Kunskap

Jag har försökt gå ner i vikt förut men aldrig varit så här framgångsrik. Många andra har provat kaloriräkning och inte alls lyckats så bra som jag… Så hur kommer det sig att metoden fungerat så bra för mig?

Svaret är att det handlar om kunskap, vilja och attityd. 

Om vi börjar med kunskap; det har tagit mig lång tid att fatta det, men det absolut avgörande som är så larvigt enkelt att det är nästan pinsamt, är följande två ”lagar”:

1) Om du äter mer än din kropp förbränner går du upp i vikt.

2) Om du äter mindre än din kropp förbränner går du ner i vikt.

Följaktligen; alla försök till bantning som resulterar i oförändrad vikt eller att du går upp i vikt beror på att du får i dig fler kalorier än din kropp förbränner. 

Om du inte begriper hur du kan stå och stampa eller varför du kanske rentav går upp i vikt beror det på att du någonstans tillför mer energi än vad din kropp gör av med. Detta kan ske omedvetet eller självbedrägligt. 

Jag har träffat på en massa folk som på allvar tror att mörkt bröd, fullkornsbröd, är mer kalorisnålt än vitt bröd – och så äter de mackor med smör och ost på mörkt bröd och tror att de ska gå ner i vikt. När jag förklarar att det mörka fullkornsbrödet i många fall är betydligt mer kaloririkt än det ljusa franskbrödet bredvid tittar de oförstående och säger: ”Men det mörka är ju mycket nyttigare”. Och ja, det är det säkert. Otvivelaktigt är det så. Men det är inte det saken handlar om nu, utan om energi. Det är inga som helst problem att bli smällfet på nyttig mat, det handlar bara om hur mycket man äter. 

”Lite smör måste man väl få ha på mackan? Och lite ost?” – javisst, om du har kalorier kvar på din dagsranson kan du givetvis lägga dem på smör. Ibland är det absolut värt det. Men om du förbrukat din dagsranson, så kan du inte ha smör på mackan. Och ingen ost heller. Får du i dig mer energi än din kropp förbränner, går du upp i vikt. Det handlar inte om vad man får eller inte får äta – du får äta rent ister direkt ur paketet och dricka vispgrädde om du vill, men då förbrukar du din dagskvot väldigt, väldigt fort. Ska du ha råd att äta en vettig middag, måste du kanske avstå från att äta en macka till mellanmål.

Ibland är förklaringen till att man får i sig för mycket kalorier att man faktiskt inte vet hur energirikt det man äter egentligen är. Väldigt många verkar t.ex inte ha någon vidare koll på hur otroligt energirikt bröd är, hur massivt kalorimättad ost och grädde och smör och olja är. Eller socker, för den delen. Detta är ett kunskapsproblem. Men när man räknar kalorier så blir man efterhand väldigt medveten om sådant. Det går faktiskt ganska fort att lära sig vad man har råd att äta och vad man måste avstå från.

Sedan har vi problemet med självbedrägeri... Man låtsas inte om det man faktiskt äter och räknar inte med det. Det är väldigt mänskligt, men det fungerar givetvis inte så. Äter du en chokladbit i smyg, så har du fått i dig chokladens kalorier - svårare än så är det inte. Tar du en macka till, har du tagit en macka till. Tar du en större portion än vad du hade råd med, så… Ja, jag behöver knappast fortsätta detta? Jag brukade själv stoppa i mig en hel massa saker som jag sedan inte ville kännas vid alls – och jag lyckades faktiskt övertyga mig själv om att jag egentligen inte åt så mycket. När jag började räkna kalorier så blev jag snabbt varse att jag åt minst 50% för stora portioner, regelmässigt. Jag stoppade dessutom i mig extramål av olika slag hela tiden. 

Fortsättning följer.