Juli månad är nu till ända och sett i antal bloggposter har det varit min mest produktiva månad här på Feta Draken. Mycket god mat, mycket gott dricka, glass och och några poster om annat har det blivit. Jag firar månadens utgång med att starta en "filialblogg" vid namnet vuxenglass.blogspot.se där jag kommer lista glassar från Feta Draken. Namnet Vuxenglass tyckte jag passade eftersom de glassar jag och hustrun gjort hitintills och de vi planerar att göra med några undantag antingen innehåller barnförbjudna produkter (läs: alkohol) eller helt enkelt har smaker som jag betvivlar att speciellt många barn skulle uppskatta.
Även om frilandsgurkorna fortfarande är svindyra på ICA [50 kr/kg] så börjar man kunna få tag på dem på andra ställen till lägre kostnad. Snart kommer väl dessutom den egentliga skördesäsongen igång på riktigt och då sjunker priset ordentligt överallt. Dessutom finns också den viktiga smaksättaren krondill att köpa nu, vilket det inte gjorde när jag lade in årets första burk i början av månaden.
Målet är att under augusti försöka lägga upp ett rejält lager smörgåsgurka, för det är väldigt mycket godare med heminlagd än köpt! Och gurksäsongen slutar, om jag minns rätt, i början av september. Efter det finns ingen västeråsgurka att köpa längre.
Jag lägger in gurkan i tvåliters glasburkar med patentlock. Burkarna steriliserar jag i ugn 100 grader i 10 minuter.
Ingredienser:
1 kg västeråsgurka
Saltlag:
2 liter vatten
2 dl salt utan jod
Ättikslag:
1,5 dl ättikssprit
4,5 dl vatten
9 dl råsocker
Smaksättare:
Dillkronor (efter smak, men ungefär 8 st)
2-4 msk gula senapsfrön (jag tar fyra)
5-9 lagerblad (om de är små kan man ta fler)
Så här gör du:
Dag 1:Skölj och borsta gurkorna väl. Skiva tunt (3mm med kökmandolin) och lägg i en stor bunke. Blanda salt och vatten tills saltet löst sig. Häll saltlagen över gurkorna och låt stå kallt i ett dygn.
Dag 2:Häll av lagen och låt gurkorna rinna av. Varva gurkskivorna med smaksättare i steriliserad burk.
Koka upp ingredienserna tills sockret löst sig. Häll den varma lagen över gurkorna, de måste bli helt täckta. Skulle lagen trots allt inte räcka kokar man mer. Sätt lock på och låt svalna, därefter förvaring i sval eller kyl. Efter en veckas mognad är de färdiga.
Om du har kalorier att spendera så kan jag rekommendera vanilj- och bourbonglass. Den rockar loss på närmare 300 kcal per pinne men det kan det vara värt någon gång ibland, för den är väldigt, väldigt god. Den är dock inget för barnen, som framgår av ingredienslistan.
Ingredienser:
1 dl strösocker3 äggulor1 vaniljstång5 dl standardmjölk1 dl bourbon, ex Jim Beam [503]
Tillredning:
1. Klyv vaniljstången och skrapa ur den. Spar både stång och kärnor.
2. Vispa sockret, äggulorna och skrapet från vaniljstången i en bunke. Resultatet ska bli ljust och lite pösigt.
3. Koka upp mjölk och grädde tillsammans med den urskrapade vaniljstången. Ta kastrullen av plattan och blanda under omrörning ner smeten från punkt 2, lite i taget. Sätt sedan tillbaka kastrullen på plattan, värm på tills vätskan är 85 grader varm eller tjocknat en smula. Den ska absolut inte koka.
4. När temperaturen är rätt - ta den varma kastrullen och kyl bryskt ner den i kallt vatten som du tappat upp i diskhon. Ställ sedan in smeten i kylskåpet i minst en timme men gärna längre. Låt den övernatta i kylskåpet, kanske?
5. Sila smeten genom en fin sil och häll sedan blandningen i glassmaskin och kör tills det hela är tjockflytande och krämigt. Då häller du den i formar (ex Zokuformar, som jag använder) och stället in dem i frysen.
6. Låt glassarna stå ett dygn i frysen.
7. Ta fram och njut. Bara... Njut.
Jag har tidigare bloggat om drinken "Between the sheets" - en riktig klassiker som komponerades någon gång på 1920-30 talet, troligen i Paris. Den innehåller konjak eller brandy, apelsinlikör, vit rom och citronsaft. Självfallet påverkar valet av ingredienser smaken på den färdiga drinken högst avsevärt. Förra gången jag skakade ihop den använde jag billig Bardinet [369], Cointreau [609], Olokun [527]- och självklart citronsaft. Det smakade utmärkt. Men denna gång bestod receptet istället av:
1 uns (3,3 cl) Hennessy VS [156]1 uns (3,3 cl) Cointreau [609]1 uns (3,3 cl) Havana Club Añejo Blanco [511] 1 matsked citronsaft
Skakas med is, serveras i kylda cocktailglas. Det här var betydligt godare och det beror uppenbart på två saker.
1. Det är inget större fel på Bardinet - men Hennessy är mycket bättre. Skillnaden i pris är förstås stor. 160 kronors skillnad. Men skiftet från Bardinet till Hennessy innebar ett rejält kvalitetslyft.2. Havana Club Añejo Blanco är godare än Olokun, fastän de kostar lika mycket. Inget ont att säga om Olukun - men Havana Club är helt enkelt lite bättre.
Den här kombon är riktigt, riktigt lyckad. Definitivt en favorit att återvända till.
Nästa gång jag läser eller hör någon jämra kökslirare häva ur sig att det är så enkelt att göra hemgjord senap kommer jag att skrika åt vederbörande att hålla klaffen. Nej, det är inte lätt. Eller rättare sagt: jodå, om du inte bryr dig det minsta om smak, konsistens och textur så är det förstås lätt som en plätt - men vill du göra en god senap som känns rätt på tungan och har rätt balans mellan flytande och fast så är det svårare. Jag har nu producerat Senap Formel 5.
Det enda negativa med Formel 4 var egentligen att texturen - och därmed upplevelsen av senapen på tungan - var för fröig, eller hur man nu ska uttrycka det. Det handlar om skalen på senapsfröna som liksom retade i munnen. Jag försökte nu, i formel 5, komma undan de där fröskalen genom att köpa färdigkrossade frön. Och även om det inte helt eliminerade problemet så blev det mycket mindre störande. Men istället visade det sig att senapen blev tokigt blöt. Jag blev tvungen att sila den och pressa ut massor med vätska för att Formel 5 skulle få rätt konsistens! Om jag öht orkar göra en Formel 6 så måste jag därför minska förhållandet mellan krossade senapsfrön och vätska rejält.
Hur som helst: en burk med Formel 5 står nu i kylskåpet och jag tycker smaken är bra. Nu måste den fälttestas på en hamburgare eller en macka innan jag kan ta ställning till om det är värt att fortsätta de här experimenten...
Formel 5
0,8 dl gula senapskorn, krossade
0,2 dl bruna senapskorn, krossade
1 dl Carnegie Porter [1497]
1 dl maltvinäger
2 msk mörk muscovadosirap
1 tsk salt
1 tsk gurkmeja
Allt det där åkte ner i en burk och fick stå och dra i två dagar innan jag mixade ihop det med stavmixern. Sedan blev jag som sagt tvungen att sila det och pressa ut en massa vätska ur senapen för att få en acceptabel konsistens.
Mezcal är tydligen väldigt trendigt just nu. Jag blev nyfiken på att smaka vad sjutton det är för något, eftersom denna mexikanska sprit nämns hela tiden på nätet, i tidningar och i böcker om mat och dryck. Jag blev rekommenderad att testa San Cosme [86835] som en bra introduktion till vad Mezcal handlar om.
Mezcal och Tequila är släkt. Båda är agavesprit. Skillnaden är att tequila måste göras i ett speciellt distrikt och av en viss agaveplanta, medan mezcal kan göras av många olika sorters agave och inte är bundet till ett visst område. Den tillverkas dessutom ofta traditionellt genom att man rostar agaveplantorna i stora gropar i marken och... Por favor! No mas!
Så... Hur smakar det hela då? Är det gott?
Svar: Nja. Tveksamt. Det smakar som en mjuk, vidbränd tequila. Eller som flytande rök med tequila, om man så vill. En del av mig tycker det är kul, en annan skakar på huvudet och undrar vad sjutton jag slängde iväg pengar på det här för. Mycket speciell, märklig, ovanlig och mysko smak. Hustrun tyckte den smakade vidrigt och minsta systern som gav mig Hibiki-whisky gillade den inte heller. Jag är kluven. I skrivande stund kan jag bara rekommendera det här till någon som har en generös spritbudget och vill prova något verkligt exotiskt.
Det här gjorde inte ont någonstans!
'Otton är klassisk risotto - hustrun lagade extra häromdagen och testade vår nya vakuumförpackare (en sous vide-kokare är beställd). Risotton plockades fram ur påsar och värmes upp i stekpanna med lite vatten.
Köttet är rostasfile. Vi köpte den i stek. Den bryntes och blev sedan "rubbad" (gniden) med hyfsat generösa mängder chiliflakes, lökpulver, svartpeppar och salt. Den fick ligga med kryddorna över natten och stektes sedan i ugn (150 grader, varmluft) till en innertemperatur på 60 grader, vilket är precis på gränsen mellan "medium rare" och vanlig "medium" (enligt ICA). Ugnstermometern är din vän, kom ihåg det!
Perfekt smakkombination. Hur gott som helst. Det här vill jag äta igen - och det snart. Härligt, kryddigt, saftigt kött! Underbar salt risotto!
Tepache är ett typ av mexikanskt bultöl, gjort på ananas, socker, vatten och lite kryddor. Det är alkoholsvagt och påminner mer om saft med lite mysko smak än om ett öl i vanlig mening. Till skillnad från mäsk på turbojäst och mycket annat läskigt som folk geggar ihop hemma, ibland med avsikt att illegalt bränna till starksprit, är Tepache gott och menat att vara just svagt. Det är en läskande måltidsdryck, väl lämpad för varma dagar. Det vill säga - för en bättre sommar en den som just nu pågår utanför mitt fönster... Faktiskt är det så kallt just nu att min första Tepache inte jäste ordentligt utan bara blev saft. Men andra omgången, då jäshinken fick stå inne i arbetsrummet där datorn värmer upp luften, blev bra.
För att göra Tepache behöver du en plasthink eller en enorm glasburk. Det är en hel del saker som ska ner i den.
1. En ananas. Gärna en ekologisk. Skölj av den - men skrubba inte, för det är på skalet som naturjästen finns! Skär bort blasten och neder- och överdelen och dela upp resten i små, någorlunda fyrkantiga bitar. Det är inte så noga. Det viktiga är att hela skalet ska ner i hinken. Så ner i hinken.
2. Socker. Om du har tur och har något typ av orientlivs i din närhet kan du kanske få tag på sockertoppar med oraffinerat rörsocker, annars får man ta muscovadosocker eller råsocker. 450 gram, typ. Ner med alltihop i hinken. Sockertoppen behöver inte delas eller hackas.
3. Vatten. 4 liter. Rent. Om man inte litar på sitt kranvatten kan man förstås slå på köpevatten utan kolsyra.
4. Kryddor. Inte nödvändigt, men traditionellt. Två kanelstänger (gärna Ceylonkanel, det är tydligen vad de använder i Mexico, men vanlig cassiakanel går lika bra). 5-6 kryddnejlikor. Man kan antagligen slänga ner allt möjligt - stjärnanis, kardemumma, whatever. Men kanel och nejlika är tydligen traditionellt.
Rör runt och täck över hinken med en handduk. Ställ på ett någorlunda varmt ställe. Mitt problem är att jag har kallt hemma. Tepachen ska dock inte stå hett. Ett varmt rum är bra. Rör runt igen efter ett tag när sockret löst sig och låt sedan stå i 1-2 dygn. Sedan är det dags att provlukta.
Om tepachen luktar korv, vinäger, ruttet kött eller helt enkelt skit så har den nog jäst fel och är bortom all räddning. Om den luktar jäst eller väldigt mycket ananas så har den nog jäst rätt. Om det finns ett tjockt lager vitt skum på ytan kan du avlägsna det med en slev eller sil. Här kan tepachen behöva stå 1-2 dagar till beroende på hur väl den jäst, jag provsmakade min och bedömde att den kunde stå och jäsa en dag till. Det ska finnas en liten syrlighet och lite bubblor i den.
Nästa steg är nu att slå i en öl i tepachen för att skynda på och slutföra jäsningen. Jag använde Negra Modelo men det går givetvis bra med en Corona eller en Carlsberg eller vilken lager som helst...
Efter att ölen hällts i ska tepachen stå ett antal timmar till, dock högst 12 enligt de recept jag läst. Min stod väl tio och en halv timma, ungefär. Sedan skall man sila av den ordentligt. Den är helt drickfärdig nu.
Tepache skall drickas kall, så servera med is i glasen. Man kan blanda en intressant shandy på den med 1/3-1/2 öl och resten tepache. Mycket, mycket läskande!
Minsta systern kom hem från Japan med en flaska Hibiki Japanese Harmony till mig! Mycket trevligt! Jag har länge varit nyfiken på att testa japansk whisky - jag har läst och hört att de blivit riktigt vassa på konsten att destillera där borta, något som också resulterat i fina priser och seger över Skottland i internationella whisky-tävlingar. Nu blev det äntligen av att smaka av den japanska produktionen och det är feta tummar upp här! Japanese Harmony är en blandwhisky av yngre och äldre lager och den smakar alldeles förträffligt. Tydlig whiskysmak, fruktig, honungston, lätt kryddighet. Ingen rökighet, ingen tjära. Mjuk utan att vara mesig. En riktig höjdare. Än så länge går just denna sort inte att få tag på via Systembolaget men de har ju annat från den japanska produktionen och Hibiki Japanese Harmony får mig definitivt att vilja prova mer whisky från Den Uppgående Solens Land!
En utomordentligt god rätt, detta! Ugnsstekt kalkonbröstfilé panerad i farinsocker, persilja och rökt paprikapulver, serverad med Papas Arrugadas och Mojo Verde.
Kalkonen (2 portioner):
Tag en kalkonbröstfilé och bryn den i stekpanna. Rulla den i en blandning av brunt farinsocker, persilja och rökt paprikapulver (2 tsk av varje). Stick sedan in ugntermometer, lägg filén i en ugnsform och sätt in i ugn på 175 grader. Kalkonen är färdig när den nått 72 grader.
Papas Arrugadas (2 portioner):
Se posten om Papas Arrugadas.
Mojo Verde (4 små portioner):
Färsk koriander brukar säljas i krukor eller i små knippen. Hur stor en kruka/ett knippa är varierar förstås. Men om vi utgår från att det finns något slags "typisk kruka" och ett "ungefärligt standarknippe" så behövs antingen en halv kruka eller ett halvt knippe.
1/2 kruka/knippe färsk koriander
1 vitlöksklyfta
2 krm mald spiskummin
2 krm salt
1/2 msk vitvinsvinäger
1/2 dl olivolja
Hacka koriandern och vitlöksklyftan grovt. Ner med alla ingredienser i en bytta. Mixa slätt med mixerstav. Servera rumstempererat.
Energivärde: Med en kalkonbröstfilé på 340 gram och 1/4 dos Mojo Verde per person går den här middagen på runt 470 kalorier. Var försiktig med olivoljan!
Klassisk risotto med sparris och räkor(6 portioner risotto); ca 30 min tillagningIngredienser för risotton:
Ca 80 gram schalottenlök 2 msk olivolja350 gram arborioris Ca 2 dl vitt vin1 – 1,5 liter varm hönsbuljong2,5 dl (70 gram) nyriven parmesanost Salt och peppar
Anvisningar:
Hacka löken ganska smått och fräs den mjuk i oljan utan att den tar färg. Vänd ner riset i lök- och oljeblandningen och rör tills det känns torrt. Det går ganska fort. Rostningen är till för att riset ska ta upp smaker bättre.
Häll på vinet och låt det koka bort helt.
Kontrollera temperaturen så att det inte blir för varmt i pannan.
Tillsätt buljong. Använd ca en tredjedel till att börja med. Buljongen ska vara varm så att inte kokningen avstannar. Det tar ca 25 minuter att koka risotton från att buljongen kokat upp.
Rör sakta tills riset absorberat all buljong och tillsätt sedan mer med ca 1 dl i taget. Se till att inte riset kokar för hårt. Risotton ska koka varsamt och behöver röras hela tiden.
När risotton är krämig men lös och har lite tuggmotstånd är det dags att ta av pannan från värmen och röra i osten. Avsluta med att smaka av med salt och peppar.Sparris och räkor:
Om risotton ska ha tillsatser så läggs de till nu. I det här fallet stekte jag upp sparris (ca 80 gram) och räkor (200 gram) och rörde ihop med risotton. Man kan även med fördel tillsätta ett kuvert med saffran.
Energivärde:
Det här receptet ger 6 portioner risotto och varje portion med ren risotto är 353 kcal, räkorna och sparrisen blir 80-85 kcal så sammanlagt blir måltiden 434 kcal.
För att fira löning och inledningen av Anna-Carins semester kostade vi på oss ett lite dyrare fredagsvin än normalt. Nu blev det en Terre di Cariano Amarone della Valpoliciella [3122] för dryga tre hundralappar. Vi tyckte det var riktigt gott. Det är definitivt ett vin som ska ackompanjera mat för att komma till sin rätt.
"Nyanserad, kryddig smak med inslag av fat, mörka körsbär, salvia, romrussin, choklad, lakrits och kanel" skriver Systembolaget. Jag kan inte påstå att jag kan identifiera de där olika exakta smakerna, utom möjligen då körsbären. Men det är mycket smak och det är ett fylligt, fruktigt, lite syrligt vin som inte smakar blaskigt, urvattnat eller klent någonstans men samtidigt inte är så bastant att det dödar maten. Det man får för de där dryga tre hundralapparna är något rejält och synnerligen tillfredsställande.
Bolaget rekommenderar det till smakrika rätter av lamm-, nöt- eller viltkött eller till hårdost. Vi drack det till stekt balltip (fransyska), hemgjorda pommesfrites och smörstekt sparris och det var en fantastiskt bra kombination.
Rekommenderas. Det här kan jag absolut dricka igen. Har förvisso druckit godare Amaronevin - men då har det kostat rejält mycket mer också. Så det här ger, smakmässigt, mycket pang för pengarna.
Nej, det jag vispade ihop såg givetvis inte ut som drinken på bilden här - men den blev jättegod i alla fall. En härligt tropisk drink. För en liten, liten stund kunde jag låtsas att jag befann mig någonstans långt borta på en väldigt, väldigt skön semester...
Det finns, som alltid med drinkar, många olika recept och varianter på Piña Colada. En klassiker görs på vit rom, men en Malibu Piña Colada görs förstås med Malibu - rom smaksatt med kokos - som bas. Det här receptet är från Maliburumdrinks.com.
Så, för att göra en Malibu Piña Colada behöver du:
En shaker med is. Ett kylt highball-glas (eller ett Hurricaneglas) med is.5 cl Malibu kokosrom2,5 cl Kokosnötskräm (ex. Blue Dragon Coconut Cream )7,5 cl ananasjuice Ner med ingredienserna i shakern och skaka våldsamt under femton sekunder eller så, tills kokosnötskrämen blivit helt löst i resten av vätskan. Sila sedan upp i glaset med is och servera. Hur gott som helst - om man gillar kokos. För det en Piña Colada smakar är kokos och ananas. Alkoholen blir kamouflerad - men man känner den.
Vanligt är att dekorera Piña Colada med skivor av ananas, annan frukt, färgglada sugrör och paraplyer osv. Känns inte livsnödvändigt, om ni frågar mig. Bättre då att ha lite melon, ananas eller kokos på ett fat bredvid så man har något att mumsa på - men ett färgglatt sugrör eller två gör nog inget.
Energivärde: 184 kcal för en drink enligt receptet ovan.
Eftersom jag numera ofta hamnar i samspråk om mat, kosthållning, bantning och motion med olika människor får jag också höra min beskärda del av matmyter. Till dem hör tex att man inte blir fet av potatis [jo, det blir man - om man äter för mycket av dem], att det är mindre kalorier i mörkt bröd än i ljust [det beror helt på receptet] och att det är precis lika illa att dricka lightläsk som vanlig läsk.Detta är inte något jag hört av någon enskild prillig människa utan något som yttrats av diverse olika personer med väldigt olika bakgrund och utbildningsgrad. För att förtydliga myten så är det som sägs att man alltså blir fet av lightläsk. Min motfråga är alltid hur man skulle kunna bli fet av något som knappt innehåller kalorier och då kommer spekulationerna: "Jag vet inte, men det är väl något i sötningsmedlet som gör att man blir fet."
Nej. Du blir inte fet av sötningsmedlet. Och eftersom det finns så oerhört lite kalorier i Cola Zero, 7up Light, Fanta Free eller vad det nu kan vara för lightläsk, så finns det helt enkelt ingen energi bunden i dessa drycker som din kropp kan omvandla till fett. Det GÅR HELT ENKELT INTE. Det krävs energi för att bygga fett och det finns typ ingen energi i lightläsken. Det finns massor med energi i det socker som finns i vanlig läsk - men i sötningsmedlet; nej. Dock finns det 89 kcal/burk (33 cl) i ex Coca Cola Life, som är sötad med stevia och lite vanligt socker. Det är mycket mindre än de 139 kcal per burk du finner i en vanlig Cola, men det är fortfarande möjligt att dricka i sig en väldans massa kcal på det sättet.
Så nej, du blir inte fet av lightläsk. Däremot får folk för sig att de blir feta av lightläsk därför att de dricker sådan och tror att de därigenom sparar in en massa kalorier som man kan lägga på annat. Och så äter man en massa extra mat och godis - mycket mer än man sparat in på läsken - och det är detta man blir fet av. Artificiella sötningsmedel kan, precis som riktigt socker, trigga igång ett sötsug. Tungan och hjärnan registrerar sött av lightläsken och du blir sugen på mer sött. Men det är inte förrän du äter mer sött som också innehåller kalorier som du får i dig något du kan bli fet av. Kroppen kan inte bygga fett av ingenting. Sötsuget man kan få av lightläsk är dock inte värre än vanligt sötsug man får av socker, så det är väl bara om man är extremt känslig för sötsug som man behöver akta sig för lightläsken. Här har vi en bra artikel på ämnet: Lightdrycker bättre än sitt rykte. I den sägs bland annat just det jag här vill understryka: om man ersätter sockersötade drycker med lightdrycker och inte förändrar energiintaget för övrigt minskar vikten - ja, förutsatt förstås att man rent allmänt inte sätter i sig mer än man behöver. Men byter du från sockersötad läsk till lightläsk minskar du energiintaget. Så är det - och minskat energiintag är det man går ner i vikt på. Personlig erfarenhet: Jag har gått ner mer än fyrtio kilo på ett år - och jag har druckit och dricker fortfarande lightläsk. Cola Zero och 7up Free är de två vanligaste måltidsdryckerna hemma. Hade jag druckit samma mängd sockerhaltig läsk skulle jag inte ha gått ner i vikt. Inte en chans. Det är otroligt lätt att dricka upp sin dagsranson med kalorier på vanlig, sockersötad läsk. Det är faktisk bättre att dricka öl än vanlig sockersötad läsk, för även om ölen kan ha högre kaloriinnehåll per viktenhet så dricker man normalt mycket mindre öl än läskedryck... Det där var halvallvarligt menat. Det finns givetvis en möjlighet att lightläsk är onyttigt för oss av någon annan anledning, tex att sötningsmedlen skulle vara giftiga och ger oss cancer eller något i den stilen. Det är möjligt, men vad jag vet har sådana påståenden inte stöd i vetenskapen. Och det är en annan grej. Myten är att man blir fet av lightläsk och det blir man inte.
Ja! Jättegott! Verkligen mumsigt!
160 gram kycklingsfilé.
1/2 dl matyoghurt + 1 tesked dijonsenap (Grey Poupon) + lite "Jägarmix" (senapsfrö, kummin, peppar, paprika, lök) från Stockholms Aeter- och Essencefabrik.
Små hemgjorda pommes frites (200 g) skurna i vår belgiska potatisskärare [en sådan här, typ] och körda i Tefal Actifry Express.
Energivärde: Cirka 420 kcal.
Den här menyn är inspirerad av vad vi bjöd på i lördags.
Fördrink och aptitretare
Nachorolls (färdigköpta, finns många sorter), eller om man vill vara supernyttig: frukt, exempel Piel del Sapo - grodskinnsmelon - eller någon annan söt melon.
Paloma Especial - drink på tequila, aperol, limejuice,agavesirap och 7up Free.
Huvudrätt
Kanderad ugnsbakad fläskfilé. Bryn en fläskfilé i smör. Rulla den i brunt socker, torkad persilja och lökpulver. Stoppa in en stektermometer och kör den i ugn i 175 grader tills innertemperaturen är 70 grader.
Servera med stekt majs. Du steker i panna med smör, kryddar med svartpeppar och rökt paprikapulver. Stek ordentligt. Majsen ska få ordentliga bruna fläckar innan den är färdig.Alternativt har man en mindre mängd stekt majs och låter bulken av kolhydrater utgöras av Papas Arrugadas, saltkokt potatis.
En bra sås till är Mojo Rojo. Det är en vitlökspotent tomat- och paprikasås med olivolja och cayennepeppar.
Till huvudrätten dricker du vin eller varför inte, som vi gjorde, Sangria. Föredrar någon öl kan rekommendera, om man vill följa det spansk-mexikanska konceptet, den på Systemet nyinkomna Negra Modelo.
Efterrätt:
Paletas. Mexikansk isglass. I lördags bjöd vi på isglass med melon, lime och tequila men ett annat hett tips är Flor de Jamaica - hibiskusisglass.
Vill man istället vara brutalt onyttig kan man ta vaniljglass och hälla Dulche de Leche över den.
Ostbricka:
Getost och surdegskex. Till detta dricker man sherry. Den vi använde i lördags var inte tillräckligt söt, tycker jag. En Real Tesoro [8230] hade varit bättre.
Hur går man ner en massa i vikt? Vad behövs?
Svar: du behöver; (1 ) kunskap – veta vad som krävs, (2) en metod, (3) viljan att göra det som krävs.
Den KUNSKAP du behöver är mycket enkel att sammanfatta. Så här fungerar det:
1) Om du äter mer än din kropp förbränner går du upp i vikt.2) Om du äter mindre än din kropp förbränner går du ner i vikt.
Din kropp förbränner i vila ett visst antal energienheter – kalorier – per dygn. Om du rör dig förbränner du mer än om du ligger stilla men även i total passivitet förbrukar din kropp bränsle. Det går åt kalorier för att ditt hjärta ska pumpa, dina organ arbeta, din hjärna drar rätt mycket osv, osv.
Nästa grej att veta är att alla livsmedel innehåller bunden energi – bränsle för din kropp. Vissa livsmedel innehåller väldigt mycket energi i förhållande till sin volym eller vikt. Ett självklart exempel är om du jämför en skål tomater på en liter med en skål grädde på en liter. Gissa vilket som innehåller mest energi? Ett kilo smör är mer bränsle än ett kilo fläsk som är mer än ett kilo gurka. De binder olika mycket bränsle. Detta måste du vara medveten om och känna till. Du behöver få veta hur mycket din kropp förbränner och få hjälp med att räkna ut hur mycket du kan äta per dag för att gå ner i vikt och för att hålla vikt. Här rekommenderas besök till dietist eller läkare.
Den METOD du sedan behöver för att gå ner i vikt är också enkel att sammanfatta. Den består av följande:
Du äter mindre än din kropp förbränner!
Vi tar det igen: Du äter mindre än din kropp förbränner. Det är alltihop. Det spelar egentligen ingen roll vad du äter, hur mycket du rör dig, om du har ”kraftig benstomme” eller liknande – om du tillför kroppen mindre bränsle än den kräver, kommer den ta bränsle från fettreserverna och då går du ner i vikt. Det är den enkla sanningen. Om du svälter kommer kroppen dock försöka spara bränsle genom att dra ner på energiförbrukningen så det är viktigt att inte äta för lite också. Man ska s.as äta ”lagom för lite”. Detta är den enkla metoden. Du måste veta hur mycket du kan äta per dag och äta mindre än detta. Metoden är alltså att stoppa i sig mindre mat med ett sammanlagt energivärde som är lägre än din kropps energiförbrukning, så att den får ta bränsle från reserverna.
Med andra ord: du räknar kalorierna. Du har en ”dagsranson”: så här mycket får jag äta idag. Varje gång du äter stryker du kalorier ur dagsransonen. När du gjort av med dagsransonen får du inte äta mer den dagen. Svårare än så är det inte – i princip. Därmed inte sagt att det inte är bökigt, för det kan vara krångligt att få ihop maträtter som stillar hunger och ger en känsla av krafttillförsel och som samtidigt inte är för energirika. Och det kan vara svårt att veta hur mycket energi det är i ett visst livsmedel. Bra är därför att kolla på internet. Jag räknar kalorier med MyFitnessPal men använder google mycket för att ta reda på vad olika livsmedel har för kaloriinnehåll. Sedan är det i praktiken nödvändigt att ha tillgång till en livsmedelsvåg när man lagar mat hemma. Äter man ute får man gissa, men rent allmän är ögonmått och känsla usla på att bedöma faktisk vikt. Mitt intryck är att det inte är ovanligt att det folk tex uppfattar som ”en liten klick smör, någon matsked bara” i själva verket kan vara tre-fyra matskedar smör. En skvätt olivolja är massor med olivolja. Lite socker är en hel del socker, osv. Så vågen och måttsatsen är din allierade i kampen.
Om du har KUNSKAPEN och METODEN men inte VILJAN kommer det aldrig att gå, för om du inte är beredd att ta böket, krånglet och det faktum att du inte kommer få äta precis vad du vill när du vill och i den mängd du vill – då hjälper ingenting. Den finns ingen metod som kan få dig att gå ner i vikt om du äter mer än din kropp förbränner, annat om man kirurgiskt avlägsnar fettet från din kropp. Ska du banta ner dig är det bara att acceptera att det finns en kaloriranson per dag som du inte får överskrida. Du måste ha en disciplin i ditt ätande och detta kan kännas väldigt tråkigt, tungt och deppigt. Viljan, ditt beslut att ”Jag SKA göra det här” är det som får disciplinen att stå fast när känslan säger att den vill ha choklad, bakelser, extra vin eller vad det nu kan vara – som kan få dig att stå emot frestelser. Men viljan behöver hjälp av din andliga inställning. Det som fungerat för mig har varit att ständigt påminna mig om detta:
Maten är inte min fiende utan min vän! Mat och dryck är inte något elakt som förstör ditt liv utan en nödvändighet och ett njutningsmedel.
Målet är att kunna äta så god mat som möjligt i rätt mängd! Målet är inte att svälta, späka sig, försaka och förtjäna martyrmeriter hos bantningsguden genom lidande och askes utan att äta så bra det går utan att äta för mycket.
Byt kvantitet mot kvalitet! Lägg ner möda på att försöka hitta den mat som ger ”mest pang för kalorierna”. Kolla recept, räkna ut och experimentera – lär dig laga mat - med vad som är gott men samtidigt för energirikt. Gör det till en sport, en hobby, en frivillig arbetsuppgift men se det inte som en tung plikt, en börda eller en begränsning. Allt du investerar här i form av tid för att lära dig och i praktisk tillredning testa vad som är gott samtidigt som det är nyttigt är väl värt det. Lägg gärna ner möda på att försöka hitta sätt att göra matlagningen enklare och mer praktisk. För min del var det en medicinsk nödvändighet som fick mig att sluta fjanta och börja ta itu med ätandet på riktigt – men att skaffa sig den rätta inställningen till uppgiften att gå ner i vikt var nödvändigt från första början. Maten är inte din fiende. Målet är att kunna äta så gott som möjligt men inte för mycket. Det är värt att lägga ner tid på att lära sig laga mat på riktigt.
Det är klokt att då och då – men inte för ofta, det handlar inte om varje vecka – ha en dag då man tillåter sig själv att äta mycket mer än vad man annars gör. Som en belöning. En festdag då du får äta det där smaskiga som du inte får plats med i kaloriransonen en vanlig dag. Så kom ihåg: planera in tillfällen då du belönar dig själv med extra godsaker!
Sedan är det klart att viljan sviktar ibland. Klart att man ibland faller till föga och äter eller dricker för mycket. Men det är inget stort problem, händer det så händer det. Det är bara att skärpa sig och göra rätt nästa dag. Det fungerar givetvis inte om viljan sviktar var och varannan dag – då behöver man hjälp med viljan och disciplinen – men man ska verkligen inte deppa ihop för att kaloriräknandet råkar skita sig vid något tillfälle. Det kanske är trist om det händer, men det är ingen katastrof, Gud blir inte arg, du saboterar inte din viktnedgång annat än högst tillfälligt och… Ja, det reder sig. Ingen fara på taket. Ta det lugnt. I morgon är en annan dag. Blir det fel en dag gör man rätt nästa dag.
Det regnar och är kallt. Men man kan ju alltid låtsas att man befinner sig på något mycket varmare och trevligare ställe - ett där en sådan här drink verkligen skulle vara på sin plats.
För att göra en Yellow Kraken's Eye behöver du ett blandarkärl med is och i det drar du följande:
4 cl Kraken Rum2 cl Cointreau3 cl limejuice1 dl ananas- & apelsinjuice2 stänk Angostura Bitter
Rör runt så allt blir kallt och fint och sila sedan över i ett Hurricaneglas eller annat högt glas fullt med is. Toppa upp med 7up eller Sprite. Rör om försiktigt med lång sked. Tryck sedan ner en skiva apelsin på sidan så du får ett stort fint "öga" som stirrar på dig!
Det går självfallet att göra den här på annan smaksatt rom, eller på annan rom överhuvudtaget - men Kraken är ju kryddad med vanilj och blandade julkryddor, så smaken blir ju inte den samma då.
Drinken är halvsöt, alls inte sliskig. Fruktig och frisk. Lite syrlig från limejuicen. Intressanta kryddtoner från Kraken och Angostura.
Kraken är för övrigt en riktig höjdare som jag fick span på förra hösten och smakade första gången efter att ha inhandlat en flaska på Riga-båten. Den tog slut snabbt efter ett par festliga middagar med diverse drinkexperiment men den finns lyckligtvis i Systembolagets beställningssortiment [86855].
Det finns mycket gott man kan mixa ihop med Kraken! Några exempel:
Kraken HurricaneAlgae in the poolKryddig Kuling
Cream of KrakenDr Octopus Cocktail
English summary at the end of the post. Drinken Vesper uppfanns, som jag tidigare skrivit om här, av James Bond. Alltså av författaren Ian Fleming. Originalvespern är en i mina ögon monstruöst för stor drink bestående av över en deciliter starksprit. Jag har ingen lust att bli helpackad av en drink. En halv Vesper är betydligt mer lagom i storlek.
Förra gången jag gjorde en Vesper tyckte jag den var rätt okej, men att det nog fanns utrymme för förbättring. Då använde jag Star Gin [30]. Det är förvisso inget fel på detta norska gin - men Tanqueray [10239] är bättre.
Förra gången använde jag Renat [1], eftersom jag absolut inte ville ha absolut i vespern. Det svenska flaggskeppet kräver ju Schweppes Russchian eller liknande för att inte smaka hembränt. Problemet med Renat är att det smakar alldeles för lite när man använder det i drinkar! Så denna gång istället den utmärkta ryska vodkan Youri Dolgorouki (167). Jag använder en lite större laddning vodka i min Half-Vesper i förhållande till ginet än vad originalreceptet påbjuder, helt enkelt för att det ska bli enklare att blanda till den utan att behöva använda kryddmått och halva teskedar och sådant.
I originalvespern har man bara 1/2 mått Lillet Blanc (ursprungligen Kina Lillet) [76158] i förhållande till 1 mått vodka och hela 3 mått gin. Men jag gillar Lillet, så min Half-Vesper är en med extra Lillet. Ganska mycket extra Lillet, faktiskt.
Alltså:
4 cl Tanqueray 1,5 cl Youri Dolgorouki2 cl Lillet Blanc1 remsa citronskal
Häll gin, vodka och Lillet i ett kärl med is och rör runt så det blir kylt och blandat. Sila upp i ett väl kylt cocktailglas i vilket du sedan sänker en remsa citronskal. Jag trodde detta skal mest var för syns skull men faktum är att den mycket snabbt sprider lite spännande citronolja i spriten, så i fallet med denna drink frångår jag min barbarprincip att i möjligaste mån undvika en massa slabb med frukt och insisterar på att man ska ha citronskal i vespern.
En purist skulle nu säga att den här drinken avviker tillräckligt från originaldrinken för att inte förtjäna att kallas en Vesper alls. Men uttrycket Half-Vesper kan också utläsas som Pseudo-Vesper, så det så.
A Half-Vesper with Extra Lillet is a modification of the original James Bond Cocktail. It uses less alcohol and has a slightly larger proportion of vodka and a much larger proportion of Lillet Blanc than the original drink.
4 cl of Tanqueray gin1,5 cl of Youri Dolgorouki russian vodka2 cl Lillet Blanc1 slice of lemon peel
Put the alcohol in a mixing glass with ice and stir until it's cold. Strain into a well chilled cocktail glass. Put a slice of lemon peel in it. Enjoy!
Eller ja... Mörkt och mörkt... Det är väl snarare bärnstensfärgat. Det här är en nykomling på systembolaget och som jag just nu gärna prövar allt möjligt mexikanskt så fick det bli en Negra Modelo [1628 ] till middagsmaten.
Nej, det är ingen märkvärdig öl. Men det är ingen dålig öl heller. Den är, som man säger, balanserad. Den drar inte iväg åt något konstigt håll. Den är inte för söt, inte för sur, inte för sträv eller något sådant. Den är... Lättdrucken. Den är snäll. Den har en lätt fruktighet och någon antydan till karamell. Det finns lite citrus och den där brödigheten som man normalt finner hos mörkt öl. Den är läskande.
När jag smakade ölen utan mat till var den rätt trist. Men efter några tuggor mat med rejäl smak (i det här fallet dragonsenapskyckling) vaknade den till liv och blev riktigt trevlig.
En helt okej, klart godkänd öl som inte är särskilt dyr (16:90 kr) och inte är för stark och inte för kaloririk heller. 159 kcal för en flaska enligt Ratebeer. I jämförelse är det 139 kcal i en burk Coca-Cola av samma storlek.
Ibland när man improviserar så blir det bara skräp. Ibland blir det knasigt lyckat. Detta är ett exempel på det senare. Det var rea på kycklingfilé på ICA och vi köpte hem utan att egentligen tänka på vad vi skulle göra med den. Men sparris hade vi och jag köpte ju minibaguetter och Chavroux-ost till min lunchmacka och det fanns apstark dragonsenap från Edmont Fallot i köket och det ena gav det andra...
Bryn en kycklingfilé lätt i en liten klick smör. Smörj in ovansidan med dragonsenap, på med svartpeppar och lite lökpulver. Stoppa en termometer i kycklingen och in i ugnen tills den nått 72 grader i innertemperatur.
När kycklingen nått ungefär 60 grader kan det vara läge att steka sparrisen (minus de tjocka träiga nederdelarna, som du skär bort)... I lite mer smör. Peppra den.
Minibaguetterna (färdiga eller halvgräddade som du förberett tidigare) bres med Chavroux.
Otroligt smaskigt, detta. Kyckling som man ugnssteker med termometer blir sällan annat än perfekt och kryddningen med stark dragonsenap var helt suverän och gick fint ihop med sparrisen och den härliga getosten. En riktig fullpottare.
Energivärde? Drygt 500 kcal blev min middag på, men det beror givetvis på hur stor kycklingbit du tar, hur mycket smör du använder och hur tjockt getostlagret blir på brödet...
Jag hade utan problem kunnat äta tre gånger så mycket av den här lunchen, för den blev riktigt, riktigt god. Det är alltså minibaguetter från ICA, sådana där man köper halvbakade och gräddar färdigt i ugnen hemma. På dem femtio gram Chavroux; krämig, syrlig, bredbar getost från Frankrike. Och ovanpå getosten tunna skivor (33 gram) med en spansk pepparchorizo. Och så några inlagda turkiska gurkor från Sevan.
Svårt att uppskatta det exakta kalorivärdet på korven men att döma av vad annan chorizo/salami ligger på och det faktum att den inte kändes hysteriskt fet så gissar jag att det handlar om kanske runt 280 kcal/hekto = närmare 100 kcal för åtta tunna skivor med andra ord. Uppskattar att hela lunchen rockade loss på 450 kcal. Det kan vara lite mer men... Det skulle kunna vara mindre också.
Oh, vilken skum glass! Det är en blandning av root beer och vaniljglass som hällts i isglassform. Smakar som en "floater" på ovan nämnda ingredienser. Nu smakar olika märken av root beer inte exakt likadant, jag gillar inte alla - men den här isglassen gjordes på White Rock Root Beer som påminner en hel del om tuggummit Jenka. Jag köpte den på ICA MAXI men man kan beställa från Partykungen eller The English Shop.
För att göra en omgång isglassar behöver du, förutom formar (mina är Zoku Classic):
1 burk (33 cl) Root Beer som du låtit stå öppnad i kylskåpet över natten så att den blivit avslagen.
1/2 liter (250 g) vaniljglass. Jag använde Triumfglass Gammaldags Vanilj.
Häll läsken och dra ner glassen i mixern. Kör ett kort program så att de blandas men inte så länge att mixermotorn hinner göra blandningen varm. Häll i formar och ställ i i frysen. Hur enkelt som helst!
Jag provsmakade en glass nu efter 8 timmar men den hade nog mått bra av att stå några timmar till. Så ett gott tips: Gör glassen på kvällen och ät den följande kväll!
Min smet räckte till 6 isglassar. Jag beräknar energivärdet till 115 kcal per styck.
Mojo Rojo ("Röd sås") kommer ursprungligen från kanarieöarna. Det finns som alltid gott om receptvariationer och smaken på såsen varierar förstås enormt beroende på vad man pepprar till den med. Såsen jag rörde ihop igår bestod av följande:
Ingredienser:
400 g (en burk) körsbärstomater, avrunna
2 skivor Wasa Surdeg Lantbröd (vilket vanligt vitt rostbröd som helst duger)
2 msk rödvinsvinäger
4 vitlöksklyftor
150 g grillad paprika i olja, avrunnen
1 tsk spiskummin
1 krm cayennepeppar1 krm salt40 gram (cirka 1/2 dl) olivolja
Tillredning:
Då mitt bröd kom direkt ur frysen tinade jag det och gav det en lätt bränna i brödrosten innan jag skar det i små bitar.
Ner med brödbitarna i en bunke. Häll på vinägern. Låt stå i 5 minuter-någonting tills brödet sugit upp vinägern. Skala vitlöken. Ner med vitlök, tomater, grillad paprika och bröd i mixer/matberedare (ska man använda stavmixer får man nog finfördela ingredienserna ordentligt).
Krydda med spiskummin, cayennepeppar och salt.
Dra igång mixern på låg hastighet. Häll sedan i oljan droppvis under mixning tills du får en tjock och slät sås.
Servering:
Såsen serveras rumstempererad. Jag slog helt enkelt upp den i en burk och ställde burken på bordet tillsammans med en sked.
Energivärde:
En hel burk enligt ovan, cirka 5 dl, ger 600 kcal - och det är självklart olivoljan som är den stora posten. Vi delade igår på fyra och det blev ändå en del sås över... 120 kcal per dl, 60 för en halv dl. Det känns överkomligt.
Sangria är en sådan där dryck vars populäritet kommer och går. Ibland anses den helt ute, ibland är den trendig. På sommaren och ihop med mat som drar åt det spanska eller latinamerikanska hållet har den väl alltid ansetts rätt okej. Jag har förstås druckit den förut - men igår gjorde jag egen Sangria från grunden för första gången och jag är nöjd med resultatet.
Sangria, från spanskans sangre som betyder blod och således betyder något i stil med "åderlåtning", är alltså en vindrink. Det finns gott om olika recept och variationer. Några recept jag sett innehåll t.ex bananlikör, äpplen och apelsinjuice. Karaffen jag rörde ihop igår bestod dock av följande ingredienser:
1 flaska Primicia Rioja [32410]6 cl Eau-de-vie [385]1 apelsin i tunna skivor 1 citron
i tunna skivor
1/2 dl strösocker
2 kanelstänger
5-6 kryddnejlikor
33 cl sockerdricka
Om man, som jag gjorde, använder strösocker som sötning istället för t.ex honung, rekommenderas starkt att man löser upp sockret i vinet först innan man lägger i en massa skivade frukter som gör det svårt att röra runt. Och även om alla recept föreskriver tunna skivor frukt så föreslår jag att man trots allt skär lite tjockare än 3mm (jag använde mandolin).
I vilket fall: vin och extra sprit (som kan vara konjak, brandy, sherry eller Cointreau - recepten varierar) ska ner i en stor tillbringare eller skål tillsammans med skivor av frukt och kryddor. Svårare än så är det inte. Sedan ska denna blandning stå och dra. Ju längre den står desto mer smak tar vinet av frukt och kryddor. Min blandning stod i några timmar. Som min frukt var för tunt skuren grisade den till sig ordentligt och därför filtrerade jag bort den innan slutsteget, vanligen brukar man faktiskt servera Sangria med frukten kvar i tillbringaren. Slutsteget, åtminstone för det här receptet, var att tillsätta en liten flaska sockerdricka. Sedan serverade jag i glas med is. Vanligare är att man slänger is direkt i serveringskaraffen men jag tycker det är bättre med is i glasen.
Jag gillade det här. Det passade utmärkt till en måltid bestående av ugnstekt fläskfilé som panerats med farinsocker, rökt paprika, torkad persilja och lökpulver och som serverades med stekt majs och mojo rojo-sås.
...Eller däromkring. Kan vara lite mer, jag glömde väga grönsakerna nämligen. Hur som helst så bestod middagen av stekt prinskorv från Wurstmaster - det sista paketet som i handlades i påskas och legat i frysen sedan dess. Till detta hemkörda pommes frites (knappt 200 gram) som tillagats i Tefal Actifry med mycket litet olja. Lite av Lasses Grillsenap från Ålands Senap på korven (ej i bild). Tomater i blandade färger och så lite svenska sockerärtor.
Namnam!
En snäll och somrig aperitif som är god och mycket enkel att göra. Den innehåller tre ingredienser:
8 cl Kiviks Hallon- & Rabarbervin [90608]3 cl Youri Dolgorouki Vodka (167)7up Free
Tag ett inte alltför stort glas och fyll det till åtminstone hälften med is, gärna mer. I med hallon- och rabarbervinet och vodkan, toppa upp med 7up. Rör försiktigt om med en sked så att det blandas.
Så, det var ju inte så svårt!
I amerika har företaget Gosling Brothers patent på namnet och receptet till drinken Dark 'n Stormy, men i resten av världen är det naturligtvis fritt fram att använda andra ingredienser än deras för denna drink. Eller grogg, kanske man ska säga? Hur som använde jag faktiskt Gosling Black Seal Rum (86985) i den här.
Steg 1: Man tar ett grogglas, fyller det med is.
Steg 2: Man slår på 1 dl Ginger Beer av valfritt märke över isen. Nu använde jag en av mina sista flaskor Thomas Henry. ICA har slutat föra den (den sålde väl för dåligt) så jag får prova andra märken framöver.
Steg 3: man slår på 5 cl Black Seal Rum. Spriten kommer alldeles självmant lägger sig som ett fint lager ovanpå ingefärsölen.
Steg 4: Man serverar tillsammans med en lång sked så får den som ska dricka blanda de två lagren själv.
Hur smakar Dark 'n Stormy då? Svar: Gott! Starkt, kryddigt med framträdande toner av rörsocker och ingefära! En riktig höjdare!
Det här gjorde inte ont någonstans. Det du ser på bilden är:
Rostasfilé. En liten bit på 122 gram.
Pommes Frites. 200 g, gjorda i Tefal Actifry Express och skurna med hjälp av en skärmaskin vi köpte i Belgien i helgen. Det är typ en sådan här fast billigare.
Inlagd rödlök, receptet här.
Improviserad sås gjord på lite matyoghurt, hemkörd senap [Formel 2], mejram, svartpeppar och vitlökspulver.
Hur gott som helst och under 450 kcal.
I en av våra receptböcker för glass finns ett recept på en "New Orleans-glass" som innehåller cikoriakaffe. Sådant har jag aldrig smakat tidigare, så jag fick kolla upp vad det hela rörde sig om.Cikoria, eller rättare sagt den rostade och malda roten av den, användes tydligen som kaffesurrogat under 2vK och det konsumeras en hel del av det idag också, dels utblandat med vanlig arabicakaffe i varierande proportioner för smakens skull, dels som ett koffeinfritt alternativ till kaffe. Det ska tydligen vara nyttigt, påstår vissa.
Jag köpte två st 200g-påsar med Cikoriakaffe av märket Kafeja Alida från Latvian Foods. Det är inte ren cikoria utan 45%, resten är havre, ekollon och torkad morot. Jag har självklart provsmakat det redan och det var faktiskt riktigt gott!
Doften påminner om kaffe men är nötigare.
Utseendemässigt ser det ut som kaffe.
Smaken är... Inte dum alls! Det smakar inte direkt kaffe. Det smakar som kaffets kusin ifrån långtbortistan, eller något sådant. Men inte illa. Det är nötigt, det är mjukt, det finns toner av choklad och nougat och citrus i det. Smaklökarna gillar det men det är ganska bittert, så efter ett tag infinner sig den där känslan av att det växer ut hår i gommen och tungan blir sträv. Men nu drack jag det rent, utan sötning och utan mjölk eller så.
Cikoriakaffet ska testas vidare med tillbehör och blandat med vanligt kaffe. På grund av... Anledningar. Och jag ska självfallet prova att göra den där glassen.
Uppdatering [1] 16/7: Körde blandningen 1/3 cikoria, 2/3 i mitt morgonkaffe. Resultatet? Det smakar i huvudsak kaffe men luktar nötigt av cikoria. Nästa gång får jag testa 50/50.Uppdatering [2] 16/7: Blandningen 50/50 med cikoria och kaffe gav, föga förvånande, mer cikoriasmak. Såpass att kaffet nästan försvann. När jag sedan slog på en skvätt mjölk framträdde en smak som påminde mycket starkt om hasselnöt. Inte pjåkigt alls.
På den utmärkta baren Groot Vlaenderen i Brygge testade jag häromdagen en drink vid namn Bramble. Den var så utomordentligt snygg och god att jag ville testa att göra den hemma. Dessvärre hade jag ingen Björnbärslikör (Creme de Mure) hemma - vilket originalreceptet kräver - men en variant är denna: Chambles. I denna använder man Chambord (skogshallonlikör) istället.
Först behöver du:
6 cl gin (Jag använde Tanqueray) 3 cl citronsaft1 msk sockerlag (1:1)
Skaka dessa ingredienser i en shaker med is. Sila upp i en stor tumlare med krossad is. Häll sedan över 2 cl Chambord (89746) och servera med sugrör. Man får genom denna manöver en snygg skiktning i drinken och dessutom en intressant smakskiftning. Om man använder sugröret dricker man ju från botten först och då kommer den söta chamborden att dominera till en början, sedan övergår drinken i en uppfriskande gin sour.
Gårdagens efterrätt: Blåbärsmjölkglass. Recept för en sats. Vi delade den på två och det var helt lagom. Du gör så här:
Lägg 100 g färska blåbär (antar man kan göra på frysta) i en kastrull tillsammans med 1/2 dl steviasocker och 1/2 tesked vaniljextrakt. Hetta upp och låt sjuda i fem minuter.
Efter fem minuter slår du blåbärssörjan i en bytta och mixar den slät. Blanda sedan upp med 2½ dl standardmjölk. Tillsätt, om du känner för det, en 1/2 tesked blåbärsextrakt. Jag råkade ha sådant hemma efter mina försök att göra blåbärsvodka.
Om du har glassmaskin utan kompressor måste blandningen nu stå i kylskåp tills den är kall. Annars är det bara att hälla på i maskinen, efter en sista omrörning, och köra på. När glassen är ordentligt omrörd skopar du ner den i en plastbytta och låter den stå några timmar. Jag var lite för ivrig och tog ut den för tidigt - den hade behövt stå lite längre, säg sammanlagt fyra timmar eller så.
Smak - utmärkt. Blåbär är gott. Man behöver inte ha jättemycket socker. Helt klart något jag kan göra igen! Mjölkglass (eng. frozen milk) blir förstås inte lika krämig som gräddglass, men det är gott ändå och mycket bättre än ingen glass alls...
Energivärde? Inte farligt: 183 kcal per person om man delar på två.
Eftersom jag nu adderat taggen "potatis" måste jag självklart blogga om olika potatisrecept separat också. Den här varianten, potatis Boulangère, var det ett bra tag sedan vi åt men det var jättegott. Följa kräver följande för fyra pers:
600 g fast potatis3 gula lökar, skivadeEn rejäl näve färsk timjan2 lagerblad3 dl vitt vin3 dl kalvfond (bong koncentrat + vatten)100 g smörsalt
Ugnen på 180 grader. Potatisen ska skäras i 3 mm tjocka skivor (hurra för skärmaskin - mandolin går också bra). Löken steks i smör i en stekpanna i cirka 5 minuter för att få rätt mjukhet. Tillsätt timjan, lagerblad, vin och fond och låt koka 5-10 minuter. Sedan ska löken (och vätskan) varvas med skivad potatis i en ugnsform. Mellan varven i formen ska det på salt. Ovanpå alltihop toppar man med potatis och rejäla klickar smör. Sedan skall rätten bakas mitt i ugnen i cirka 45 minuter tills potatisen fått fin färg.
Se för övrigt ursprungsposten [här]
Potatis kan tillagas på ett närmast oräkneligt antal sätt. Det här är papas arrugadas, "skrynkliga potatisar". Det är potatis som man kokar i mycket stora mängder salt. Rätten kommer från Kanarieöarna och är en del av ögruppens traditionella kök. Som vanligt finns det olika recept som alla med stor auktoritet hävdar att det är så här man gör riktiga papas arrugadas.
För två personer:
1/2 kg små potatisar. Man ska använda så små potatisar man kan hitta och under säsongen för färskpotatis är sådana att föredra.
1½-2 dl salt utan jod, gärna havssalt.
Skrubba potäterna rena, släng dem i en kastrull. Häll salt över dem och slå sedan på vatten tills potatisen precis är täckt. Koka upp och puttra på (utan lock) tills potatisen är mjuk. Koka gärna lite till. Slå av. Potatisarna kommer skrynkla sig (*) och få en saltskorpa. Servera, ät och njut. Jättegott!
(*) Ibland skrynklar de sig inte så mycket, det gör inget.
Rejäla ändringar i posten 26/7-2015
Brygge, eller Brugge eller Bruges är en stad i Flandern i Belgien. Jag var där bara över dagen för några år sedan, vilket gav mersmak. Nu åkte jag och hustrun dit över en förlängd helg för att fira min fyrtioårsdag. Vi hade otur med vädret men den första heldagen där blev fantastiskt fin. Brygge är en jättefin liten stad med massor av gamla hus, vindlande gator, kanaler, affärer, restauranger, kaféer och barer. Jag kan varmt rekommendera följande ställen som vi besökte:
Gingerbread Tea-room på Sint-Amandsstraat 29. Där åt vi frukost två dagar i rad och eftermiddagsfikade en dag. De har utmärkta frukostar, om än lite märkliga, eftersom allting serveras på en bagle. Även omelett med bacon serveras på bagle. Enligt min föga ödmjuka mening hade de det bästa kaffet i staden (espresso-lungo-style), så pass att jag betalade för en extra kopp varje gång. Nej, påtår ingår inte i Belgien.
Bra kaffe drack vi också på Vero Caffè på Sint-Jansplein 9. De hade fint bryggkaffe av det slag vi dricker hemma och vi testade veckans "slowbrew". Smakade alldeles utmärkt. Trevlig omväxling till det vanliga belgiska kaffet.
På Ellis Gourmet Burgers på Sint-Katelijneplein 4 åt vi helt fantastiska hamburgare. Vi tyckte båda att våra burgare var bland de godaste vi någonsin ätit. Pommes Frites var inte märkvärdiga på något vis men det struntade man i för burgarna var verkligen helt ljuvliga. De hade kunnat vara ännu ett strå vassare utan den larviga isbergssalladen men... Ellis rekommenderas å det varmaste!
Vi var inne i en radda olika ölaffärer men gillade nog bäst ändå The Bottle Shop på Wollestraat 13, på grund av kombinationen av bra standardsortiment, en lokal som går att orientera sig i och den utmärkta servicen. Vi fick till och med tips på bra ölbarer från mannen bakom disken när han fick veta att belgiskt öl inte är jättestort i Sverige! Tyvärr var ställena små och överfyllda med folk när vi hittade till dem men... Ändå! The Bottle Shop hade också börjat sälja svindyrt gin och whisky men vi koncentrerade oss på ölen.
Sist men inte minst vill jag varmt rekommendera baren med det underbara namnet Groot Vlaenderen på Vlamingstraat 94 som vi besökte två gånger, första gången för en GinFizz (gin, surt och sött, äggvita och sodavatten) och en Dark 'n Stormy (Black Seal Rum och Ginger Beeer) - andra gången för en Sparkling Gold (fnittervatten, St Germain och nåt mer) och en Bramble (gin, citronsaft, sockerlag och björnbärslikör).
