! Verkligen jättegod med den härligt krämiga och smått syrliga grekiska yoghurten, hettan från chilin, syran från limen och den starka, speciella ingefärssmaken! Wow! Det här vill jag äta snart igen!
Du behöver, lagom för två personer:
Ett paket 5-minuterssill
1/2 röd spansk peppar
1/2 tumstor bit färsk ingefära (cirka 3 cm)
rivet skal och pressad saft av 1 lime
svartpeppar (malen)
2 dl grekisk yoghurt
Den enkla tillagningen består av följande moment:
Gegga ner yoghurten i en bunke.
Finhacka chilifrukten och riv ingefäran och limeskalet fint på rivjärn. Ner med alltihop i yoghurten.
Pressa saften av limen och häll ner i yoghurten. Peppra!
Häll av sillen. Skär bitarna till önskad storlek. Vi köpte färdigskuren 5-minuterssill men vissa bitar var rejält mycket större än andra och de delade vi så vi fick mer jämnstora bitar.
Ner med sillen i röran och blanda ordentligt. Servera.
Energivärde? Med tvåhundra gram kokt potatis rockar det här loss på omkring 540 kalorier. Det är högst överkomligt.
För en liten tid sedan fick jag tipset att prova starkvinet Madeira som måltidsdryck - inte bara som ost- eller dessertvin, utan till kött. Jag har gillat Madeira sedan jag var i tjugoårsåldern men jag hade faktiskt inte druckit det till något annat än just ost, söt dessert eller som nattvardsvin i kyrkan. Efter lite efterforskningar bestämde jag mig för att testa en Justino's Madeira Colheita 1999 [90047], som MAM (Mad About Madeira) hyllar som producentens bästa årgång.
När jag köpte flaskan började killen på Systembolaget prata Madeira med mig - uppenbarligen upplever drycken just nu ett litet uppsving efter att folk under lång tid varit rätt ointresserade. Men han lät inte övertygad när jag sade vad jag tänkte använde min flaska till. Han föreslog att jag skulle köpa en mindre söt Madeira. Jag fullföljde dock min plan och den slog väl ut.
Bolaget beskriver smaken på Justino's 1999 så här: "Söt, komplex, knäckig smak med inslag av fat, russin, torkade aprikoser, fikon, nötter, kanel och pomerans". Så det var självklart tvunget att balansera denna massiva smakbomb med lämplig mat. Och det lyckade valet av fast föda blev:
Kossa. Rättare sagt: balltip. Hade fungerat med rostasfilé eller något annat också, men nu var det rea på balltip på ICA Maxi i Haninge, så balltip fick det bli. Vi tillagade den genom att rulla skivor i en blandning av brunt farinsocker, timjan och svartpeppar och sedan steka i smör.
Bröd från Gateau. Ett dinkelbröd. Fantastiskt gott.
Sjömanssmör. Det här receptet snappade jag upp från någon artikel om Madeira jag ögnade igenom - vet inte var jag hittade den faktiskt. Hur som helst handlar det om att man tar avocado och mosar den, och sedan drar man ner ett par generösa skvättar madeira och en hel del salt och peppar och så blandar man ihop till en lätt bredbar gegga. Ja, det ska ha en tydlig saltsmak. Salt sjömanssmör på rejält bröd är mycket bra tillsammans med det söta, knäckiga madeiravinet.
Nu har jag inte råd, vare sig ekonomiskt eller med tanke på kaloriräknandet, att äta sådant här särskilt ofta. Madeiran är inte billig. Men jag ska gärna testa madeira som måltidsdryck igen för det här blev riktigt, riktigt gott.
Det var ett rent infall som fick mig att plocka en flaska Anchor Old Foghorn [1001] från bolagets hylla - men Anden ledde mig rätt, ty detta är ett fantastiskt gott öl. Systemet beskriver dess smak så här:
"Nyanserad, fruktig smak med sötma, inslag av russin, lönnsirap, mörkt bröd, kryddor, pomerans och aprikos."
Magnus Bark på Ofiltrerat beskriver dess smak så här:
"Smaken är söt, men inte överdrivet tung. Frisk höig humle, knäck, beska örter, gräddkola, apelsinskal och lite alkohol. Stor kropp. Eftersmaken har lugn alkohol, beska örter, marsipan och en aning läder. Avslutningen är medelsöt, fruktig och lite torr."
Och vad säger jag? Ja... Det är sött men inte sliskigt. Det är starkt men inte skarpt. Det finns massor med härliga karamellsmak, citrus och frukt. Jättegott. Det kostar trettio kronor flaskan och det får det nog anses vara väl värt. Jag måste gå och köpa hem mer av det för Old Foghorn kan väl mäta sig med belgiska Gulden Draak.
Tyvärr räknar Old Foghorn 264 kcal per flaska!
I går testade vi två "irländska" drinkar, båda med Greenore 6 years Single Grain (irländsk whiskey) [414] som bas. Då båda tillhör kategorin Brown Booze publicerar jag inga bilder på dem.
Först ut var Irish Derby. Man rör ihop den i ett lämpligt kärl med is och silar sedan upp i kylda glas utan is. Måttenheten uns är som vanligt 3,3 cl.
1½ uns irländsk whiskey
1/2 uns röd, söt vermouth
1/2 uns cointreau
1/2 uns limesaft
2 stänk angostura bitter
Det går förstås bra att göra drinken på vilken whiskey eller whisky som helst men de flesta irländska varianter är inte rökiga alls och jag tror inte det är bra att använda något med torvsmak i den här blandningen.Cointreaun kan givetvis bytas ut mot annan triple sec, men frågan är varför man skulle göra det...
Irish Derby är en sådan där "vuxen" drink, smakar inte särskilt sött och man får två olika citrustoner med apelsinsmaken från cointreaun och limesaften. Vermouthen och angosturan ger en svag kryddighet till det hela men man känner tydligt smaken av whiskeyn ändå - den är inte kamouflerad.
Sedan testade vi en The Bitter Irishman. Den kan röras eller skakas men jag valde att skaka den för att det var viktigt att sirapen som är i verkligen blev ordentligt blandad med de övriga ingredienserna.
1 uns irländsk whiskey
1 uns Amaro - vi använde förstås Amaro Montenegro [86214]
3/4 uns citronsaft
1/4 uns ljus sirap
Det blir en mycket spännande smak av det här med whiskyn som bärare, kryddiga, örtiga toner från amaron, syrligheten från citronsaften och den robusta sirapssmaken. Ja, det är vanlig ljus sirap - sådan man bakar på - jag använde. Receptet jag utgick från föreskrev "demerara syrup" - alltså råsockerlag - men det här blev enklare eftersom jag slapp koka lag.
"Jättenkelt att göra egen senap" sade de. "Mycket godare än köpt senap", påstod de. Jojo. Snacka går ju. I själva verket, efter tre försök, vågar jag nog påstå att det är jättenkelt att göra äcklig senap - men att få till en som verkligen är god är inte alls speciellt lätt. I posten om Formel 1 och Formel 2 rapporterade jag om mina första försök, som resulterade i en fullständigt vidrigt och oätbar senap (Joe Beef-senapen från Jonas Crambys bok om mackor) och en som var apstark men blev bra när man spädde ut den med matyoghurt. Men mitt mål var ju inte att få till en senap som blir bra när man geggar ut den med yoghurt, utan en som smakar bra i sig själv. För att få vägledning köpte jag ett par receptböcker med senapsfokus - men döm av min förvåning och besvikelse när de för det första inte innehåller speciellt många recept på hemgjord senap, för det andra nästan undantagslöst med "hemgjord senap" menar att man tar en färdiggjord senap från affären och smaksätter den med egna kryddor. FUSK, FUSK, FUSK - jag vill göra från grunden!
Formel 3 här är från grunden, ett derivat från ett recept från Allt om Mat.
26 gram gula senapskorn26 gram bruna senapskorn
Kornen fick stå täckta av vatten över natten och på morgonen mixades de ihop tillsammans med:
1½ matsked maltvinäger (receptet sade vitvinsvinäger)1 matsked agavesirap (receptet sade socker)1 tsk salt
Sedan skulle det ner olivolja och honung men min hade stelnat så det fick istället bli:
2 msk mörk muskovadosirap2 msk olivolja
Och så blanda. Enligt receptet skulle det nu vara färdigt men det hela smakade väldigt trist och såg direkt eländigt ut så jag mixade ner:
1 tsk gurkmeja (så blir det gulare)1 tsk mald ingefära2 tsk Bulleit Bourbon
Resultatet är nu något som först smakar meh - i några ögonblick. Sedan kommer en kraftig, lite skarpare men fullt hanterbar senapssmak och sedan följer en lång eftersmak där muskovadon, ingefäran och bourbonen spökar. Men det är ingen jättegod senap. Den duger, men vanlig köpesenap (typ Slotts Söt och Stark) är betydligt godare. Det värsta är dock texturen - det är någonting med senapskornen som inte är kul. Jag tror att jag, när jag testar en formel 4 (för jag har inte gett upp än) måste mixa senapsfröna stenhårt för att få bort den där känslan av fröskal i gommen...
Formel 3 generade alltså erfarenhetspoäng i färdigheten "Senapstillverkning" men inte en speciellt tillfredsställande produkt.
Dagens Mexico-inspirerade middag blev detta; (1) strimlad entrecote kryddad med hemgjord mexkrydda, extra paprikapulver och lite svartpeppar stekt tillsammans med gul lök och gul paprika, (2) majs stekt med paprikapulver och svartpeppar, (3) sås gjord på matyoughurt, limesaft och tabasco, (4) heminlagd chilifrukt.
Mycket gott, mycket smakrikt, mycket kryddigt - hade varit extra gott med en rejäl näve ost till men sådant går inte för sig när man räknar kalorier. Och ja - med 70 gram kött, 142 gram majs, 1/2 dl matyoghurt, en halv paprika och en halv gul lök så rockade det här loss på någonstans runt 450 kcal.
En friskusbulle med extra rökt kalkon (110 gram) blev dagens lunch. På smörgåsen bredde jag en del - inte pyttelite, men heller inga större mängder - hemkokt kubansk ketchup, ett par strängar med "Lasses Eldiga Senap" från Ålandssenap samt lite Sriracha. Sedan några smörgåsgurkor också. Mackan gick troligen inte över 400 kcal och den blev jättegod, verkligen urmumsig med all fyllig smak från såserna.
Efter att ha läst Anton Dilbers post om drinken - och eftersom jag hade alla ingredienser hemma - var jag tvungen att dra ihop en klassisk Corpse Reviver no.2
2 cl Gin (Tanqueray)2 cl Cointreau2 cl Lillet Blanc2 cl citronsaft1 stänk absint
Ingredienserna ska skakas med is i shaker innan man silar upp drinken i ett kylt glas. Tydligen ska man, om man är riktigt gammaldags, bara skölja glaset med absint för att få en lätt ton av den - men jag placerade en liten, liten skvätt Grön Opal direkt i shakern istället. Det ger en knappt märkbar aniskryddning till anrättningen. Nej, man ska inte använda läskig fulabsint!
Då Lillet Blanc inte är överdrivet alkoholstark så känns inte Kroppsåterupplivaren speciellt spritig. Den har en god, intressant och syrlig smak långt ifrån sötslisk.
Supergod macka med surkål! Fungerar både till lunch och middag. Per portion behövs:
3 skivor wasa surdeg lantbröd, rosta ordentligt!100 gram rökt skinkaEtt halvt rött äpple, skivat20 gram lönnsirap250 gram surkålLite steksmör
Du behöver två stekpannor. Medan brödet rostas steker du äppelskivor i lönnsirap i den ena pannan och skinkan i den andra. När äpplena är färdiga (lönnsirapen har torkat in, akta så det inte blir bränt) ställer du av den stekpannan. När skinkan är lagom varm (lätt stekt) - plocka ur den och värm på surkålen i samma panna. Bygg mackan med bröd, äpple, skinka, surkål - ny brödbit, äpple, skinka, surkål och så toppa med brödskiva.
Energivärde? Cirka 450-500 kcal.
Det är extremt sällan jag har anledning att köpa gröna äpplen, för jag äter vanligen olika röda varianter. Men idag köpte jag ett Granny Smith för att peppa upp surkålen med. För två personer:
500 gram surkål (valfri sort)1 grönt äpple, skalat och hackat1 gul lök, skalad och hackad5 dl kycklingbuljong2 tsk dijonsenaplite steksmör
Stek löken och äppelbitarna i smör tills löken börjar få färg. Dra då på surkålen. Vänd runt några gånger och kladda på dijonsenap. Vänd runt och häll på kycklingbuljongen. Hetta på tills det puttrar - låt stå några minuter på svag värme och häll sedan av genom ett durkslag. Slafsa upp surkålen och ät med... Ja, vad sägs om korv? Vi käkade upp prinskorv som legat i frysen sedan i påskas och det blev jättegott.
Surkål är nyttigt, billigt och kalorisnålt. Jättebra mat!
St Germain är en fransk fläderblomslikör med en riktigt, riktigt snygg flaska. Den har artikelnr 87650 på Systembolaget men är beställningsvara. Och den är dessvärre dyr.
I posten Flädertonic Formel 1 rapporterade jag om en fläderdrink med St Germain, rysk vodka och Fever-Tree Elderflower Tonic Water. Den blev mycket bra. Men faktum är att Formel 2, som jag testade idag, blev ännu bättre!
Formel 2 använder gin istället för vodka. Nu finns det många sorters gin men jag använde Tanqueray [10239] - mitt favoritgin just nu.
Receptet blir då:
Fyll ett grogglas/collinsglas upp till 3/4 med is.
Bygg drinken i glaset.
4 cl Tanqueray
2 cl St Germain
1/2 flaska (1 dl) Fever-Tree Elderflower Tonic.
Jag skall, när jag fått tag på mer Elderflower Tonic, testa att göra en Formel 2 på DeKuyper Elderflower (86105) och se hur den smakar i jämförelse. Den är otroligt mycket billigare än St Germain, inte lika god - men kanske god nog? Jag återkommer med rapport.
Rapport 15/6: Jodå, medan DeKuypers fläderblomslikör inte är lika god som St Germain ren så gör den sig ypperligt i Formel 2. Bra, där sparade jag en vacker slant!
Flädertonic Formel 3 är samma som Formel 2 fast med ett tillägg: 2 cl gul Chartreuse. Grön Chartreuse finns att beställa via bolaget men är inte att rekommendera. Gul Chartreuse är något mindre alkoholstark och har en mildare smak. Jag köpte en stor flaska för en struntsumma på Kanarieöarna i januari - i sommar ska jag spana efter mer i Belgien och i England, så jag kan lägga upp ett lager. Formel 3 får, naturligt nog, en sötare och kryddigare smak än Formel 2 men flädersmaken är fortfarande dominerande. Vilken som är godast av 2an och 3an är en smaksak.
Och det här blev ju riktigt, riktigt gott! Havskräftstjärtar (vildfångade kräftor från Mauritius, köpta på Picard) som stekts med cajunkrydda, paprikapulver och svartpeppar, ihoprörda med rött ris från Saltå Kvarn) och paprika, gul lök och kalkon!
Du behöver, för två pers:
200 gram skalade kräftstjärtar1-2 tsk cajunkrydda1-2 tsk paprikapulver½-1 tsk svartpeppar1 dl rött ris2,5 dl vatten1 gul lök1 röd paprika200 gram rökt, skivad kalkon40 gram lönnsirap
Det röda riset tar längst tid (40-45 minuter), så i med ris och vatten i en kastrull. Koka upp, sänk värmen till låg temperatur och låt puttra under lock. Tillsätt mer vatten efterhand, det ska inte koka torrt!
När det är cirka tio minuter kvar på riset hettar man upp två stekpannor, en för grönsaker och kalkon och en för kräftstjärtarna.
Stek lök och paprika i den ena pannan tills löken börjar få färg, släng då på kalkonen. Det är bra om skivorna med kalkon har strimlats eller hackats i mindre bitar först. Vänd om tills också kalkonen fått lite färg, häll då på 40 gram lönnsirap och vänd runt tills allt är varmt och sockrat.
Kräftstjärtarna ska ner i het panna och sedan kryddar man och vänder runt några minuter tills de är varma och har fått stekyta; hur mycket krydda är förstås en smaksak. Jag gjorde "maxdos" ovan (2 tsk av cajunkrydda och paprika och 1 tsk svartpeppar) men allt det gick inte åt.
När allt är färdigt blandar man ihop innehållet från kastruller och stekpannor - fast det är kanske snyggast att lägga kräftstjärtarna överst! Bon Appetit! Jättegod, kryddig rätt med mycket smak!
Energivärde? Svårt att beräkna exakt men runt 450 kcal per portion, tror jag.
Man bör definitivt ha en tallrik under och möjligheten att tvätta händerna efteråt om man ska äta den här mackan, för såsen är väldigt drällig (nackdelen med att använda matyoghurt istället för ex majonäs).
Friskusbulle från ICA (cirka 90 gram) Lite smörgåsgurka (fem-sex skivor)
Ett hekto extra rökt kalkon i skivor, som man stekt med lite, lite lönnsirap.Sås på 1 msk matyoghurt och 1 tsk dijonsenap med dragonsmak av märket Edmont Fallot. Den är stark - så denna dos är fullt tillräcklig!
Mackan blir jättemumsig med massor med härlig smak - men den håller inte tätt! Matyoughurten smälter av den stekta kalkonen (man kan förstås låta den kallna) och droppar...
Jag köpte för ett tag sedan ett par flaskor med Elderflower Tonic Water av märket Fever-Tree. Deras vatten är utmärkt och detta med lätt flädersmak är inget undantag. Jag hade också två recept på läskande fläderdrink att testa; Formel 1 med vodka och St Germain och tonic, och Formel 2 med gin och St Germain och tonic.
St Germain (87650) är söt, fransk fläderblomslikör. Den har världens snyggaste flaska men den är väldigt dyr. Jag har också en billigare variant av DeKuypers produktion - den är inte riktigt lika bra men duger för det mesta. För det här testet ville jag dock använda de riktigt fina sakerna, så St Germain fick det bli.
Vodkan jag valde att använda i Formel 1 är Youri Dolgorouki (167) - en utmärkt, äkta rysk vodka som inte har läskiga bismaker på det sätt som Sveriges stolthet Absolut har. Ärligt talat... Absolut är inte gott. Alls. Man måste kamouflera den under andra ingredienser så att man inte känner smaken av den alls! Youri Dolgoroki kan du hälla upp i ett snapsglas och dricka ren till din midsommarsill, ifall du vill. Receptet på Formel 1 är då:
Fyll ett grogglas/collinsglas upp till 3/4 med is. Bygg drinken i glaset.4 cl Youri Dolgorouki eller annan bra vodka.2 cl St Germain eller annan fläderblomslikör.1/2 flaska (1 dl) Fever-Tree Elderflower Tonic.
Rör försiktigt runt med en lång sked så att ingredienserna blandas utan att alla bubblor slås bort!
Jättegott, läskande, friskt. Mmmm! Perfekt en varm sommardag!
Fever-Tree kan köpas via Barkonsult eller hos The English Shop, deras webshop eller i butik.
Gårdagens trevliga efterrätt! Ett vinkokt päron tillsammans med runt 75 gram steviasötad vaniljglass från Siaglass och en skvätt mycket välkyld Vana Tallinn Icecream-likör. Sådan tillverkas i Estland och finns inte att köpa via systembolaget utan fodrar en färd över östersjön. Ett alternativ är att ta vanlig bailey's eller annan gräddlikör och sprita upp den aning med lite rom. Hur som helst... Det här var jättegott. Den steviasötade vaniljglassen är helt okej - den är kanske lite klen i smaken men i den här efterrätten gör det inget eftersom glassen mest är till för att bära och komplettera likören och päronet.
I går åt vi en variant på en (hos oss) klassisk sommarrätt: rostbiff och varm potatissallad.
Rostbiffsdelen är enkel. Köp i skivor, svensk eller amerikansk eller vad du vill, och lägg upp - svårare än så är det inte.
Potatissalladen kan göras på klyftpotatis som ugnsstekts eller som här på pommes frites (gjorde i lågolje-fritösen Tefal Actifry givetvis). När potatisen är färdig drar man ner den i en bytta eller påse och vänder runt med halvor av sockerärtor och små skivor salladslök tillsammans med en dressing gjord av lika delar olivolja och vitvinsvinäger. 1 msk av vardera per person/200 g potatis brukar räcka bra. Proportionerna mellan ingredienserna är en smaksak. Vissa recept på varm potatissallad innehåller röd- eller gul lök istället och andra drar ner senap i sina sallader men jag tycker det här är godast. Potatisen blir snabbt uppblöt och svampig av dressingen så blandningen ska ske omedelbart före servering.
Gott, enkelt - och rätt kalorisnålt också, om man inte går till överdrift med oljan!
Lynchburg Lemonade - ja, tack! Gärna! En av mina systrar blandade ihop en sådan här och den hamnade genast på favoritlistan. Normalt används Jack Daniels till drinken men eftersom jag inte har någon sådan bourbon hemma fick det bli Bulleit istället.
4 cl bourbon2 cl cointreau eller annan triple sec2 cl citronsafttoppa med 7up efter smak
Det finns (självfallet) olika recept på denna drink som föreskriver olika proportioner mellan ingredienserna och många har sweet & sour-mix eller citronsaft och sockerlag. Det är nog mycket en smaksak. Med sockerlag blir den förstås sötare. Snygg garnering är att dra ner skivor med citron och lime i glaset.
Jag förmodar att det är tämligen oviktigt om man har 7up, sprite, fruktsoda eller vad det nu än är - resultatet blir nog ungefärligen det samma. Smaken på den bourbon som används påverkar nog mer. Den syrran gjorde på Bulleit, enligt receptet ovan, blev i vilket fall mycket trevlig och jag har gjort den flera gånger sedan dess. Rekommenderas varmt!
Posten uppdaterad 2015-07-06; bland annat med ny bild
Att ta vackra, inbjudande bilder av mat - bilder som får betraktaren att börja dreggla för att det ser så gott ut - är en konst. Det kräver vettig kamerautrustning, det kräver ljus, det kräver bakgrunder och en fotograf som vet hur man komponerar. Det krävs också att man kan lägga upp och presentera maten snyggt. Jag är inte bra på det. Jag tar de flesta av mina bilder med mobilkameran, min lägenhet har dåligt ljus och jag har inte någon speciellt lämplig fotohörna där jag kan ställa upp bakgrundsskärmar och liknande. Jag är heller inte särskilt bra på att lägga upp mat. En som däremot är tokigt bra på att allt sådant här är Linda Lomelino. Jag har två av hennes böcker, dels "Sweet Food & Photography" och så "Lomelinos glass" som jag köpte igår. Det är receptböcker - men det är också ren matporr, med fantastiska bilder på godsaker. Snålvattnet börjar rinna och fläsket vill ha choklad!
När jag provade mochiglass på restaurang blev jag inte särskilt förtjust, för jag tyckte de smakade unket. Men Bubbies som sedan en tid tillbaka säljs på ICA Maxi i Haninge är utmärkta. Jättegoda! Mochiglass är ursprungligen från Japan och består av ett skal av söt, mjuk riskaka och sedan en glassfyllning. Varje bit går på ungefär 110 kcal, vilket inte är jättelite men inte överdrivet mycket heller. Två bitar är en lagom efterrätt för mig.
En drink härledd från den mexikanska nationaldrycken Paloma. Hittade ett recept där man bytt ut grapefruktläsken mot blodgrapejuice. Sådan hade jag inte hemma. Däremot fanns aperol, med smak av blodapelsin och rabarb. Jag tänkte att det kunde fungera. Och se, det gjorde det med besked! En jättegod, läskande drink!
En Paloma Especial byggs i ett collinsglas (eller ett klassiskt grogglas) som du fyller till drygt hälften med is.
5 cl fin tequila (jag använde Arette Agave de Oro Reposado [86341])8 cl Aperol [729]1 cl limejuice1 cl agavesirap
Rör runt detta så det blandas, toppa sedan upp med 7up (Free går bra) - ungefär 5 cl - och rör försiktigt ett par gånger - men inte så mycket att du slår bort alla bubblor!
Sobre el gusto no hay nada escrito eller vad det heter - men frågar ni mig så är det här en jättegod drink som man lämplig följer upp med mexikansk mat!
Det är svårt att få mat att se bra ut på bild - men jag försäkrar att det här var tokigt gott! Det är ugnsstekt kalkon och stekt majs, varma tomater och lite inlagd chilifrukt. Receptet är följande, för två personer:
Tag en kalkonbröstfilé (jag hittade en på 340 g) och bryn den i stekpanna. Tjonka sedan in termometer, lägg filén i en ugnsform och krydda ovansidan med hälften av en kryddblandning bestående av:
1 tsk cayennepeppar1 tsk torkad persilja1 tsk vitlökspulver2 tsk brunt farinsocker
In i ugnen på 175 grader. Kalkonen är färdig när den nått 72 grader så någonstans när den närmar sig 60-gradersstrecket tar du ut den, vänder den och kryddar undersidan med resten av blandningen. När den är färdig skär man upp kalkonen, pressar saften av en lime över den och får så fågelskivor som är saftiga och har en syrlig, kryddig, karamellig och riktigt härlig smak!
Till detta serveras en burk majs (cirka 285 g majskorn) som steks i tjugo gram smör. Krydda majsen efter smak med svartpeppar och rökt paprikapulver. Stek majsen ordentligt, den ska inte bara värmas upp utan bli stekt.
Värm upp små tomater i pannan efter att majsen tagits ut. Addera gärna inlagd chili.
Den här middagen rockar loss på runt 400 kcal (kalkon är väldigt magert och har ett energivärde på ungefär 1 kcal per gram) och är riktigt, riktigt nommig! Bland det godare jag lyckats dra ihop på senare tid!
Eftersom det känns lite onödigt att skapa kategorin "marinad" så hamnar den här posten under "kött och korv" och "kryddor" istället. Men det handlar egentligen om Lönnsirap. Nu råkar lönnsirapen jag köpt vara från Kung Markatta - och den är jättegod - men det går säkert bra med något annat märke. Sade jag att lönnsirap är jättegott? Sött som bara den - men också rejält smakrik. Jag köpte den för att ha i den hemkörda senapen (formel 1 & formel 2) men nu har jag två gånger provat att göra snabbmarina på den. Eller glaze. Eller vad det nu än heter; man gör en röra som man penslar på köttet innan man steker det.
Nu höftade jag snabbmarinaden, men basen är alltså lönnsirap. Ett antal rejäla skvättar, så att mängden räcker för att pensla och täcka båda sidorna på två normalstora ryggbiffar. Till detta ett par riktigt generösa nypor svartpeppar. Snåla inte med peppar - även om mamma säger att det inte är bra för huden, så snåla inte med pepparen! Var heller inte snål med lökpulver och vitlökspulver som du sedan har på. Var däremot lite restriktiv, använd bara ett par mindre nypor med rökt paprikapulver. Glöm inte att salta. Det behövs salt. Lite mer salt. Sådär. Sött, salt, rökigt, pepprigt... Mmmm....
Det var ju rätt somrigt igår kväll, ju! Riktigt varmt och skönt - och då passade en sådan här historia riktigt fint! En typisk fruktdrink, helt enkelt!
Man bygger och blandar drinken i ett Hurricaneglas (finns på IKEA, inte dyrt) välfyllt med is. Spritbasen var 4 cl vit rom, men jag rekommenderar nästan att man tar i lite till (en 6a) för ska jag säga något negativt om denna drink är att den kanske kändes lite klen...
Nåväl. Ovanpå romen häller man sedan 4 cl ananasjuice och 4 cl passionsfruktsjuice. Därpå toppar man glaset med 7up - den sockerfria går bra. Höll på 2 cl grenadin. Rör sedan försiktigt om med en lång sked så att allt blandas utan bubblorna blir helt utpiskade.
Somrigt, fruktigt, tropiskt och mycket läskande!
Vi kommer att förskottsfira Nationaldagen i kväll, ity morgondagen måste helgas åt annat. Så vad står på menyn? Ja, när det är kalas räknas inga kalorier. Så här ser planen ut:
Förrätt:Crostinis med Philadephia och stenbitsromLillet Blanc (76158) med Fever-Tree Mediterranean
Huvudrätt:Inlagd sill - hemgjordGräddfil och gräslök till den inlagda sillenSuverän senapssill - hemgjordPrinskorv från SorundaKokt mandelpotatisLa Guita (8201), torr sherryNubbar och läsk finns som backup om sherryn inte slår väl utEfterrätt:Munkar från Dunkin DonutsVinkokta päron med punschgräddeIl Santo Vino Liquoroso - dessertvin
Aaaaaaah....
Det här trevliga vinet från Argentina har vi köpt en tre-fyra gånger nu, tror jag. Finca La Colonia har nr 2155 på det statliga alkoholmonopolet som beskriver det så här:
Mycket fruktig smak med inslag av mango, gula äpplen och grapefrukt
Ja... Eller... Fruktigt är det ju, förvisso. Och lättdrucket. Det gör liksom inte ont någonstans. Bolaget rekommenderar det till fisk eller kyckling men jag vågar nog påstå att det är ett någorlunda prisvärt allt-i-allo-vin som du kan ha till ost eller kött eller korvmackor också. Det är en rätt okomplicerad historia för 72 kronor flaskan. Man behöver inte skämmas för det om man serverar det till en fest, men man ska nog inte förvänta sig att gästerna brister ut i glad lovsång heller.
Betyg? Tre vardagligt förnöjda feta små drakar av fem möjliga. Helt okej. Inget märkvärdigt.
Lördag
